En vurpa och ett stort tack

I fredags gjorde jag en riktig vurpa på den hala isen. Helt plötsligt kände jag hur jag låg raklång i luften och hann precis tänka ”detta kommer göra ont”.

Innan jag landade med full kraft på baken och smällde höger knä och bakhuvudet rakt ner i backen.

Nu hade jag en himla tur, det blev inga allvarliga skador, huvudet klarade sig och knät blev lite blåslaget.

Men jag vill passa på att rikta ett stort varmt tack till alla som hjälpte till, från Larsa på Bakfickan som var först på plats, via de fyra läkare som råkade gå förbi och hjälpte till via ambulanspersonalen och den underbara personalen på akuten, samt alla andra som visade omtanke och ställde upp på fredagen.

Tack allihopa!

Själv tänker jag acceptera att man blivit en gammal man och köpa broddar, och tänk på att det är ruskigt halkigt därute!