Lär känna Dalen: #4 Mattias Ljunggren

Av , , Bli först att kommentera 0

Mattias Ljunggren (bildkälla: www.ibkdalen.se)

 

Kort bakgrund

Mattias Ljunggren värvades från Helsingborg FC till IBK Dalen inför säsongen 2013/14 och har ett förflutet i Sandvikens AIK. Ljunggren har erfarenheter från det svenska landslaget både vad gäller U19 och i A-landslaget där han bland annat fick chansen att vara med under Euro Floorball Tour och sedan även togs ut till VM-kvalet, men tvingades lämna återbud på grund av skada.

Det noterades även bland många att Mattias Ljunggren var med i Jan-Erik Vaaras bruttotrupp inför VM senast, trots att han inte spelat alls på grund av skador hela den gångna säsongen. Jag tolkade detta som en markering att i vart fall dåvarande landslagsledning hade ögonen på Mattias och jag är övertygad om att han inte är bortglömd (vilket även framgår av de frågor jag ställde till Mattias).

I Dalen utmärkte sig Mattias Ljunggren tidigt och jag imponerades bland annat av hans fysik och noggranna närkampsspel, det rådde ingen tvekan om att Ljunggren var en tuff back att möta. Mattias har visat styrka i både offensiven och defensiven och säsongen 2015/16 visade Ljunggren inte minst Umeåpubliken att han hade ett fruktat skott när han stod för ett flertal viktiga mål under säsongen vid tillfällen då matcherna stod och vägde.

Jag har ganska länge varit nyfiken på att höra hur Ljunggren resonerar och jag hoppas att ni tycker att det är lika intressant som jag att läsa hans tankar och reflektioner! Jag har tidigare nämnt att Mattias Ljunggren dras med skador, jag passade därför förstås även på att höra med honom hur han mår och hur det går gällande detta.

 

Hej Mattias,

Hur går tankarna inför nästa säsong, om du ser till laget. Är ni redo för nästa säsong, vad har ni för målsättning och vilket slags Dalen kommer publiken att få se säsongen 2017/18?

Tankarna är väldigt spridda såna här tider om året då man är mitt uppe i försäsongen och man som spelare söker en massa svar. Vart står vi som lag någonstans? Är vi på rätt väg? Vart står jag själv i mitt spel och utförande ute på banan. Men det är en rolig period just nu där det händer ganska mycket i ett lag.

Vi gör allt vi kan för att vara så redo som möjligt när seriepremiären är den 24/9 mot AIK. Våran målsättning är att efter 32 omgångar ligga på en slutspelsplats, med andra ord komma topp 8. Jag hoppas vi kan bjuda på en lite mer fartfylld innebandy denna säsong där fler spelare är aktiva på planen.

 

Hur upplever du brottning som träningsform och vem är jobbigast att möta på brottningsmattan från laget?

Brottning som träningsform är väldigt jobbigt. Säger man något annat så ljuger man. Men samtidigt som att det är fysiskt krävande och man är helt slut efter dom träningspassen så skrattas det mycket under dom träningarna och jag upplever brottning som en rolig, annorlunda och jobbig träningsform.

Jobbigast på brottningsmattan skulle jag säga är Mattias Wallgren eller Måns Parsjö-Tegnér. Båda två är ganska långa samt att vikten är på deras sida när det gäller brottning.

 

Henrik Sjöström lyfte fram dig just för din förmåga att höja dina medspelare genom att peppa och elda på – hur mycket jobbar ni med att stötta varandra i laget?

Vi pratar ofta om att vi alltid ska stå bakom varandra och stötta varandra i varje situation ute på planen. Men jag tycker det är minst lika viktigt att vi gör det även utanför innebandyn. Så det är något jag personligen försöker eftersträva varje träning/match men även när vi inte springer och jagar den där bollen utan också utanför innebandyn. Det är minst lika viktigt.

 

För de som inte vet spelar du med nummer 4 på ryggen – hur kommer det sig att du valde just detta nummer?

Om jag minns rätt så valde jag nummer 4 som tröjnummer den dagen jag skulle prova på att spela back vid 14-15 års ålder då jag ansåg att det numret var ett klassiskt backnummer. Det var min debutsäsong i IBK Albas herrlag som spelade i Allsvenskan under den tiden. Sen dess har det bara hängt med men jag trivs med det numret och så länge jag spelar innebandy så kommer 4;an stå på min rygg.

 

Du gjorde en riktigt imponerande säsong 2015/2016 vilket även medförde att du välförtjänt fick en plats i landslaget. Skadan du ådrog dig inför den senaste säsongen spolierade dock stora delar av din säsong, trots detta var du med i Jan-Erik Vaaras bruttotrupp inför VM. Vad har du för personlig målsättning för nästa säsong och tänker du på något spel i landslaget framöver? Har du pratat något med Mikael Hill?

Min personliga målsättning med denna säsong om vi förutsätter att jag får vara frisk och hel under stora delar av den är att komma tillbaka där jag var under stora delar av säsongen 2015/2016. Jag vill hitta tillbaka till den känslan som jag hade då. Allt liksom flöt på och jag sprang inte runt och tänkte så mycket när jag spelade. Men vägen dit igen är lång men den resan är jag beredd att göra återigen. Att tävla med sig och mot andra är det absolut bästa som finns.

Jag har personligen inte pratat med Mikael Hill sen han tog över som ny förbundskapten. Men just nu har jag inte riktigt fokus på det utan jag vill bli skadefri först och sen börja spela matcher med IBK Dalen. Men det är en stor ära att representera landslaget och jag kommer aldrig tacka nej om jag skulle bli uttagen.

 

Jag fick dessvärre bekräftelse på mina farhågor att du fortfarande har skadeproblem. Hur känns kroppen just nu? Har du fått några besked om hur länge det väntas ta innan du är helt återställd?

Jag fick en bristning i ljumsken någon gång under December månad 2016 men i samråd med tränare och sjukgymnast då så valde vi att jag skulle spela vidare säsongen ut och avstå träningarna mellan matcherna för att kunna medverka på matcher.

