Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Man får inte vara med jämt

Av , , Bli först att kommentera 5

Ett par hundra meter ifrån oss hölls Vännäsmoderaternas årsmöte ikväll.

För Agneta och mig kändes det snopet att inte vara där. Influensans grepp håller långsamt på att släppa, men än kan det hostas så att det svartnar för ögonen. Då ska man inte utsätta andra för sin närvaro och ingen av oss hade orkat vara med heller.

Däremot har jag talat med några om det som hände. Fler än vi var tyvärr sjuka, men ett tjugotal medlemmar fanns i alla fall närvarande. Man började med själva årsmötet. Det blev inte stora förändringar i styrelsen, men Fredrik Wirenblad blev ny ledamot.

Riksdagsledamoten Edward Riedl kom direkt från Stockholm, anlände strax efter 1930 och hade fullt upp till klockan var ungerfär 2130. Det blev en bra genomgång av läget inom rikspolitiken och många frågor.

Dagens märkliga  utspel av Bertil Hammarstedt kring färjetrafiken mellan Umeå och Vasa togs också upp. Att förvirringen är stor efter utspelet syns i VK:s och Folkbladets rapportering och rubriker.

VK: Stödet till färjan en bluff

Folkbladet: Regeringen stödjer färjeansökan – men inte med pengar

 

 

 

Transporter

Av , , 2 kommentarer 7

Onsdagrens Uppdrag granskning handlade om transporter i Sverige. Om det ämnet kan sägas mycket.

Marknader behöver vara konkurrensutsatta för att utvecklas, vara kostnadseffektiva och fungera i längden. Men det måste vara samma regler som gäller och i Europas transportbransch är det inte alltid så trots att vi finns i samma EU. Programmet tar upp en del av de olika förutsättningarna, men berör också kriminalitet, anställningsförhållanden som driver fram dieselstölder och rent slavlika förhållanden för chaufförer som inte längre alltid kommer från EU-länder.

Problemet med företag som kommer in och kör utanför gällande regler tas inte upp. Där har andra länder en mer resolut hållning med bötesbelopp som heter duga.

I Sverige är vi skickliga på att ensidigt öka kostnadsdrivande krav och regelbördor för våra inhemska verksamheter, vare sig det nu gäller jordbruk, handel, industri, transportföretag eller annat. Sen köper vi glatt varor och tjänster från dem som inte omfattas eller låter bli att bry sig. Det är inte underligt att många seriösa, i detta fall åkerier, går under av osund konkurrens. Finns och följs gemensamma regler är det som det ska att svenskar kör i andra länder och andraa nationaliterer kör här.

Jag vill inte köpa varor av företag som använder speditörer som anlitar åkerier med förhållanden som visas i det här programmet. Vilket kan bli knepigt eftersom flera av våra stora affärskedjor tycks göra det. Samtidigt som man har finfina policydokument som talar om ansvaret man tar också för transporterna. Man bör som konsument fråga mer.

Även om Uppdrag granskning alltid ska tas med en nypa salt framgår det klart och tydligt att det behöver ageras inom transportsektorn. Både av myndigheter och politik på såväl EU- som Sverigenivå. Det finns regler som bör tillämpas för alla och andra som kanske måste ändras.

 

Tolkarna i Afghanistan

Av , , Bli först att kommentera 7


Det svenska engagemanget i Afghanistan är inte någon okontroversiell och enkel sak. För en majoritet i de aktuella områdena betyder det oerhört mycket med den västerländska närvaron. Hur kampen mot talibanernas islamistiska mörker ska gå i längden är en fråga som många ställer sig. Inte minst de kvinnor och flickor som nu kan visa sig ute, gå till skola och jobb.

På något sätt måste Sverige ta hand om dem som gjort den svenska insatsen möjlig. Tolkarna som under livsfara arbetat med de svenska soldaterna. Att bara lämna dem och deras familjer åt talibaners hatfyllda hämd skulle hänga som en mörk skugga över Sverige. Vilka skulle vilja tolka vid framtida insatser? Sannolikt skulle det också för all framtid påverka många svenskars inställning till utlandsinsatser. Ger dessa ett positivt resultat och de humana och hyfsat demokratiska krafter vill stödja behåller makten så är det inga större problem. Men där det är risk att det går andra vägen, hur agerar Sverige då?

Nya Zeeland sägs ha tagit emot ett 70-tal afghanska medarbetare, Danmark 120. Danskarna ska även ha satt tolkar i fortsatt arbete i deras ny land. Med tanke på att vi har den högsta flyktingmottagandet i EU borde vi ha plats för något hundratal till som kommer att ha en livshotande situation på grund av vad de i svensk tjänst utfört för sitt folk.

