Storvreta – IBK Dalen (4-6): Ett kryddigt Dalen, direktskottet och kaffe med choklad

Av , , Bli först att kommentera 0

Det behövdes verkligen någonting extra för att skölja bort den dåliga eftersmaken från Faluns middagsbjudning i söndags. Inför matchen kändes det lite som om tallriken stod serverad under en sådan där silverkupol, ni vet, som de bland annat använder på hotell för att hålla maten varm. Vad som väntade där under visste vi inte ännu, men känslan var att vi antingen skulle få hugga in på ett extremt revanschsuget och kryddigt Dalen, eller få smaka på rester från söndagsmatchen.

Redan från matchens första period stod det dock klart att vi skulle bjudas på något helt annat än plattmatchen senast. Javisst, tjugo minuter spelad tid och borta var den unkna smaken, ersatt av en förväntansfull längtan efter mer och såhär efter matchen kan jag knappt minnas när jag njutit så mycket av en bortamatch senast.

 

Storvreta – IBK Dalen (4-6)

Dalen spelade matchen på två formationer och med John Stiglund i målet. Visst kändes det som om Dalen hoppades på att få en stark inledning i matchen, vilket brukar göra en stor skillnad på hur matchbilden sedan artar sig för Umeålaget.

Dalen inledde första perioden med ett flertal fina kontringar från Marcus Berglund, Anton Åkerlund och Marcus Berglund tillsammans med Viktor Nystedt och Henrik Sjöström. Viktor följde med väldigt fint i anfallsspelet med hjälp av hans imponerande kvickhet. Stundvis varvades Patrik Rokka in i både första och i andra formationen och även Johan Larsson fick ett byte i slutet av matchen.

Till skillnad från den för Dalens del mållösa tillställningen mot Falun, var det mycket glädjande att se Marcus Berglund snyggt sätta matchens första mål tidigt i första perioden. Samma Berglund som dessvärre även råkade dra på sig en utvisning i slutsekunderna av första perioden… men, det är sådant som händer när man är het – och Berglund var riktigt het i dagens match!

Storvreta då? Ja, Robin Nilsberth sköt sedvanligt ett antal skott i täck och Valdemar Ahlroth gjorde mål på Dalen ännu en gång. Allt eftersom matchen gick synes dock allt mer att Mattias Ljunggren gjorde det jobbigt för Ahlroth. Bara en känsla? Nja, visst såg han märkbart frustrerad ut och gav Ljunggren någon blick emellanåt..?

 

Period nummer två

Dalen inledde andra perioden med att skickligt döda av hela det numerära underläget, nå, efter att Storvreta fick en galen ribbträff förstås. Viktor Nystedt och Jonas Svahn gjorde det riktigt bra, rentav Svahntastiskt bra och tiden rann ut, Marcus Berglund fick åter kliva in på planen igen.

Minuterna senare fick Dalen frislagsläge där Ljunggren stod välplacerad och såg redo ut för att skjuta. Mest på skoj sa jag till Maria att ”nu blir det frislagsmål, Ljunggren skjuter!”. Det ironiska? Mattias Ljunggren sköt – och visst var det mål! Kaboom! Och plötsligt händer det, att jag fick rätt det vill säga!

Glädjen fortsatte när Viktor Nystedt kom som skjuten ur Ljunggrens kanon och fint lade in bollen bakom Viktor Klintsten i Storvretamålet, assisterad av Alexander Hedlund!

När sedan Lukas Harnesk(!) med ett direktskott dundrade in Dalens fjärde mål, assisterad av Mattias Ljunggren, var glädjen här hemma helt galen! Inte på något sätt en given målskytt, men jag tycker att Lukas kämpat sig till ett mål under säsongen… även om jag trodde att det skulle komma i samband med att han sprungit sig till ett friläge snarare än genom ett dunderskott utifrån. Lukas som har ett ganska bra slagskott, något vi dock (oftast) bara får se under uppvärmningarna…

Hedlund vann bollar, Svahn vägrade lämna över bollen till motståndarna och stod för riktigt vassa passningar, Ljunggren var tuff i försvarsspelet och tvekade inte att både skjuta och bidra med fina passningar för att sätta igång kontringarna. Ja jisses, det var mycket som kändes bra efter två perioder mot Uppsalalaget. Och jag ska förstås inte glömma att nämna John Stiglund som stod för både vassa räddningar och fina utkast!

 

Period nummer tre

I inledningsminuterna av perioden åkte Lukas Harnesk ut och Robin Nilsberth reducerade till 2-4 för Storvreta i det numerära överläget. När Storvreta därefter växlade upp allt mer blev det allt mer nervöst här hemma i soffan.

Dalens time-out tycktes ge ett visst andrum och Dalen återvann lite momentum. Chanserna haglade tätt åt båda hållen, något mer åt det hårt pressande Storvreta. Kombinationen av en stekhet John Stiglund och ett hårt uppoffrande Dalen som täckte bort returer och gjorde det allmänt svårt för hemmalaget att peta in bollarna.

När Marcus Berglund sköt bollen i målramen trodde vi att Dalens femte mål skulle sitta, men i stället fick vi hålla andan till bytet därefter då Sebastian Degeryd äntligen fick göra mål! Degeryd som slitit så hårt för det!

Storvretas Albin Sjögren ville dock annat och sköt kliniskt in 3-5 bakom Stiglund. Med åtta minuter kvar av tredje perioden kändes det som om det skulle fortsätta vara en nagelbitare.

Kort därefter började publiken jubla i IFU arena eftersom Alexander Rudd klev in på banan. Många långa nervösa minuter och sekunder därefter, ett mål dömdes bort för Storvreta på grund av en hög klubba.

Ketil Kronberg missade Storvretas öppna mål(!) och straffades direkt när Storvreta satte 4-5 med klockan på 19.11 in i tredje perioden. När Ketil Kronberg fick chansen på nytt att lägga in bollen i den tomma buren i slutsekunderna av matchen missade han dock inte!

 

Avslutande reflektioner

Vi vågade knappt tro på tre poäng där mot slutet av matchen, men visst blev det så att Dalen fick med sig samtliga tre poäng hem. Dalen som förmodligen var ganska uträknade av många inför matchen och jag ska erkänna att jag och Maria kände en ganska stor oro. Dalen har en hög högsta nivå, men frågan var om Storvreta borta var den match de skulle lyckas plocka fram den.

Det kändes riktigt bra att ha fel och även obeskrivligt skönt att se ett Dalen som inte bara följde spelplanen till punkt och pricka, utan även visade prov på ett imponerande kontringsspel och även lyckades sätta lägena när de presenterade sig.