Jag har sen försäsongen startade i mitten av april kört ganska tuff rehab för att vara helt redo nu när vi skulle gå in i hallen efter den individuella träningsperioden som vi har under Juli-månad. Men dessvärre har jag inte fått dom svar som jag hade önskat. Det kommer fortfarande smärta från höften/ljumsken som gör att jag inte kan gå för fullt under träningspassen så i tisdags var jag in på Sportsmedicin och gjorde en så kallad MR (magnetröntgen) på höften och ljumsken så nu inväntar vi helt enkelt ett svar från den.

 

I Dalen har du haft rollen som defensiv back respektive offensiv back – i vilken roll trivs du som allra bäst? Varför?

Det är väl ingen hemlighet att jag har haft rollen som mer offensiv back än defensiv dom senaste två säsongerna. Men jag ser det hela som så att jag vill bli en sån komplett innebandyspelare som möjligt och det innebär att man ska vara bra offensivt som defensivt.

Så mitt svar är att jag trivs med båda rollerna om man ska kalla det så men jag vill vara bra defensivt samtidigt som att jag ska leverera offensivt också.

 

Får du några direktiv från tränarna att du ska skjuta? Jag vill även veta, vem har bästa skottet i Dalen?

Dom uppmanar mig att ta mycket avslut om jag kommer till hyfsade avslutningslägen. Jag vill jobba på att komma till fler avslutningslägen under match.

Bästa dragskottet har Fredrik Edholm överlägset med hans hook på klubban. Bästa slagskottet står det mellan mig, Pär Forsman eller Henke Sjöström skulle jag vilja säga.

Men man märker på dom yngre som kommer upp att dom allra flesta har ett bra skott nuförtiden.

 

Om du får utse en spelare eller ledare i Dalen som måste prova på standup-comedy, vem väljer du och varför?

Jag väljer Viktor Nystedt alla dagar i veckan på denna fråga. Han är bra på att gå in i en roll och göra sin grej av det!

 

Slutligen, frågan hela innebandy-Sverige undrar över, är Dalen ett skönt gäng Mattias?

Vi har en härlig blandning mellan en massa olika individer och min personliga åsikt är att vi är ett riktigt gött gäng som alltid har roligt ihop.

 

Bli först att kommentera

IBK Dalen herr: Skadeläget och en fråge-enkät till er läsare

Av , , Bli först att kommentera 0

Bland alla skriverier kring Czech Open och diverse silly-nyheter på sistone (ex. Joel Kanebjörk till Örebro – wow!) tänkte jag kort nämna lite om skadeläget i IBK Dalens herrlag och även dela med mig av en liten frågeenkät som rör just Dalen till er läsare i förhoppningen att ni vill bjuda på era tankar och tippningar! :)

 

Skadeläget i herrlaget (de jag känner till)

Fredrik Edholm

Det krävs inte en fantastisk slutledningsförmåga för att förstå att Fredrik Edholm fortfarande räknas som skadad. Givetvis tungt för både Edholm och Dalen att han missar ännu en försäsong och rimligen kommer att få ge sig in direkt i hetluften under säsongen längre fram. Det är tuffa förutsättningar, men visst kommer Fredrik att greja det!

 

Sebastian Degeryd

Därutöver framkom den väldigt tråkiga nyheten efter DM-finalen mot Team Thorengruppen att Sebastian Degeryd skadade båtbenet i ena handen och väntas bli borta åtminstone någon månad (http://www.vk.se/2065537/tuff-skada-for-dalen).

Det känns förstås bittert, framför allt att Degeryd själv inte ska få de bästa förutsättningarna för att visa vad han går för i Dalen… Han har hittills visat fin potential och när han väl fått läge att dra iväg ett dragskott har det varit rappt. En viss tröst finner jag i vart fall i att många av de unga spelarna i Dalen som fått prova på att ta klivet upp nu under försäsongen har visat riktig framåtanda och förhoppningsvis kan täcka upp för Sebastian medan han läker ihop.

 

Mattias Ljunggren

En annan spelare som jag tror har hamnat lite i skymundan, det har i alla fall inte varit skriverier kring honom vad jag kunnat se, dock spekulationer här hemma om huruvida han varit/är skadad eller ej. Jag syftar förstås på nummer 4, Mattias Ljunggren (alltså inte Anton Åkerlund som vikarierat fint i lagkamratens tröja).

Det har inte gått onoterat att Ljunggren suttit på läktaren under DM-matcherna, likväl som att han inte spelade under Bohemia Trophy. Jag frågade Urban Karlsson, sportchef i Dalen, och fick den bekräftelse jag innerligt inte ville få – Mattias Ljunggren har skadeproblem, samma skada som gäckade honom hela förra säsongen och även höll tillbaka honom när han var tillbaka i spel.

Jag har hyllat Ljunggren som efter att ha peppat laget stapplandes med kryckor ganska långt in på föregående säsong till slut klev in och utan ordentlig försäsongsträning ändå levererade både fin innebandy och riktig kämpaanda. Det är en spelare och röst som behövs på planen och jag hoppas verkligen att Mattias får bukt med skadan och kan gå för fullt framöver – inte minst av det själviska skälet att han är väldigt underhållande för publiken!

 

Jonas Svahn

Efter The World Games vilades Jonas Svahn under de båda DM-matcherna. Ja, ni läste rätt, Dalen vann de båda matcherna övertygande utan MVP Jonas Svahn!!

För den som missat det har jag fått för mig att Dalen de senaste två säsongerna förlorat varenda seriematch när Jonas Svahn varit borta (hela) matchen – och jag tror faktiskt att mitt påstående stämmer.. :) Därav utmärkelsen most valuable player (MVP), även om det självklart finns fler kandidater det kan argumenteras för att de förtjänar titeln as well, Måns Parsjö-Tegnér, Ketil Kronberg, m.fl.

Nå, tillbaka till Svahn, han matchades hårt under The World Games och hade vissa känningar, men det lät inte som något allvarligt som kommer hålla honom borta framöver. En frisk och hel Jonas Svahn är jätteviktigt för Dalen och det känns tryggt att Dalen tog det säkra före det osäkra och vilade honom trots att ett DM-guld stod på spel.

