Resultat- och poängkollen: Duon som bärgade två poäng och tillbakastudsen

Av , , Bli först att kommentera 0

För att avrunda veckan tänkte jag summera några resultat från veckan som varit och även kolla till läget i allsvenskan norra och division 1 Norrland.

Eftersom jag haft begränsade möjligheter att se alla matcher har jag huvudsakligen följt dem via Sportswik och iBIS, vilket gör det svårt att analysera (tycka till om) enstaka spelares prestationer. Däremot tänkte jag kika lite närmare på matchrapporterna och tabellerna för att plocka fram eventuella godbitar, håll till godo!

 

IK Sirius FBC – IBK Dalen (2-3, i övertid) (Svenska superligan, dam)

Efter den tunga förlusten mot IKSU i fredags åkte Dalen ner till Uppsala för att ta sig an hemmalaget Sirius. En jämn match där ställningen 2-2 stod sig hela vägen från Dalens kvittering den fjärde minuten i tredje perioden, hela vägen till övertid. Kvitteringen gjordes av Frida Eriksson, assisterad av Linnea Nylén. Denna duo var dock inte klara för dagen.

Väl i så kallat ”sudden death” var det just Linnea Nylén som klev fram och gjorde det matchavgörande målet assisterad av Frida Eriksson och därmed tog Dalen hem två poäng till Umeå.

Två välbehövliga poäng både i jakten på slutspelet och för att skapa lite utrymme till nedflyttningsstrecket.

 

Åkersberga IBF – IBF Dalen (7-5) och Tyresö Trollbäcken IBK – IBF Dalen (7-3) (Allsvenskan norra, dam)

Den tunga inledningen av säsongen fortsätter för IBF Dalen som efter helgens båda matcher samlat ihop noll poäng efter totalt fem spelade matcher.

Camilla Granström inledde Dalens målskytte både mot Åkersberga och Tyresö Trollbäcken, gjorde tre av Dalens mål mot förstnämnda Åkersberga och blev därmed fyramålsskytt i helgen.

Samtidigt assisterade Jennifer Nygren tre av Dalens mål mot Åkersberga och stod även för en assist idag mot Tyresö Trollbäcken, imponerande prestation med fyra assist i helgen alltså.

Jag kan inte dra några större slutsatser från resultaten, men misstänker att matchen mot Åkersberga var jämn hela vägen och att det mycket väl kunde ha blivit poäng där. Ställningen var 4-4 efter två perioder och nämnda duo reducerade för Dalen till 6-5 med lite drygt nio minuter kvar av tredje perioden. Starkt av hemmalaget att hålla undan mot det jagande bortalaget i nio minuter och vinna matchen.

 

Täby FC – IBF Dalen (3-5) (Allsvenskan norra, herr)

Nederlagstippade nykomlingarna IBF Dalen följde upp den starka insatsen senast mot Granlo med en stark bortavinst mot Täby. Det som förvånar mig mest är egentligen inte att Dalen tog hem matchen, utan snarare att siffrorna blev så pass låga ändå. Inga Täby-siffror direkt – och ”Dirty Dalen” har ju visat att de kan det här med att göra (och släppa in) många mål.

Jag har blivit väldigt förtjust i IBF Dalen som spelar fartfyllt och vågat, har en uppsjö sköna lirare och är väldigt underhållande även i sociala medier. Riktigt trevligt att poängskörden börjat komma också.

Nästa match väntar starka Gävle den 21 oktober, ett Gävle som dock gått noterbart svagt sett till tabelläget – tre poäng efter fyra spelade matcher i skrivande stund, även om det kan se annorlunda ut efter dagens match mot Granlo. Inte direkt väntade siffror.

 

Division 1 Norrland herr

Här är det framför allt två lag jag håller ögonen på lite extra. I första hand är det Gamla Stan IBK, det talangfulla gänget från Skellefteå. I andra hand är det Hörnefors, ett hemtrevligt litet samhälle strax utanför Umeå som imponerat stort hittills som nykomlingar i divisonen.

 

Gamla Stan IBK

Gamla Stans första förlust i division 1 denna säsong kom faktiskt borta mot nämnda Hörnefors där resultatet blev 5-2 i favör till Hörnefors. Innan dess var Gamla Stan obesegrade, men studsade snabbt tillbaka från förlusten och vann med förkrossande siffror på hemmaplan mot Umeå City IBF, slutresultatet 14-4.

Jag följde den sistnämnda matchen via Sportswik och konstaterade att matchen kändes i princip avgjord där i andra perioden när ställningen utökades från 4-1 till 10-2. Med sådana siffror blir det självklart mycket poäng, poängbäst blev dock John Sjöstedt som gjorde 3+2 och därmed stod för hela fem poäng i matchen. Sjöstedt som jag nämnt tidigare i liknande sammanhang, imponerande!

Det placerar Gamla Stan på en stark andraplacering i tabellen, där endast RIG Umeå har tagit fler poäng på fem matcher.

 

Hörnefors IF

Hörnefors imponerar även dem i division 1, efter vinsten mot Ersboda under helgen har laget nu tagit nio poäng på fem spelade matcher. Mer än väl godkänt!

 

Poängkollen – division 2 norra (herr)

I division 2 norra är det fortsatt den tidigare Dalen-spelaren Jim Johansson i ledning på totalt 22 poäng efter tre spelade matcher, jämt fördelade över elva mål och elva assist.

På andra- och tredjeplats i poängligan är det Täfteå IK:s Adam Forsman och Rasmus Andegras som jagar med sina respektive 13 poäng på tre spelade matcher.

 

Bli först att kommentera

Örebro-Dalen (4-3): Effektivitet, formationen som gör det och skadeläget som oroar

Av , , Bli först att kommentera 0

Bortamatch för IBK Dalen i svenska superligan herr idag, men dock på en mycket märklig tid. Matchen spelades nämligen redan klockan 13 och inleddes lite snöpligt med att brandlarmet gick vid introt. Nå, ingen större fara skedd, matchen drog igång snart nog.

Här hemma i soffan var vi laddade på en härlig lördagsmatch med kaffe och nocco, spelet kunde börja!

 

Örebro – IBK Dalen (4-3)

Dalens historik av att spela svagt mot nykomlingar fortsatte dessvärre med dagens förlust. Redan i första perioden kändes spelet oväntat svajigt och förutom ett par minuter i andra perioden där Dalen spelade mer samlat var det först i tredje perioden Umeålaget kändes som om de var med i matchen på riktigt.

Örebro utnyttjade luckorna i Dalens försvar och det kändes inte riktigt som om markeringarna var där – samtidigt lyckades hemmalaget få igenom krosspassar som faktiskt inte borde få gå igenom.

Örebros effektivitet avgjorde helt klart matchen: fyra mål av 20 skott på mål, att jämföra med Dalens tre mål av 32 skott på mål.

Det är svårt att blunda för hur tungt det blir för Dalen att vinna matcher när första formationen inte får till det framåt. Skott i täck, stolpe ut och något för svåra passningar, det ville sig tyvärr inte mot Örebro. Det blev en hel del skott på mål, men bollarna måste in också. Det saknades det där lilla extra som behövs i avsluten.

Jag hoppas att detta blir gnistan som tänder elden i första kedjan igen – Ketil Kronberg, Jonas Svahn och Patrik Rokka – gör denna klasstrio det för Dalen redan nästa match som spelas mot superdupermegadunderupphypadekommervinnaSMguld-Mullsjö den 22 oktober? Fan vad jag hoppas det!

 

Formationen som gör det

Samtidigt gör Dalens tredje formation ännu en bra match och är anledningen till att matchen ändå blev så pass jämn som den blev.

Vid underläge 3-0 gjorde Henrik Sjöström en fantastisk nedtagning och följde upp den med ett pricksäkert skott som satt i målet bakom Örebros Jens Arvidsson.

Anton Åkerlund gjorde Dalens andra mål i numerärt överläge när han högg på returen skapad av skottet från Patrik Rokka.

Dalens tredje och sista mål gjordes kyligt av Pär Forsman som tog vara på chansen han krigade till sig, fint assisterad av Alexander Hedlund som fortsätter visa att han håller SSL-klass. Starke Forsman som förresten bärgade ett av Dalens power play när han hårt ansatt vände runt med bollen och fick slag på sig från spelare i hemmalaget.

 

Potentialen och det oroväckande skadeläget

I övrigt upplevde jag att det finns fin potential på backsidan, där några justeringar vid behov kan förändra dynamiken och styrkorna i en hel formation beroende på matchbilden och vad som behövs. Det kanske inte lyckades helt idag, men att exempelvis para ihop Mattias Ljunggren med Henrik Sjöström skapar en intressant offensiv duo med två backar som är duktiga på att följa med upp från backplats och båda har pricksäkra och vassa skott.

Samtidigt kan Lukas Harnesk och Viktor Nystedt ge en god blandning av defensiv tyngd och spelvändande snabbhet – med en tydlig rollfördelning mellan offensiv/defensiv på backsidan.

Annars är jag fortsatt bekymrad över hur mycket skadeläget i Dalen hämmar den så kallade bredden och spetsen offensivt. Att Mattias Wallgren saknas är ingen tvekan, han har en närvaro på planen som få i svenska superligan kan matcha, men sett till de senaste två matcherna saknar jag verkligen Fredrik Edholms dragskott och Sebastian Degeryds målsinne vilka mycket väl skulle kunna vara det som behövs för att även få igång Dalens andra formation.

Nyckeln framöver blir att få igång Dalens första två formationer, samtidigt som den tredje formationen fortsätter trumma på. Då kan Dalen bli ett riktigt tungt lag att möta!

Bli först att kommentera

Dalen – IKSU (1-9): Fredagsderby, växlarna, kampviljan och Marias topp-3

Av , , Bli först att kommentera 0

Så var det dags för fredagsderby i svenska superligan dam där hemmalaget IBK Dalen tog emot de regerande mästarna IKSU inför 987 åskådare.

Före jag går in på själva matchen vill jag kort bara nämna introt – alltså, musiken och upptakten strax före hemmalaget presenteras och springer in till publikens jubel.

Jag har uttryckt vad jag anser är befogad kritik mot herrarnas intro för den aktuella säsongen, men jag vill här lyfta fram damernas intro som är klart bättre. Redan musikvalet ger en direkt skillnad där publiken bjuds med att klappa med i takten – och spelarnas sätt att springa in och cirkla och rada upp för att hälsa på publiken var även det ett fint inslag! Tumme upp!

 

IBK Dalen – IKSU (1-9)

Både slutresultatet och skottstatistiken (13-32) talar sitt tydliga, men inte helt oväntade språk: IKSU var flera klasser bättre i kvällens match.

Samtidigt var Dalen med bra i två perioder och var faktiskt med riktigt bra under den andra perioden av matchen. Den totala skottstatistiken ser visserligen förödande ojämn ut, men de två första perioderna slutade 5-9 och 5-4. Därefter visade dock IKSU att de inte bara hade en, utan flera växlar till att lägga i och drog ifrån hemmalaget rätt så rejält.