Ikväll var Dalen långt ifrån en dålig eftersmak… Snarare en god bit elegant choklad till en kopp nymalet och nybryggt kaffe av finaste kvalitet. Mmm… IBK Dalen!

Bli först att kommentera

IBNorrland: Avsnitt 3 uppe på Soundcloud

Av , , Bli först att kommentera 0

I senaste avsnittet av IBNorrland diskuterar vi tränarbytet i Team Thorengruppen, tycker till om passivitet och ställer oss frågan – vem ligger egentligen bakom Hjortpics på twitter? Borde Christian Hjort få en löneförhöjning och vad menar Maria egentligen med att ni borde damma av dammlådan?

Vi går vidare in lite djupare på avsnittets lag – IBF ”Dirty” Dalen i herrarnas allsvenskan norra och frågar oss samtidigt om Anthony har en innebandycrush på Christoffer Dahl.

Slutligen har Maria laddat upp med några riktigt tuffa frågor relaterade till Dirty Dalen – klarar ni att få fler rätt än Anthony?

Avsnittet hittar ni antingen genom att söka på IBNorrland i Soundcloud eller genom att följa länken nedan:

https://soundcloud.com/user-779497347/avsnitt-3

 

 

Bli först att kommentera

Gårdagens Dalenmatcher: Umeåderbyt, supertaggad, ett patenterat skott och passiviteten(…)

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett lite kortare inlägg, men jag tänker gottgöra er någon gång senare i veckan genom att bjuda på en riktigt trevlig spelarintervju jag medvetet hållit lite på. Jag och Maria har även planer på att spela in nästa poddavsnitt redan nästa helg om allt går som vi har tänkt. Och det finns en hel del spännande saker att prata om vill jag lova! Först tänkte jag dock summera mina tankar efter gårdagens matcher där jag osedvanligt inte följer kronologisk ordning. Först ut blir alltså IBF ”Dirty” Dalens bortamatch mot hemmalaget Umeå City i herrarnas allsvenskan norras första Umeåderby.

 

Umeåderbyt

Matchen slutade med de talande siffrorna 9-3 till Umeå City och jag skulle summera den ungefär såhär: två jämna perioder med chanser åt båda hållen och en tredje period där det gällde att koppla greppet. Umeå City var ruggigt effektiva direkt, gjorde mål på första skottet och det dröjde inte länge förrän andra och sedan tredje målet var inne också. Luften gick ur Dalen som aldrig återhämtade sig, eller orkade rycka upp sig tillräckligt för en upphämtning. Umeå City kunde ganska komfortabelt utnyttja Dalens alla misstag när de försökte jaga reduceringar och gjorde några fina mål.

 

Provokationen och en uppmaning till skärpning

Något som provocerade mig lite, vilket givetvis var tanken också från sekretariatet, var att de spelade upp DirtyDalens ”Gameday” i högtalarna både i slutminuten av matchen och även efter att matchen var över. Lite osnyggt, provocerande och nederligt, haha. Jag ska erkänna att jag tycker att det är både vidrigt och lite kul på samma gång.

Dessvärre om jag ska känga inramningen vad gäller musiken något, vilket jag faktiskt gör rätt ofta ändå (let’s face it, det behövs!), så måste jag påpeka att jag faktiskt inte alls begriper mig på valet av att spela metal, hårdrock och diverse rock som helt saknar takt för att trigga publiken i viktiga sekvenser under matcherna.

Alltså, hör ni det där? Det är ljudet av INGEN SOM KLAPPAR! Skärpning nu! Och det gäller alla som känner sig träffade, verkligen inte bara Umeå City – det är ett alldeles för vanligt fenomen även i svenska superligan. Det är ingen idé att gång efter annan slänga igång någon låt på måfå som helt saknar takt, ta tillvara på chanserna att spela musik som faktiskt taggar publiken och gör det till en upplevelse. Vad är vitsen annars, frågar jag mig.

 

Taggad – supertaggad – Ludwig Svensson?

Ja, Ludwig Svensson var taggad och gjorde vad jag kunde se från läktaren sitt bästa för att leda Dalen hela matchen. Dirigerade medspelare, kämpade och slet, stångade iväg en motspelare och fick sitta av två minuter i första perioden, men stod sedan för ett mål i matchen också. I tredje perioden fick Svensson även agera center. Det var riktigt kul att se Svensson spela mycket och få ta för sig! En skicklig och underhållande spelare som inte fått mycket speltid i svenska superligan ännu, men som på sikt lär etablera sig allt mer där. Måtte han bara lära sig tygla sig något och rikta energin där den behövs :)

En annan spelare jag banne mig blir mer och mer förtjust i varje gång jag ser han spelare är Jonathan ”showman” Larsson. Jag lade till ett litet smeknamn där som jag börjat använda när jag pratar med Maria om Larsson. Ja, han är en riktig showare och jag gillar det väldigt mycket! Det bjuds på zorros, iskalla dragningar och fina straffar när Jonathan spelar innebandy och han ser även klart starkare ut nu än vad han gjorde under Scandic cup också, orkar mer. Håll ett öga på honom när ni tar er ner och kikar på IBF Dalen!

 

IBK Dalen – Sirius (Svenska superligan, herr)

Jag har ingen större lust att återge hela matchen här, det blir lite svepande i stället.

Överlag en ganska tempofattig och tråkig match där Dalen borde tagit tre poäng, men Sirius var imponerande effektiva i power play och det sedan uppstod en sekvens i slutminuterna av ordinarie tid som tyvärr förtog en del av nöjet med att kolla på matchen. Jag återkommer till det, jag vill dock inleda med några av de positiva sakerna jag ändå tog med mig från matchen.

Markus Lindström fortsätter göra mål! Det är också roligt att se honom växa både vad gäller tryggheten med bollen och i spelet överlag!

Mattias Ljunggren fortsätter spela riktigt bra även i det offensiva spelet, står för fina passningar och rör sig på ett sätt som gör att han får fina skjutmöjligheter – men, flera gånger kom passningarna inte, vilket kändes slösaktigt av fint förarbete och som jag hoppas kan slipas bort mer och mer.

Viktor Nystedt sköt ett patenterat ”vad gör han, det där kommer aldrig… MÅL!”-mål och får det att se så enkelt ut också, damn!

En sista värd att nämna är Anton Åkerlund som jag skämtsamt skojade har blivit en uttalad fjärdemålsskytt i Dalen, alltså inte att han skjuter fyra mål utan att han skjuter Dalens fjärde mål i matchen såsom han även gjorde mot AIK senast. Jag nämner det dock inte för att lyfta fram min lite tama vits, utan därför att målet var riktigt snyggt. Åkerlund tog tid på sig innan han pricksköt in den i den pyttelilla luckan Tobias Steineck lämnade i Siriusmålet.