 

Har ni förresten tänkt på en sak..? De senaste säsongerna har flera av Dalens förvärv haft oturen av att skada sig tidigt. Fredrik Edholm, Nico Scalvinoni, Mattias Wallgren, Sebastian Degeryd, m.fl. Det måste få ett slut nu!

 

Fråge-enkät

Jag har filat på några frågor ett tag som jag tänkte bjuda på mina egna svar framöver – men jag hoppas även kunna samla ihop i vart fall några sköna svar från er läsare! Kommer ni förresten på någon fler fråga som borde vara med får ni väldigt gärna lägga till det också! Använd gärna kommentarsfältet nedan, eller skriv till mig på twitter.

Fråga 1. Hur många mål gör Ketil Kronberg i numerärt underläge under nästa säsong? (Bonusfråga: hur många av målen assisterar Jonas Svahn?)

 

Fråga 2. Ska Patrik Rokka fortsätta göra målgester?

 

Fråga 3. Vem kommer täcka flest skott i Dalen säsongen 2017/18? Rår någon på Mattias Wallgren i denna kategori?

 

Fråga 4. Vilken spelare i laget kommer göra flest poäng nästkommande säsong?

 

Fråga 5. Välj en spelare i Dalen som får sitt genombrott nästa säsong!

 

Fråga 6. Kommer Dalen vinna sin första match på två/tre säsonger utan Jonas Svahn på plats?

 

Fråga 7. Vem har bäst skott i Dalen?

 

Fråga 8. Vilken back i laget får flest ”fistbumps”/”highfives” av Måns Parsjö-Tegnér/John Stiglund i matcher under nästa säsong?

 

Fråga 9. Vilken spelare i Dalen vill ni helst se spela en match med pannband nästa säsong?

 

Fråga 10. Du får utse en Most Valuable Player (MVP) i Dalen – vem väljer du och varför?

 

Fråga 11. Vem är lagets ”smooth-talker”?

 

 

 

Bli först att kommentera

Grattis till DM-guldet Dalen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Så blev det slutligen IBK Dalen som stod som segrare när slutsignalen ljöd och bataljen mellan Team Thorengruppen och Dalen var över. Det brukar vanligen vara jämna matcher lagen emellan, men ikväll var känslan att bortalaget Dalen var numret för stort redan i första perioden – och den känslan försvann aldrig riktigt heller under matchens gång.

 

Team Thorengruppen – IBK Dalen (4-9)

Jag brukar skriva att jag inte skriver referat, men kan ibland ändå halka in på något som kanske ändå kan smått liknas vid referatliknande beskrivningar av enstaka situationer… Det är egentligen sällan min tanke, men det brukar liksom ändå lyckas bli så av någon anledning. Jag rycks med lite när jag försöker ge utlopp för och beskriva en känsla eller ett intryck jag tog med mig från matchen. Nå, ikväll tänkte jag specifikt nämna Markus Lindström, Patrik Rokka och Alexander Hedlund.

På backplats inledde Markus Lindström den första perioden starkt i defensiven, men fick snart allt mer fart även i anfallsspelet och noterades inte bara för ett mål, utan två! Jag vågar nog påstå att det är den bästa matchen jag sett Lindström göra i IBK Dalen, han var riktigt, riktigt bra och bidrog med både försvarsspel och anfallsspel!

Målgesternas mästare var tillbaka och bjöd på en målgest under kvällen, vem annars, Patrik Rokka förstås! Jag räknade fyra mål från nummer 87, men han noterades bara för tre vad jag förstod av speakern. Det gör mig fundersam över om jag såg fel gällande returen han slog in, eller om det var mål i förstaläget..? Oavsett vilket, Patrik Rokka var riktigt het ikväll och visade upp sitt fina skott och ett vasst passningsspel som fungerade riktigt väl med Ketil Kronberg och den siste personen att nämnas i sammanhanget, Alexander Hedlund.

Alexander Hedlund, vem är det undrar nog kanske några… Well, i kvällens match var Hedlund killen på planen som hela tiden ville ha bollen (för att låna Marias beskrivning som jag tyckte var väldigt målande). Han var hungrig, skapade mycket offensiv press och passade in väldigt väl bredvid toppspelare som Kronberg och Rokka.

Jag nämnde i förra inlägget att han fungerade riktigt väl tillsammans med Anton Åkerlund – jag börjar fundera om han inte rentav kommer fungera väl i varenda lina han får spela i, bara han får agera anfallsspelare..? Riktigt intressant känns han i alla fall!

 

Orken

När jag ändå är inne på första formationen, vilket alltså var den med Kronberg, Rokka och Hedlund, vill jag även kort nämna det här med att det spelades ganska långa byten, men inte tråkiga byten. Det tickades inte back-back. Det skapades press och Team Thorengruppen såg stundtals ganska trötta ut i jämförelse.

Dalen spelade överlag ett offensivt spel och borta var det vi så ofta fick se föregående säsong, att bollen rullades hem i försiktighetstänk och spel. Visserligen lätt att spela på det viset när matchen går ens väg, kan tänkas, men även mot slutet var det ett offensivt spel som premierades och jag tyckte mig se att det gynnade bortalaget som såg ut att orka mer och längre än hemmalaget, matchen igenom.

Jag har sett någon lite retfull kommentar om att alla lag inför varje säsong ska beskriva hur bra de tränat och hur redo de är och så vidare.. Det stämmer kanske, men för Dalens del tycker jag att det ser klart bättre ut än inför föregående säsong. Det formligen glöder om laget och jag har i vart fall svårt att hålla tillbaka min upprymdhet – för att följa Dalen den kommande säsongen kommer att bli riktigt, riktigt kul!

 

Domarmatchen

Jag skriver inte särskilt ofta om domare, varken positivt eller negativt skulle jag nog säga. Jag tycker inte att jag är rätt person att kritisera och domare är nog utsatta som det är – samtidigt är jag nog i regel inte tillräckligt fokuserad på domarna och domsluten för att heller kunna säga när de gör en fantastisk prestation.

