Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: ansvar

Beredskap för nödtider

Av , , Bli först att kommentera 12


Försvaret ska bistå med ett fältsjukhus i Uppsala, det är bra. Vad jag vet har vi möjlighet att sätta upp ett par sådan nuförtiden, det är för lite.

När det gäller mat, ”medicin” och militär gäller verkligen inte bara vanliga marknadsprinciper. Det börjar fler och fler tack och lov förstå efter en alldeles för lång sömnperiod till höger och vänster.

DN hade härom dagen en upplysande artikel om de moderna fältsjukhus vi hade för 30 år sedan. Ingressen står här nedanför, men läs artikeln. Den är fri.
Tänk om vi haft dem nu och kunnat köra tester, behandling och intensivvård mot Covid-19 utanför våra sjukhus.
I en tid då ett barmhärtighetsvädjande rött kors eller en halvmåne istället blir riktpunkt för syriska och ryska bombplan i Idlib så kan man behöva fler än de två fältsjukhus jag tror vi kan sätta upp. Om utifall att.

Här är DN-artikelns ingress, om du inte läser hela artikeln:

”För 30 år sedan, 1990, hade Sverige världens modernaste krigssjukvård. Den bestod av 50 sjukhus: 35 fältsjukhus i armén och 15 marina stridssjukhus. Varje fältsjukhus hade sex operationssalar och intensivvårdsavdelning med 18 respiratorer. Allt var nedpackat, mobilt och kunde snabbt installeras i uppblåsbara plasttält som bildade ett sjukhus med egen elförsörjning och värme.”

35 gånger 18 blir 630. Bara försvaret hade alltså 1990 fler intensivvårdsplatser med respiratorer/ventilatorer än Sveriges samlade sjukhus hade förra veckan.
Man kan inte organisera ett samhälle för bara vackert väder. När vi kommit igenom detta har vi en hemläxa att göra.

Varför håller Vännäs igen?

Av , , 2 kommentarer 13


Vi lever i ett av världens bästa länder och har väldigt mycket att vara tacksamma för, många vill att vi glömmer det. Mycket är samtidigt skört och vi är inte utan problem.

Landet, regionerna och kommunerna har ökande svårigheter att hantera nu och framöver. Vi bygger ett allt mer komplext och resurskrävande samhälle och är vana att det fungerar att göra så. Vi har vant oss vid ständiga förbättringar som vi ofta glömmer att vi fått så fort de införts.
Nu ökar antalet barn, unga och äldre äldre ganska kraftigt, medan de arbetande åldrarna nästan står stilla. I den gruppen står också många utanför arbetsmarknaden. Många unga svenskfödda och många utrikesfödda. Integrationen av invandrade har varit sämre i Sverige än i många andra länder samtidigt som vi tagit emot fler. Många är i arbete, fler behöver komma dit. Totalt sett ska färre människor försörja fler framöver och det är brist på utbildad arbetskraft inom flera områden. Det sätter oss i en tuff situation.

Vännäs har haft jämförelsevis höga kostnader vilket bl.a. gett oss en av Sveriges högsta skattesatser. Det händer att riktiga höginkomsttagare väljer bort Vännäs p.g.a. skatten, det är olyckligt. Hög skatt kan göra att man missar inkomster.
Sedan en tid har det varit lättare att få gehör bland partierna för bättre långsiktig balans i vår ekonomi. Det ska alla vara glada för.

”Men vi har ju överskott? Flera miljoner!” – säger någon.
En kommun ska ha överskott. Minst två procent, egentligen mer. Har Vännäs 12-15 miljoner i resultat så är det ungefär plus minus noll. Det man förbrukar och nöter upp ska kunna ersättas utan att man lånar. Det man äger ska underhållas så man inte lever på ”rost och röta”.

