Anders Sellström (KD)

Tre forskare har genomlyst möjligheterna att skapa sig någon förmögenhet i Sverige.

De konstaterar att det är omöjligt att via en lönekarriär lyckas med detta. Det måste ske i princip via arv eller lyckade investeringar i rätt tid.

Sverige och Danmark är de länder som efter skatt har den mest jämlika inkomstfördelningen i världen. Hela den breda medelklassen är ihoptryckt i ett smalt inkomstspann.

Hela 40 % av befolkningen har ingen eller negativ nettoförmögenhet. En procent av befolkningen är dock riktigt rika. De äger 20 % av den samlade förmögenhetsmassan.

Slutsatsen är att sambandet mellan inkomst och förmögenhet inte finns i Sverige. Ska du kunna samla ihop ett kapital krävs andra åtgärder och förutsättningar än via inkomsten.

Är det rättvist?

"Vi kristdemokrater är för jämställdhet och lika möjligheter mellan man och kvinna. Det är så självklart att det inte ska behöva sägas. Men vi ser också att det finns gränser för vilka tvångsmedel politiker har rätt att ta till. Vi är därför också det parti som konsekvent värnar den enskildes fria val och motsätter oss kvotering".

Detta står att läsa på DN debatt där vår partiledare, Göran Hägglund, skriver om vänsterpartiernas "kvoteringsoffensiv" om de skulle vinna valet i höst.

Jag konstaterar som så många gånger förr att politiker på vänsterkanten vill styra människors liv i detalj. Om inte människor gör de val som dessa politiker tänkt sig kommer kvoteringslagar, tvångslagar och skattestyrningar att se till att människor gör som de vill.

Någonstans går gränsen för vad politiker ska lägga sig i. Är det måhända toppstyrning alla Marx som ska gälla i Sverige framöver?

När valet nu närmar sig med stormsteg kommer visionerna om framtiden vara den stora frågan. Vilket samhälle vill vi att Sverige ska bygga på?

Ska vi ha ett samhälle som begränsar eller ett som ger möjligheter?

Jag vill se ett samhälle där dess skyddsnät inte bara fångar in utan agerar studsmatta för att lyfta människor tillbaka igen.

Ett sådant samhälle litar mer på individernas inneboende krafter. Tar tillvara alla människors möjligheter och alla människors inneboende vilja att bidra till samhällsbygget. Detta utifrån varje enskilds människas förmågor.

Visst är det en systemförändring. Men det är en förändring med fokus på vårt gemensammas bästa, på att alla har ett värde och att alla kan bidra med något.

Vi människor har inte ett lika värde. Vi människor har ett unikt och okränkbart värde. Det är kristdemokratins fokus och det går jag till val på.

Ha en bra helg!

Under partiledardebatten i söndagens SVT har det påståtts att siffran 100 000 fler i arbete sedan Alliansregeringen tog över inte stämde.

När man synar detta visar det sig vara helt rätt. Som alltid gäller det att jämföra med samma kvartal för att inte störas av säsongsvariationer.

Trots en finansiell kris som världen inte skådat sedan andra världskriget har sysselsättningen i Sverige ökat sedan Alliansregeringen tog över.

Kom ihåg att Sverige 2006 var i en högkonjunktur och vi nu är inne i en lågkonjunktur.

Siffrorna hämtade från SCB, åldern 15-74 år:

Sysselsatta kvartal 2, 2006: 4 425 000

Sysselsatta kvartal 2, 2009: 4 524 000

Skillnad: 99 000 fler sysselsatta.

För ett fungerande samhälle i vardagen måste respekten för varandras olikheter vara en av grundbultarna.

Respekten för varandras förmågor och oförmågor. Respekten för i vilken ålder vi befinner oss i och respekten för vad som är ditt och mitt. 

Respekten för det okränkbara och unika människovärdet.