Jag lider med Dalen som förlorade matchen med stora siffror, men i ärlighetens namn är det inte mot IKSU poängen ska tas. Varje eventuell poäng mot Umeårivalen får ses som en bonus, såsom jag ser det.

 

Matchen i grova drag

Det märktes i bytena redan från starten i period ett att IKSU är jobbiga att möta. Det tog märkbart på krafterna och Dalen fick ofta gå på byten direkt i samband med att bollen övervanns och situationer uppkom där i princip två alternativ erbjöds: kontring eller byte med chans att spela med boll mot uppställt försvar.

Under matchens första period upplevde jag att Dalen ofta valde det senare alternativt, alltså att byta och kontringslägena bleknade därmed hastigt bort redan när de uppstod. Frågan var om detta var medvetet av Dalen, eller snarare upplevdes nödvändigt på grund av hur mycket energi som krävdes för att mäkta med IKSU:s press…

 

I den andra perioden klev Dalen in med en tydligare struktur, tog bättre vara på chanserna och bytena kändes mindre desperata. Månne hade tränarna ett finger med i spelet, spelarna snackade ihop sig, eller så klickade det bara bättre. Oavsett vilket, det gav jämnare flyt i spelet.

Tredje formationen skapade en del chanser framför allt tack vare Caroline Stattins imponerande fart med bollen vilken hon använde för att spela förbi motståndare, samt lagkapten Felicia Lilja som visade viljestyrka och energi i både närkamperna och de kontringslägen hon skapade. Lilja som även var riktigt nära att göra ett snyggt mål i numerärt underläge, men skottet satt i målburen (jag tror att det var ribban).

Dalens Frida Eriksson hittade fint Camilla Lundin som pricksäkert gjorde Dalens enda mål i matchen. Lundin som har ett riktigt fint distinkt skott, skulle gärna sett att hon fick chansen att skjuta lite mer.

 

I den tredje perioden inledde Dalens första formation med ett starkt byte, men sedan gjorde Tova Eriksson 1-3 för IKSU och minuter senare tilldömdes IKSU en straff som Cornelia Fjellstedt pricksäkert satte bakom Dalens Maria Häggström som stod under straffen.

Därefter gick luften ur Dalen och matchen svängde över till IKSU som matade in fem mål under de sista tio minuterna.

I den tredje perioden vill jag lyfta fram Frida Eriksson i Dalen som trots motgångarna verkligen kämpade för att lirka fram bollar, skapade chanser för kedjekamraterna Camilla Lundin och Sandra Törnqvist som mycket väl kunde ha resulterat i några fler mål för hemmalaget, men avsluten var lite svajiga. Jag har nämnt det förut, men Eriksson har fin teknik och jag gillar verkligen att se när hon knyter näven och sliter envist framåt för att vinna bollar och ta sig förbi motståndarnas försvar.

 

Kampviljan

Om jag skulle utse en matchens lirare i kvällens match mot IKSU skulle valet stå mellan Frida Eriksson och Felicia Lilja på grund av den kampvilja och glöd de visade på planen. Jag ska inte välja, utan i stället bara nämna dem båda en extra gång här för just detta. Det är viktigt med förebilder som leder laget även när det går tufft, Eriksson och Lilja gör just det.

 

Marias topp-3

1. Clara Forssén forsar fram med snabba fötter och gör Dalens anfall vassare hela matchen. Hon är enormt starkt i sargkanterna och läser spelat väldigt bra.

2. Matilda Wirthigs snabba reflexer. Har sagt det tidigare, men wow vilka fina reflexer och snabba och precisa utkast. Som åskådare är det uppskattat att första tanken hon har är utkast för att få en snabb spelvändning.

3. Jag skulle säga att det är tack vare Frida Eriksson som Dalen hade ett anfallsspel under tredje perioden. Hon vann närkamperna längs sargen och la fina passningar till sina kollegor som dessvärre inte alltid behandlade passen rätt.

Bli först att kommentera

IBF Dalen – Granlo (5-4): Speakern, game winning goal, den orubblige och kämparna

Av , , Bli först att kommentera 0

Tog mig ner till Umeå Energi Arena tillsammans med svärmor och min kära fru Maria för att kika på lite härligt fartfylld innebandy i allvenskan norra herr. Kvällens underhållning bjöd hemmalaget IBF Dalen och gästerna Granlo från Sundsvall på – och visst blev det en trevlig kväll!

Före jag går in på själva matchen vill jag passa på att hylla alla de eldsjälar som lägger ner hårt ideellt arbete och gör det möjligt att genomföra matcherna – ett stort hurra för er!

Sedan vill jag passa på att ännu en gång här i bloggen hylla denna speaker som med trevlig brytning bjuder på helsköna små kommentarer inför matchstart och vid lämpliga tillfällen under matchens gång. Jag har fortfarande inte lyckats fånga upp namnet – men, riktigt trevligt ännu en gång!

 

IBF Dalen – Granlo BK (5-4)

Matchens utan tvekan mest händelserika och intressanta period var den andra perioden där ställningen gick från 0-1 till 4-4. Det bjöds på chanser åt båda hållen, var stundvis en hel del hawaii med kontring på kontring på kontring – och det är ju riktigt underhållande (även om en del av mig tänkte stooooppppp ta kontroll över situationen nu!).

En riktig höjdpunkt från perioden var när Vidar Mårtensson missade helt öppet mål, bollen gick i sargen och Vidar kastade sig på sargreturen och petade in den i Granlomålet. Speakern annonserade skämtsamt att Mårtensson assisterades av Mårtensson – vilket jag tyckte var fyndigt! I själva verket var det väl assist från… var det möjligen Jacob Mäkeläinen? Jag blir lite osäker… Nåväl.

I övrigt hade Dalen en ungefär åtta minuter lång sekvens i andra perioden där hemmalaget vände underläget 1-3 till 4-3 och kändes riktigt starka medan Granlo fick svårt att ta sig fram ordentligt i uppspelet.

Med lite drygt minuten kvar av andra perioden kvitterade Granlo till 4-4 genom Carl och Carl (Åkersten assisterad av Wadsten).

 

GWG – Game winning goal

Det matchavgörande målet stod Dalens skicklige kapten, Rasmus Karlstén för, men jag måste beskriva även händelserna som föranledde att nummer 68 satte 5-4-målet för hemmalaget Dalen.

Det var nämligen nämnde Karlstén som bärgade utvisningen som gav Dalen det numerära överläge där Rasmus Karlstén gjorde målet – han vände och krånglade sig in mellan Granlospelare som i det stressade läget låste hans klubba.

I det numerära överläget inledde Karlstén kvickt med ett stolpskott från högerkanten, men ungefär en minut in satt den sedan i målet, med assist från Gustaf Rönnholm.

 

Matchens hjälte – den orubblige

11, 10, 8… nej, det är inte en nedräkning, det är Dalens tidigare insläppta mål i matcherna före kvällens match. Dalen har visserligen också gjort väldigt mycket mål framåt, men har släppt in ännu fler och det är inte svårt att pussla ihop matematiken för att förstå att det är där matcherna förlorats.

I kvällens match mot Granlo stavas dock den allra största anledningen till att endast fyra mål släpptes in Anders Grahn!

Dalens målväktare Grahn var med redan från start och gjorde många fina räddningar under matchen vilket hjälpte till att hålla siffrorna nere när Granlo bjöds på en del farliga lägen. I slutsekvenserna av matchen, när bortalaget fick chansen att spela numerärt överläge sista 90 sekunderna av tredje perioden, var Grahn orubblig och motade bort bollen till varje pris – och nervositeten spred sig på läktaren!

Det var svettigt, det var nära och det var Grahn som i slutändan säkrade Dalens första tre-poängare i allsvenskan norra, en riktig matchhjälte!

 

Kämparna

Jag noterade även två spelare som stack ut lite extra för det hårda arbete, all den slit och alla smällar de fick utstå under matchens gång – Christoffer Dahl och Jacob Mäkeläinen. Hatten av, mycket stark inställning på planen! Noterade även stackars Dahl som tycktes få rejält ont där i slutet av matchen, förhoppningsvis inget allvarligt dock.

Noterade även Magnus Enström som klev av relativt tidigt och låg med benet i högläge.. Hoppas även där att det inte var allvarligt och att Enström mår bra och är tillbaka i spel redan nästa match!

 

Marias topp-3

1. Grahn. Killen med snabba reflexer. Kvällens hjälte som var stark rakt igenom, men extra viktigt när han STORspelade sista tio minuterna i tredje perioden också.

2. Kan verka tjatigt, men Mäkeläinen oh my god vilken energi och vilja i denna killen.

3. Lagets första 3-poängare! Lagets första 3p för denna säsongen och om vi får bollarna att studsa med oss blir det fler av den varan!

Bli först att kommentera

Dalen-Thoren (7-4): Förlorad tilltro, vinddraget och han som gör mer än täcker skott

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har fått lite feedback om att inläggen ibland blir lite (för?) långa – ledsen för det, men det är en direkt effekt av att jag släppt lös min inre innebandynörd ännu mer och låter honom gå lös på tangenterna! Nu borde det dock bli några inlägg med lite rimligare längd denna vecka.

Jag tänkte först gå igenom kvällens match, derbyt mellan IBK Dalen och Team Thorengruppen i svenska superligan herr. Redan i morgon väntar hemmamatch för IBF Dalen mot Granlo i allsvenskan norra herr, samt på fredag stundar en het derbymatch när IBK Dalen tar emot IKSU i svenska superligan dam. Mycket trevlig vecka med andra ord! Och för oss som befinner oss i Umeå många goda möjligheter att kika på innebandy direkt på plats i fina Umeå Energi Arena!

 

IBK Dalen – Team Thorengruppen (7-4)

Jag brukar skriva att jag sällan sågar här i bloggen, men faktum är att jag ännu en gång har några saker att nämna vilka jag anser hör hemma i den negativa kolumnen. Jag känner inte att jag kan blunda för det.

 

Ett ”lackluster”-intro

Nu har det visserligen varit lite hackigt de senaste två hemmamatcherna, men jag har bestämt mig efter att ha lyssnat till den vedervärdiga introlåten för Dalens entré på planen. Den är inte bra och jag ska tala om varför jag känner så.

Låten saknar den puls och rytm som krävs för att bygga upp förväntan – och den signalerar inte på ett bra sätt att: ”BOOM här kommer ert fantastiska hemmalag ut på scenen till publikens jubel”. Jag anser att den är ”lackluster”, lånat från engelskan, med vilket jag menar att den är ospännande och glanslös – var är glöden, pulsen och explosionerna? Nej, usch, fy! Gör det spännande att vara med under introduktionen till matchen!

Jag är hemskt ledsen om den eller de personerna som valt introlåten läser detta och tar illa vid sig, men den är gräslig. Hata mig inte, byt låt.

 

Snacket och fel fokus

Team Thorengruppens tränare Peter Sjöström har för vana att uttala sig kritiskt om Dalen. Bland annat under föregående säsong då han upprepade mantrat att Dalen är tråkiga vid till synes varje tillfälle han fick och tillade att det vore bra för Umeåpublikens skull om Thorengruppen tog över innebandytronen i Umeå.