Jag vill dock lyfta fram domare Frida Nilsson som dömde semifinalen senast mot Umeå City och som även dömde kvällens match mellan Dalen och Team Thorengruppen.

En fördel med att matcherna spelades i den gamla arenan, alltså Umeå Energi Arena Vatten, är att publiken sitter nära planen på ett sätt som möjliggör att verkligen höra vad som sägs i vissa situationer – och på nära håll kan se en del intressanta händelser du annars lätt missar. Som exempelvis när domare Nilsson tveklöst gör ett korrekt domslut, visar med tydligt kroppsspråk vad hon blåst för och med några ord förklarar för inblandade spelare hur hon motiverar det. Jag gillar det skarpt – och det gör det till och med lätt för mig att följa med i domarmatchen också!

Att Nilsson även skämtsamt bemöter spelare som protesterar med ett störtskönt axelryckande emellanåt som mer eller mindre skriker ”gnäll inte på mig, det var ju du som gjorde fel” – det är helt fantastiskt! Utan tvekan har Frida Nilsson etsat sig fast som en av mina favoritdomare nu – och av den anledningen ville jag skriva några rader om det.

Bli först att kommentera

Tyckande om The World Games, målvaktsmatchningen och oproportionerlig hysteri

Av , , Bli först att kommentera 0

Nå, som utlovat tänkte jag dela med mig av lite tankar och tyckande från The World Games som gick av stapeln förra helgen. Jag tänkte börja med det positiva och sedan ta tillfället i akt att gnälla av mig lite också, jag hoppas att ni har överseende.

 

The World Games – mycket underhållande!

Låt mig inledningsvis säga att det ändå blev riktigt lyckat med innebandyn i The World Games – ingen förminskad spelplan *puh* och det bjöds upp till underhållning trots bantade spelartrupper och kortare speltid.

Av helt själviska skäl ratar jag fortfarande det här med förkortad speltid – jag känner mig rånad på 15 minuter per match! :) – men, det blev ändå väldigt intressant att få se både Tjeckien och Schweiz möta Sverige och Finland när samtliga lag har färre spelare att förlita sig på.

Det blev lite jämnare villkor sett till det faktum att både Schweiz och Tjeckien har riktigt imponerande spetsspelare i toppen, två av ett flertal tänkbara exempel är Matej Jendrisak (Tjeckien) och Manuel Engel (Schweiz) vilka stod ut på ett mycket bra sätt. Vanligtvis är det svårt för nämnda nationer att matcha tre fullor kedjor mot Finland och Sverige vilka har större bredd även i det absoluta toppskiktet – något både Schweiz och Tjeckien till viss del saknar.

 

The World Games – och en liten ”rant” om oproportionerlig hysteri

Målvaktsmatchningen

Jag har egentligen bara två minustecken med mig från The World Games som lämnade en lite besviken eftersmak. Den första gäller matchningen på målvaktssidan, närmare bestämt gällande Måns Parsjö-Tegnér.

Alltså, rejält subjektivt och partiskt utifrån hur jag såg det, vill jag påpeka att Parsjö-Tegnér är redo för landslaget och det gladde mig väldigt mycket att han fick chansen tidigare i EFT och nu även fick chansen igen i The World Games, men, och detta är ett stort men, varför i hela friden fick han stå en enda match under turneringen – och det var mot USA.

Om Parsjö-Tegnér saknar något är det väl möjligen rutinen från spel i landslaget. Att han då varken fick stå i gruppspelsmatchen mot Schweiz, eller i semin mot Tjeckien, eller slutligen i finalen mot Schweiz är för mig ett mysterium. Det är en bortkastad möjlighet och chans för Sverige att bredda målvaktssidan i landslaget. En del av mig hoppas förstås att det fanns en bra ursäkt, t.ex. att Måns var förkyld eller hade känningar i en vad(?), för det får bara inte bero på att Sverige till varje pris skulle vinna varje match och därför inte vågade annat än att ställa erfarne Viktor Klintsten i målet.

Absolut inget ont mot Klintsten, det är en målvakt som det knappast behöver motiveras varför han är landslagsmålvakt och han har erkänd vana av att växla upp och bli rejält bra i viktiga matcher. Han var dessutom äckligt bra mot Dalen i kvartsfinalserien senast.

Det är inte där problemet är i mina ögon – jag vill se att om Sverige bara får plocka med sig två målvakter till The World Games och en lovande ung målvakt får följa med bredvid en erfaren erkänd toppmålvakt, se då till att den unge målvakten faktiskt får spela också.

Som sagt, om Måns Parsjö-Tegnér var där och var redo för spel, men ändå fick nöta bänk i tre av fyra matcher till förmån för att Klinsten ansågs bättre lämpad att vakta målburen, då är det för dåligt och jag är oerhört besviken.

 

Den trötta prestationen

En något mindre känslosam, men ändå besviken känsla infann sig även vad gällde Finlands trötta prestation i turneringen. Det sprakade inte riktigt om Finland och Schweiz tog sig välförtjänta till final efter att ha slagit ut Finland i semifinalen. Den efterlängtade chansen till revansch för Sverige uteblev alltså. Men, och inte ett så litet men, Schweiz var dock riktigt fina och bjöd på underhållning och skrällvarning!

Vad gäller Finland har jag tack och lov inte sett några överbekymrade orosartiklar eller uttalanden om hur katastrofalt detta är för innebandyn i Finland – att de håller på att glida ifrån, bla bla bla. Jag syftar förstås på domedagshysterin angående svensk innebandy efter senaste VM-finalen på herrsidan vilken slutade med förlust på straffar.

Vem vet förresten hur reaktionerna hade varit om Sverige förlorat mot Schweiz nu i TWG? Kanske inte alltför stora sett till att det inte var VM, men å andra sidan tenderar saker att blåsas upp ibland. ”Först VM, sedan TWG?! Var ska denna mardröm sluta?!”

Alltså, det finns säkerligen de som kan och har fört ett välunderbyggt resonemang om hur/varför Sveriges prestation i VM visar på att innebandyn i Sverige behöver ett lyft – men, jag kan egentligen bara dristas att jag läste några kommentarer vilka jag upplevde blåste synen på svensk innebandy helt utom proportioner.

