Min syster måste ju vara världens gulligaste och mest positiva människa.

Nyss ringde hon mig och bad mig vara lite mer positiv i mitt bloggande.

– Tänk, du kunde ha bott i Thailand just när Tsunamin kom. Eller inte ha någonstans att bo alls. Snart så tror alla att du är en bitter gammal kärring. Å det är du ju inte.

Ja, kära syster. Jag skall försöka vara lite mer positiv.

Jag är frisk, barnen är friska, katten mår bra och fångar råttor mest hela dagarna (inte inomhus tack gode gud). Så, lite mer positivt tänk 🙂

I dag har jag sjuka barn. Nu var det ett tag sedan som ungarna var sjuka men förmodligen så slår bassiluskerna till när jag skall göra ett gästspel på "gammjobbet". Min gamla chef måste tro att jag undviker honom men så är ju inte fallet. Mina barn går före gästspel, så är det bara.

I dag är jag irriterad på vägen till och från skolan, det kalla vädret, lukten som kommer från Obbolafabriken och som av någon outgrundlig anledning fått för sig att hamna hos oss istället för inne i byn eller i Holmsund som det brukar göra, kalla bilar, alla jäkla reklammail som hamnar i min mailbox istället för positiva jobb besked, min lön…som jag vet kommer att bli superlåg bara för att jag just nu arbetar inom ett kvinnoyrke och en hel bunt med andra saker.

Men, jag orkar inte skriva om allt. Det skulle ta alldeles för mycket tid fån mitt övriga surfande på datorn så jag nöjer mig här.

Ja, jag säger bara det… vaknade jag en morgon och bara bestämde mig för att Enough is enough eller?

Nå, snart kanske jag blir på bra humör igen, snart.

Jo…jag kom på. Ett av alla de miljontals jobb jag sökt innebar att man skulle göra mail utskick till en hel bunt med människor. Då jag är medlem så får jag alltid ett av dessa mail och jag håller på att bli tokig! Herregud, skall man inte se till att den personen som får jobbet kan stava då? Eller? Min 9-åring stavar bättre än vad den personen gör. Ja, det irriterar jag mig också på idag.

Ja, jag tror att jag håller på att bli bitter, det verkar inte bättre än så.

Nu, medans jag ändå är uppe i varv så fortsätter jag med andra saker som irriterar mig.

Here Goes…

På mina barns skola har de tydligen någon konstig regel som inte tillåter alla barn att få en semla på Fettisdagen. Varför? Ja, jag vet inte.

Nå, tydligen så får 6-års och ettorna smaska goda semlor. Men, går man i tvåan så vill man tydligen inte äta sånt? Ja, jag vet inte. Det är vad mina barn berättar för mig i alla fall (gråtandes vid matbordet) Det kanske är ytterligare ett led i Umeå Kommuns (Läs Obbola/Holmsunds kommundelsförvaltning) besparingsplan. Särbehandla vissa elever och låt de resterande barnen känna sig utanför genom att inte låta alla barnen få en semla. Bara vissa, väl utvalda elever kan få. Men gud förbjude. Inte alla, absolut inte alla. Vad hände med alla barns lika värde? Ja, någonstans mellan ekonomin och tjänstemännens ignoranta beteende så försvann barnen.

Alltså, jag är inte dum, jag förstår mycket väl att skolan inte har råd att bjuda alla barnen på Nisses färdiggjorda semlor (som för övrigt faktiskt är de godaste i hela Umeå). Men, när jag var liten och gick i skolan så bakade vi semlorna själva. Hur svårt kan det vara liksom?

Ja, just det…Jag glömde. När de renoverade skolan så byggdes det ingen lokal lämplig för hemkunskapsundervisning. Utan den förstår ni, den ligger i Holmsund! På ett nära och bra avstånd. Vad blir i längden billigare tror ni? Bygga en hemkunskapslokal i omedelbar närhet till skolan, eller att skjutsa elever varje dag de närmaste 50 åren till Holmsund? Räkna på den ni.