Inför dagens match sa Sjöström i stället till innebandymagazinet att Thorengruppen måste hålla koll på Jonas Svahn, Ketil Kronberg och Patrik Rokka, men att Thorengruppen i övrigt är bättre på alla positioner.

I sammanhanget är det noterbart att Dalens tredje formation stod för tre av sju mål och att Dalens andra formation stod för ett mål. Därutöver gjorde Fredrik Edholm mål på straff – en straff Dalens andra formation bärgade.

Thorengruppen kanske var så fokuserade på ovannämnda trio att de underskattade övriga spelare i Dalen, men jag synar påståendet i innebandymagazinets artikel och lånar ett gammalt amerikanskt citat som jag tycker passar bra här: Bring it, don’t sing it, Sjöström. I kväll var Dalen bättre på övriga positioner!

 

En förlorad tilltro på sitt lag

Samtidigt har Team Thorengruppen ett mycket bättre lag än vad de visade idag. Något jag kan uppröras över är dock den totala bristen på att vilja och våga gå för tre poäng, eller i alla fall en poäng. Varför inte gå för kvitteringen?!

11:19 in i tredje perioden var ställningen 7-3 till Dalen. När togs målvakten ut i Thorengruppen? Med mindre än en minut kvar av tredje perioden att spela… Inget försök till upphämtning ens, inte på riktigt i alla fall.

Med så mycket fokus på ”tråkig” innebandy frågar jag mig, var fanns den där tron på laget och förmågan att göra en upphämtning? Är det redan i omgång fem i serien en fråga om att hålla nere siffrorna för en eventuell målskillnad i bottenstriden? Eller var det rädsla för att bli förödmjukade i derbymatchen?

Som sagt, det finns mycket kvalitet hos spelarna i Thorengruppen, men den egna tilltron på dessa kvaliteter, den fanns tydligen inte från ledningens sida i kväll.

Jag tror för övrigt att vi kommer få se ett Thorengruppen som kommer rycka upp sig framöver, gissningsvis redan i nästa match mot Örebro. Det passar laget bättre att gå in med inställningen att de är underdogs, vilket man kanske också gör nu mot det upp-hypade Örebro som gått som tåget hittills.

 

Matchen då?

Jag är lite urladdad efter all negativitet ovan, men ska nämna några händelser och spelare här som jag vill lyfta fram på ett positivt sätt. Först vill jag dock överlag hylla hela Dalens tredje formation, vilken prestation!

 

Första målet i SSL

Daniel Sonidsson – fick chansen när han var uppe högt och forecheckade och en spelare i bortalaget slarvigt tappade bollen. Sonidsson tog vara på tillfället direkt utan att tveka och målet var ett faktum. Jag är ganska säker på att detta var Daniels första mål i SSL – något jag i regel varit alldeles för dålig på att lyfta fram överlag i bloggen. Stort grattis Daniel Sonidsson!

 

Matchens lirare – vinddraget

Håll ett öga på Viktor Nystedt när han spelar förbi sina motståndare, eller när han vinner bollen och springer ifrån sina motståndare, eller varför inte när han sick-sackar runt dem som om de vore stillastående käglor i jämförelse. Helt otroligt snurrigt – snurrigt fantastiskt bra!

Jag undrar hur många motståndare Nystedt kommer reta gallfeber på denna säsong… Ja jisses, ena sekunden är han där med bollen, nästa är det bara vinddraget som avslöjar vilken riktning han tog vägen.

Förarbetet till Dalens 5-2-mål där han passade över till Mattias Ljunggren som snyggt lade in den, wow! Ingen tråkig lirare, den där Viktor. Utsågs välförtjänt till matchens lirare!

 

Täcker han bara skott?

Nej, det gör han verkligen inte.

Henrik Sjöström har vuxit ut till en riktigt stabil back i Dalen: krigar för bollen, följer med upp bra i anfallsspel och spelvändningar, har ett fint avslut och sliter verkligen för laget. Det är lätt att uppskatta Sjöström från läktarplats och jag uppskattade särskilt glädjen han utstrålade när han gjorde det riktigt fina 2-1-målet tillsammans med Alexander Hedlund.

 

Iskylan

Långtidsskadade Fredrik Edholm, börjar se allt piggare ut, joggar omkring en del på planen i periodpauserna och är delvis med under uppvärmningen. Fick chansen att kliva in och lägga en straff idag och överlistade Erik Ställ i bortalagets mål med ett stensäkert och iskallt avslut. Ingen rost i det där avslutet inte!

Förhoppningen är stor att vi ska få se Edholm helt återhämtad snart – och att han får hålla sig skadefri. Tekniken han har är riktigt innebandygodis!

 

Marias topp-3

1. Viktor Nystedt: killen med enormt säkra dribblingar och snabba fötter. När han gör snurrfinterna precis framför Måns Parsjö Tegnér som inte ens regerar, WOW kontroll i världsklass.

2. Mattias Ljunggren: Oh my god! Kämpade och slet både framåt och bakåt. Med Mikael Hill i arenan säger jag bara en sak, #MattiasTillLandslagetIgen

3. Jonas Svahn: det behövdes inte mer än tre minuter in i första perioden innan jag insåg hur taggad Jonas var. Han var först på alla bollar och vann dueller längs sargen. Blev dock inga mål idag för Jonas, men enormt kul att bevittna.

 

Bli först att kommentera

Dalen-Storvreta: Ahlroths lekstuga, glöden och uppoffringarna. Resultatrapporten: 92,3% och underskattning

Av , , Bli först att kommentera 0

Dags att samla tankarna såhär dagen efter herrarnas hemmamatch mot Storvreta i svenska superligan. Först kan jag dock berätta lite kort om innebandyhelgen som varit och vad ni kan förvänta er av helgens inlägg.

 

Fredagen

I fredags spelade IBF Dalens herrar bortamatch mot Wibax Patriots uppe i Piteå, en spännande match jag följde via Sportswik tack vare flitigt rapporterande från Dalens Eva Lindgren.

Och här vill jag passa på att slå ett slag för de fina eldsjälarna där ute som engagerar sig och använder appen och rapporterar så att vi som av olika skäl inte har möjlighet att vara på plats, eller kan se eventuella livestreams (ibland saknas de ju också) ändå kan följa matchen och få en liten känsla av spänningen som pågår där.

Så Eva Lindgren, Staffan Åkerlund, Henrik Wilhelmsson och alla ni andra som kämpar på med rapporteringar, intervjuer och annat – stort tack till er! Och ni läsare som eventuellt inte gett Sportswik en chans kan jag rekommendera varmt att göra det – den ger alla som följer ett lag en chans att lägga upp material och kommentarer under matcher när de spelas – och är ett betydligt trevligare alternativ än att följa iBIS när det finns någon eller några som sköter rapporteringen.

 

Lördagen

Under lördagen tänkte jag inleda den fina innebandydagen med att nöta lite av de tips jag fick från Jim Johansson tidigare, men det visade sig problematiskt. Jag tog promenaden till IKSU på en ren chansning i hopp om att hitta ett lugnt hörn, det brukar trots allt vara lugnt på helgerna, men det var upptaget överallt! Jag fick något besviket knata hem igen, men tanken var i vart fall god.

Tacksamt nog behövde jag inte vänta länge på underhållning, IBK Dalens damer spelade nämligen bortamatch nere i Västerås mot Rönnby.

Även denna match följde jag via Sportswik och vilken dramatik det blev i slutet! Jag tänkte återkomma till nämnda matcher under resultatrapporteringen längre ned i inlägget, samt även kolla till läget hos våra grannar i norr och ta en titt i division 2 för att se om Bodén tagit ikapp Johansson i poängligan.

Först ska jag dock gå igenom mina reflektioner från den enda match jag var på plats och såg under helgen: Dalens herrlag tog emot Storvreta hemma i svenska superligan inför 2103 åskådare.

 

IBK Dalen – Storvreta (5-8) (svenska superligan, herr)

Det blev förlust för hemmalaget när gästerna från Uppsala tagit bussen till Umeå för att bjuda på lite sen lördagsunderhållning (matchen spelades först kl. 20.00).

Efter fyra spelade matcher i svenska superligan på herrsidan har Dalen sålunda skrapat ihop sex poäng genom två vinster och två förluster, samtliga under ordinarie speltid.

Utan att vara någon superanalytiker kan jag dock direkt konstatera att vinsterna varit mot jämbördiga lag, AIK och Sirius, vilka båda gissningsvis lär vara högst involverade i ungefär samma del av slutspelskampen som Dalen. Förlusterna har kommit mot två lag vi i slutet av säsongen kommer få se i åtminstone topp tre.

 

Inramningen

Först vill jag nämna att det blev en trevlig inramning med hela 2103 åskådare på plats. Många ungdomslag tack vare ett pågående Umeå Floorball Festival med unga deltagare från bland annat både Kina och Tjeckien (wow!) likväl som från olika delar av norra Sverige, vilket var mycket roligt!

Det innebar också att det fanns en del supportrar för båda lagen under matchen, inte en typisk hemmapublik med andra ord.

Däremot fanns även en bekant klack på plats med tydlig agenda att heja på hemmalaget – vad jag uppfattade som en blandning av spelare från Dirty Dalen (IBF Dalen herr) och Valpar från Gamla Stans härliga klack som besökte Dalen i slutspelet mot just Storvreta. Ni får förstås rätta mig om jag har fel, men jag vet att det finns några Gamla Stan-personer i just IBF Dalen numera så det känns rimligt.

Några välbekanta ramsor fick vi höra och framför allt uppskattade jag retsamheten som riktades mot Storvretas något ocharmige målvakt Viktor Klintsten som drog på sig en resolut utvisning när han sa några väl valda ord till domaren – vilket i ärlighetens namn kändes onödigt inför en läktare full av barn. Det var alldeles för långt bort för att höras, men domaren tvekade inte en sekund – och då kan även tilläggas att domarna i övrigt var duktiga på att hantera både diskussioner med tränare och spelare i båda lagen i övrigt under matchen utan att ta några utvisningar. Alltså inte en bristande villighet att diskutera domslut, något högst olämpligt måste ha sagts.

Det är förresten trevligt med en klack som försöker elda på publiken och som kan liva uppstämningen med glimten i ögat – alltså inte en klack som behöver lektioner i både genus och vad som är ett lämpligt språkbruk inför barn – utan som håller det på en bra nivå.

Dirty Dalen, Valparna, oavsett vilka ni är – varmt välkomna åter, ni förgyller upplevelsen på plats!

Jag hade förresten tänkt bjuda på en bild här, men den blev eländigt suddig – vilket jag skyller på att min fotograf och fru Maria var borta. Eländigt, men den hamnar nog på Instagram i alla fall!