Jag tycker till exempel att det är ytterst tveksamt att utifrån den jämna finalmatchen i VM senast som slutade med förlust för Sverige uttala sig närmare om huruvida innebandyn i Sverige är på väg att halka efter internationellt och huruvida det beror på strukturella fel när det finns så stor ungdomsverksamhet i Sverige etc.

Jag vet inte, men som jag ser det kvarstår det faktum att Sverige är dominanta på damsidan (det utvecklas alltså fortfarande toppspelare i Sverige) – och på herrsidan tenderar att vinna mot alla motstånd utom Finland där det är jämna matcher hela vägen till övertid och/eller straffar i princip varenda gång lagen möts.

Som jag ser det har Sverige även mer eller mindre tagit ut samma spelare i blågult de senaste åren och spelat en snarlik innebandy under tiden. Och här menar jag inte på något sätt att kritisera spelarna som tagits ut till landslaget, de är alla i det absoluta toppskiktet och förtjänar att spela där, men min poäng är att det ändå måste vara svårt att bedöma innebandyn som helhet i en nation baserat på att i princip samma begränsade antal spelare spelar ett antal VM och EFT-turneringar på ett snarlikt sätt, mot samma nationer och att resultaten i de i regel så jämna finalerna/matcherna mot Finland varierar – med en blandning av vinster och förluster.

Kan det vara så enkelt att Finland hittat vinnande vägar till framgång mot Sverige? Måste Sverige tänka om lite – våga prova lite nya kort, både vad gäller spelare och spelsätt?

Var det inte dessutom så att Finland under senaste VM plockade in ett antal unga hungriga spelare – kastade om lite, provade något nytt – och det visade sig ge effekt? Sedan ska det förstås inte glömmas bort att Finland råkar vara riktigt, riktigt duktiga på innebandy. Det är inte helt orimligt att föreställa sig att de trots färre aktiva utövare än Sverige kan plocka fram tre formationer spetsspelare som kan mäta sig med den nuvarande generationen i det svenska landslaget. På samma sätt som exempelvis både Schweiz och Tjeckien kan välja ut 12 utespelare som till stor del kan mäta sig med både Sverige och Finland.

 

Martin Tokos

Slutligen tänkte jag bara kort notera något jag hade tänkt nämna för en tid sedan, men det har hamnat lite mellan stolarna så att säga. Jag och Maria befann oss på en kortare roadtrip när hon glatt utbrast att det fanns en nyhetsartikel om Martin Tokos, en gammal favorit här i Umeå och Dalen.

Maria citerade bland annat för mig att det nämndes att Dalen varit i kontakt med Tokos om huruvida han skulle vilja återvända till Dalen, men slutligen valde han spel i Schweiz.

Inför föregående säsong valde Dalen att inte förlänga med Martin Tokos, trots att han önskade spela kvar. Anledningen till att jag tar upp detta med att Dalen varit i kontakt med Tokos nu är av den anledningen att jag tycker att det ändå är fint på något sätt. Jag vill inte blåsa upp det större än vad det är, men jag tolkar det så att föreningen inte är för stolta för att ändå våga erkänna att det visade sig vara ett misstag att släppa Tokos och att han är välkommen tillbaka om han så vill.

Jag gillar det. Tyvärr valde Martin Tokos bort Dalen denna gång, men hoppet om en återkomst i framtiden lever ju förstås kvar ändå. För att spela underhållande innebandy, det kan han, Martin Tokos.

Bli först att kommentera

DM-semin mellan IBK Dalen och Umeå City (11-3)

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har filat lite på ett inlägg med blandat tyckande och ”rantande” (i princip svengelska för ”gnäll”) kring The World Games och internationell innebandy, m.m. jag har dock valt att dela upp inläggen lite för att hålla något tydligare fokus här.

Så, håll lite utkik om ni även vill ta del av mina tankar kring det, inlägget kommer nog i morgon, eller på söndag – här nedan är siktet i stället inställt på matchen som utspelade sig ikväll mellan IBK Dalen och Umeå City (herr). Det spelades nämligen semifinal i distriktsmästerskapet här i Umeå och det var ändå en ganska fin samling människor som tagit sig ner till Umeå Energi Arena Vatten för att heja fram de båda lagen.

 

DM-semifinalen mellan IBK Dalen och Umeå City (11-3)

Det diskuterades sinsemellan mig och Maria under matchen och på hemvägen, lite kring våra reflektioner från matchen, vilka spelare som stack ut lite extra och så vidare. Jag är väldigt ledsen om det är någon som läser detta och hoppas på en djupanalys med fokus kring Umeå Citys försäsong, jag har tyvärr inte haft ögonen riktade ditåt, utan helt och fullt njutit av en försmak av IBK Dalen säsongen 17/18.

 

Övergripande reflektioner?

Ursäkta språket nu, men jävlar vad fysiskt starka Dalen känns! Visst, det är skillnad att möta ett allsvenskt motstånd, de ska inte orka på samma sätt i 60 minuter speltid, men, jag upplever att Dalen ser betydligt tuffare ut än vad de gjorde inför föregående säsong.

Mattias Wallgren, vilket monster. Alltså, jag förstår att det blev grinigt stundvis på planen, jag kände med stackarna som gick in i närkamper med honom om bollen. Wallgren ser riktigt stark ut och jag tror att om han får hålla sig skadefri och kan fokusera på sitt spel kommer han vara starkt bidragande till Dalens eventuella framgångar framöver.

Det är riktigt roligt att se Dalenbekantingar som Viktor Nystedt med helt galna accelerationer, eller Marcus Berglunds häftiga bollkontroll och Måns Parsjö-Tegnérs fenomenala reflexer.

 

Nya och mindre bekanta ansikten?

Jag försökte hålla ett extra öga på några av de spelare och ansikten jag ärligt talat har lite sämre koll på. Nya spelare, vissa som visserligen inte är helt nya i Dalen, men kanske inte har hunnit få chansen så mycket ännu i svenska superligan. Ja, ni fattar.