 

Passiviteten…

Urk, jag vill knappt ge mig in på detta, men känner ändå ett visst ansvar. Jag förstår taktiken, jag tror att jag förstår en del av tankarna som låg bakom beslutet och jag respekterar det. Jag gillar det bara inte. Händelseförloppet var följande:

Sirius och Dalen hade ställningen lika, 4-4 med något mer än tre minuter kvar att spela av tredje perioden. Det blev Dalens boll och Dalen beslöt sig för att hålla den och passa den fram och tillbaka mellan backarna för att döda ut resterande del av perioden och säkra poängen. Sirius visade inga som helst initiativ på att jaga på eller forechecka heller. Två lag som helt uppenbart bestämde sig för att en poäng var för värdefull för att riskera i en eventuell jakt på tre poäng. Över tre minuter av ingenting… Ett ganska märkligt beslut, eftersom båda lagen är i desperat behov av poäng (dock av två helt olika anledningar).

Jag vet inte hur de båda lagen resonerade, jag har inte diskuterat det med någon av lagen, men jag vågar mig på ett försök att analysera i alla fall Dalens tankegångar och skäl bakom detta taktiska drag.

1. Dalen har en duktig straffmålvakt i Måns Parsjö-Tegnér och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

2. Dalen har en duktig straffläggare i Fredrik Edholm och har en stark tilltro på hans förmågor vid straffläggning.

3. Sirius har en möjligen(?) något tveksam straffmålvakt i Tobias Steineck som vacklat något denna säsong överlag.

4. Sirius har en duktig straffläggare i Joakim Olsson som jag är säker på att Dalen kände till, men tilltron till Parsjö-Tegnér är stor (av goda skäl).

Lägg därtill att Dalen har några spelare som är duktiga i spel fyra mot fyra överlag, så tror jag att Dalen tänkte att rent taktiskt hade de ett visst övertag mot Sirius som dessutom gått väldigt tungt och som kanske har en del hjärnspöken att brottas med.

Det var en kalkylerad risk, en stark tilltro att chanserna var goda på att plocka två poäng – i stället för att riskera en/två poäng för att få en trepoängare i slutminuterna av tredje perioden. Och let’s face it, Sirius stod i princip bara och väntade med ett tajt försvar på att Dalen skulle gå bort sig och kontringsmålet skulle vara ett faktum. Lägg dessutom till att Dalen har en relativt svag form mot just Sirius och att känslan är ganska dålig mot Uppsalamotståndet… Ja, ni fattar. Så tänker jag i alla fall.

Jag kan som sagt respektera det taktiska draget. Jag gillar det bara inte.

Jag brukar såga lag som inte ens vågar ta ut målvakten med ett, eller två måls underläge och det ska hämtas upp i slutskedet av matchen. Lag som hänger med huvudena och inte vågar gå för det. Inte för att Dalen hängde med huvudena, men jag tyckte att både Dalen och Sirius visade en trist blekhet i slutskedet av matchen som lade en skugga över hela matchen.

Det är fortfarande mer än halva säsongen kvar att spela och jag förstår att den här poängen kan bli avgörande för båda lagen. Samtidigt kan jag inte undgå att tänka tanken att de potentiella poängen som uteblev mycket väl kan bli vad som avgör i slutändan. Jag vet inte riktigt hur jag ska runda av, men jag hoppas på bättring framöver för det här var alldeles för blekt och trist.

 

Bli först att kommentera

IBK Dalen – AIK (5-4 straffar): Supporterkultur, kvitteringen och ett lugnande besked

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är skyldig er mina reflektioner från Dalens hemmamatch som spelades i torsdags mot AIK i svenska superligan herr. Ursäkta dröjsmålet, jag var alldeles för trött för att orka med att samla mina tankar under torsdagkvällen och under gårdagen fanns det tyvärr ingen tid över.

Jag har dock tänkt ägna några rader åt något jag tycker är viktigt före jag går in på själva matchen: supporter- och läktarkultur.

 

Supporter- och läktarkultur

Som supporter och innebandynörd vet jag i allra högsta grad hur lätt det är att känna starkt för både idrotten i stort, de lag jag hejar på och följer, samt de spelare jag fattat tycke för. Jag lider i motgångar och firar medgångar, jag tjoar och hejar när mitt lag gör mål, eller vinner en match och jag kan knappt andas i slutminuterna av en jämn match.

Jag försöker alltid hålla en god ton och jag finner ingen glädje i att vara negativ eller elak mot någon. Det händer dock att jag buar en ful situation på planen, eller när domarna missar ett fult tilltag från motståndarlaget.

Jag vill tro att jag har ganska mycket förståelse för hur lätt det är att känslomässigt ryckas med i en match, men jag känner att jag måste ta upp en viktig sak här. Det finns gränser för vad som är ett passande beteende på läktaren (eller i sociala medier), även för de mest inbitna och hängivna supportrar, och när de gränserna passeras blir det inte bra. Det blir faktiskt en ganska otrevlig stämning.

Framför allt vi vuxna har alla ett ansvar att bygga och bibehålla en positiv supporter- och läktarkultur där alla kan känna sig välkomna, utan onödigt hatande. Skriv om sporten, kom till matcherna och stötta hemmalaget, applådera och uppmuntra, passa samtidigt på att ge bortalaget en släng av att de spelar på bortaplan och inte får något gratis här, visst, men kalla ingen för könsord eller andra nedsättande uttryck och tänk på att det är barn på läktaren. Att det är motståndare ger oss inte frikort att säga vad vi vill. Tänk också på att visa respekt mot de som tagit sig ner till matchen för att heja på det andra laget, även om de inte tycker som dig och det kan vara frustrerande att höra glädje när du själv känner besvikelse över ett insläppt mål. Det är sport.

Jag upplever att innebandyn överlag är bra vad gäller just att bibehålla en positiv supporterkultur där alla ska känna sig välkomna och ingen bli utsatt för onödiga påhopp. Överlag, som sagt, tyvärr förekommer det dock undantag och situationer som inte är önskvärda.

Så för att runda av: låt oss se till att vår supporter- och läktarkultur är en god sådan, med hänsyn och respekt för våra medmänniskor!