 

Storvreta – Ahlroths lekstuga

I Storvreta hade Valdemar Ahlroth lekstuga – vilket jag tror att han själv kände också när han plojade runt med lite harmlösa snurrerier på planen i slutet av tredje perioden. Men, så hade han förtjänat att vara på bra humör också – Ahlroth var nämligen stekhet och straffade Dalen hårt vid varje misstag kändes det som. Statistiken 3+2 säger en hel del, men även från läktarplats var det nummer 20 som stack ut mest – nå, tillsammans med Niklas Winroth förstås.

Valdemar Ahlroth som lämnade Växjö för spel i budgetåtstramade Storvreta, nå, i vart fall efter att Tobias Gustafsson köptes lös från Linköping med externa medel förstås. Det ska dock sägas att det är ett ännu mer stjärnspäckat Storvreta vi ser denna säsong och Ahlroth visade igår prov på att han verkligen passar in i Uppsalalaget som jagar guldet. Jag kan ju även passa på att nämna avsnittet med nämnde Ahlroth i innebandypodden Innebandysurr – riktigt bra!

 

Dalen – känslan överlag

Före jag går in på några enskilda spelare vill jag ta upp några reflektioner kring laget överlag. Ni får ta det för vad det är, mina åsikter och ”analyser” om jag ska våga mig på att dra det så långt att kalla det för det. Tyckande är nog en bättre beskrivning.

Den första reflektionen är att det mot gårdagens svåra motstånd märktes att frånvaron av spelare på grund av skador hämmar Dalen. Avsaknaden av bredd gör det svårt att göra några tydliga förändringar när det behövs, samtidigt som spelare som precis gjort debut i svenska superligan (direkt från division 1) ställs mot spelare som Robin Nilsberth, Albin Sjögren och Valdemar Ahlroth.

Det är med blandade känslor jag tar upp det. Stundvis är jag väldigt imponerad hur bra de unga spelarna i Dalen står upp emot några av svenska superligans bästa spelare, samtidigt som det också märktes hur hårt straffade hemmalaget blev varje gång ett misstag skedde – och visst blev det en del misstag.

Misstagen stod för övrigt inte enbart de unga spelarna för, inte alls, spelet var emellanåt väldigt lättläst och bollar slängdes in framför Storvretamålet vilka hastigt snappades upp av bortalaget som gick på snabba kontringar vilka i princip kunde ses som rena bjudningar.

På samma sätt gjorde slarviga uppspel, med felpassningar rakt i famnen på Storvreta, att Måns Parsjö-Tegnér fick svettas ordentligt i Dalenmålet.

 

Identitetsfrågan och maskinen Dalen

Ett antal mindre korrigeringar gjordes i formationerna i Dalen, bland annat i andra formationen, men överlag rullades det på tre formationer hela matchen. Utan att ha pratat med tränare Brolin, Hjort och Karlsson är det min uppfattning att detta berodde på att det behövdes för att orka gå på för fullt i varje byte och för att hålla sig till spelplanen för säsongen.

Jag återkommer till det ibland, hur jag upplevde att Dalen tappade identiteten någonstans föregående säsong, samtidigt var gårdagens match ett tecken på det raka motsatta. Identiteten finns där och spelplanen är tydlig. Matchen må vara en liten plump sett till poäng, men jag gladdes åt att Dalen inte drog i handbromsen, gick ner på folk och spelade ett mer välbekant spel. I stället fortsatte Dalen köra på och jag tror någonstans att den här sortens spel leder till både mer mål framåt och bakåt, likväl som att det ibland görs mer misstag i uppspel – leder det även till att motståndarna pressas att göra mer misstag som Dalen kan utnyttja.

Vi såg det mot både AIK och Sirius och jag tror att utmaningen blir att hitta en balans och nivå som går att justera beroende på motstånd, samtidigt som det gäller att få ut det maximala ur den skadedrabbade truppen. Det råder ingen tvekan om att spelare som Mattias Wallgren, Sebastian Degeryd och Fredrik Edholm hade varit viktiga kuggar som kunde hjälpt maskinen Dalen till ett högre och jämnare varvtal.

 

En hackande formation?

En formation som hackar något är förresten den andra formationen där jag upplever att stommen består av Marcus Berglund och Johan Larsson, samt på backsidan Lukas Harnesk. Därutöver har ett antal spelare fått göra inhopp och fylla ut, men det har inte riktigt klickat ännu och det är förståeligt mot bakgrund av de skador som drabbat just denna formation vilket föranlett nödvändiga förändringar i formationen.

På intet sätt menar jag att det är inhopparnas fel, däremot blir det förstås så att formationen tar flera viktiga kliv tillbaka när kontinuiteten och det som tränats in under försäsongen blir raserat på grund av åtskilliga skador. Oerhört frustrerande, det finns fina kvaliteter där, men de har inte fått komma fram i serien ännu. Larsson och Berglund var tillsammans med Degeryd stundtals riktigt heta under försäsongen och jag såg fram emot att få se dem spela ihop sig och kliva fram ytterligare. Nu ser det i stället ut som om det kommer ta tid och kräva eventuella justeringar för att göra det möjligt.

 

Glöden och beslutsamheten

Med det dystra äntligen överstökat kan jag äntligen fokusera på något positivare. Låt mig börja med att säga att Dalens första formation är en äkta första formation – en kedja som kan mäta sig med vilket lags första formation som helst.

Det finns mycket skicklighet och spelsinne på både forwardsidan och backsidan, vilket de utnyttjar med god fysik för att stundtals skapa långa byten och spela ut sina motståndare. Detta är spelarna som i första hand ska göra det för Dalen denna säsong, tillsammans med Måns Parsjö-Tegnér i målet.

Framåt valde jag en spelare att nämna särskilt från gårdagens match: Patrik Rokka.

Förutom att Rokka gjorde två av Dalens mål i ett läge där de behövdes som mest, har jag framför allt valt att lyfta fram målskytten för den glöd och beslutsamhet han utstrålade när Storvreta precis utökat sin ledning till 3-0 i andra periodens första byte.

Jag liknar det vid den beslutsamhet och glöd Caroline Stattin uppvisade under Scandic Cup som jag nämnde då, ni vet, en spelare som tar bollen och driver upp den längs kanten med en utstrålning som syns hela vägen från läktarplats och det infinner sig en stark pirrande känsla av att vi ska få bevittna något fantastiskt. Mycket riktigt gjordes Dalens första mål i matchen där och då, ett resolut avslut från Patrik Rokka. Det tog 20 sekunder för Dalen att besvara Storvretas mål i andra perioden och det var psykologiskt viktigt för att hålla Dalen kvar i matchen.

Rokkas andra mål var även det riktigt fint och jag skulle inte ha blivit förvånad om Patrik lyckades göra en äkta hat-trick i den andra perioden. Nu blev det visserligen inte så, men det var inte allt för långt ifrån.

 

Uppoffringarna

Jag har noterat tre backar i mina anteckningar, av lite olika anledningar, men vilka samtliga faller in under rubriksättningen.

Både Lukas Harnesk och Viktor Nystedt var underhållande och visade att de var där för att göra allt för att hjälpa Dalen vinna. En gemensam händelse var att de båda utan att tveka gjorde någon form av glidande skottäckning under matchen vilka båda resulterade i täckta skott – och ni vet hur mycket Dalen (och deras supportrar) älskar täckta skott!

Harnesk som gjorde inte bara en, utan två riktigt viktiga brytningar framför Dalens mål, vilka utan Harnesks ingripanden mycket väl hade kunnat leda till ytterligare mål för bortalaget, var en ljusglimt i den annars ganska hackande andra formationen mot Storvreta.

Nystedt bjöd på fina uppspel med en blandning av fart och våghalsiga moves där han spelade förbi Storvretas Henrik Stenberg ett flertal gånger, och var med undantag för den omedvetna bjudningen till Valdemar Ahlroth (som visade smarthet när han smög efter Nystedt när han släppte bollen bakåt slarvigt) överlag bra.

Sist, men inte minst, tänkte jag nämna Mattias Ljunggren här. Det har väl inte undgått er att han spelar med ett muskelfäste som släppt i ljumsken? Ljunggren har i princip haft att välja mellan att antingen operera och sålunda bli borta från innebandyn några månader, eller att spela med det skadade muskelfästet och rehabträna i hopp om att det blir bättre. Snacka om uppoffring?

Även om Ljunggren möjligen är lite långsammare än vad han varit, är han fortfarande rejält bra och en viktig spelare för Dalen i både försvars- och anfallsspel. Med ytterligare två assist från gårdagens match är Ljunggren fortsatt Dalens bästa poänggörare med imponerande 2+7 vilket ger totalt 9 poäng på fyra matcher, trots skadan.

 

Den försvunna spelaren – Felix Stenbäck

Jag tänkte kort nämna här att innebandymagazinet skrev en artikel om den försvunne talangen, Felix Stenbäck.

Jag har själv funderat ett antal gånger vad som hände unge Stenbäck. Han gjorde debut i svenska superligan i IBK Dalen och imponerade verkligen med en kombination av fart, spelsinne och kyla i viktiga lägen han krigade till sig med en kombination av de två förstnämnda kvaliteterna.

Därefter skadade sig Stenbäck och sågs i regel stappla omkring i arenan med kryckor för att heja på sina lagkamrater. Men, därefter syntes Stenbäck inte till under något år.

Jag och Maria har ibland tagit upp detta – vad hände egentligen? Nu vet vi i alla fall svaret och hoppas verkligen att Felix återhämtar sig och får möjligheten att spela innebandy igen – oavsett vilken nivå det nu blir.

 

Resultatrapporten

Här nedan får ni lite övriga resultat och reflektioner jag noterat sedan senast, med lite blandade lag och divisioner, men ni känner nog igen dem!

 

Rönnby IBK – IBK Dalen (2-4) (Svenska superligan, dam)

Inför denna match läste jag att Dalen tippades förlora, vilket förmodligen beror på en blandning av att Rönnby generellt brukar vara ett starkt lag, medan Dalen inlett säsongen poängmässigt tungt.

Samtidigt finns det mycket kvalitet i Umeålaget, som krigade hem segern nere i Västerås. Jag följde som sagt matchen via Sportswik och noterade en jämn match där Dalens Camilla Lundin kvitterade till ställningen 2-2 så sent som 13 minuter in i tredje perioden.

En ställning som sedan stod sig och när Dalen plötsligt fick chansen att spela power play när Rönnby drog på sig en utvisning 17:17 in i tredje perioden, ja då växte känslan av att det äntligen kunde bli tre välförtjänta poäng för Dalen.

Linnea Nylén gjorde mycket riktigt mål i numerärt överläge, assisterad av Lundin och paniken torde ha infunnit sig i hemmalaget. Rönnby tog time out, men det var bortalaget som gjorde matchens sista mål och spikade resultatet 2-4.

Utan att ha sett matchen måste även nämnas viktige Matilda Wirthig som räddade 24 av 26 skott för Dalen – 92,3 i räddningsprocent med andra ord. Sådana prestationer kan avgöra matcher!

Mycket starkt och väldigt glädjande att det äntligen lossnade för Dalen!