Nä…idag så dissar vi barnens skola för deras semmel-hantering.

Fetdiss till er! Eller rättare sagt, semmeldiss.

Varför inte fortsätta på den aggressiva vägen nu när jag liksom slagit in på den banan? I dag var jag och V på stan för att sammanstråla med en gammal kompis från förr. Vi satt och pratade om allt möjligt och så småningom så kom naturligtvis ämnet jobb upp på tapeten.

Vännen, han blev nyss erbjuden (och tackade nej) till ett jobb med snuskigt hög lön. Han var redan så nöjd med den position han har inom sitt nuvarande företag. Vilket är superbra. Men, om han inte hade haft de kontakter han har så tvivlar jag på att han överhuvudtaget blivit erbjuden tjänsten. Förvisso så är han en oerhört kompetent människa. Men…kontakter, kontakter, kontakter! Det är enda sättet.

Även om jag söker jobb som jag har utbildning eller är kvalificerad för så blir jag inte anställd. Bara för att jobben finns ute på AMS så är det inte säkert att jobbet egentligen finns ute till allmänheten. Jag kan lätt räkna upp flera olika jobb jag sökt bara för att finna att tjänsten redan är tillsatt, av någon inom företaget eller någon släkting till någon anställd, eller någon vän till någon inom företaget.

Företagen MÅSTE enligt lag lägga ut lediga tjänster till allmänheten men oftast så är den som sagt redan tillsatt. Antingen så är den tillsatt av någon släkting, eller någon som redan arbetar inom företaget. Det orättvisa i detta, det är att de yttre sökande inte får samma chans som den som redan glidit in på ett bananskal. Man blir inte anställd utifrån erfarenhet, utbildning eller på annat sätt intjänade kunskaper som kan anses som likvärdiga. Utan den redan tidigare anställde får fortsätta på en annan (Ibland till och med högre) position för att de blivit kompisar med cheferna. Så där sitter de, utan den nödvändiga kompetens som behövs för deras position. Bara för att de är vän med en vän med en vän!

Svågerpolitik när den är som bäst, eller hur? Naturligtvis så skall man använda sig av sina kontakter när man söker jobb, men det får aldrig bli på bekostnad av att någon annan, mer kvalificerad person blir utan.

Det är som om jag skulle söka jobb på min fars företag som plåtslagare. Helt utan utbildning, inget intresse egentligen av att arbeta inom den yrkesgenren men, bara för att han är min far så skall han anställa mig? Hur dumt är inte det, egentligen? Skulle jag göra ett bra jobb?

Det dumma i kråksången, det är att företaget som nobbade de övriga sökanden vet ju egentligen inte vilken person de sagt nej till. Den personen som de ratat kanske skulle vara den som lyfte deras företag på ett sätt som de inte trodde var möjligt.

Allt handlar egentligen bara om att få en chans. Eller så byter man umgängeskrets.

Låter jag Bitter?                

Eftersom jag inte har annat att göra än att sitta vid datorn och störa mig på allehanda saker så kan jag lika gärna fortsätta på den banan.

Då sonen loggat ur makens Spotifyed (och jag faktiskt inte kan hans lösen till den) så är jag tvungen att lyssna på sonens favoritmusik.

Kalla mig gammelmodig, inskränkt eller bara töntig (det skiter jag i) men jag förstår inte varför de skrivs låtar som denna:

"The Whisper song, Dirty- Wait till U See my Dick"

Jag förstår inte!

Hela låten igenom så sjunger killen om att han skall "Beat the Pussy up"??

Nu var väl den musiken vi lyssnade på som unga inte heller den bästa (men, det har jag förträngt, min son är ju bara 15 år. Jag var ju gammal och kunde hantera det.) eller vad sägs om låtar som:

-Ung & Kåt?

