…
När jag tittade igenom posten efter min sena middag fanns ett kuvert från riksdagen.
Papperet var fint värre och texten högtidlig. Där stod sammanfattningsvis att läsa att jag var ersättare nummer tre till riksdagen för Moderaterna här i Västerbotten.
Det är väl det närmaste det ämbetet jag kommer, men det diplomliknande "finpapperet" ska jag spara..
…
Det är inte alla lyckönskningar som är riktigt väntade. Jag har den senaste veckan fått sådana från väldigt olika håll. Faktiskt från enstaka företrädare från alla partier "på andra sidan" också. Förutom de lite mer förståeliga, på "hemmaplan".
I ett par fall tolkar jag det så att just dessa rödgröna personliga vänner nu räknar med en Alliansseger. I ett par andra så att man gärna ser att jag kommer in i Riksdagen, trots allt och fast man ännu hoppas på en senkommen totalvändning i opinionen.
Mycket, mycket viktigare än att jag kommer in bland de 349 är det att vi får en majoritetsregering. En regering som som kan regera och inte hela tiden hamnar i låsningar mellan (den rödgröna) minoriteten och, eventuellt, ett SD med sin underliggande agenda.
Ojoj, så viktigt det är att vi röstar fram en majoritet, Alternativen kan bli väldigt dyra och sänka politiken för lång tid. En kvinnlig V-ledare jag mötte för ett tag sedan menade att det allra värsta vore en Alliansmajoritet. Jag tror faktiskt att de flesta på hennes sida är klokare än så.
Att Alliansseger och majoritet är det viktigaste utesluter inte att man kryssar. Jag säger som jag brukar; Ingen sedel utan kryss! 😉
…
På slutet har jag haft nöjet att träffa Lars Lilja från Vännäs rätt ofta.
Det har blivit lite här och där. När Mariaskolan var förbi riksdagen härom veckan så var det Skelleftebon Ulf Grape (M) som var vår guide, men även Lars Lilja (S) var med och tog hand om eleverna en stund. Det var intressant att höra en som provat att vara riksdagsledamot i både majoritet och opposition beskriva skillnaderna i arbetssituation. En förbiilande Ibrahim Baylan blev förresten också uppfångad och infogad i gemenskapen av en av våra elever.
Det finns en del områden där Lars och jag tänker ganska lika, det vet jag sen förr. Även en del där vi tänker rätt olika om vägen till ett bättre samhälle. Vi delar också minst en svaghet, säger i nuläget inte vilken.
I går träffades vi igen, då på genuskurs för politiker i Vännäs. Då upptäckte vi också att vi tänkte rätt lika i vissa saker. Men, nu tänkte jag på en del områden där vi Inte tänker lika.
Skulle vi inte kunna ha en debatt om de sakerna i Vännäs, Lars? Det är väl dumdristigt att som politiskt blåbär utmana ärrade politikerproffs med tillgång till hela Partiapparatens resurser, men kanske skulle några Vännäsbor välja att lyssna på alternativen en liten stund? Eftersom jag utmanar kan du få hemmaplan. Vi kan ta Konsumparkeringen. 🙂
Tidpunkt får vi återkomma till, men det vore lämpligt att ta det innan valet, eller hur?
Eftersom du förmodligen inte har tid att läsa bloggar sänder jag över en invit per prasselpost också. O.S.A.
…
Har lyssnat till en av de mest initierade och högst placerade politiska tjänstemännen i landet. Även till en del erfarna riksdagsledamöter.
Har fått en ny syn på riksdagsledamöters möjlighet att påverka propositioner och annat regeringsarbete. Det går, till större del än de flesta tror, men det måste ske tidigt. Inte strax innan eller då det ska tryckas på en knapp.
Det känns bra. Skulle man som riksdagsledamot i stort sett vara reducerad till röstboskap så finns det många mer lockande uppgifter.
Just innan lunchen förutsade den centrale tjänstemannen att personvalsinslaget kommer att öka i Sverige. Låter också lovande.
…
En VPK-ledare sa en gång några välkända ord som handlade om att det måste vara någon ordning i ett parti. Det måste det.
Ett parti är en demokratisk organism, annars vore det illa. När stämmor och kongresser tenderar att bli mer och mer sidsteppade och marginaliserade brukar engagemang och entusiasm bli mindre. Det får inte bli alltför mycket solospel av en ledning, då är det inte säkert man håller distansen ut. Eller har med sig fotfolket hela vägen.
Det måste generellt finnas en acceptans för demokratiskt fattade beslut också. Även för dem man inte gillar. När en ledamots fronderande bara handlar om billiga egoistiska motiv, då är det för sorgligt.
Samtidigt – så måste det finnas ett friutrymme där exempelvis en riksdagsledamot följer sin övertygelse eller sina lokala understödjares majoritetsvilja i vissa frågor av speciell natur. Han eller hon måste t.ex. kunna vara sin landsändas talesman och markera detta.
Annars kan det väl kvitta.
…
I alla fall sitter vi på mitt kontor och spånar, resegruppen på skolan. Vi har ätit pizza och brainstormat väldeliga. Hälften med näsan i var sin dator.
Vi har kompletterat och förfinat resrutten och hittat ett och annat som kan förgylla resan. Nedslaget på Riksdagen har flyttats och vi har fått tag i en riksdagsmannaguide och spikat en tid.
Låter det som det vore klart? Inte riktigt, rätt långt därifrån. Än vet vi inte med säkerhet att det ordnar sig med det största och viktigaste bidraget.