 

IBF Dalen – Strömsbro (3-5) (Allsvenskan norra, dam)

Sedan senaste resultatrapporten har IBF Dalen spelat ytterligare en match, vilken dessvärre resulterade i förlust mot Strömsbro. Dalen som inlett säsongen tufft har därmed 0 poäng efter tre spelade matcher, men än återstår det många matcher kvar av säsongen och nästa match spelas borta mot Åkersberga den 14 oktober. Kämpa Dalen!

 

Wibax Patriots – IBF Dalen (8-7) (Allsvenskan norra, herr)

Jag följde som nämnts även denna match via Sportswik. Det måste ha varit en oerhört spännande match på plats, bortalaget ledde bland annat med 2-5 efter att ha gjort fem raka mål, men hemmalaget lyckades ta ikapp och även ta ledningen i matchen med 6-5.

Dalens Magnus Enström kvitterade matchen tidigt i tredje perioden och ställningen 6-6 stod sig sedan hela vägen till 16:32 i tredje perioden. Under lite drygt 40 sekunder gjorde så hemmalaget Wibax två mål och lyckades hålla undan i sista stund och matchen slutade alltså med 8-7 under ordinarie tid.

Jag läste en artikel om matchen och har även hört från trogna källor att det var en riktigt nervpirrande match. Redan av rapporteringen, likväl som att kika på iBIS kan jag konstatera att det måste vara sant.

Jag noterar att Joel Grape Tjernström stod för fyra mål och en assist i matchen. Ni kanske minns att jag nämnde just denna Wibaxspelare under Scandic cup när han med äkta bolltrollkonster gjorde ett fantastiskt mål, han har det uppenbarligen i sig.

I Dalen var poängen mer utspridda, men poängbäst blev i vart fall Daniel Sonidsson som gjorde tre assist.

Överlag upplever jag att IBF Dalen stått upp bra mot typiska topplag i allsvenskan norra, Djurgården, Strängnäs, Wibax Patriots, men befinner sig i tabellens botten med noll poäng efter tre spelade matcher. Jag är dock inte nämnvärt orolig, fortsätter de trumma på och kan minska ner misstagen något kommer poängen börja rulla in. Jag tror även att det finns ett ganska stort mått av underskattning hos många motståndare (särskilt med beaktande av hur IBF Dalen tippats för säsongen) – vilket torde vara till ”Dirty Dalens” fördel.

 

Gamla Stan IBK – Umeå City IBF/IBK (1-6) (Juniorallsvenskan A, herr)

Matchen innebar Gamla Stans första förlust för säsongen, dock i juniorallsvenskan. I division 1 är laget fortsatt obesegrade. Det innebär att laget har sex poäng inspelade på tre matcher, vilket får anses vara klart godkänt.

Jag har inte så mycket att säga här, men noterar att det idag spelas en match i division 1 mellan Hörnefors och Gamla Stan, vilket bör bli mycket intressant. Dessvärre kan jag inte ta upp resultatet här, eftersom matchen i skrivande stund inte spelats ännu. Jag lär dock få anledning att återkomma till detta framöver.

 

Poängkollen – division 2 norra (herr)

Jim Johanssons Obbola IK tog visserligen emot Alexander Bodéns IBK Umeå Norr hemma, men jag noterar att Johansson inte spelade – vilket gissningsvis beror på att han nyligen blev pappa och har fullt upp med att vara förälder. Stort grattis Jim!

Jag noterar i vart fall att IBK Umeå Norr tog hem segern i matchen som slutade 5-12 och att Bodén för närvarande ligger på en stabil andraplats med 3+6 vilket ger totalt 9 poäng.

Ledningen har fortfarande Johansson med sina 14 inspelade poäng fördelade på 7+7.

Spänningen fortsätter! :)

Bli först att kommentera

En privatlektion i skotteknik (och en intervju) med en SSL-spelare

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har något riktigt trevligt att berätta för er som läser idag. Bakgrunden till dagens händelse var att Maria ville överraska mig på vår årsdag med en privatlektion i dragskott, eftersom jag bland annat varit missnöjd med mina rejält usla sådana… :)

Min kära fru hörde därför av sig med frågan till den tidigare Dalenspelaren Jim Johansson, ni minns han som satte skräck i målvakterna (och försvaret) i svenska superligan säsongen 15/16 och som har ett minst sagt imponerande dragskott! Jim svarade Maria att han självklart ställer upp och tyckte att det var en rolig idé.

Sagt och gjort, jag var minst sagt chockad när jag fick veta vad de hade planerat! På grund av lite olika omständigheter har det tagit lite tid att få till en tid som passade oss alla, men idag blev det äntligen av!

Förutom en hel del tips på vad jag kan öva på och en lektion på nära håll från någon som vet hur skott ska skjutas (herregud vad hårt Jim skjuter, att uppleva det på ”planen” går inte att jämföra med att sitta på läktaren..), var det även riktigt trevligt att umgås med Jim och surra innebandy. En skön kille och en riktig peppcoach! Jag är väldigt tacksam att han tog sig tiden att hänga med oss en eftermiddag och jag kände mig lite som ett barn på julafton. Tack även till Maria som styrde ihop detta! Några bilder kommer längre ned.

Vi passade förstås även på att ställa lite frågor till Jim när vi hade honom för oss själva. Här får ni ta del av hans sköna svar!

 

Hej Jim, hur gammal är du?

Jag är 24 år.

 

När började du med innebandy?

Tidigt, jag var nog fem eller sex år gammal.

 

Vilken är din moderklubb?

Böle BK.

 

När insåg du att du var duktig på att spela innebandy?

Min pappa sa redan tidigt när jag växte upp att jag kunde nå långt om jag satsade. Själv spelade jag för att det var roligt. Det var nog någon gång runt 15 eller 16 års ålder jag började inse att det fanns något där.

Även om jag tidigt började göra poäng jämförde jag mig inte så mycket med andra spelare, ni vet, mina lagkamraters hårda slit gjorde att jag fick komma till lägena där jag kunde skjuta till exempel. Däremot försökte jag mäta mig med mig själv, kolla på min egen utveckling.

 

Var spelar du innebandy nu?

Jag spelar just nu med Obbola IK i division 2.

 

Håller du på med några andra sporter än innebandy?

Det har främst varit fotboll, men jag trivs bra med de flesta bollsporter, exempelvis basket och jag räknar även in hockey där. Jag är mindre bra med ett racket, berättar Jim med ett skratt.

Jag har väl alltid känt att jag har ett bollsinne, vilket har hjälpt mig.

 

Du har fram tills denna säsong spelat med IBK Dalen. Hur många säsonger blev det i Dalen?

Det blev ungefär två och en halv säsong med Dalen.

 

Före du började i Dalen spelade du en sväng i Norge, berätta gärna lite om det!

Jag fick chansen att åka till Norge och spela en säsong med Greåker. Samtidigt som jag bestämde mig för det träffade jag dock min tjej här hemma. Greåker var väldigt förstående och såg till att jag fick många resor hem till tjejen, men det blev jobbigt att vara ifrån varandra förstås. Det var också anledningen till att jag återvände hem till Umeå.

Jag fick dock ett väldigt positivt intryck av Greåker och den tid jag var där!

 

Hur kom du i kontakt med Dalen?

Jag tror faktiskt att det var Jonatan Brolin (tränare i herrlaget SSL) som hörde av sig till mig när Dalen behövde en spelare vid ett tillfälle. Jag lyckades göra bra ifrån mig och fick frågan om jag var sugen på att börja träna med Dalen och så blev det.

Jag har fått ett väldigt fint stöd av Dalen och särskilt av Urban Karlsson som stöttat mig och hjälpte mig, han har varit som en extra-pappa och hjälpt mig med allt. Sedan har jag haft ett stort stöd från tjejen också!

Hon gillar egentligen inte bollsporter eller innebandy, skrattar Jim, men han berättar att hon alltid haft stor förståelse för hans innebandy.

 

Varför valde du att sluta i Dalen och trappa ner?

För familjen, vi ska få barn och innebandyn tar upp väldigt mycket tid. Jag vill kunna finnas där för familjen.

 

Har du någon, eller några favoritspelare, kanske någon du såg upp till när du var yngre?

När jag var yngre såg jag framför allt upp till Peder Bodén, men det var även spelare som Ketil Kronberg och Mattias Wallgren som spelar ännu idag. De var stora spelare även då.

Jag minns till exempel när jag spelade första matchen tillsammans med Peder, borta mot AIK. Det var en barndomsdröm som gick i uppfyllelse!

 

Har du något bästa innebandyminne att dela med dig av?

Mitt bästa minne är den andra kvartsfinalmatchen mot Växjö, säsongen 15/16 när vi spelade hemma. Växjö tog ledningen med 6-5 när det bara var 19 sekunder kvar av tredje perioden. Alla trodde att matchen var över, folk på läktaren började gå ut.

Det var en otrolig känsla när jag lyckades göra kvitteringen med bara sju sekunder kvar av perioden. Jonas (Svahn) lyckades ju sedan avgöra för oss på övertiden, ett riktigt fint minne!

 

Jim instruerar

171001_2

Bli först att kommentera

Falun-Dalen (6-3): 16 år, special teams, ett tveksamt betyg, poängkungen och resultatkollen

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blir ett ganska långt inlägg idag – jag hoppas att ni mäktar med!

Jag blev både glad, taggad och lite frustrerad när jag med mestadels förtjusning upptäckte att Dalen spelade fyra matcher – samma dag!

Förstå mig rätt, jag klagar inte på mängden innebandy, tvärtom, denna säsong har jag taggat igång mer än någonsin och har också som mål att se på mer innebandy.. än någonsin! :) Jag försöker mer ingående följa fler av Dalens lag än tidigare, i största möjliga mån och har även ett antal andra lag jag följer lite extra.

Det ställer dock till problem för mig när lagen spelar samma dag och i vissa fall rentav samma tider. Jag antar att det finns förklaringar, planering som ska hållas, etc. etc. Så kan det mycket väl vara, men visst finns det fler än jag som gärna skulle se flera av Dalens lag spela – oavsett dam- eller herrsida, eller division. Och problemet när de spelar samtidigt är att vi åskådare tvingas välja vilket lag vi följer på plats, eller via distans.

Tack vare iBIS, Sportswik och sociala medier kan jag få en bättre uppfattning om hur matcherna går, följa dem i någon mån, men ursäkta språket nu, fan.. jag vill se dem live om möjligt! Och jag vill slippa välja en match att prioritera – för samtidigt som jag gör det valet, väljer jag samtidigt bort ett annat lag. Låt mig slippa välja – jag vill se allt!

Åh, nåväl, som sagt förstå mig rätt – jag är inte särskilt frustrerad egentligen, men jag vill ändå få det sagt!

Med den ganska tråkiga introduktion vill jag i stället rikta blickarna mot dagens inlägg! Det blir inte i kronologisk ordning idag. Från början kan ni läsa reflektionerna från Dalenherrarnas bortamatch i svenska superligan mot mästarlaget Falun. Ni får självklart även del av Marias topp-3!

Därefter kommer lite resultatrapportering och reflektioner kring övriga Dalen-matcher från både allsvenskan norra och svenska superligan på både dam- och herrsidan, samt ett antal andra lag jag följer med intresse.