 

IBK Dalen – AIK (5-4, efter straffar)

Så, med det tråkiga ur vägen tänkte jag bjuda på lite reflektioner från matchen mot AIK. Jag och Maria var på plats och upplevde matchen som slutade på ett minst sagt superdramatiskt vis! Jag vet inte om jag slappnade av en sekund under hela tredje perioden och framåt…

Överlag skulle jag nog säga att detta är den starkaste insatsen AIK stått för mot Dalen på två, kanske tre säsonger. Bortalaget AIK inledde matchen bättre än hemmalaget med en blandning av ett fokuserat försvarsspel och sedvanligt chansartat anfallsspel som byggde på kvicka kontringar och långa bollar till Patrik Hagberg och Andreas Stefansson. Det enda målet i första perioden gjordes dock av AIK:s Oskar Hagberg.

 

Andra perioden

I den andra perioden utnyttjade AIK misstagen från Dalen och fick kontra till sig en utökning till 0-3. Frustrerande för hemmapubliken, medan AIK säkerligen kände att allt gick planenligt.

Kort efter att gästerna tagit sin tremålsledning fick dock Dalen möjligheten att spela power play. 17 sekunder senare tog Mattias Ljunggren vara på möjligheten, laddade bössan och avlossade och Dalens första mål i matchen var ett faktum! Assisten stod den evigt unge, alltid kunglige Ketil Kronberg för. Målet blev också startskottet för Dalen som ryckte upp sig avsevärt och även tidigt gick ner på folk. Sebastian Degeryd assisterade sedan Kronberg som gjorde Dalens andra mål och upphämtningen var på gång på allvar inför tredje perioden.

 

Tredje perioden – 20 minuter nervositet

I matchens tredje period inledde AIK redan från start med den något tveksamma taktiken att i princip slänga upp långa bollar så fort de fick tag i bollen från det jagande hemmalaget. Det lönade sig förstås inte, att spela av en hel period med en ettmålsledning hör nog till de svårare sakerna att lyckas med i innebandy och mycket riktigt satte Mattias Ljunggren Dalens kvitteringsmål med ett bra avslut på den riktigt fina passningen från Jonas Svahn. Det är ljuvligt, helt fantastiskt att se Ljunggren skjuta och det låg faktiskt i luften ett tag i tredje perioden att han skulle göra sitt tredje mål, men det blev inte så.

Glädjen blev heller inte långvarig, ungefär minuten senare lyckades Kevin Lieback Asp passa in till Andreas Stefansson som planterad framför Måns Parsjö-Tegnér knackade in den i Dalenmålet.

Just då kändes det inte så nervöst, Dalen hade kommit igång och det var stor skillnad från hur de hade inlett matchen i första perioden. Noterbart för hela matchen var också att det var Dalens första formation som var i särklass bäst på planen, spelade med mycket energi och skapade en hel del fina chanser. Å andra sidan stod AIK:s målvakt Jonathan Hjelm för en riktigt stabil insats i motståndarburen, vilket gjorde att det blev jämnt hela vägen. Kvitteringsmålet dröjde… och dröjde… och dröjde. Oh my god, nervositeten som infann sig var enorm!

Måns Parsjö-Tegnér lämnade målburen för spel sex mot fem och det såg riktigt bra ut. Dalen skapade fina chanser från högerkanten, men skotten gick utanför, eller räddades av Hjelm. AIK:s långa rensningar tog Dalen snabbt vara på.

När Patrik Rokka sedan dundrade iväg ett fint skott som räddades med handen av Hjelm och tiden var på väg att rinna ut började känslan av att det skulle sluta med förlust infinna sig, fasen.

19.53 in i tredje perioden sköt Anton Åkerlund in kvitteringsmålet, assisterad av Kronberg och reaktionen var enorm! Hela Umeå Energi Arena kokade och det firades hejdvilt! Åkerlund gick ner på knä och firade kvitteringen som gjordes med ynka sju sekunder kvar! Måns Parsjö-Tegnér hoppade/flög/ramlade över sargen och brast ut i galet jubel! Ja, fantastiskt vilken känsla!

 

Övertid och straffläggning

Övertiden slutade mållös och matchen gick sålunda vidare till straffläggning där AIK:s straffläggare Alex Kjellbris ställdes mot Dalens Fredrik Edholm. Det slutade med att Edholm lade ett säkert avslut förbi Hjelm på tredje försöket, medan Parsjö-Tegnér räddade samtliga tre av Kjellbris straffar. Bonuspoängen gick till hemmalaget och det kändes som en fantastisk prestation av Dalen att hämta upp matchen efter den svaga inledningen och vinna mot AIK (2.0) som överlag kändes disciplinerade och närmare än någonsin att hämta en trepoängare mot just Dalen. Det tackar vi bland annat den skicklige straffläggaren Fredrik Edholm för som även ska börja träna för fullt framöver och väntas vara åter i spel på riktigt inom kort. Riktigt glädjande nyheter och något vi ser mycket fram emot! Varmt välkommen tillbaka Fredrik!

Jag frågade förresten även lagkapten Ketil efter matchen om han inte var sugen på att lägga straffarna mot Hjelm, där jag förstås syftade lite på den nervösa drabbningen i straffläggningen mot Höllviken tidigare.

”Självklart, jag vill alltid lägga straffarna”, svarade Kronberg och skrattade.

 

Lugnande besked

Jag kan även ge det lugnande beskedet till de av er som, precis som oss, noterade att Henrik Sjöström haltade ut till omklädningsrummet med hjälp av kryckor efter matchen. Henrik svarade mig att de misstänkte en fraktur i stortån, men efter röntgen såg det bra ut.

Vilken lättnad och därmed ingen smolk i bägaren efter det glädjande avslutet på matchen mot AIK. Sjöström får mycket förtroende i Dalen denna säsong och har visat gång efter annan att han förtjänat det!

Bli först att kommentera

IBNorrland: Avsnitt 2 nu uppe på Soundcloud

Av , , 2 kommentarer 0

Det visade sig att det finns intresse där ute för en innebandypodcast med lite extra fokus på innebandy i norr och runt Umeåtrakterna, så jag och Maria bestämde oss för att fortsätta prata innebandy i vår podcast vi valt att kalla IBNorrland.

Vi har nu spelat in och lagt upp avsnitt 2 där vi pratar om veckans innebandy där vi bland annat går in lite närmare på Team Thorengruppens nuvarande situation i svenska superligan, vi pratar om både IBK och IBF Dalens matcher från veckan som varit och vi har valt ut ett lag i norrland som vi kikat lite närmare på – vilket lag vi valt, det kan ni lyssna närmare på i avsnittet, men jag kan avslöja att laget är med i allsvenskan norra på herrsidan.

