Är det så bra att Ibrahim Baylan lämnar Västerbotten?

I fredags kunde vi läsa både på VK och VFs hemsidor att Ibrahim Baylan  (s) lämnar Västerbotten och alltså inte kommer att kandidera för Socialdemokraterna i Västerbotten vid nästa val. Detta eftersom han är bosatt i Stockholm och av familjeskäl inte kan veckopendla. Vi har ju en annan Riksdagsledamot från länet som befinner sig i en liknande situation och det är Jonas Sjöstedt (v) som ju representerar Västerbotten men i likhet med Ibrahim är bosatt i Stockholm.

Jag har genom åren funderat lite på detta om hur vilktigt det är att verkligen vara bosatt i det län man representerar. Det är klart att känslan för hemlänet, kontakterna med medborgarna i det län man representerar underlättas om man också bor där.

Men den s.k. bosättningsplikten finns inte längre i riksdagsvalet, det är alltså möjligt att kandidera till riksdagen i alla valkretsar oavsett var man är bosatt, det är i praktiken partierna som äger frågan är man komponerar sina riksdagslistor.

Det är då det uppstår problem för riksdagsledamöter med barn. Å ena sidan så underlättas kontakten med väljarna om man bor i länet, å andra sidan så blir familjesituationen hart när orimlig om man skall kombinera veckopendling med skola och dagis.

När Jonas Sjöstedt blev partiledare så minns jag att han i en intervju sade någonting i stil med han hoppades att även i framtiden skulle kunna hämta på dagis två dagar i veckan.

Jag tror nog att det har varit svårt med detta för honom, livet som riksdagsledamot och partiledare är tämligen fyllt med åtaganden även om man bor i samma kommun som riksdagshuset är beläget.

Om vi i partierna är alltför strikta med att alltid hålla på principen att man skal vara bosatt i den riksdagsvalkrets där man kandiderar innebär det att vi reducerar de möjliga riksdagsledamöterna till antingen de som inte har barn, eller de som har vuxna barn. Och endast i mälardalens valkretsar kommer man att kunna kombinera riksdagsledamotskap med att vara förälder.

Det tycker jag faktiskt är synd.

Nu verkar det ju kanske lösa sig för Ibrahim i alla fall, då han tydligen kommer att kandidera i Huddinge där han är bosatt. Och jag måste erkänna att han faktiskt är en duktig riksdaglsedamot, med regeringserfarenhet även om han råkar tillhöra ett annat parti. 

P.S. Nu skriver jag inte detta för att tala i egen sak, jag kommer inte att vara riksdagsledamot efter nästa val, och mina odds att hamna i Europaparlamentet är rätt så bergänsade min kandidatur till trots.D.S.