Håll till godo!

 

IBK Dalen – IBF Falun (3-6) (svenska superligan, herr)

Det är en erkänt (ökänt?) tuff bortamatch att möta Falun i Jalas arena. De har fina publiksiffror och stjärnspelare så att det räcker och blir över. Något riktigt trevligt som florerat kring Falun på sistone är den blott 16-årige Malte Lundmark som har klivit fram och fått chansen i Falun och minst sagt tagit den!

Det visade han även ikväll när han bland annat lade straffen mot Måns Parsjö-Tegnér och pricksäkert sköt in den, kvickt! Det ska dock även tilläggas att unge Lundmark var bra och välförtjänt fick fortsatt förtroende när matchens viktigaste minuter spelades. Mycket roligt att se!

Annars var det framför allt den betydligt mer erfarne Rasmus Enström som imponerade mest i Falun.

I Dalen var det för övrigt inte Parsjö-Tegnér som stod i kvällens match (utöver den nämnda straffen). Målvakten för kvällen i bortalaget Dalen var nyförvärvet John Stiglund som gjorde debut och stod för en riktigt fin prestation med kvicka reflexer och vackra utkast. Jag känner mig nästan som en inspelning när jag beskriver Stiglund, men ni som såg matchen instämmer nog i den beskrivningen. Jag återkommer till Stiglund lite längre nedan.

Om jag ska sammanfatta matchen skulle jag vilja beskriva det som en jämn match där det kändes som om vilket som helst av de båda lagen kunde ha tagit hem det när det återstod tio minuter av den tredje perioden. När Falun gjorde två snabba mål runt den 14:e minuten vägde det dock klart över till hemmalaget. Dalen jagade i spel sex mot fem, men fick se Faluns Alexander Hallén rulla in en boll i öppet mål. Ridå.

 

Special teams

Matchen bjöd annars på en hel del tillfällen att spela med så kallade ”special teams”, alltså numerära över- och underlägen. Spelare utvisades åt höger och vänster för liggande spel, ja faktiskt i båda lagen.

Här vill jag dock hylla Dalen som var otroligt effektiva, gjorde mål i två av tre numerära överlägen och höll även tätt i samtliga tre numerära underlägen. Mycket imponerande!

I numerärt underläge hölls nollan mycket tack vare spelare som John Stiglund i målet och Henrik Sjöström och Lukas Harnesk på backplats vilka samtliga imponerade. Jag tänkte mer än en gång att Stiglund måste vara otroligt glad över att ha extramålvakten Harnesk med sig – wow, vilken uppoffrande spelare han är!

 

Tveksam 2/5 i betyg

John Stiglund fick förresten en 2:a av högst 5 i betyg av innebandymagazinet, vilket innebär att hans prestation var ”godkänd”, men inte mer. Inte bra, men godkänd…

Stiglund som gjorde SSL-debut och släppte in fyra mål av 34 skott. Jag gräver fram mina dammiga matematikskills igen och konstaterar att det är en räddningsprocent motsvarande 88,2%. Jag vet dock inte om ett av de skotten räknas som målet i tom kasse, men oavsett vilket är det en hög räddningsprocent i debuten.

Det ska även läggas till att Stiglund höll nollan i sex minuter av totalt sex minuter numerärt underläge. Om det är oklart ifrågasätter jag alltså innebandymagazinets 2:a på John Stiglund – dags att öppna ögonen och säga som det är, Stiglund var bra! #backaStiglund

 

Poängkungen

Slutligen måste jag hylla Dalens poängstarkaste spelare – han som leder poängligan för närvarande med två mål och fem assists – som gjorde en fantastisk match och var en av de starkaste anledningarna till att Dalen hängde med så pass bra de gjorde mot Falun.

Det är en spelare jag tjaaaatat om att få se skjuta mer (ja, jag vet att han har skjutit en del) och ikväll satt skotten både högt i bortre krysset, lågt vid ena stolpen och i ribban ovanför Johan Rehn… Har ni gissat det? Jag syftar förstås på Mattias Ljunggren!

 

Marias topp-3

1. Mister Stiglund. Vilka räddningar, oh my god vilka räddningar! Utkasten är bland de bästa i SSL vilket är en skön fläkt.

2. Mattias Ljunggren, vilket skott denna kille har. Landslaget nästa!!

3. Pär Forsman. Killen som med sina grabbar i samma kedja stått upp enormt bra mot Faluns första femma. Forsman som krigar i varje duell och tar rätt löpningar! Dock kanske lite för gärna mellan backarna vilket kan vara svårvunnet mot Emil Johansson och Thomas Holmgren…

 

Resultatrapportering

Jag tänkte här samla resultat från matcher och lag jag följer lite extra och tanken är att det ska bli ett fortsatt återkommande inslag – dock i viss mån av tid! :)

 

IBK Dalen – Warberg IC (2-3) (svenska superligan, dam)

En till synes jämn match utspelades mellan hemmalaget Dalen och gästande Warberg. Ställningen 1-1 stod sig hela vägen från 03:55 i andra perioden till sista minuterna i tredje perioden när Warbergs Camilla Halldén gjorde bortalagets andra mål och Warberg därmed tog ledningen.

Med endast en minut och 25 sekunder kvar av tredje perioden lyckades dock den offensivt starka duon Frida Eriksson och Camilla Lundin kvittera matchen med mål av förstnämnda Eriksson.

Matchen slutade dock tungt för Dalen, med 38 sekunder kvar lyckades nämligen Therese Arneson sätta Warbergs tredje mål och bortalaget vann matchen med siffrorna 2-3.

En svår inledning på säsongen för Dalen som får fortsätta jakten på den första trepoängaren… Ett Dalen som jag ändå upplevt har många bra kvaliteter och duktiga spelare. Jag hoppas verkligen att de får ”islossning” snart.

Annars är en glad notering att den tippade måltjuven Frida Eriksson fortsätter leverera mål för det svartvita Umeålaget. Eriksson har nu gjort mål i tre av Dalens fyra spelade matcher och känslan är att hon bara kommer fortsätta.

 

IBF Dalen – IBF Falun (7-8) (allsvenskan norra, dam)

Jag följde matchen så gott jag kunde via Sportswik och det krävs knappast en djupanalys för att kunna konstatera att det måste varit något alldeles extra!

Falun inledde starkt, räddade en straff och höll nollan under hela perioden trots två numerära underlägen. När Dalen sedan gjorde ett felaktigt byte tog Falun vara på chansen och satte sig i ledning med matchens första mål.

I andra perioden ångade bortalaget Falun på till hela 0-5 med halva matchen spelad, vilket föranledde hemmalaget att ta time out. Det visade sig vara ett klokt drag och var starten på vändningen för Dalen.

Camilla Granström inledde Dalens målskytte kort efter time outen och var sedan tillsammans med lagkamraten Sandra Larsson högst bidragande till Dalens fina upphämtning som så när räckte hela vägen.

Granströms 2+1 och Larssons 4+0 innebar att de gjorde sex mål och totalt sju poäng tillsammans! Mycket imponerande prestation!

Dalens sjunde mål (nummer fem i ordningen) gjordes av Lovisa Nylén. I rapporteringen fick vi även den högst oroande nyheten att nämnda Nylén skadat knän, matchen avbröts under en längre stund och ambulans tillkallades. Det låter inte alls bra, hoppas verkligen att Lovisa mår bra!

Matchen avslutades även högst dramatiskt genom att Falun fick möjligheten att lägga en straff med 35 sekunder kvar av tredje perioden och ställningen 7-7.

Straffläggare Elsa Rendalen måste ha starka nerver, hon satte straffen och avgjorde därmed matchen på ordinarie tid för Falun som lyckades hålla ut de sista sekunderna därefter.

En tuff avslutning på en jämn match där Dalen, trots en svag inledning gjorde en mäktig upphämtning! Tyvärr lämnar den en bitter eftersmak med den stora frågan – hur mår skadade Lovisa Nylén egentligen?

 

IBF Dalen – Strängnäs IBK (6-10) (allsvenskan norra, herr)

Jag och Maria var på plats för denna match. Jag gjorde något slags tafatt försök att rapportera via twitter (något Maria retade mig lite för) – vilket jag tror mest riskerade att uppfattas som spam…

Alltså, ärligt talat vet jag inte hur folk orkar kämpa på med liverapportering, matchreferat och annat. Det är faktiskt riktigt krävande och förutsätter noggrannhet, kvicktänkthet och kvicka fingrar. Tiden det tog mig att försöka dra till med något som i alla fall föreställer fyndigt och få ner det i text via mobilen var ibland så pass lång att det hann hända saker i matchen.

Så, en eloge till er alla som kämpar på i både Sportswik, via twitter och diverse referat, m.m.!

 

Matchen då. Den var svängig, mestadels fartfylld och innehöll en hel del fina dragningar, skott och annat innebandygodis. Bortalaget Strängnäs inledde ganska naivt i anfallsspelet, vilket Dalen utnyttjade inte minst när veteranen och forne SSL-spelare Andreas Berglund snabbt snodde åt sig bollen och med kvicka löpsteg på egen hand kontrade in matchens första mål.

Dalen fortsatte starkt och drog ifrån till en 3-0 ledning. Där någonstans i slutet av första perioden vaknade dock Strängnäs till, gjorde tre mål på mindre än fem minuter och visade prov på en imponerande offensiv.

Något som sedan kännetecknade Strängnäs hela matchen var deras styrka att tända till så snart Dalen gjorde mål. Det small i princip direkt när Dalen väl satte en boll – plötsligt var Strängnäs där, kämpade frenetiskt mot Dalens Tobias Svensson i målet som trots siffrorna gjorde en mycket fin insats. Det är svårt att klandra Svensson som gjorde många fina räddningar – jag och Maria var överens om att han var en av Dalens tre bästa spelare i matchen.

 

Och på tal om bästa spelare i Dalen… Två spelare som imponerade stort var Christoffer Dahl och Jacob Mäkeläinen.

Dahl gjorde fyra mål (jag hade felaktigt noterat tre), men imponerade även och kanske framför allt mest genom att gå in i matchen med riktig kämpaglöd och slet stenhårt för att vinna duellerna. Jag tappade räkningen på hur många frislag Dahl vann i tredje perioden, men det var många! En spelare som växte i takt med att motgångarna blev större, riktigt starkt!

Mäkeläinen, en spelare som jag nämnt tidigare i bloggen och som jag och Maria är överens om att vi gillar skarpt, utstrålade i sedvanlig ordning enormt mycket energi och förvaltade den på fint sätt i både hemjobb och anfallsspel. Poängmässigt blev det en ganska blygsam skörd för Jacob som noterades för en assist, men faktum var att han flertalet gånger bidrog med fint förarbete och även var väldigt nära att på egen hand kliva in (läs: ånga på och igenom Strängnäs försvar) för att lägga in den. En sådan situation resulterade i att Strängnäs drog på sig en utvisning och Dalen tilldelades en straff – det var Mäkeläinens förtjänst.