Ni hittar poddavsnittet på Soundcloud där ni antingen söker på IBNorrland eller klickar nedanstående länk:

https://soundcloud.com/user-779497347/avsnitt-2

2 kommentarer

Linköping – IBK Dalen (4-3 OT, SSL herr): Brolins ordination, en het back och ett snöpligt avslut

Av , , Bli först att kommentera 0

En förväntat tuff bortamatch för IBK Dalen i herrarnas svenska superliga mot formstarka Linköping – ett Linköping jag upplever att Dalen brukar ha riktigt svårt för också. Inför matchen pratade Jonatan Brolin om vikten av att få igång Ketil Kronberg och Jonas Svahn.

Jag noterade redan vid presentationen av uppställningarna att Patrik Rokka saknades och han syntes inte heller till vid den vitklädda bortabänken heller. Patrik bekräftade via twitter att detta berodde på att han har halsont, men väntas åter till nästa match på torsdag. Skönt att det bara är förkylningsbekymmer och inte något allvarligare!

Matchen då? Lite för långt bort för att bevittnas på plats, så det fick bli en klassisk soffmatch. Reflektioner och lite tyckande blev det förstås och de ska ni få ta del av här nedan!

 

Linköping – IBK Dalen (4-3, övertid)

En relativt avvaktande och försiktig förstaperiod där blott ett fåtal chanser presenterades under de första tio minuterna. Efter ungefär halva perioden började det dock hända lite saker.

Markus Lindström sköt ett ribbskott som såg riktigt farligt ut. Linköping pustade nog ut lite, men det dröjde dock inte länge förrän nämnde Lindström fick en vass passning av Alexander Hedlund och förvaltade den fint framför Linköpings Robin Laakso och pang, så satt den. Dalen tog ledningen i matchen med 0-1.

Viktor Nystedts chans på passning av Marcus Berglund en stund senare gick inte heller av för hackor. Wow, Nystedt är verkligen sevärd när han sätter fart!

Spelmässigt och rent taktiskt gjorde Dalen en klart bättre första period. Det var dock ingen glamourinnebandy, det handlade klart och tydligt om att vinna poängen till varje pris. Och visst är det viktiga poäng mellan de båda lagen, minst sagt.

 

Andra perioden

Den andra perioden satt det långt inne innan kvitteringen kom för Linköping. Det var Martin Karlsson som gjorde målet i numerärt överläge när ungefär halva perioden spelats. Därefter kändes det som om Linköping fick lite energi och Felix Lanver satte någon minut senare 2-1-målet för Linköping.

Dalens formation med Anton Åkerlund, Marcus Berglund och Alexander Hedlund skapade fin press tillsammans med Markus Lindström och Henrik Sjöström på backplatsen. Värt att notera? Markus Lindström som stod för ytterligare flera fina avslut!

Mycket kretsade också kring Berglund som tydligt visade att han ville kvittera ställningen, men som trots att han skapade fina lägen inte fick med sig bollen förbi Laakso i Linköpingsmålet.

Kvitteringen kom dock till slut från vår evigt unge norske kung, Ketil Kronberg! Passningen stod Sebastian Degeryd för och ställningen stod sig sedan hela vägen till tredje perioden.

Summering av den andra perioden? Något fartfylldare än den första perioden och under den andra halvan av perioden fick vi även se en del fin innebandy.

 

Tredje perioden

Med ställningen 2-2 och en knapp fördel till Dalen, sett över de 40 minuter som spelats, var känslan att det verkligen kunde gå hur som helst i den tredje perioden. En god gissning var att det lag som skulle sätta första målet också skulle få ett bra läge att sätta press på motståndarna.

Dalen gick ner på folk och målet kom slutligen från Jonas Svahns klubba, assisterad av Sebastian Degeryd. Detta var väl lite vad tränare Jonatan Brolin ordinerat? Kvittering: Kronberg, ledningsmål: Svahn!

Kvitteringen från hemmalaget kom dock av Felix Lanver som ännu en gång hittade nättet med ett avslut som med nöd och näppe rullade in bakom Måns Parsjö-Tegnér. Ställningen 3-3 stod sig sedan perioden ut, trots en riktigt bra chans för Markus Lindström som dessvärre räddades av Robin Laakso.

 

Ett snöpligt avslut?

I övertid blev det dock ett snabbt och snöpligt avgörande när hemmalagets Martin Hovlund sköt en boll som likt nyssnämnda kvitteringsmål näppeligen rullade förbi Parsjö-Tegnér.

Trots att det sålunda slutade med förlust i övertid för Dalen, har jag svårt att vara allt för missnöjd. Besviken över det sätt varpå matchen slutade, ja absolut, men faktum är att det är starkt av Dalen att plocka en poäng borta mot Linköping som varit i riktigt bra form. Betyg? Klart godkänt!

Slutligen riktigt härligt att se den laginsats och starka vilja som Dalen uppvisade idag och som också var väldigt nära att räcka hela vägen till tre poäng. Utropstecknet får Markus Lindström som var riktigt bra idag, men även Jonas Svahn och Ketil Kronberg var riktigt viktiga för Dalen och högst bidragande till att det blev poäng till Umeålaget, tillsammans med Sebastian Degeryd som svarade för fina passningar och även viktiga brytningar på mittplan.

 

Nästa match

Närmast väntar hemmamatch mot AIK den 30 november kl. 18.30. Låt oss fylla Umeå Energi arena på torsdag!

Bli först att kommentera

IBF Dalen – Hagunda (3-6, allsv. herr): Fartfylld innebandy, bortdömda zorromål och foträddningen

Av , , Bli först att kommentera 0

Oj oj, vilken spännande söndag vi stod inför när IBF Dalen tog emot gästerna Hagunda från Uppsala i herrarnas allsvenskan norra. Hagunda som gått riktigt bra och låg etta i tabellen inför dagens match.

Före jag går in på att berätta lite om matchen och dela med mig av lite reflektioner därifrån, vill jag dock framföra en uppmaning till alla innebandyentusiaster i Umeåtrakten. Ta er ner och kika på högklassig och fartfylld innebandy live! Våra allsvenska lag i Umeå är riktigt, riktigt underhållande och blandar härliga profiler, glädje och skicklighet – för att inte tala om ren kämpaglöd! Missa inte chansen, ta er dit och njut!

 

IBF Dalen – Hagunda (3-6)

Redan i första perioden inledde båda lagen med ett högt tempo för att jaga de åtråvärda tre poängen.

Peter Grönroos tittfintade, Gustaf Hedströms hårda axel skickade en Hagundaspelare stapplandes flera meter förbi sargen och trollkarlen Jonathan Larsson fick ett zorromål bortdömt.

Ja och så gjordes några mål också. Alexander Rönnlund var het i både närkamper och anfallsspelet och fick med sig ett mål. Dalens andra mål var ett klassiskt Vidar-dragskott, ja ni vet, han Mårtensson alltså.