Vi har inte skött om det vi äger tillräckligt bra och det blir väldigt dyrt i längden. Bara gator och vägar i Vännäs och Vännäsby behöver åtgärdas för 50 miljoner. En utredning visar att om vi inte gör det vi måste i 5 år till kostar det 6 miljoner ytterligare. 56 miljoner, plus inflation bara där. Vi har mycket att göra när det gäller vatten och avlopp, inte lika mycket som vissa andra, men många miljoner behövs till sådant ingen ser. Sen har vi alla andra investeringar.

Vännäs äger en hel del, men har också lånat mycket. Vi får inte låna hur mycket som helst. Som man oftast brukar räkna har vi en soliditet på drygt 30 %. Räknar vi in alla pensioner kommuner är skyldiga att betala till nuvarande och tidigare anställda låg soliditeten 2018 på 3 %.
Tänk dig en familj som har ett hus värt 1 500 000, ett par bilar värda 200 000 och lösöre och annat för 300 000, summa 2 000 000. Skulle vi översätta Vännäs totala finansiella situation till den familjens så skulle deras lån ligga på 1 940 000 kronor. 60 000 skulle vara deras alldeles egna. Inte optimalt läge.

Är Vännäs i kris? Nej, Vännäs ligger bättre till än väldigt många kommuner. Vi växer till så smått, vi finns i Umeåregionens kraftfält, vi har tack och lov kunnat gå ihop ekonomiskt några år och vi har generellt bra och välutbildad personal. Många vill jobba i Vännäs. Vi har relativt goda förutsättningar, men badar definitivt inte i pengar även om vi så skulle få ett resultat på 30-40-50 miljoner några år. Det är väldigt mycket för enskilda, men inte mycket för en kommun som har så mycket att lägga pengarna på. Unga, gamla, sjuka och allt annat som behövs. Skulle räntan gå upp ett par procent skulle det kosta oss bortåt 10 miljoner bara det. Skulle Corona ge oss en riktig lågkonjunktur och högre arbetslöshet försvinner snabbt tvåsiffriga antal miljoner i skatteintäkter. Vi måste ha marginaler och bygga säkerhet för dagens och morgondagens invånare.

Som politiker får vi inte bli fartblinda och vältra över kostnader på barn och barnbarn. Vi kan i nuläget definitivt inte ägna oss åt att kortsiktigt köpa röster med populära utökningar. Vi kan inte obetänksamt bit för bit utöka kostnadskostymen, lite här och lite där. Vi är valda för att hushålla och göra vårt bästa för att få ihop ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbart samhälle. Att se till att vi också har ett företagsbemötande som ger fler skattegenererande arbetstillfällen och företagare i kommunen.

Vännäsmoderaterna ”håller inte igen” för skojs eller principers skull. Vi måste tillsammans se till att vi kan erbjuda den service medborgarna behöver och vi har råd med. Vi vill få en sådan balans och stabilitet att vi i en framtid kan göra märkbara satsningar igen. Där vi kan styra ekonomin framför oss till invånarnas bästa, inte jagas av den.

Totalförsvarsövning

Av , , Bli först att kommentera 9


För första gången på över trettio år körs nu övningar för totalförsvaret, det civila och militära försvar där vi alla har en del. Där alla mellan 16 och 70 har tjänsteplikt om det skulle krävas.
Idag övades det i Vännäs kommun.

Trots att också verkligt obehagliga tankar måste tänkas var det en mycket väl använd dag. Det är verkligen klokt att övningarna sätts igång igen. Kriser kan se väldigt olika ut och olika samhällsfunktioner bör vara rimligt samövade.

Mycket man kommer fram till har också med ett i sanning hållbart samhälle att göra. Hög grad av nära ”självförsörjning” präglade barndomen för många av oss äldre. Det producerades en del mat privat hemma och mer än idag yrkesmässigt i närområdet.
Skulle saker någon gång gå väldigt, väldigt fel vore det betydelsefullt om vi var närmare den situationen igen. Blir vi fortsatt bevarade från krig och större kriser vore det ändå en stor vinst på många plan om mer mat kunde odlas nära. Det är bra med handelsutbyte, men mat är en vara som i mycket avviker från alla andra. Man kan klara sig utan det mesta en period om man måste, men inte utan mat.