 

Marias topp-3 (och dagens minus)

1. Christoffer Dahl. Vilken energi och kämparglöd, och hat-tricket!

2. Jacob Mäkeläinen WOW vilken glädje. Blir så glad av att se hans löpningar!!

3. Tobias Svensson, Dalen-målvakternas dag. Otroligt fina räddningar och läsning av spelet.

- Dagens minus går till tränaren i Strängnäs som blev så arg när Dalen gjorde mål att han kastade en penna som gick sönder och plastbitarna flög upp bland publiken… #osportsligtbeteende

 

Gamla Stan IBK – Örnsköldsvik IBK (8-4) (division 1, herr)

Skellefteålaget Gamla Stan fortsätter imponera i division 1 norrland. Dagens vinst mot Örnsköldsvik innebär att Gamla Stan nu vunnit tre raka matcher i inledningen av säsongen och leder serien via målskillnad gentemot tvåan RIG Umeå.

Tack vare välskriven rapportering från Staffan Åkerlund kunde vi på distans följa matchen via Sportswik och jag vågar därför även hänvisa till vad jag kallar en säker källa när jag summerar att Gamla Stans vinst bärgades genom hårt slit, uppoffrande försvarsspel och viktiga skottäck.

John Sjöstedt gjorde Gamla stans första mål i matchen, likväl som lagets sista och blev poängbäst med tre gjorda mål och en assist. Starkt!

 

Poängkollen – division 2 norra

Det finns som tidigare nämnts en del Dalenbekantingar i de lägre divisionerna, gamla (och yngre) rävar som fortsätter spela innebandy även efter att de valt att trappa ner. Jag tänkte därför lite hastigt kolla till division 2 norra för att se om jag kunde hitta några sköna bekantingar där nere.

Nu har det visserligen inte hunnits spelas så många matcher, men jag behövde inte leta länge. På första plats hittade jag Jim Johansson som med 7+7 har samlat ihop totalt 14 poäng på två spelade matcher, kul!

Noterar även Alexander Bodén som spelat en match och ligger på en 9:e placering med 2+1, totalt tre poäng. Frågan är om inte Bodén lär vara hack i häl med Johansson snart? Vi får se lite längre fram!

 

Bli först att kommentera

Dalen-Sirius (6-4): Genidraget, sjupoängsduon, magicentern och fysmonstren

Av , , Bli först att kommentera 0

Redan två dagar efter matchen mot AIK var det så dags för Dalens herrar att ta sig an Uppsalalaget Sirius på hemmaplan. Det ska även tilläggas att Sirius spelade match för två dagar sedan mot Falun så någon fördel fanns det inte för något av lagen.

Jag noterade inte den exakta publiksiffran, men lite drygt 900-någonting åskådare hade letat sig till Umeå Energi Arena, dagen till ära, för att heja fram de båda lagen.

Det finns vissa lag jag redan på förhand har en dålig (eller bra) känsla inför och jag ska ärligt säga att just Sirius har jag inte någon vidare känsla för. Dalen brukar ha svårt för Sirius och faktum är att Sirius var klart bättre i alla mötena föregående säsong. Sirius som dessutom känns ännu starkare i år – inte minst genom klassvärvningen av Joakim Olsson. Såhär efter matchen, trots att Sirius förlorade, var jag ändå imponerad av vad jag såg i delar av Sirius spel. Det finns klara styrkor där!

Samtidigt tänkte jag att det är ett helt nytt Dalen som ställer upp i år – något som syns inte minst i attityden på planen och hos spelarna. Jag skrev under föregående säsong om en förlorad identitet, men det har vi inte sett något av under försäsongen eller inledningen av svenska superligan. Däremot finns det en glöd i Dalen nu som saknades säsongen innan och jag hoppas att vi får se den fortsatt under hela säsongen!

 

Dalen – Sirius (6-4)

Om jag skulle beskriva inledningen av matchen kortfattat skulle jag säga att Dalen kändes stabila och mer spelförande under den första perioden och gick till periodvila med ledningen 2-1, men inledde den andra perioden som om de satt kvar i omklädningsrummet.

Samtidigt trummade Sirius på stenhårt vilket resulterade i att Uppsalalaget gjorde tre mål på tre minuter medan Måns Parsjö-Tegnér i Dalens målbur desperat försökte väcka lagkamraterna med väl valda ord. Det gav dock ingen effekt och desperationen växte sig allt starkare hos hemmalaget.

På läktaren var oron nästintill total när Sirius Bobby Edberg satte 2-4-målet och sålunda satte Sirius i en trevlig tvåmålsledning medan kaoset pågick hos Dalen. Så hände det dock, genidraget.

 

Genidraget

Tränartrion Hjort, Karlsson och Brolin kastade plötsligt om i formationerna, satte ihop Henrik Sjöström med Lukas Harnesk på backsidan och placerade Marcus Berglund tillsammans med Alexander Hedlund och Anton Åkerlund. Och det gav effekt – direkt!

Anton Åkerlund assisterade Alexander Hedlund till 3-4 (noterar att det står fel i iBIS) och bubblan spräcktes äntligen. Dalen vaknade till och började kämpa sig tillbaka in i matchen.

Minuterna senare kvitterade Dalen i numerärt överläge genom Anton Åkerlund, assisterad av Jonas Svahn (i princip identiskt med Dalens första mål i matchen) och drog sedan ifrån till 5-4 när Jonas Svahn fick bollen från Anton Åkerlund i numerärt underläge och trampade in och lade in den bakom Tobias Steineck i Siriusmålet.

 

Tjugo minuter svettig puls

I tredje perioden accelererade Sirius direkt och pressade, det låg en känsla i luften att Sirius skulle göra mål, men målet uteblev, trots att bortalaget kämpade intensivt. Hemmalaget kämpade dock minst lika intensivt och med lite drygt fem minuter kvar skickade Mattias Ljunggren en lång boll till kapten Ketil Kronberg som vann bollen i duellen med Sirius Henrik Malmgren och lade in den lågt på bortre stolpen förbi Steineck. 6-4 och det återstod bara minuter av matchen.

Därefter blev det väldigt hektiskt, inte minst när Jonas Svahn fick en tvåminuters utvisning för slag, men Dalen lyckades hålla ihop med starkt spel av bland annat Henrik Sjöström och Lukas Harnesk.

 

Sjupoängsduon

Matchens två bästa spelare var onekligen Jonas Svahn (1+2) och Anton Åkerlund (2+2) vilka tillsammans skrapade ihop sju poäng. Jag har dock inte noterat dem som bästa spelare bara utifrån poängen, jag noterade Åkerlund för hans enorma vilja och kämparinsats på planen. Titta bara på Åkerlund i forecheckingen och kampen om bollarna, matchen igenom, wow! Jonas Svahn glänste å andra sidan med sitt otroliga spelsinne och sylvassa passningsspel.

 

Goda chanser till magi

På tal om Svahn förresten… Jag diskuterade med Maria i bilen på vägen hem hur otroligt bra Jonas Svahn är när han spelar med spelare som synkar och verkligen kan hänga med i hans tempo, det flyter på så fint, ser så enkelt ut och det händer så mycket på kort tid! Det blir så tydligt i landslaget och jag tycker även att vi får se det allt mer mellan Svahn, Kronberg och Rokka.

Det pratades lite föregående säsong om att Svahn inte var lika synlig i Dalen som han var säsongen före, samtidigt som han glänste i VM, men jag tror att hela identitetskrisen (mitt ordval och sätt att beskriva det på) och avsaknaden av stäm i spelet som tyvärr skakade Dalen stora delar av säsongen även höll tillbaka Svahn många gånger. Spelet saknade liksom det där flytet och då kommer inte Svahn riktigt till rätta i rollen som center, spelet fastnar på mittplan. Att jämföra exempelvis med de matcher säsongen innan då Svahn och Jim Johansson hade ett otroligt samspel och skapade tillsammans.

Jag tror och upplever som sagt att det är en ganska hög tröskel att spela med Svahn, men jag tror samtidigt att vi den här säsongen har goda chanser att få se Jonas Svahn verkligen kunna spela sitt spel i harmoni med spelskickliga Rokka och Kronberg – och det kommer bli magiskt!

 

Övriga kortfattade reflektioner

Jag måste kort nämna fysmonstren Marcus Berglund och Lukas Harnesk. Alltså, Berglund, hur snabb är han egentligen? Helt makalös när han går in för det, tar sig förbi (eller genom) motståndare och vinner bollar. Riktigt imponerande!

Och Harnesk som är stenhård i närkamperna, var otroligt viktig hela tredje perioden mot Sirius när Dalen behövde det som mest och även saknade knäskadade Mattias Wallgren som annars brukar kliva in och vara orubblig. Riktigt bra och det känns väldigt tryggt med Lukas på planen när det hettar till. Månne lite upprättning för den knäckta klubban under Scandic Cup…?

Jag gillar även backparet med Mattias Ljunggren och Viktor Nystedt. Det är en spännande kombination med två backar som faktiskt inte alls är lika varandra, men som båda besitter fina offensiva kvaliteter. Luriga snurriga och mycket underhållande Nystedt tillsammans med fysiskt starka Ljunggren som har ett fint spelsinne. Inte alls dumt!

Vad fasen, en sista observation sedan får ni Marias topp-3! Jag läste på twitter att Henrik Sjöström fått två av fem stjärnor i innebandymagazinet i någon slags ranking av varje lags olika delar och spelare, där hans tre styrkor som lyftes fram kort och gott var att han täcker mycket skott. Jag vill bara förtydliga för den som missat det att Sjöström gör så mycket mer än bara täcker skott och att han välförtjänt spelade på två backpar stora delar av matchen ikväll.

 

Marias topp-3

1. OH MY GOD, målglada Dalen, maskinen, får dagens första placering! Enorm glädje och samarbete från alla håll. Bästa Dalenspelaren håller jag med matchsponsoren VK om med ett ”Ooh-ah Åkerlund, säg Ooh-ah Åkerlund”.

 

2. Matchtempot som Sirius hjälpte till att upprätthålla. Jobbigt för oss som tittade, men också enormt rolig innebandy visades upp. Sista 3 minuterna kunde nog ingen i Umeåpubliken andas, jag inkluderad.

 

3. Dalens för denna säsongen nya första formation med Ketil Kronberg – Jonas Svahn – Patrik Rokka. Dessa ska SSL hålla utkik på. ???? Spelförståelsen och samarbetet mellan dessa 3 är enormt. De hittar varandra såhär bra redan andra matchen i serien. Mycket, mycket mer lär vi få se.

Bli först att kommentera

AIK-Dalen (2-7): BOOM, trion, 94,29% och målgesterna (samt lite övriga resultat)

Av , , Bli först att kommentera 2

Dagens förutsättningar var på många sätt goda – tre Dalenmatcher på samma dag: SSL dam, allsvenskan norra herr och SSL herr. Jag följde de förstnämnda matcherna via Sportswik och iBIS, samt såg den sistnämnda matchen med trevligt sällskap på Allstar.