Där någonstans i all uppståndelse och det höga tempot från båda hållen gjorde Hagunda mål också… 2-1 efter första perioden.

 

Special teams, special teams och special teams…

I matchens andra period fick Hagunda chansen till lite fem mot tre-spel och var inte sena att kvittera till 2-2.

Dalens Gustaf Rönnholm gjorde ett kontringsmål och satte hemmalaget åter i ledningen med 3-2. När det sedan blev chans till power play för Dalen var känslan att vi kanske rentav skulle få med oss en tvåmålsledning till tredje perioden, men… Hagunda kontrade in ett mål i numerärt underläge och den enda Dalenspelaren som febrilt jobbade hem var Vidar Mårtensson. Det räckte dock inte och kvitteringen var ännu en gång ett faktum.

Förutom nämnda mål och special teams var IBF Dalens målvakt, Tobias Svensson, någon som stack ut och faktiskt en klass för sig: motade bort många farliga bollar och gjorde en räddning med foten i luften som var från en annan värld. Svensson spelade riktigt bra matchen igenom och fick även hjälp av backar som exempelvis Andreas Bäckström som gjorde allt han kunde i närkamperna för att inte släppa fram gästerna på eventuella returer.

 

Fyra minuter som avgjorde matchen

I början av tredje perioden tog det strax under fyra minuter för Hagunda att göra två mål och gästerna befäste därmed en stark ledning mot Dalen som kämpade hårt, gick ner på folk, kastade om i formationer och även försökte krydda med offensiva uppställningar – dock utan att lyckas knapra in på bortalagets ledning. När det slutligen bara återstod spel sex mot fem var det dock Hagunda som förvaltade och gjorde mål i öppen kasse.

Trots att Dalen inte riktigt nådde hela vägen i tredje perioden var det dock väldigt skönt att se en aktiv ledarstab som vågade satsa, försöka och inte vek ner sig. Hagunda gjorde en robust insats i tredje perioden, men jag är säker på att Dalen tog med sig erfarenheterna från denna match och kommer ha användning av dem framöver.

Bli först att kommentera

IBF Dalen – Klockarberget (11-2): Last line of defense, backhandavslut och bekantingar

Av , , Bli först att kommentera 0

Kvällens underhållning stod IBF Dalen respektive Klockarbergets BK för i damernas allsvenskan norra. Viktiga poäng stod på spel, en fajt mellan två lag som haft en tung säsong ännu så länge och som båda tampas nere i botten av tabellen.

Riktigt lovande förutsättningar för en bra match alltså och visst blev det ett målkalas till slut, i alla fall för hemmalaget!

 

IBF Dalen – Klockarberget (11-2)

Period ett

Matchen inleddes jämnt, men möjligen också lite svajigt för båda lagen. I första perioden fick de vitklädda gästerna ett flertal chanser, tog sig förbi Dalenförsvararna men stoppades av Dalens sista ”line of defense”: målvakten Angelica Gabrielsson! Gabrielsson visade prov på fina reflexer, lång räckvidd och en orädsla för att möta upp motståndare och boll och det blev sålunda bara ett mål i första perioden för gästande Klockarberget.

Dalens båda mål i första perioden stod Camilla respektive Camilla (Lundin och Granström, i nämnda ordning) för, och Dalens 2-1-mål var dessutom riktigt fint med Granströms backhandavslut på en fin genomskärande passning från Emma Hellberg (Lite osäker, jag noterade Hellberg, iBIS Maja Marklund).

 

Period två

I andra perioden kändes hemmalaget allt tryggare, avväpnade många av motståndarna redan på mittplanen och offensiven började även komma igång på allvar. När Dalen under lite drygt tre minuter gav hemmapubliken anledning att applådera de tre målen som gjordes, tog gästerna time-out med ställningen 5-1 i hopp om att stoppa anstormningen. Det hjälpte dock föga, Dalen fortsatte vara det klart bättre laget och drog ifrån till hela 8-1.

Från läktarplats kändes det aldrig oroligt, Dalen såg trygga ut i försvarsspelet och Gabrielsson behövde inte slita lika hårt som i första perioden, medan avsluten hittade nätet hela fem gånger.

 

Period tre

Det är förstås tufft att resa sig efter en period som förlorats med hela 5-0 och det gjorde inte heller gästerna. Dalen fortsatte ha kontroll över matchen, släppte inte allt för mycket chanser åt motståndarna och ökade även på ledningen till 10-1. Det blev dock ett fint mål från Klockarberget när tillfället gavs att spela power play när Camilla Lundin utvisades för slag. Diagonalpassen från Jane Sahlström förvaltade Julia Henriksson utan att tveka. Närmare än så blev det dock aldrig för bortalaget och sista målet gjorde Dalens Camilla Granström på volley och fullbordade sålunda även sitt hat-trick för matchen.

 

Bekantingar

Jag tror att jag nämnt tidigare att detta är första säsongen jag följer IBF Dalens matcher, jag kämpar därför fortfarande lite med att lära mig spelare och namn. Två bekanta ansikten från Dalens lag i svenska superligan var dock Camilla Lundin och Sandra Törnqvist som fick chansen att spela med IBF Dalen i dagens match och båda stod de för bra respektive prestationer. Jag vågar mig på att gissa att detta varit en kombination av att det allsvenska laget drabbats av en del skador och sålunda kunde behöva förstärkningar, samt att svenska superligan har VM-uppehåll och det samtidigt gynnar spelarna att få extra speltid.

Lundin kunde skapa ganska fritt spelrum, vann bollar, både assisterade två mål och stod för två egna mål. Som jag sagt tidigare, mycket trevligt att få se lite avslut från Lundins klubba!

Törnqvist kom igång särskilt i matchens tredje period, såg ut att bestämma sig för att ge järnet och var då väldigt nära att både göra mål och lade kort därefter en riktigt fin passning över till Camilla Granström som kunde resulterat i ett mål för Dalen om inte Klockarbergets försvarare kvickt täckt bort avslutet.

 

Andra som stack ut

En back jag upplevde visade fin styrka och fysisk närvaro i närkamperna var Dalens Felicia Häggström som fick motståndarna att se ut att vilja undvika henne i sarghörnen. En annan spelare jag och Maria diskuterade efter matchen var lagkapten Maja Marklund som ofta var högst bidragande i att starta igång Dalens offensiv och visade prov på fina uppspel. Det är även tydligt i poängprotokollet där Marklund noterades för ytterligare tre assist i dagens match. Mycket bra!