Osund konkurrens i Vännäs?

Av , , 3 kommentarer 6


61A49BB9-A341-4B6C-96F1-098978849109
I morse var det företagsfrukost i Vännäs kring temat osund konkurrens. Motarbetar kommunen näringslivet med överstor egen verksamhet?
Enligt avgående kommunalrådet Johan Söderlings redovisning utför kommunen en bra bit under hälften av jobben i de stora verksamheterna, gator och fastigheter. Det är godkända siffror för en lite kommun, vi ska inte lägga invånarnas skattepengar på att ligga med överkapacitet.

Varför ligger då Vännäs, med ganska korta beslutsvägar och ambition till god näringslivsdialog, lågt i rankingen just kring osund konkurrens? Trots att näringslivet nöjdhet med kommunen ligger över snittet.
Sannolikt ligger förklaringen mest i att vi inte konkurrensutsätter något inom välfärdstjänster. Parametrarna för rankingen utgår ifrån en större mångfald. Kommunen ligger bättre till i umgänget med det näringsliv vi har jämfört med näringslivet vi inte har…

I små kommuner är det ofta svårt och dyrt att lägga ut mycket av välfärden. Det behövs t.ex. fortfarande en kontrollerande och myndighetsutövande överbyggnad som ska fördelas på få brukare och konkurrensen uteblir lätt. Den lilla kommunen blir ofta beroende av någon stor utförare. I större kommuner blir det andra förutsättningar.

Många små kommuner med fler utlagda välfärdsverksamheter har betydligt högre kostnader per brukare än Vännäs. Inför byggnationen av Vännäsby äldrecenter hade vi besök av en företrädare för en välfärdskoncern (var det Attendo?) som sa att de inte kunde driva särskilt boende lika billigt som Vännäs gjorde.
Då är valet ganska lätt. Valfrihet och skärpande konkurrens är bra och eftersträvansvärt, men ideologi får inte kosta vad som helst. Varken åt ena eller andra hållet.

Tack Apotekstjänst!

Av , , 6 kommentarer 15


Jag har inte följt det häpnadsväckande haveriet med Apotekstjänst så noga och vet inte var de värsta felen begåtts. I dagens läge får man försöka hålla in hästarna och inte kasta sig huvudstupa in i debatterna. Sanningen kommer ofta en bra bit efter rubrikerna. Att basmaterial fattas, operationer måste skjutas upp och redan långa kötider förvärras på flera sjukhus är i alla fall gräsligt upprörande.

Man får kanske ändå sända en tacksamhetens tanke till haveristerna. Nu står att läsa att några regioner ska bygga upp beredskapslager. Fiffig idé! Apotekstjänst påstår att kaoset beror på att sjukhusen beställt för mycket. Mer än avtalet sa.
Det är väl att de flesta av 50-, 60-, 70- och 80-talets ansvariga politiker på nationell och regional nivå slipper höra detta. Det är nog tur för oss nutida politiker också. Det kan hända att de gamle hade tagit fram rottingen.

Den tidens politiker och myndighetsföreträdare sprängde ut och rustade bergrum där det förvarades lagringsbara matvaror, olja och andra bränslen, byggmaterial, sjukvårdsmaterial och allt möjligt man kunde behöva mycket av om något gick fruktansvärt fel. Det fanns lager av kläder, skor och basutrustning till försvaret spridda över landet. Det fanns mindre underjordiska sjukhus på några ställen. Med utrustning. De hade inte hört talas om ”Just in time” annat än i betydelsen att det skulle svaras på angrepp i tid för att skydda land och folk. Eller strax innan.
Att Sveriges ”beredskap” av livsmedel i stort sett skulle bestå av ett par dagars förbrukning och finnas på långtradarna från Helsingborgs och Göteborgs hamnar hade de aldrig kunnat föreställa sig. Inte heller att sjukhus skulle stå utan det nödvändigaste efter några dagars utebliven leverans.