Föräldrarna spelar den största rollen i detta att lära sina barn respekt och vad det handlar om. Den andra viktiga parten är skolan. Utan stora befogenheter och möjligheter att skapa ett sådant klimat på våra skolor där respekt ingår som vardagsmat utlöses mobbning av olika slag.

Det kan aldrig accepteras av ett civiliserat samhälle som vi lever i. Hur ska vi då ge skolan de verktyg de behöver för att just klara sitt uppdrag att förbereda våra barn för vuxenlivet?

Vilka befogenheter och vilken stöttning får lärarna och rektorerna idag för att just klara detta? Hur beter vi föräldrar oss när något inte fungerar som det ska mellan barn och mellan barn och lärare? Hur agerar jag som politiker för att skapa de utrymmen som krävs för att rektorerna och lärarna ska kunna fullfölja sin uppgift?

Tydlighet och beslutsamhet blandat med en stor portion kärlek och empati är en framgångsmedicin som brukar fungera i de flesta sammanhang. Det vill vi se mer av även i skolan för att just förhindra bl a mobbning.

Den fråga jag tycker alla borde ställa sig är om färdriktningen är rätt?

Att inte allt kan bli perfekt på 3 år är väl inte så märkligt. 1994 - 2006 (12 år) styrde socialdemokraterna och lyckades inte alls komma tillrätta med en hel del problem.

Bl a skickades 140 personer per dag ut i förtidspensionering, ung som gammal.

Sverige som land blev fattigare och vi invånare förlorade både köpkraft och beslutskraft vid köksborden.

2009 har hushållen aldrig haft så hög disponibel inkomst på 20 år att förfoga över. Det är kanske den i särklass största förklaringen varför Sverige som nation klarat sig så pass lindrigt undan den globala finanskrisen som slagit ohyggligt hårt i många andra länder.

Hög disponibel inkomst hos hushållen har hållit den inhemska konsumtionen igång.

Den andra orsaken är väl skötta statsfinanser.

Alliansregeringen har kraftigt ökat resurserna ut till kommuner och landsting, tagit många beslut för att höja kvaliteten i välfärdssystemen, ökat den enskildes valmöjligheter osv.

Jag anser självklart att färdriktningen är rätt. Det innebär inte att det finns mer att göra, självklart. Inget kan bli heltäckande på 3 års regerande och dessutom med tidernas värsta globala ekonomiska kris.

Sverige är på rätt väg och det ska vi fortsätta med även efter den 19 september.

Ett glädjande besked till alla kommuner och landsting. Prognosen för skatteintäkterna 2011 har bedömts öka med 10 miljarder sedan bara förra veckan, enligt kommunminister Mats Odell (kd).

Detta beror på att hjulen så sakteliga börjar snurra Sveriges väg igen. BNP:s utveckling skrivs upp och därmed också skatteintäkterna för kommuner och landsting.

Ser att Lennart Holmlund (s) på sin blogg inte insett hur vi tillsammans i vårt land med rätt skattepolitik kan öka våra gemensamma resurser. Han tror att allt är ett nollsummespel.

Sverige har som land klarat den finansiella krisen bäst tack vare rätt åtgärder även på skatteområdet. Statsskulden i Sverige är 45 % av BNP medan den i euroländerna är uppe i ett snitt på 85% av BNP.

Att ett kommunalråd som leder en av Sveriges största kommuner är så kapitalt okunnig om nationalekonomiska fundament är skrämmande.

Jobbskatteavdraget som mest gynnat de med låga- och medelinkomster har ju hållit uppe den inhemska köpkraften till nytta för både jobben och tillväxten.

Med Holmlunds politik hade ju den inhemska konsumtionen drastiskt förämrats och lett till högre arbetslöshet och sämre tillväxt.

Universitetet kanske har plats över på nationalekonomisk grundkurs Lennart.

Att regeringens förda politik fungerar även i kristider är detaljhandeln ett utmärkt exempel på. Det har starkt påverkat att den inhemska handeln gått som tåget 2009. Rekord!