-Me so horny?

Och så vidare??

Jag vill så gärna tro att vår musiksmak var bättre, att texterna, även om de var i vissa fall grovt pornografiska ändå hade någon slags mening?

Vad tycker ni? Var låtarna bättre förr eller är det samma skit?

Jag borde egentligen sova nu då jag skall arbeta inatt. Men…som vanligt så kan jag inte få ro nog i kroppen för att kunna slumra ett litet tag.

Vad borde jag göra om jag nu inte kan sova då? Ja, jag borde städa (the neverending story hemma hos oss med fyra barn), tvätta, vattna blommor. Men, jag vill inte, vill inte, vill inte, vill inte.

Jag borde istället rekognosera vilka böcker jag skall ta med mig på jobbet inatt. Även om jag har läst de flesta böckerna i min bokhylla så finns det några som jag av någon outgrundlig anledning ännu inte har läst.

Men, vad är det jag gör, istället för att pricka av alla viktiga saker på min "To Do list"? Jo, jag lusläser Facebook, vk.se samt papperstidningen VK.

Bläddrar fram till Recensionen av Lushes & Tramps bara för att få veta att när bandet var nystartat så lekte VK´s utsända med kiss och bajs? Hm? Vill jag veta det? All Cred till dig du skribent på VK, men jag är faktiskt inte så intresserad av att veta att när du gick i småskolan så lekte du sådana lekar. Jag ville veta om bandet, jag ville även få läsa lite om förbandet "Breather" som i mina ögon gjorde en fantastisk spelning. Ingenting sånt kunde jag läsa. Iofs, VK´s utsända…Du skrev en väldigt personlig recension. Men sånt kan man skriva om i sin blogg. Där kan ämnen såsom kiss, bajs och illamående avhandlas. Inte i en offentligt publicerad recension. Jag är förvånad över att VK ens publicerade den. Om jag skall vara riktigt ärlig.

Den var i mina ögon en mer personlig reflektion över vilka sorters lekar du lekte som liten. Samt att du försökte bortförklara din frånvaro genom att skylla på illamående. Säkerligen så var du illamående, men…snälla. Berätta det på din blogg, inte i tidningen. Jag bryr mig faktiskt inte. Jag ville läsa om banden, inte om dina privata förehavanden. Sånt där kan du hålla till din blogg.

Detta till trots så fick Lushes bra betyg, verkligen välförtjänta. Men Breather då??? Breather då?

I mina ögon så fick Breather en solklar femma. Och dom nämns inte ens. Det kan i och för sig ha sin förklaring då Vks´utsända kanske lekte som mest med kiss och bajs under den perioden.

Tack till Scharinska för en  fantastiskt bra nostalgikväll med TVÅ av Umeås i särklass bästa band.

Igår var jag och maken och resten av Umeås befolkning på Scharinska för att se Lushes & Tramps. Vilken enorm kö det var utomhus. Vi väntade i vad som kändes som en evighet innan vi äntligen kom in. Väl inne så var det så smockat med folk att man knappt kunde röra sig. Bandet var faktiskt jättebra, det lilla jag kunde höra från vår plats längst bak.

Det var idel kända ansikten där. Både bekanta och mindre bekanta och jag tror att alla hade det trevligt. Även min älskade V, som kvällen till ära strödde förolämpningar omkring sig, trängde sig i kön och bara var sig själv 🙂

Det är lugnt V, du kan göra även den tristaste dag rolig bara genom att vara du. Det är därför jag älskar dig så mycket.

Jag och min bättre hälft spenderade mest tid nere i källaren då det var enda platsen som man faktiskt kunde röra sig UTAN att gnuggas emot ryggar, magar eller värre.

Planen var egentligen att vi skulle sova hemma hos min mor, men som genom Guds försyn så fick vi oanad skjuts hela vägen hem till Obbola. Praise The Lord… Det är klart, att sova hemma hos sin mor är trevligt, men den bästa sängen är ändå den egna.