Jag ska inte måla upp tänkbara situationer då det skulle innebära total katastrof att det bara finns sjukvårdsmaterial för några dagars normalförbruknkng. Använd fantasin.
Vi som på olika nivåer sitter med någon sorts krisledningsansvar får tala med varann och dem vi tycker det angår och börja fundera hur vi ska börja ta vårt ansvar. Till dem som bär ansvaret för att sjukhus nu inte levererar får vi ändå sända en tacksamhetens tanke. Det är tydligen dags för oss att vakna.

Vem ska vårda din mamma?

Av , , 2 kommentarer 7


Länge har jag utgått ifrån uppgiften att att Umeåregionen inklusive Övik behöver totalt 4 000 undersköterskor till 2025. Det är värre, enligt vad Dalkarlsås vårdlärare och jag fick höra under tisdagen.

Bara i Umeå kommun, utan kransen och Övik och med landstingets/regionens verksamheter oräknade, beräknas 4 500 undersköterskor och vårdbiträden behövas till 2028. Utbildningstakten är nu 100-120 st per år om man räknar ihop samtliga gymnasie- och vuxutbildningar i kommunen. Hoppas man räknat in att de ”äldre äldre”, över 80, ökar med 40 % på ungefär samma tid.

Digitaliseringen kan i den bästa av världar kapa personalbehovet med 30 %. Då behövs kanske bara 3000 fler vårdanställda i kommunen till 2028. (NUS och primärvården behöver några också) Hela Umeås alla utbildningar får med nuvarande takt fram drygt 1000 nya till dess. Hur många utbildas för Övik, Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln, Robertsfors och Lycksele m.fl. kommuner?

Den enda arbetskraftsreserv vi har nu är de utrikesfödda och svenskfödda som av olika skäl hamnat utanför utbildning och arbetsmarknad. Domen kommer att bli stenhård över politiker, profession, fack och utbildare om vi inte snabbt och resolut börjar flytta så många som möjligt mot framtid inom vården. För de flesta i arbetskraftsreserven behöver det ske i flera steg. Man går inte från SFI till en vårdutbildning på gymnasienivå.

Nyss har en utbildningsväg stängts då Folkhögskolornas bristyrkesutbildningar stoppats. En ny väg där grupper av utrikesfödda har kunnat utbildas med teori och praktik till tidsbegränsade anställningar, skaffa sig branscherfarenhet och fackspråkkunskaper så att man framöver också kan klara ”betygsutbildning” till vårdbiträde, undersköterska och sen kanske sjuksköterska. Utbildningsvägen har varit ett oerhört mycket bättre alternativ än att ta in totalt outbildade i verksamheterna. Som man tyvärr måste göra allt oftare.

Det är sannerligen inte lätt att ta fram fler vägar till vårdutbildning på passande nivåer. Ofta tycks det intressantare att bevaka principiella ståndpunkter, hävda olika intressen och orealistiska målsättningar eller att söka formella hinder. Tyvärr kommer det framöver en salt nota på det som inte blir gjort. Jag ser framför mig bilder från en drastiskt försämrad vård och mediadrevens frågor varför vi lät tiden gå när arbetskraftsbristen varit känd så länge.
Att många som kunnat bidra hamnar i försörjningsstöd istället för i förvärvsarbete för vår handlingsförlamnings skull dränerar oss dessutom på ekonomiska resurser.

Allt är inte bara svart. Det händer positiva saker här och där, på komvux, folkhögskolor, yrkeshögskolor och vissa gymnasier där man har fler sökande än tidigare. Det snickras på kreativa initiativ, men vi är ändå milsvitt från behoven. Det behövs mer.

Vi måste få ändan ur vagnen!

När man rör om blir det rörigt

Av , , Bli först att kommentera 15


Det är många som kommenterar idag när den ideologiskt viktiga nationella nivån har fått en statsminister efter en hitintills aldrig skådad process. Några från politikens alla väderstreck säger nu för mycket. Jag väntar lite med kommentarerna.