Den totala handeln ökade med 3,6 %. Endast elektronikhandeln (minus 0,2%) och guldsmedshandeln (minus 0,4%) har backat något.

Hushållens ekonomiska situation har stärkts kraftigt sedan Alliansregeringen tog över 2006. Jobbskatteavdraget har inneburit ca 1500 kr mer i plånboken per person och därmed 3000 kronor mer i familjehushållen. Den låga räntan på huslånen bidrar också till den förbättrade ekonomin. Borttagandet av fastighetsskattens bisarra funktion har också stärkt hushållens ekonomi.

Det viktiga är att hög inhemsk konsumtion håller igång handelsföretagen och de som levererar till dessa och producerar de varor som säljs. Det är direkt förknippat med arbetstillfällen.

Omvänt har den globala krisen förämrat för de exportberoende företagen speciellt inom fordonsindustrin. Om inte de åtgärder regeringen vidtagit skulle ha genomförts hade vi även haft tapp inom detaljhandeln. Det hade förvärrat situationen avsevärt.

Nu skrivs tillväxtprognoserna och skatteintäktsprognoserna upp. Sverige är det land som klarat sig bäst i krisen så här långt. En klok och målmedveten politk på det ekonomiska området gynnar oss alla.

Vi ska nog alla vara glada över att inte Lars Ohly (v) suttit med runt regeringsbordet i dessa tider.

Så börjar nu vänsterpartiernas förslag kring sjukförsäkringen att kunna analyseras. Hur slår det i verkligheten?

Det visar sig att ca 1000 personer per årskull skulle drabbas mycket hårt ekonomiskt av det förslag som lagts fram av vänsterpartierna om att ingen ska kunna få sjukersättning (förtidspension) före 58-års ålder.

Dessa 1000 personer per årskull är den mest utsatta gruppen. Det kan till exempel handla om allvarliga medfödda funktionshinder såsom cp-skador eller unga personer som fått allvarliga skador innan de hunnit träda in på arbetsmarknaden.

Om 58-årsgränsen skulle bli verklighet kan dessa personer inte få sjukpenning då de saknar sjukpenninggrundande inkomst (SGI). De kan heller inte ta ett anpassat arbete. Om en person saknar SGI och är yngre än 58 år innebär detta att personen får maximalt en 75-procentig partiell ersättning, vilket ger 6 360 kronor per månad. Det innebär i så fall att dessa personer får sänkt ersättning med 2 120 kronor i förhållande till dagens lägstanivå om 8 480 kronor.

Vänsterpartierna vill alltså med sitt förslag slå på de allra mest utsatta genom att ta av dem 2 120 kronor per månad. Visst är det lätt att i debatten slå på andra utan att redovisa egna förslag men när så dessa så läggs fram visar det sig att dom själva ger sig på de kanske allra mest utsatta.

Vad säger exempelvis Lennart Holmlund om det?

Trots att beskedet om SAAB, som rapport igår gick ut med, inte riktigt var klart verkar det ändå som om affären snart även fomellt landar.

I dagens VK kan vi alla läsa om den optimism som nu börjar gry hos företagarna och företagsledningarna. Att detaljhandel gått och går som tåget beror till stor del på att hushållens disponibla inkomster generellt kraftigt ökat under de senaste åren.

Jobbskatteavdraget och de sänkta bolånekostnaderna bidrar starkt till detta.

Genom starka statliga finanser och förbättringar i hushållsekonomin för de stora flertalet lyfter vi Sverige snabbare ur den världsekonomiska krisen än många andra länder klarar av att göra.

Det kommer i sin tur att påverka pensionerna i rätt riktning.

Långsiktig politik med is i magen brukar vara rätt medicin när tuffa perioder ska gås igenom. Det gäller ett lands ekonomi och det gäller ens egen hushållsekonomi också.

Väl värt att ha i åtanke tills nästa nedgång i konjunkturen.