Bli först att kommentera

Intervju: IBF Dalen #88 Jacob Mäkeläinen -”försöker bidra med energi, riva upp yta och vinna boll”

Av , , Bli först att kommentera 0

För den som varit och kikat på någon av IBF Dalens matcher i herrarnas allsvenskan norra har det nog varit svårt att undgå att lägga märke till denna helsköna spelare. Ja, det bokstavligen sprudlar om energifulle och tokladdade Jacob Mäkeläinen som blandar fart, vilja och teknik till att både vinna bollar, vräka omkull en och annan motståndare och även göra poäng för Umeålaget!

Jag och Maria sa det redan under Scandic Cup, lite likt citatet från en gammal tecknad klassiker: ”honom ska vi ha!” till bloggen – och nu kan vi äntligen med stor glädje presentera #88, Jacob Mäkeläinen!

 

Hej Jacob,

Hur gammal är du?

Jag är 21 år, alltså född 1996.

 

När började du spela innebandy?

Jag började nog spela innebandy vid 5-6 års åldern skulle jag tro.

 

Vilken är din moderklubb?

Sävast AIF. Sävast är en liten by i Boden kommun där jag kommer ifrån. Flyttade till Umeå först till gymnasiet.

 

När insåg du att du var duktig på innebandy?

Jag insåg väl att jag hade någorlunda talang i innebandy när jag kom in på Innebandy NIU (Nationell Idrottsutbildning) på Dragonskolan.

 

Hur länge har du spelat med Dalen?

Jag började i Dalen direkt när jag började på gymnasiet, vilket var i tre år. Sen efter gymnasiet var jag tvungen att flytta hem en sväng till Sävast där jag började en säsong med IBK Luleå och hade alla planer på att flytta tillbaka till Umeå så snart som möjligt.

Efter att halva säsongen gått gick flyttlasset tillbaka till Umeå, men jag spelade klart den halvan av säsongen i Umeå city. För att sen gå tillbaka till Dalen. Så för att svara på frågan – är inne på min femte säsong med Dalen.

 

Har du hållit på med några andra sporter, eller var det alltid självklart att det skulle bli just innebandy?

Jag kombinerade innebandyn med fotboll och golf ända tills jag flyttade till Umeå för att gå Innebandygymnasium. Men trots det så har jag alltid känt mig duktigare på innebandyn och på så vis var det roligare. Sprang mest runt och tacklades på fotbollsplanen.

Golf spelar jag fortfarande på somrarna. Är nere på 7.0 i hcp

 

Vilket nummer spelar du med och hur kommer det sig att du spelar med just detta nummer?

Jag spelar med nummer 88. Var väl mest för att retas lite med grabbarna. De tycker att jag är en brunkare som bara köttar på. Lite som Patric Hörnqvist i Pittsburgh och borde därför ha nummer 72. Just precis därför tog jag 88 som Patrick Kane i Chicago Blackhawks har, eftersom han är en riktig finlirare.

Men nu för tiden trivs jag bara med numret och har gjort det till mitt nummer, inte Kanes.

 

Hur är känslan i laget just nu?

Känslan i laget är riktigt bra. Det är ett riktigt roligt och skönt gäng. Är alltid go stämning med mycket skratt. Men samtidigt är vi även alla riktiga vinnarskallar i laget så det är högt i tak om hur vi ska gå till väga för att vinna matcher. Händer även att det blir lite hett på träningarna, vilket jag tycker att det ska bli. Det ska vara tävling och kamp även på träningarna. Men när träningen är slut är kampen slut och alla kör High fives med varandra och fyller på depåerna på Subway.

Rasmus Karlstén tycker jag ska ha en eloge för att ha sammansvetsat laget så pass bra som det är. Han är en riktig kulturbärare i ”Dirty” Dalen. En äkta kapten både på och utanför banan.

 

Hur upplever du att säsongen varit för din del?

Jag tycker säsongen har startat ganska bra för min del. Är inte direkt en riktig poängspelare. Även om jag har lovat mig själv att försöka bli ett större hot offensivt och inte bara försöka vara en defensiv tank, vilket jag själv tycker är min främsta styrka. Men några poäng har ändå rullat in för egen del, vilket såklart är kul. Även om det bara är en bonus.

Viktigaste är ju att det går bra för min femma och laget såklart. Men det är enklare att direkt påverka sin femma kanske än hela laget. Där har jag ju två poängmaskiner bredvid mig i kedjan, (Christoffer) Dahl och (Vidar) Mårtensson. Så jag försöker bidra med energi, riva upp yta och vinna boll så får dem stå för poängen, haha!

 

Har du några personliga mål du vill uppnå inom innebandyn?

Mitt personliga mål är väl ett mål som jag tror alla har. Att ha en betydelsefull roll i ett superligalag.

 

Är det någon spelare i laget som du upplever är extra jobbig att möta på träningarna? Varför?

Gustaf Rönnholm måste jag säga. Han har ju helt galna handleder. Han är så galet känslig och kylig med bollen. Går till och med rykten om att han tejpar handlederna för de inte ska vara så mjuka och rörliga. Om man ändå hade haft det problemet.

Sen är han ju en riktig vinnarskalle. Lyckas man någon gång ta bollen av honom är han inte den killen som stannar upp och suckar direkt. Nä, utan järnet tillbaka efter dig för att ta tillbaka bollen. Ja, Gustaf Rönnholm blir svaret.

 

Har du, eller har du haft någon förebild eller favoritspelare du sett upp till inom innebandyn?

Jag tycker Ketil Kronberg är en riktig kung. Han är vad jag vill bli som innebandyspelare. Både teknik och fys i världsklass.

 

Vilket är ditt bästa innebandyminne?

Måste nog säga när vi i Dirty Dalen gick upp till Allsvenskan. Det måste nog vara det coolaste jag varit med om i innebandyväg.

 

Om du skulle rymma från ett fängelse tillsammans med en spelare eller ledare från laget, vem skulle du välja och varför?

Jag skulle ha valt Alexander Berglund. Det är min brorsa. Bodde hos honom två första åren på gymnasiet tillsammans med hans familj. Vi tänker rätt lika, vi är nästan samma person. Skillnaderna är att jag är forward och han är back, jag är brunhårig och han är blond, jag är från Norrbotten och han från Västerbotten.

Hahah nä, men det är han jag litar mest på. Brodern jag aldrig fick.

 

Bli först att kommentera

Dalen – Jönköping (8-2, SSL herr): Trestegsguiden, onsdagsgodis och laget före jaget

Av , , 2 kommentarer 0

Ah, ödets ironi. För första gången på… flera säsonger…? kunde jag inte närvara på plats vid en hemmamatch för IBK Dalens herrlag – och detta berodde på att jag har ett jobbuppdrag i Falun. Så medan Maria hejade på från läktarplats, fick jag bänka mig i hotellrummet med laptopen i stället. Vilket dock gav mig ganska mycket tid att slänga iväg en massa peppiga tweets…

Dessvärre uteblev alla förhoppningar om att få prova på en upplevelse i Jalas Arena när jag ändå kört sju timmar för att gästa Falun. Detta eftersom Falun spelade bortamatch… Surt, nåja, vad är väl en bal på slottet?