En liten sak vill jag ändå säga.
Vi är många som känner oro en dag som denna, några rent av ångest.
På ICA-parkeringen i Vännäs sa en man så här veckan före valet:
”-Jag är inte SD:are och aldrig blir jag det, jag har inte förtroende för dem, men nu kommer jag att rösta på dem för att röra om.”
Jo, min vanligtvis så kloke vän. Nog lyckades du och väldigt många med liknande tankar röra om. Till det får man kanske gratulera. Men mest bara det. Jag tror inte ni tänkte ge Löfven segermandatet.

De som röstat på SD av övertygelse och med förtroende är en helt annan grupp. De har knappast samma ångest och deras röster ska också respekteras.

Landet har en statsminister och får en regering. Var vi än står så måste vi ”gilla läget”, googla om du är osäker på uttryckets egentliga betydelse. Vi måste fokusera på landet och frågorna vi kan påverka.
Politiken är medlet, inte målet.

Ett gott politiskt exempel

Av , , 3 kommentarer 9


Det är ofta tragiskt att se politikens småskurenhet. Hur den lägre sortens ”partisinne” så lätt får förgifta klimatet, ta energin, blockera möjligheterna och förvrida den stora nyttans perspektiv till tunnelseende privat- eller partiegoism.

Läs det här brevet som den nyligen avlidne George H.W. Bush på sin tid lämnade till efterträdaren Bill Clinton på skrivbordet i ovala rummet. Till honom som just besegrat honom i valet. I just detta ser jag honom som ett mycket gott exempel.
CA102943-F8CD-4AAE-B45B-899816B44AD9

”..rooting for you…” betyder ungefär ”hejar på dig”.

Med livet som insats

Av , , Bli först att kommentera 16


Det har skrivits ett och annat inlägg på sociala medier om dem som är ute och går utan reflex i det ljusslukande höstmörkret. Ni vet de där allvarsamt skämtsamma uppmaningarna att dessa ska lista sig för organdonation.

Ikväll blev det mer nära än ett par stycken förstod. Två unga reflexfria tjejer var ute och gick i mörkret. I bredd och på fel sida, utan möjlighet att ögonblicksparera vid behov. Fordon möttes, det var bara möjligt med halvljus och man blev rätt bländad ändå. Plötsligt är de de mörka skuggorna bara där, en rätt långt ut i vägen. En obehaglig upplevelse som kunnat bli tusen gånger obehagligare.

Var rädd om livet. Du syns inte.

Nytt spännande läge

Av , , 8 kommentarer 7


Sverige behöver en ny regering, Sverige förtjänar en ny regering och Sverige kan få en ny regering. Själv hoppas jag på en så bred Alliansregering som det bara går och att en S agerar klokt.

Läs vad Kristersson sa idag om talmansuppdraget, läs inte bara rubriker om det. Klart och koncist:

”Ja, ni har alla hört talmannens beslut.

Och jag har svarat att jag kommer att acceptera att han till kammaren föreslår mig som statsminister. Det har jag också sagt till mina Allianskollegor.

Det innebär att riksdagen kommer gå till skarp omröstning två månader efter valet. Detta efter en sonderingsprocess som nu har pågått i fem veckor, men som nog varit nödvändig för att tydliggöra vilka alternativ som verkligen står till buds.

Jag har sonderat. Stefan Löfven har sonderat. Talmannen har fört grundliga enskilda samtal och samtal i grupp om de alternativ som han anser har varit tänkbara. Det finns ingen realistisk lösning som inte är prövad.

Vår bild är alltså att alternativen nu är uttömda, och att ytterligare samtal utan riktiga beslut inte leder någon vart. Partierna måste samla sig till avgörande så att landet får en regering.

***

När jag hade sonderingsuppdraget sonderade jag först och främst Alliansens gemensamma förstahandsalternativ – att Alliansens fyra partier kunde bilda regering efter sådana politiska överenskommelser med Socialdemokraterna som leder till att de kan tolerera den regeringen.