Daniel Sonidsson spelade en hel del i första formationen tillsammans med Ketil Kronberg och Patrik Rokka. Mot slutet av matchen fick Alexander Rönnlund hoppa in i stället för Rokka. Jag och Maria pratade om att Sonidsson var både snabb och arbetade hårt i forecheckingen och i anfallsspelet. Han inger ett hoppfullt intryck.

 

En annan intressant konstellation är den med Niclas Brohlin Ljung, Alexander Hedlund och Anton Åkerlund. Både Brohlin Ljung och Hedlund visade fin framfart och jag gillar just hur mycket fart och fläkt denna formation skapade framåt. Det är knappast en hemlighet att jag gillar Anton Åkerlund och han ser ut att vara i riktigt bra form inför den kommande säsongen (gjorde väl även två mål om jag inte minns fel?). Det är även tydligt att Hedlund och Åkerlund hittar varandra väldigt bra i anfallsspelet!

 

På backsidan passade jag på att kika lite närmare på tillskottet Pär Forsman och det gick knappast att undgå vad jag sedermera valt att benämna som svenska superligans gladaste spelare, Ludwig Svensson. Forsman, faktiskt inte helt olik Lukas Harnesk sett till längd och form, började lite nervöst, men trappade snart upp och visade prov på hårt arbete och en del finurlighet i passningsspelet. Hårt slitande fysiska backar… finns det någon annan sort i Dalen?

Svensson stod för en hat-trick med sina tre mål och jag passar på att uppmana er som läser ännu en gång att ni måste hålla ett extra öga på Ludwig när han gör någon fin aktion – bäddar för att få en utspelare utvisad, eller kliver in och gör mål – ingen visar sina känslor så öppet som han. Riktigt härligt!

 

Både Johan Larsson och Sebastian Degeryd är spelare som jag vill se mer av och har ganska höga förväntningar på den kommande säsongen. Larsson har vuxit på sig sedan han spelade i Dalen senast, för att låna Ulrika Nordins uttryck, och passar in bra tillsammans med Degeryd och Marcus Berglund. Vad gäller Degeryd hoppades jag och Maria på att få se prov på hans omtalade dragskott – och minsann, det fick vi också. Mycket lovande, och även lite passande att han spelade med nummer 9 Johansson på tröjan… Ja, ni minns väl Jim Johansson med ett av de mest omtalade dragskotten säsongen 14/15?

 

Bland de spelare som inte spelade kan nämnas Fredrik Edholm som stapplade omkring på läktarplats, fortfarande skadad med andra ord, och Mattias Ljunggren som även han satt på läktaren. Jag var lite fundersam över att John Stiglund inte spelade. Det känns som en bra match att få känna lite på hetluften i Dalen, men vi får se om han kanske står på måndag mot Team Thorengruppen (se mer nedan), eller i vart fall under Scandic Cup.

 

Jonas Svahn spelade förresten inte heller, vilket inte känns jättekonstigt med tanke på att han spelade mycket under The World Games och var en högst bidragande faktor till att det gick så bra för Sverige. Jag ska dock inte utveckla detta mer här och nu.

Dock ska jag erkänna att Maria retade mig när jag erkände för henne på hemvägen efter kvällens match att jag tänkte ta tillfället i akt att säga till Jonas när han gick förbi oss flera gånger att han gjorde det riktigt bra i Polen – men, att det som hindrade mig var känslan där och då av att misstolkas som någon slags läskig stalker.

Det sista jag vill misstolkas som är ju någon slags läskig stalker som bara säger till folk som inte vet vem jag är att de gjorde det bra! Så… jag skriver det här i stället…!

 

DM-finalen på måndag

Avslutningsvis vill jag bara informera om att Dalen möter Team Thorengruppen i DM-finalen redan på måndagkväll kl. 18.30, Umeå Energi Arena (vind?) – snacka om en kanonstart på den nya veckan?! Kom dit och heja fram ert lag vet jag!

Bli först att kommentera

Innebandy i Umeå: Om valuta för pengarna och om gruppindelningen herrelit för Scandic Cup

Av , , Bli först att kommentera 0

Noterade när jag läste mejlen att det är dags att förnya medlemsskapet hos IBK Dalen – för prisvärda 700 kronor per säsong får vi som medlemmar fritt inträde till alla IBK Dalens matcher i svenska superligan (dam och herr), vilket hastigt räknat motsvarar 29 matcher eller 24 kronor per match. Nu kanske de flesta av oss inte har möjlighet att se alla matcher, men .det är onekligen svårt att få så mycket valuta för pengarna. Påminnelse till den 25, [check].

Jag utlovade förresten en kort uppdatering kring Scandic Cup vilken ni får del av här nedan.

 

Scandic Cup – gruppindelningen för herrelit är klar

På Scandic Cups hemsida (https://www.sportswik.com/scandiccup#/cupmagazine/95/news) framgår att gruppindelningen för herrarnas elitklass är klar. Jag bifogar de båda grupperna nedan så att ni lätt kan ta del av dem.

 

Herrelit

Grupp A:

Team Thorengruppen

Granlo BK

Technology Florball Mladá Boleslav

Zug United

 

Grupp B:

SC Classic

Umeå City

IBK Dalen

Wibax Patriots

 

Riktigt intressanta grupper, eller hur? Förutom att det blir tufft redan i gruppspelen finns även chanser på mycket underhållande finalserier. Vad sägs om ett Umeåderby mellan Team Thorengruppen och Dalen? Eller kanske får Dalen chans till revansch mot Mladá Boleslav vilka vann Bohemia Trophy och där slog Umeågänget.

Jag ser även mycket fram emot att få se SC Classic. Finska lag brukar imponera, minns bland annat tillbaka till SPV där Mika Kohonen då huserade, vilka visade fint passningsspel och ett högt tempo. De hade även en spelare jag tyvärr inte minns namnet på, men som bokstavligt talat aldrig slutade springa. Evighetsmaskin på planen, omänskligt!

