Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: respekt

Är Löfven min statsminister?

Av , , 6 kommentarer 8


Ja. Så länge jag försvarar demokratin är han det. Så såg t.ex. presidenterna Bush uttryckligen på sina efterträdare och politiska motståndare.
Jag ser det också så trots att jag har så svårt att begripa många regeringsbeslut. Jag är rädd att flera av gårdagens och dagens misstag ska stå morgondagen dyrt. Inte minst på energiområdet. Det som i längden påverkar så mycket, hårt som mjukt.

Apropå valda ledare. Det är några fler i politiken som säger sig stå för ”kristna värden” idag än för 20-30 år sedan. Som säger sig kämpa för kristendomen, åtminstone för ”kristna värden”. Frågan är hur mycket alla bryr sig om det man säger sig vilja försvara.
I bibeln uppmanas de kristna att be för ”alla i ledande ställning”. (1 Timoteusbrevet 2:1-2) Det var romarna som styrde då. De förföljde de kristna, avrättade Petrus, Paulus och många andra. Ändå uppmanar Paulus de kristna att tacka för alla människor och be för all överhet. Inställningen är kraftfullt otidsenlig och sällsynt, var det då också.
Skulle en strimma av en liknande inställning vara vanligare ideologiska motståndare emellan i vårt sekulära nutidssamhälle kanske färre skulle känna avsmak för politiken och fler vilja ta samhällsansvar.

Jag vill byta ut Löfven, jag vill se en ansvarsfull borgerlig regering. Inte en främlingsfientlig, inte en med oklar syn på demokrati, rättssamhälle, auktoritära regimer och oberoende media. En regering som ser till hela landet och hela befolkningen. Till näringslivet, offentligheten och den lilla människan. En med förståelse också för vårt kristna arv och vad det medför.
Jag vill byta ut Löfven, men jag vill att det ska lyckas bra för honom och regeringen så länge han har uppdraget att styra landet. Sverige först. Före mig, före mitt parti. Politiken och makten är medlet, inte målet.

Mycket kan sägas om republikanerna far och son Bush. De började i alla fall hjälpa sina efterträdare med maktövergången timmarna efter valutgångarna var klara. Man underlättade så gott man kunde. För dem tycks ”America first” ha suttit mindre i munnen och mer i ryggmärgen, hjärtat och samvetet. Att sätta landet före både jaget och laget kännetecknar en statsman.

Jag har lyssnat till Löfven ikväll som den statsminister han är. Idag tycker jag att han i stort sett sa det som kan och behöver sägas; Det är fullt allvar, men inte total kris. Det här måste vi se till att klara av, var och en och tillsammans. Visst kunde mer ha sagts, men vem hade väntat något revolutionerande nytt?

Tills vi byter statsminister hoppas jag att det går bra för Sverige under honom. Att han och regeringen gör så mycket klokt och så få misstag som bara är möjligt under förutsättningarna. På den okända väg vi har framför oss där ord som ”omställning” kanske kommer att få bredare betydelse än vi kunnat föreställa oss.

Hur ser demokratihot ut?

Av , , 3 kommentarer 4


Orkar vi reflektera över hoten mot demokratin? Ids vi ta oss minuterna som behövs för att känna igen dem?

Den här artikeln är väl värd att lägga några minuter på. Vi lever mitt i desinformationsflödet.

Ta dig en liten stund till en aning politisk ”slowfood”. Mycket står på spel för dig, dina barn och Sverige.

Så undermineras demokratin.

Det sorgliga med LO-filmen

Av , , 9 kommentarer 10


När LO producerar en film med budskapet att lönen sänks med 30 % för dem som arbetar, att man förlorar jobbet, inte kan få barn eller bli gammal om Alliansen vinner ”med Moderaterna och SD i spetsen” – då passeras några gränser.

Felaktigheterna är redan så sågade att jag inte kommenterar dem. Möjligen kan man påminna om att när Åkesson senast friade så var det till LO:s hemmalag.

Filmen riskerar att baktända. Det finns tecken på det när aktiva socialdemokrater i enrum kan säga att man skäms för den.
Några tror att osanningarna och överdrifterna rent av är positiva för Moderaterna och Alliansen.

Så kan det kanske bli, men det finns sorgliga risker.
Övertramp och ”trumpismer” som genomskådas spär på politiktröttheten för många, samtidigt som några förstås eldas. Demokratin i Sverige har inte råd med att medborgarna tappar respekten för politiken och inte vill delta i den. Särskilt i ett läge då partimedlemskapen ligger på en systemkritiskt låg nivå.

För mig känns det tungt när människor jag uppfattar som stabila och omdömesgilla delar låga och uppenbart osanna debattinslag. Sånt äter förtroende, samarbetsklimat och politiklust.
Är det så här politiken ska se ut?

En professor i arbetsrätt uttalar sig om LO-filmen.

Demokratihantverk

Av , , Bli först att kommentera 6


Idag vid KF i Vännäs avtackades Lars Lilja, till nyligen fullmäktiges ordförande.

Han sa några korta och tänkvärda ord. Citerade bl.a. någon som sagt att ”kommunpolitik handlar om skademinimering”. Fritt återgivet sa han även att när det är god atmosfär mellan politikerna, som i Vännäs, så behåller man allmänhetens förtroende. Och så uppmanade han oss att göra just det.

Det ligger mycket där. I regel påverkar och öppnar vi flera gånger mer genom några meningar med god samtalston än med tiotusen vassa och hätska ord. Sen bränner det förstås till ibland. Lite berört temperament kan ibland också göra orden och meningen tydligare. Medan vreden ofta gör en rent korkad.

Det blir spännande att se hur webbsändningen från KF kommer att påverka politiken. Kommer debatten att förändras? Kommer innehållet eller ytan att få mer plats? Politik som blir till yta och egennytta förtär också förtroendet.

Spännande blir det att se och höra.

Gammal i Sverige

Av , , 14 kommentarer 11


Hörde om en yrkesverksam invandrare som planerar att flytta tillbaka till ursprungskontinent när pensioneringen närmar sig.

Anledningen är sorglig tycker jag. Den är nämligen skillnaden i synen på, och behandlingen av, äldre. Att bli gammal här verkar så annorlunda och skrämmande. Det handlar inte om äldrevården direkt, mer om synen på äldre i allmänhet. Då är det mer lockande med ett bristfälligt skyddsnät och svagare välfärd.

Hur kan det här repareras?

Våldsretorik och vargaktivism

Av , , Bli först att kommentera 3

Hur kan personer som tar avstånd från triggande krigsretorik i amerikansk politik försvara att vargaktivister poserar med bilder på blödande och "dödade" jägare och har  tröjor som önskar döden över "varghatare"? Det kanske finns varghatare, men jag är ganska övertygad om att de flesta av de som jagar varg inte hatar djuret.

Jag hatar definitivt inte älgen, det ståtliga djur som jag skjuter och äter.