Igår fick jag inbjudan att medverka vid ett panelsamtal kring Leaderprojektmedel som motor för utveckling av landsbygden.

Tack för inbjudan och tack till alla ideella krafter som deltog och deltar i utvecklingen av våra regioner.

Mycket kretsade samtalet och frågorna kring regler, krångel och stiltjen som uppstår  mellan programperioder. Vad ska komma vad gäller regler, vem ska besluta, vem ska administrera m.m.

Jag tycker alla var på samma linje vad gäller krångel och byråkrati, frågan gäller vad vi kan göra åt det?

Allt för lite tycker jag samtalet kretsade kring framtiden, utmaningarna för landsbygden lokalt och regionalt. Jag försökte lyfta dessa frågor genom att nämna initiativet kring ”uthållig kommun”. Det vi jobbar med i Vännäs kan vi lyfta till hela Umeåregionen!

Mina funderingar efter mötet blev, ska vi se utvecklingsmedel till projekt som nödvändiga-, eller ska vi se dom som möjligheter?