En annan revansch jag löjligt gärna skulle vilja se är Wibax Patriots mot Team Thorengruppen. Jag har säkert nämnt detta förut, men jisses vilken bra kvalserie det var lagen emellan när Thorengruppen slutligen knep SSL-platsen. Piteålaget får det tufft i gruppspelet, men jag vill ändå lyfta ett varningens finger för att deras hårt arbetande försvar och blixtrande kontringsspel gör att de inte ska underskattas. Just det ja, John Stiglund, numera målvakt i Dalen, lämnade just Wibax Patriots för spel i SSL. Och ni minns säkert målvakten Oscar Öberg som lämnade Wibax Patriots för spel i Team Thorengruppen. Han är numera tillbaka i Piteå och vaktar målburen för Patriots. Spännande!

Vad tror ni? Någon som redan nu vågar sig på att tippa grupperna? :) Jag ska nog inte tippa, men däremot håller jag i vart fall Team Thorengruppen och Mladá Boleslav för favoriter i grupp A, samt Dalen och SC Classic som favoriter i grupp B.

Jag har tidigare nämnt damernas elitklass som även den ser riktigt spännande ut – IKSU, SC Classic, Dalen och Team Thorengruppen – där pratar vi hög klass – synd att inte fler elitlag anmält sig bara, i vart fall inte ännu. Jag skulle gärna se åtta lag i elitklassen även på damsidan. Kanske möjligt på sikt om högklassiga lag av den kalibern fortsätter delta? Nåväl, det lovar vansinnigt fin innebandy oavsett, om än färre matcher.

Bli först att kommentera

The World Games – kompakt paketerad innebandy – oh why?!

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är väldigt tyst kring innebandyn för tillfället och alldeles för länge kvar till både Scandic Cup och starten på den nya säsongen i svenska superligan. Damernas säsong börjar runt den 16-17 september och veckan därpå börjar herrarnas säsong, vilket innebär att vi har ungefär en miljon dagar kvar innan vi kan avnjuta den mest underhållande sporten som finns – innebandy (ledsen fotboll, men en tredjeplats hos mig efter innebandy respektive hockey är i vart fall inte fy skam).

Nå, det är faktiskt inte riktigt sant. Först har vi The World Games som spelas 27-30 juli där vi får se galet skickliga spelare göra upp om guldet i vad som sägs vara den potentiella inkörsporten för att få innebandyn till de olympiska spelen så småningom. Ska jag vara helt ärlig med mig själv har jag dock lite blandade känslor kring upplägget i The World Games, jag hoppas att ni har överseende med att jag delar med mig av dem här…

 

The World Games

Tanken är att visa för världen hur fantastiskt roligt det är att se på innebandy för att locka intresse genom publik och tv-tittare. För att göra det måste sporten säljas in på något sätt hos de som potentiellt kan vara intresserade av sporten. Under The World Games kommer rimligen många nya åskådare komma i kontakt med innebandy, möjligen för första gången någonsin.

Vad jag förstår spelas matcherna i tre perioder vilka kortats ner till 15 minuter per period och dessutom på en mindre plan. Trupperna är bantade, vilket ställer höga krav på de spelare som valts ut av landslagsledningen.

Hedervärt för de som blivit uttagna – ni har väl förresten noterat att Dalens Måns Parsjö-Tegnér och Jonas Svahn spelar i The World Games? – eftersom endast 12 utespelare och 2 målvakter får delta.

Nu kanske några eller flera av er känner att jag är alldeles för negativ, men jag ser dock personligen inte poängen med att ta innebandy, vilket i dess nuvarande form är både fartfylld och underhållande, särskilt på landslagsnivå, men sedan paketera om den i ett annat format där den är mer kompakt och intensiv för att försöka sälja in den för en större publik vilken som sagt kanske aldrig kommit i kontakt med innebandy förut. Jag har i alla fall antagit att detta är skälet, att på något sätt skynda på underhållningsvärdet, göra det till en lite attraktivare injektion av underhållning, men det finns säkert flera andra skäl jag förbiser eller helt enkelt inte känner till. Fan, jag gnäller på ändå, semestern är ju snart över ändå :)

Alltså, don’t get me wrong, det kan och kommer säkert absolut bli jättekul ändå, men det här med en tajtare spelplan, kortare speltid och färre spelare som får delta känns inte för mig som saker som gör sporten lättare att sälja in för en helt ny publik. Jag förstår att tillfrågade kring detta måste ”hypa” upplägget, men det absolut vanligaste argumentet mot innebandy som jag hör från bekanta (förutom tramsargument om plasthockey) är att sporten är alldeles för snabb – det är svårt att följa med i spelet och det krävs ett i vart fall något vant öga för att veta var du ska hålla blicken för att kunna följa en ”normal” relativt fartfylld SSL-match.

Jag tyckte visserligen mycket om All Starseventet som hölls för ett tag sedan, men om jag endast får framföra ett förslag på något att ändra till nästa år vore det att slopa det här med en förminskad plan. Jag vill exempelvis inte se spelare skjuta mål från det egna målet. Jag vill se de bästa spelarna i världen göra upp under förhållanden som motsvarar hur innebandy faktiskt spelas på riktigt – inga mindre planer, ingen nedkortad speltid och inga bantade trupper. Visa upp innebandy från dess allra bästa sida – Sverige mot Finland om guldet.

Jag har förstås positiva tankar kring The World Games också, det är roligt att innebandyn får synas och förhoppningsvis kan spridas ytterligare för att öka intresset även i andra länder och för att den internationella konkurrensen ska kunna växa. Det ska även bli intressant att se hur spelare som Jonas Svahn och Tobias Gustafsson hanterar en mindre spelplan, jag syftar förstås inte minst på att de är omänskligt snabba. Framför allt, självisk som jag är, ser jag dock fram emot att kunna stilla abstinensen lite genom att kunna kika på innebandy. Som jag skrev ovan, ungefär EN MILJON DAGAR KVAR till svenska superligan kör igång igen, oh my god, det är ju jättelänge det! Förutom The World Games, vad kan vi se fram emot tills dess?

Tja… när The World Games är överstökat har vi förstås Scandic cup att se fram emot i Umeå vilket går av stapeln den 30 augusti till den 10 september! Jag har ett litet inlägg på gång om det under morgondagen, håll utkik vetja!