Jag tänkte börja med att skriva lite om matchen mellan AIK och Dalen, med sedvanligt perspektiv på Dalen och förhoppningsvis inte alltför mycket referat, utan mer tyckande och allmänt beskrivande, Marias topp-3, samt avslutar jag med lite resultatrapportering från Dalen och några andra lag jag fattat tycke för och följer. Håll till godo!

 

AIK-Dalen 2-7 (herr)

Före jag går in på själva matchen måste jag hylla AIK som lyckats skapa hype och intresse inför premiären, med spelarintervjuer och annat, vilket även verkade ge effekt på publiksiffran. Hela 1290 personer letade sig ner till Solnahallen för att se AIK ta emot gästande IBK Dalen på parketten. Mycket trevligt!

 

Första perioden

Hemmalaget AIK var det lag som inledde matchen bäst, vann skottstatistiken och gick till periodvila med ställningen 2-0, trots att den notoriske och möjligen övertaggade målspecialisten Andreas Stefansson gick mållös.

Dalen spelade offensivt, men hade svårt att hitta varandra i både spel och passningsspel, det saknades en bra balans och det togs en del hastiga felaktiga beslut. AIK visade upp en väntad lurighet som skapar nerver med långa bollar och avslut på studsande bollar som egentligen borde vara svinsvåra att träffa av.

Det var inte målskillnaden som gjorde mig nervös som Dalensupporter när den första perioden var över, jag var orolig att Dalen skulle få svårt att hitta tryggheten som krävs för att spelet ska få stäm. Samtidigt är det där så fint med innebandy, hur ett lag som både målmässigt och spelmässigt ligger under kan höja sig från en period till en annan…

 

Andra perioden

Jag upplevde tidigt en skillnad hos Dalen i andra perioden och känslan var att Dalen snart skulle hitta nätet. Framför allt Dalens tredje formation imponerade: en uppsättning anfallsspelare som jag direkt namngav ”skelleftekedjan” bestående av Anton Åkerlund, Pär Forsman och Alexander Hedlund, starkt uppbackade av Ludwig Svensson och Henrik Sjöström.

Några minuter in i andra perioden sa Maria med bestämd ton att ”titta bara, Henrik Sjöström kommer göra mål med sitt fina slagskott!”. Det blev visserligen inte mål för Sjöström i just det läget när hon sa det, han sköt utanför, men när ungefär halva andra perioden gått small det bara till, BOOM, Henrik Sjöström satte distinkt Dalens första reduceringsmål och Umeålaget var därmed med på tavlan. Och vilken effekt det gav, en äkta energiinjektion till bortalaget!

Exakt 31 sekunder senare klev Mattias Wallgren fram och kvitterade ställningen och 17 sekunder senare gjorde Pär Forsman mål, assisterad av Henrik Sjöström. Tre Dalen-mål på 48 sekunder och plötsligt var bortalaget i förarsätet.

Minuter senare utökades Dalens ledning när Patrik Rokka gjorde mål assisterad av Mattias Ljunggren.

 

Tredje perioden

I matchens tredje period var det en formation som utmärkte sig absolut mest av de båda lagen – Dalens första formation! Det tog inte mer än elva sekunder innan vi skulle få se prov på kvicka fötter och ännu kvickare passningar som skulle öppna upp för fina avslut från Patrik Rokka – och skulle det visa sig, Ketil Kronberg som gjorde mål på returen.

Det tog tid för dem att komma igång ordentligt, men för oss som följt Dalens försäsong var det inte förvånande att se exempelvis hur bra Patrik Rokka är och hur väl han passar in tillsammans med de otroligt skickliga kedjekamraterna Jonas Svahn och Ketil Kronberg när de har stäm i spelet, då går det verkligen undan!

Jag kan inte hylla dem tillräckligt, men lägg det på minnet, ni kommer att få se dem många gånger i poängprotokollen denna säsong! Förresten, Ketil Kronberg, 37 år gammal… va? Han ser ut att vara 25 på planen!

 

Bjässen på planen och den otäcka skadan

Jag och Maria var överens – Mattias Wallgren var bra mot AIK, visade styrka i närkamperna och försvarsspelet, men fortsätter också göra offensiv instick där han plötsligt bara fyller på, rätt plats vid rätt tillfälle. Det är något jag noterat under försäsongen och det är riktigt roligt att se att han fortsätter på den inslagna banan med framgång!

Vi fick dock även se en otäck sekvens där Wallgren föll ihop och tog sig för knät och sedan fick hjälp att ta sig ut i omklädningsrummet. Senare fick han stöd av John Stiglund att ta sig tillbaka ut till bänkarna där han lade sig ner… Mycket oroväckande, måtte Wallgren vara okej!

 

94,29 % räddningsstatistik

Måns Parsjö-Tegnér räddade 33 av 35 skott, vilket ger en räddningsprocent motsvarande 94,29 % om mina matematikskills inte sviker mig.

Måns fick en 3:a av innebandymagazinet, vilket kanske förklaras av att han släppte in ett mål han nog borde ha haft när Kevin Haglunds skott letade sig in mellan benen på Dalenmålvakten, men jag upplevde att Parsjö-Tegnér i övrigt visade fina reflexer och förtjänade mer än ett ”bra” med den fina räddningsprocenten… Jag vågar mig på en vågad 4:a för den stabila insatsen!

Vi pratade förresten lite om det, jag och Maria, alltså att många skott letade sig fram till Parsjö-Tegnér i matchen. Maria uttryckte viss oro, men jag vet inte, jag tänker att det är rimligt att fler skott letar sig fram när Dalen spelar ett mer offensivt spel än vad vi såg prov på föregående säsong. Och Dalen har en av världens bästa målvakter, samt en stark uppsättning backar som SKA kunna hantera de eventuella större luckor som uppstår på planen! Jag är optimistisk och tror att vi går en intressant höst, vinter och vår till mötes!

 

Målgesterna

Jag gillar målgester och visad glädje i innebandy och kommer att motsätta mig missnöje som riktas mot glädjeyttringar – så i denna anda tänkte jag lyfta fram två sköna målgester som stack ut i kvällens match!

Först ut var AIK:s Kevin Haglund (visst var det Haglund? Fan, jag glömde notera..) som bjöd på någon form av dans, vilket var rätt roligt, samt Patrik Rokkas lättsamma luftgitarr. Tumme upp till er båda!

 

Marias topp-3

1. Mister (Henrik) Sjöströms slagskott, oh my god! Dundrade in 2-1 i tidiga andra perioden och var startskottet för kvällens vinst. Vi fick avnjuta ett till slagskott från Sjöström med en snygg styrning av Pär Forsman.

 

2. Mattias Wallgren! Killen som visar vem som bestämmer på planen! Hans plats är hela planen och han kan verkligen ställa sig rätt mot uppställt försvar. Hoppas bara att hans skada i slutet inte är något allvarligt…

 

3. Ketil Kronberg och Jonas Svahn, vilket radarpar! Hittar varandra i sömnen, skulle jag tro. Enormt fina passningar och explosiva i både spel med och utan boll!

 

Resultatrapportering

Jag tänkte här nämna några matcher och resultat som jag finner intressanta. Förutom Dalenresultat tänkte jag även ta upp några andra lag jag följer lite extra.

Det är ingen hemlighet att jag fastnat för både Wibax Patriots i allsvenskan norra och Gamla Stan IBK i division 1 norrland, så det är förstås extra roligt att de inlett sina respektive säsonger starkt!

 

Svenska superligan (dam)

KAIS Mora – Dalen (6-2)

Efter premiärmatchen mot Endre begav sig Dalen ner till dalarna för att möta topplaget KAIS Mora. Jag såg dessvärre inte matchen, men följde den via sportswik och kunde konstatera att världens bästa Anna Wijk uppenbarligen var rejält laddad och redo för säsongsstarten när hon stod för hela fem poäng.

Tung inledning på säsongen för Dalens del kan tyckas, men faktum är att både Endre och Mora är två starka motståndare vilka förväntas strida i övre delen av tabellen. Dalen fick dock chans till nya tag redan två dagar senare när de mötte Jönköping idag.

 

Jönköping – Dalen (4-3 efter förlängning)

Jag följde matchen via Sportswik och känslan var hela vägen att det var en jämn match som kunde sluta lite hur som helst – vilket jag tänker att både skottstatistik (26-25) och slutresultatet vittnar om också… Två mål av Frida Eriksson och ett från Viktoria Ström!

Jag reagerade på att Jonna Loo rapporterades få en huvudskada under matchen, hoppas dock att hon mår bra och att det inte var något allvarligt – huvudskador är otäckt!

 

Allsvenskan norra (dam)

RIG Umeå – IBF Dalen (8-0)

IBF Dalen mötte som bortalag topplaget RIG Umeå i premiärmatchen och fick en tung start på säsongen efter en förlust med resultatet 8-0. Dalen får dock chans att ta nya tag den 30:e september när Umeålaget tar emot gästande IBF Falun i sportahallen Musköten!

 

Allsvenskan norra (herr)

Djurgården – IBF Dalen (11-7)

Jag följde matchen så gott det gick via Sportswik och noterade att Dalen inledde kvickt med två mål, men sedan var det hemmalaget Djurgården som både kom ikapp och drog ifrån. Noterar att Sebastian Gafvelin som gjorde 4+1 för Djurgården även gjorde målen i följd – alltså fyra raka mål i andra perioden(!).

Dock ändå starkt av IBF Dalen som nykomling att i underläge 9-3 mot ett i allsvenskan topptippat Djurgården kämpa sig tillbaka till ställningen 10-7 med lite drygt tre och en halv minut kvar av tredje perioden. Jag tror nog att många kan bli överraskade framöver!

 

Wibax Patriots – Hudik/Björkberg IBK (2-1)

En målsnål inledning för våra kära patrioter från Piteå, men skottstatistiken 27-21 talar för att det var en fråga om starka målvaksinsatser från båda lagen. Jag har dålig koll på Hudik/Björkberg, men det förvånar inte att återvändaren Oscar Öberg storspelade i Piteåmålet – en riktigt skicklig målvakt!

 

Division 1 norrland (herr)

Skellefteå IBK – Hörnefors IF (8-10)

Imponerande av nykomlingarna Hörnefors att studsa tillbaka efter förlusten mot Umeå City IBF i premiären och lyckas vinna mot Skellefteå IBK i säsongens andra match. Det blir intressant att följa hur det kommer gå för Hörnefors i division 1!

 

Gamla Stan IBK – Skellefteå IBK (6-3) och IBK Härnösand IBK – Gamla Stan IBK (3-9)

Notera alltså att Gamla Stan vann både premiärmatchen i derbyt mot lokalrivalen och topptippade Skellefteå IBK, men även följde upp den starka inledningen med en vinst borta mot Härnösand!

Gamla Stan bjöd på fin innebandy under Scandic Cup och det är mycket glädjande att se att de fortsätter på den inslagna banan med fina resultat direkt under den påbörjade säsongen.

Noterade förresten även att Gamla Stan vann över Gimonäs med 7-3 i dagens match som spelades i juniorallsvenskan. Ja jisses.. de är ”on fire”, Gamla Stan!

Bli först att kommentera