Socialdemokraternas besked om detta, både till mig och mina allianskollegor, har varit ett tydligt nej. Den senaste veckans samtal under talmannens ledning har för alla inblandade också bekräftat att det alternativet inte finns.

Jag beklagar det, eftersom det skulle kunna ge förutsättningar för politisk långsiktighet. Jag kan konstatera att Socialdemokraterna inte verkar vara beredda att ingå i blocköverskridande samarbete i annat fall än om de själva innehar regeringsmakten. Jag beklagar det, men respekterar det.

***

Möjligheterna att sondera överenskommelser med Miljöpartiet är också uttömda. När jag hade kontakter med Mp – främst om möjligheterna till större överenskommelse inom klimatpolitiken – gavs inte minsta antydan om att Miljöpartiet kan tolerera en Alliansregering. I vart fall inte med Moderaterna.

Och de politiska skillnaderna mellan oss har blivit allt tydligare de senaste fyra åren. Migrationspolitiken, synen på välfärden och stora delar av den ekonomiska politiken är bara tre exempel.

Däremot har jag alltså under lång tid sett möjligheter att nå bra kompromisser mellan Alliansen och Miljöpartiet inom just miljö- och klimatpolitiken, där jag tvärt om tror att de politiska skillnaderna ofta överdrivs.

Men att för hela Alliansens räkning sondera en regeringskoalition mellan Alliansen och Mp, är inte aktuellt för oss moderater och inte heller för Kd. Av flera skäl. Först och främst politiska. Det kräver en politisk samsyn som helt enkelt inte finns.

Ett annat skäl är matematiskt. En sådan regeringsbildning når inte upp till 175 och måste alltså bygga på att Socialdemokraterna lägger ner sina röster och tolererar regeringen. Vi moderater gick till val på att bilda en Alliansregering. Inte på en koalition med Miljöpartiet – som löpande bygger på budgetsamarbete med Socialdemokraterna.

Miljöpartiet uttryckte dessutom tydligt att de i grunden inte vill bilda regering med Alliansens alla fyra partier, utan med S, C och L. Miljöpartiets uttryckliga krav att under inga omständigheter ingå i en regering som leds av Moderaterna, understryker bara detta ytterligare. Om Moderaterna i nationell politik är ett så stort problem för Mp bör vi nog dra slutsatsen att en koalitionsregering inte är möjlig.

***

Nu går riksdagen alltså mot en statsministeromröstning där Moderaternas förslag kommer att ligga på bordet. Det betyder att jag vill ha så mycket allianspolitik som möjligt, med så många allianspartier som möjligt.

Helst vill jag att alla fyra Allianspartier ska delta i regeringsbildningen. Alliansen är en politisk familj där varje parti tillför omistliga värden. Det har jag tyckt hela min politiska karriär och det tycker jag fortfarande.

Det politiska ledarskap som Annie Lööf, Ebba Busch Thor och Jan Björklund står för, vill jag ha med i nästa regering. Men – om inte alla fyra partier nu är möjligt, så tre eller två partier i regeringen och i gott samarbete med dem som i så fall står utanför själva regeringen.

Den regering jag vill bilda kommer föra Alliansens politik, i Alliansens anda och på Alliansens villkor. Om inte alla fyra partier ingår i regeringen från början, så har jag uttryckligen sagt att jag skulle önska att de som står utanför, ger den nya regeringen ett år.

Därefter gör vi en gemensam utvärdering av resultatet med sikte på att gå tillbaka till riksdagen och där ta ställning till möjligheten att bredda regeringen till hela Alliansen. Allianspartier utanför regeringen kan också i varje läge se till att regeringen avgår, om man tycker att politiken som förs inte överensstämmer med Alliansens.

Ebba Busch Thor har redan givit beskedet att Kristdemokraterna vill vara med och bilda denna största möjliga Alliansregering. Jag har stor respekt för Centerpartiets och Liberalernas ståndpunkter under valrörelsen och sonderingarna, men hoppas alltså att även de kommer att vilja bli viktiga delar av en ny regering.