Saken kan säkert lösas på flera sätt. Låt oss välj ett bra.

Hästlasagne till nytta

Av , , Bli först att kommentera 10


Heder åt Axfood. De skänker nu bort fem ton lasagne med inslag av hästkött för att delas ut till fattiga. Man ger maten åt Klara kyrka och har fått klartecken för detta från Livsmedelsverket.

Så skulle man gjort med hästprodukterna från ICA, COOP och Findus också.

Lite heder även till Findus. Hade de inte larmat hade vi kanske inte vetat om fusket. De fick inte mycket beröm för det hela. Istället fick de ge ansikte åt det som visade sig vara ett leverantörsproblem mest överallt.

Molnfri kväll

Av , , Bli först att kommentera 7

Från mobilen

Dörrposterna färgades röda mot kvällningen. Anade att det var något vackert så jag lämnade soffan och gick upp till balkongen och tog en mobilbild. Det blev nästan ännu vackrare när man hört vad som kan vänta i södra Sverige.

Nu ser vi fram emot att formationerna med de första långresenärerna går in för landning i vakarna.

Olika vägar till jobb

Av , , Bli först att kommentera 7


I exempelvis Tyskland sker det mesta av utbildningen till praktiska och hantverksmässiga jobb via lärlingsutbildningar. Där ser det lite annorlunda ut och näringslivet står för en stor del av kostnaden. Utbildningen innebär både praktik och teori.

Här har det äntligen börjat röra på sig vad gäller lärlingsutbildning som, om den organiseras väl, kan vara en kanonmöjlighet många. Lärlingsvux är också en möjlighet som kan öppna dörrar för många som fyllt 20 och av olika anledningar behöver en yrkesutbildning. Kommunernas SYV:ar kan berätta mer om utbildningarna som i regel rullar kring ett år.

Hoppas att lärlingsutbildningarna får uppmärksamheten och intresset de förtjänar. De kan bli något riktigt bra för många.

600 döda svenska piloter

Av , , 11 kommentarer 11


Under kalla kriget dog 600 stridspiloter i Sverige. 21 per år under 50-talet, lite färre under nästa årtionde. Onekligen smått fantastiska siffror som måste förstås i sitt historiska sammanhang.

Sverige hade då världens fjärde största flygvapen med som mest 1000 flygplan, regelbunden kontakt med provocerande ryska flygare och flög mindre säkra saker än idag. Man tränade regelbundet och hårt under ”realistiska” omständigheter. Man levde också med antagandet att hela flygvapnet vid ett sovjetiskt angrepp skulle vara utslaget efter en veckas motstånd. Man måste försöka förstå hur verkligheten såg 15-20 år efter vinterkriget då Sovjet överföll grannlandet. Allt var inte hjärnspöken.
Jag hörde ikväll av en vars far var stridsflygare då. Man visste vad man gjorde och vad det kunde kosta.

En sak man inte tog upp i kvällens program i P1 var alkoholvanorna. En stridspilot jag kände, som också hann vara med om att skjuta ut sig med den dåtida sprängladdningen under stolen, berättade hur det kunde vara. En del kunde festa rejält ena dagen och flyga nästa. Undrar hur statistiken sett ut utan de inslagen?

Min vän berättade också hur dödsfallen sjönk dramatiskt när Flygvapnet satsade stort på urvalsinstrument. Man blev mer klar över att det inte räckte med att hitta de fysiska toppexemplaren med massor av mod. Med psykologiska verktyg kunde man t.ex. plocka bort många pilotaspiranter med extremt självhävdelse- och ”kickbehov”. Det blev ett antal marknära loopingar och spektakulära lågsniffningar färre och betydligt fler överlevande.

Något som förändrades kraftigt under hans tid var övningsfrekvensen. Det som var veckoövningar när han började skedde ett par gånger om år när han slutade. När man har facit var det bra ur många synvinklar att det begränsades. Men på 60-talet borde vi inte bara ha haft ett stort flygvapen, det måste trots allt ha varit tämligen vältränat.

Frågan är hur det är idag. En sak är hur många plan man har, en annan hur många erfarna piloter med flygtid i ryggmärgen det finns. En väldig fördel är att det idag finns bra simulatorer med möjligheter att träna hela systemet, men det är bara ett komplement. (Har själv haft det barnsligt roliga nöjet att prova både Viggen och Gripen på det sättet)
Jag hör till dem som tror att man måste betala den försäkringspremie som ett hyfsat samverkansdugligt totalförsvar innebär.

Här kan man höra programmet om piloterna, Vetenskapsradion Historia

.