Går allt i lås blir det ett oerhört fint komplement till läromedlens och lärarnas presentation av temat "Så styrs Sverige".
…
Det är inte länge jag har varit med i politiken. Efter att ha varit under påverkan under lång tid blev det inför valet 2006 allvar av tanken på "en tids samhällstjänst". (Utan jämförelse för övrigt talade Anders Borg nyss om sin uppgift som en "värnplikt") Jag ville lokalt vara med och stötta dem som sliter med vårt gemensamma samhälle. Ofta under svåra och otacksamma förhållanden.
Det ena gav det andra. Moderaternas framgångar gjorde att jag kom "längre fram" än jag tänkt, fast jag bett om att få stå långt ner på listan. Det blev kommunstyrelsen i Vännäs och ett par år i KSAU. Utan att vara med i fullmäktige.
Under resan har en och annan puffat mot riksdagen och jag kom trea i provvalet i höst. Efter justering enligt partistyrelsens riktlinjer hamnade jag igår på femte plats på M-listan i länet. Jag har fått mycket uppmuntran av människor både innanför och utanför partiet. Det har ändå inte varit avgörande. Jag har fattat beslut utifrån andra grunder och kriterier.
Mitt beslut är att satsa på en personvalskampanj inför valet 2010, om inga hinder läggs i vägen. Det jag vill föra fram som mina huvudfrågor kommer jag tillbaka till.
Ett budskap som kommer att finnas med är "Sammanhållet län och land". Vi behöver en sund och hållbar marknadsekonomi. Politiken i vårt långa och skiftande Sverige får samtidigt inte abdikera. Olika geografiska områden är och förblir beroende av varandra och alla måste ges förutsättningar att både överleva och locka nya invånare. Det är en sak jag vill driva som representant för Västerbotten.
Om jag får förtroendet.
…
…
På lördag har Moderaterna i Västerbotten nomineringsstämma. Då ska det slås fast hur landstings- och riksdagslistan ska se ut. Provval är hållet och nomineringsgruppen har sagt sitt.
För egen del hamnade jag trea i provvalet. Efter justering utifrån övriga parametrar står jag på femte plats enligt nomineringsgruppens förslag.
Det blir spännade att se hur det blir på lördag. Då får vi se var på listan partimedlemmarnas ombud anser att man ska stå. Ännu mer spännade blir att se hur valåret och själva valet ska te sig. Det är då det är skarpt läge och det är kryssen då som räknas.
Än har jag väl inte fattat vad jag gett mig in i, men jag känner lugn och frid inför det som eventuellt kan ligga framför. (Inte säkert att det blir politik!) Detta trots att jag tror att vi har tuffa tider att vänta på flera vis. Många av oss medelålders och yngre tycks vara invaggade i tanken att Sverige har en upphöjd och självklar särställning i världen som inte kan rubbas.
Det gäller att efter bästa förstånd hantera samhällsfrågorna hållbart och medmänskligt även om det skulle visa sig att vi tog fel.
Hör ni så otaktisk jag är, en politiker ska väl bara lova guld och gröna skogar?
…
Ibland gnälls det väldigt orättvis och kortsynt på dem som företräder oss i samhället på olika vis. Andra gånger måste man faktiskt fundera lite.
I Dagens Industri, www.di.se, kan man idag läsa att riksdagsmannen och f.d. justitieministern Thomas Bodström fakturerat 1,7 miljoner till Domstolsverket de senaste 21 månaderna. Av denna nätta slant är 310 000 för "tidsspillan". GP har fler detaljer. Även SVT.
Någon begåvad och initierad person kan kanske berätta när exakt han inte haft betalt och alltså behöver få det av skattebetalarna, en gång till?
Sen kan man fundera på vad media gjort med exempelvis Maud Olofsson eller Mona Sahlin om något liknande avslöjats om dem? Gissar det hade varit krigsrubriker. Allt som avslöjats kring Thomas verkar bara rinna av. SvD gav honom mycket utrymme igår t.ex.
Thomas gör sig kanske bättre på bild? Det kanske är för att han varit idrottsman, sådana bedöms ofta eljest både vad gäller inkomster och annat. Eller är skillnaden verkligen så stor på hur man bevakar och ser på kvinnor och män?
…
Var eller vartannat år bevisar tidningarna att de inte förstått så väldigt mycket av riksdagsarbetet. Missförstånden fortplantas ut bland läsarna.
I den galna tid vi lever i då allt ska "plan- och policysättas", mätas och utvärderas så till den grad att man knappt får något vettigt gjort är det förstås lättsamt att värdera en riksdagsledamots effektivitet i antalet motioner.
Stackars Gösta Skoglund, om han levat. De flesta av VK-bloggens läsare är för unga för att veta vem han var, men han var en socialdemokratisk riksdagsman av ovanligt format. Han var jätteliten, fick jättemycket gjort och satte Norrland på kartan när han kom åt.
Inte kan jag hålla med honom om allt han var övertygad om, men han bände, bröt och påverkade i stad, län, land och regering (inte bara då han var kommunikationsminister) som knappast någon annan västerbottnisk riksdagsman gjort. Som gruppledare för (S) i andra kammaren satte han säkert också sina spår. Det är vanligt att ge honom äran för både flygplatsen och universitetet i Umeå. Bland annat.
Han utövade inflytande överallt där det gick, däremot hade han inte tid att skriva så många motioner.
Det var intressant att läsa att en tidning verkar ha förstått lite av sammanhangen. Läs SvD:s artikel "Motioner dränker Riksdagen".
Med detta inte sagt att motioner är oviktiga.
Jan
Senaste kommentarerna