Alliansen är det i särklass största regeringsalternativet i svensk politik. Och vi har en gemensam bas för ett regeringsprogram som har goda möjligheter att vinna brett stöd.

Sverige har ett komplicerat parlamentariskt läge, men Sverige ska inte ha en till mandatperiod som den förra. Inte landa i en ny Decemberöverenskommelse, och Alliansen ska inte avstå från egen politik om den har möjlighet att vinna stöd.

***

Sverige stannar naturligtvis inte, trots långdragna talmansrundor och sonderingar. På gott och ont. Det allra mesta fungerar naturligtvis utmärkt även utan riktig regering.

Men under de senaste dygnen har Uppsala, Malmö, Hagsätra och Mölnlycke drabbats av olika former av skjutningar. De bara fortsätter och är en brutal påminnelse om att Sverige snabbt behöver en regering som tar tag i de problem vi har.

För fyra veckor sedan skrev jag en artikel på DN-debatt som presenterade det politiska program som i fyra rubriker bör ligga till grund för en ny svensk regering:

Samhällskontraktet mellan staten och medborgarna måste återupprättas.

Sverige ska vara ett jämlikt samhälle som håller ihop.

Svensk ekonomi måste rustas för sämre tider och reformeras för att möta ökande internationell konkurrens.

Migrationspolitiken måste bli långsiktigt hållbar och integrationen fungera väldigt mycket bättre.
Och det kan – till sist – finnas anledning att säga något mer om just migrationspolitiken. Jag sa redan när jag valdes att jag är övertygad om att Sverige behöver en långsiktigt hållbar migrationspolitik, som klarar av att förena Sveriges delansvar för en trasig värld med många på flykt, med Sveriges fulla ansvar för hur det också går i Sverige.

Och att den uppgiften nu brådskar. Det är min bestämda ambition att en ny regering omedelbart ska tillsätta en parlamentarisk utredning som på cirka ett år tar fram en migrationspolitik som kan vinna bred respekt och uppslutning. Och att regeringen tills dess söker stöd för att förlänga den nuvarande temporära lagen tills en permanent är på plats.

Det senare brådskar. Lagen löper ut den 19 juli nästa år och en proposition måste läggas till riksdagen redan i början av nästa år. Om inte detta sker återgår vi till den gamla migrationspolitiken före 2015. Det vore utomordentligt olyckligt.

Nu närmar vi oss skarpt läge. Nu har vi pratat om en ny regering i snart två månader. Nu är det dags att också fatta beslut om en.

Jag är mycket ödmjuk inför situationens allvar och alla svårigheter som kan ligga framför oss. Både de partipolitiska – där alla Alliansens fyra partier av lite olika skäl måste komma fram till att detta nu är den bästa lösningen. Eller i vart fall den minst dåliga.

Men också de parlamentariska därefter, där ingen regering numera enkelt kan påräkna sig majoritet, utan får navigera i en för Sverige ovan politisk terräng.

Då behöver man förstå några saker:

Att en minoritetsregering måste ha respekt för att det är riksdagen som bestämmer, inte regeringen. Ovant men viktigt. Den svenska parlamentariska traditionen under efterkrigstiden är den motsatta, där regeringen bestämmer och riksdagen lyder. Så är det inte längre, och varje regering måste klara av att inte alltid få sin vilja igenom.

Men riksdagen måste också ta ansvar för sina beslut. Om en riksdagsmajoritet gång på gång och i viktiga frågor fattar beslut som inte regeringen kan acceptera får riksdagen skaffa sig en ny regering.

Och även en minoritetsregering måste klara av att skapa en politisk kurs som kan väcka bred respekt hos svenska folket och i riksdagen.
Jag är övertygad om att Alliansen kan få bra politiskt genomslag för det stöd vi har hos svenska folket. Jag är också övertygad om att det i grund och botten finns en majoritet i kammaren, som inte bara ville byta ut den nuvarande regeringen utan som också ville se en ny regering och en ny riktning.

Och jag känner mig förpliktigad att pröva den möjligheten.

Ulf Kristersson”