Idag tänkte jag faktiskt ta en liten joggingtur innan inhämtning av barn skall ordnas. Japp, jag är faktiskt piggelin idag.

PoK

Varför är det så att när solen lyser ute så känner man ett obevekligt tvång av att genast gå ut? Ty även om jag absolut är ett stort "Fan" av solen så tycker mina ögon oftast inte om den lysande lilla bollen. De börjar rinna och tåra sig och även om jag vill att de skall hålla sig öppna så tenderar de att beslutsamt hålla sig nere.

Nå, detta är naturligtvis ett I-landsproblem. Jag skall inte gnälla. Jag har väl gnällt nog om höga elräkningar, kallt väder och dåliga kläder. Nu när våren äntligen är i antågande så skall jag bara vara tyst.

Men, människan är väl så som natur, gnällig? Är det inte det ena så är det andra. Ingenting är bra nog för att vi skall vara tysta.

Denna soliga dag tänkte jag i alla fall försöka mig på en joggingtur här i lilla paradiset. Nej, jag joggar naturligtvis inte mot Fläse, stadsmänniska som jag är. Här blir det en liten tur runt inne i själva byn. Ju fler människor desto bättre. Egentligen så är det ju bara för att jag är så förvanskligt rädd för alla djur som eventuellt kan tänkas komma och skrämma mig på min lilla tur, ja ni säger att Björnarna sover nu, men jag vet nog. När de hör mig komma struttandes så vaknar de och tänker:

-Ahaaa, där kommer hon, Linnéa! Nu skall vi äta upp henne.

Så ni förstår, det är därför jag absolut INTE kan jogga runt bland obebyggt område. Björnarna är ju ute efter mig. Björnarna och älgarna och rävarna och haren. Alla är de blodtörstiga varelser. I min fantasi i alla fall.

Så nu kära vänner, Obbolianer och annat löst folk. Snart ser ni mig i min snygga rosa Smurfmössa strutta runt inne i byn. Var inte oroliga, jag är inte farlig även om jag ser mer än lovligt galen ut ibland.

PoK

Jag tror att jag börjar på att bli gammal.

Mina öron hör precis vad som helst nu förtiden, helt orimliga saker som min omgivning absolut inte skulle säga:

Eller, vad sägs om detta:

-Hörru, kan du hämta en nätstrumpa till mig. Jag är så täppt i näsan och det blir ju bättre om man tar lite nätstrumpor i näsan…!

Efter en kort ordväxling så kommer vi fram till att det var nässpray och INTE Nätstrumpor som skulle in i näsan. Jag tyckte att det lät lite konstigt att nätstrumpor skulle ha en sådan magisk inverkan på täppta näsor. Men, vad vet jag?!

Hm, Undrar om jag måste ta diskborsten och göra en storrensning i mina öron

I natt så är det ytterligare en jobbnatt.

I kväll skall jag dessutom inte träna något. Vilket känns…så där. Jag vet att kroppen behöver sin vila, men jag vill ju. Det kan hända att jag far in tidigare och tar en långpromenad inne i stan. Visst är det konstigt, jag känner mig tryggare att gå omkring där ensam än vad jag gör här ute på landet. Jag undrar vad det kan bero på. Säkerligen så är det för att det är mer befolkat, mer belysning, bättre plogat osv.

Det är ju finare att ta en promenad här ute än inne i stan. Dock inte på kvällen när det knappt finns några gatlysen ut till oss. Då är det läskigt. Vem vet vilka monster som lurar i buskarna på kvällskvisten. Mest troligast de värsta monstren som finns. Och alla är de ute efter mig, naturligtvis.

Nå, vi får se hur jag gör. Nu skall jag i alla fall dricka mitt morgonkaffe (!!) för att sedan ta itu med katastrofområdet även kallad huset.