Jag vill förresten även förtydliga en sak gällande föregående inlägg och vårt nya innebandyprojekt. Jag och Maria har ju spelat in ett poddavsnitt där vi pratade om innebandy, hobbyanalyserade, tyckte och gissade. Vi är väldigt överens om att vi ska göra fler försök och har en del idéer på hur vi ska utveckla det vidare och förhoppningsvis göra lyssnandet mer intressant för er, men jag ville i vart fall förtydliga att poddandet inte kommer ersätta bloggandet – eller vice versa. Vi kör på med båda delarna, är tanken. Så fortsätta gärna läsa och följa bloggen, men passa även på att lyssna på IBNorrland i hörlurarna!

Närmast tänkte jag dock bjuda på lite reflektioner från målkalaset i Umeå Energi Arena, en match där Dalen säkrade tre viktiga och övertygande poäng. Håll till godo!

 

IBK Dalen – Jönköping (8-2) (Svenska superligan, herr)

Strax före matchstart fick jag en snapchat-video med introt till matchen och vad fick jag se och framför allt höra? Borta var den märkligt ocharmiga introlåten som knappt förmår en enda klappning och tillbaka var föregående säsongs intromusik! Det torde vara en klar förbättring och ett lyft jämfört med de halvknackiga intron  som vi fått erfara hittills under säsongen, även om det möjligen inte är så nytänkande, men vi får se lite hur Dalen gör även framöver med detta. God känsla i alla fall!

Matchen då? Inramningen kunde varit bättre – mitt hotellrum ger tyvärr inte samma känsla som att sitta på läktaren i Umeå Energi Arena och ljudet på laptopen är bedrövligt… Höhö… Nå, men om jag ska vara lite allvarligare kanske. Och på tal om allvar…

 

Felaktiga slutsatser

Jag brukar inte skriva så ofta om kommentatorerna på SSL-play och när jag väl gör det brukar det trots allt handla om att jag vill att de gör ett försök med två kommentatorer för varje match. Jag kände dock att jag måste beklaga mig lite över att kommentatorn som uppenbarligen inte kan innebandy särskilt väl sitter och felaktigt förklarar för tittaren att ”nu blåste domaren för hårt spel” samtidigt som domaren tydligt signalerade för tekning.

Jag skulle kunna dra en rad med exempel, men jag tror att ni förstår vad jag menar. Jag har även läst på sociala medier att fler stört sig på några av kommentatorerna där kunskapsluckorna tyvärr stör upplevelsen för oss som tittar.

Jag har viss förståelse för att det ställer till det lite för de som ska hitta villiga och duktiga kommentatorer till alla matcher när det spelas omgångar med många matcher samma kväll, men det är samtidigt väldigt olyckligt när vissa matcher får väldigt kompetenta och erfarna kommentatorer, medan andra får någon som knappt verkar veta vad det är för sport denne kommenterar. Faktum är att dåliga kommentatorer kan mota bort potentiella tittare, förmå dem att välja en annan match att titta på – på samma sätt som en riktigt bra kommentator kan locka tittare. Av egen erfarenhet vet jag att jag dessvärre emellanåt känt mig nödgad att byta match på SSL-play just på grund av en kommentator jag helt enkelt inte orkar lyssna på… Det är inte bra och det får inte bli ett lotteri vilka matcher som får bättre förutsättningar att locka tittare. Det behövs en jämn och bra nivå på sändningarna helt enkelt.

Nåja, åter till matchen och mitt sedvanliga positiva jag!

 

Ett, två och treeeeee…

…mål blev det för Dalens Alexander Hedlund som dessutom assisterade Henrik Sjöström vid ett mål också. Hedlund blev poängbäst i Dalen, var enormt bra och jag kan väl passa på att nämna här att jag och Maria hyllade Alexander i vårt första avsnitt av IBNorrland – av en anledning!

En spelare som även brukar synas mycket tillsammans med Alexander Hedlund är Anton Åkerlund som stod för både mål och assist i dagens match. En noterbar händelse var Åkerlunds kontringslöpning där han såg minst lika snabb ut som Helsingborgs animering av Mika Kohonen vs Bolt! Om ni missat den kan jag rekommendera Helsingborgs twitterkonto – in och kika vetja!

 

Var hälsad, assistkungen? (En trestegsguide till att göra mål på Jönköping)

Efter matchen utbrast Maria i telefonen till mig ”Vad fan, är han assistkung nu eller?”. Och nej, denna gång handlar det inte om kung Ketil – vi pratade om Patrik Rokka som bjöd på fina passningar till höger och vänster!

Snurra runt, diagonalpassa och målet är ett faktum – ja, så beskriver jag faktiskt Rokkas trestegsguide till att hitta Jönköpingsnätet idag. Och Viktor Nystedt var inte sen att tacka Rokka för den fina assisten när Viktor gjorde Dalens tredje mål i matchen.

En annan spelare som fick en fin passning av nämnde Rokka och gjorde ett bra avslut var Dalens Johan Larsson. Faktum var att hela formationen såg ut att trivas riktigt bra ihop ikväll och känslan är att vi lär få se mer av trion Rokka-Berglund-Larsson framöver!

 

Prassel prassel…

Ja, så lät det när godispappret krånglades upp och Marcus Berglund satte fart, lurade inte bara en, två eller tre Jönköpingspelare utan överlistade även målvakten Filip Bergman och den fjärde Jönköpingspelaren som misslyckades med att avväpna Berglund som lade in bollen i Jönköpingsmålet och inledde målkalaset för hemmalaget.

Medan Jönköping försökte hitta tillbaka ner till planen satt jag bara och njöt av smaken från innebandygodiset! Mmm… Marcus Berglund!

 

Marias topp-3

Svårt idag att bara välja ut tre stycken som var bäst, men ska försöka ändå!

1. Glöden hos samtliga redan första bytet av matchen.

2. Laget före jaget. Enormt bra laginsats ikväll. Gillade kedjeformationerna och spelglädjen hos alla.

3. 1-2-3 Mister Hedlund som gjorde hattrick ikväll och levererade högklassig innebandy! Nu borde väl ändå #tråkigaDalen vara bortblåst?

Tack för underhållningen ikväll kära IBK Dalen!

2 kommentarer