Bli först att kommentera

Reflektioner från Bohemia Trophy: om Dalens gladaste spelare och omänsklig fysik

Av , , Bli först att kommentera 0

Borta bra men hemma bäst. Åter tillbaka i ett grådassigt 10 grader varmt Umeå, sippandes på ljuvt kaffe som smakar kaffe och fokuserar tankarna tillbaka på Bohemia Trophy. Dessvärre var tillgången till ett fungerande wifi ytterst vacklande som bäst, vilket innebar att vi delvis följde streamningarna av matcherna på en relativt hackig liten mobilskärm med stundvis fryst bild, samt via sportswik.

Här måste jag först och främst rikta ett stort tack till den, eller de, som uppdaterade sportswik och rapporterade från matcherna i tjeckien. Det var väldigt uppskattat att kunna läsa relativt matiga inlägg under matchernas gång och inslagen av humor var även de uppskattade!

På grund av de tekniska svårigheterna vi hade under tiden vi gjorde vad vi kunde för att följa Dalens framfart i Bohemia Trophy, var det svårt att följa allt som hände i matcherna, hur varje spelare presterade och så vidare, men vissa övergripande intryck fick vi förstås och ett antal sekvenser hade vi ändå turen att få se utan fryst bild.

 

Hur gick det för Dalen i Bohemia Trophy?

För de av er som möjligen inte följde Dalen under försäsongscupen kan jag börja med att notera att Dalen knep bronset. Vinnare av turneringen blev tjeckiska Mlada Boleslav, vilka slog Dalen efter straffar under gruppspelet och som sedan även slog AIK efter straffar i finalen. Mycket imponerande och dalenbekantingen Milan Tomasik fick sålunda börja hemkomsten till Tjeckien med en mycket positiv känsla!

 

Nedan följer Dalens resultat från cupen:

Gruppspelet

Mlada Boleslav – Dalen (4:3 efter straffar)

Dalen – Tigers Langnau (7:6 efter straffar)

 

Slutspelet

Sokol Pardubice – Dalen (0:8) – kvartsfinalen

AIK – Dalen (5:3) – semifinalen

Sparta Praha – Dalen (6:9) – bronsmatchen

 

Som ni kan notera fick Dalen spela många matcher under cupen tack vare det intressanta upplägget som användes där alla lag fick chansen att spela vidare även efter själva gruppspelet. Ett bra och nyttigt upplägg för en försäsongsturnering kan jag tycka och det är nog även lärorikt att få möta så många olika lag, med olika spelstilar, m.m. att öva mot.

 

Poängbästa i Dalen

Ketil Kronberg (1+7) totalt 8 poäng

Sebastian Degeryd (7+0) totalt 7 poäng

Anton Åkerlund (2+4) totalt 6 poäng

Noteras kan dock även att Mattias Wallgren stod för tre mål, samt att Daniel Sonidsson noterades för tre assists.

 

Poäng är inte allt

Jag hoppas att ni har lite överseende med att det var svårt på vår laggande mobilstora skärm att följa allt som pågick, men så gott det gick försökte vi urskilja fina aktioner från respektive spelare på planen. Jag ska även erkänna att det inte var helt lätt att urskilja vilka alla spelare var i varje respektive situation, eftersom många inte ännu fått sina riktiga dresser och vissa ansikten inte är helt bekanta ännu. Några reflektioner kommer dock här:

 

Målvaktssidan ser riktigt stark ut! Vad jag kunde se stod John Stiglund två matcher (oklart den match som inte streamades) och imponerade i målburen. Fina reflexer och ett vasst utkast, javisst, synd bara att ingen i Dalen var med på att Stiglund bokstavligen kastade bollen hela vägen till motståndarmålvakten i ett riktigt häftigt utkast. Här gäller det för Dalen att ta vara på Johns kastarm och för motståndarna att se upp!

Måns Parsjö-Tegnér var på intet sätt sämre han, var sedvanligt stabil i målburen och briljerade i straffläggningarna. Herregud vad följsam han är dock?! Oklart vilken match det var, men jag minns särskilt ett läge där Måns gick ut långt utanför hans högra stolpe för att skära av motståndaren, vilka dock lyckas trilska över bollen till andra sidan vid hans vänstra stolpe, men på något omänskligt sätt var Måns ändå med över till andra sidan i slutändan och gjorde sig förhållandevis stor. Det kunde klart ha resulterat i mål även om läget missades av motståndarna, men jag häpnades mest över Parsjö-Tegnérs förmåga att förflytta sig till synes från helt strandad på den ena stolpen över till den andra… Mycket imponerande!

 

Bland forwardsen vill jag framför allt lyfta fram Patrik Rokka, Sebastian Degeryd och Anton Åkerlund från Bohemia Trophy.

Rokka spelade främst tillsammans med Ketil Kronberg och Jonas Svahn, ja jisses vilken fin formation detta lovar att bli, och han kompletterar kedjekamraterna riktigt bra, hänger med i deras höga tempo och har ett imponerande spelsinne. När Patrik är het känns det som om han är med i varenda farligt läge, både ger och tar emot gifta passar som avslutas med ännu giftigare avslut och det är bara en tidsfråga innan han letar sig in i poängprotokollet.

Sebastian Degeryd, som skämtsamt fått smeknamnet ”14+0″ i podcasten innebandysurr om jag inte missminner, visade prov på ett fint målsinne och gjorde imponerande sju mål under cupen. Just vikten av att hitta nätet har varit något av ett problem för Dalen den senaste säsongen och det känns oerhört spännande att se vad Degeryd kommer kunna åstadkomma, samt om han även fortsättningsvis kommer att spela tillsammans med hårt slitande Marcus Berglund. Det känns som om de kompletterar varandra bra!

Sedan har vi Anton Åkerlund som var en av Dalens bästa spelare vad jag kunde se. Dalen rullade huvudsakligen på tre formationer och Åkerlund var ett viktigt nav i tredjeformationen och en starkt bidragande orsak till att de gjorde så pass många poäng för laget. Det ska bli oerhört spännande att se mer av Åkerlund när Scandic cup inleds längre fram.

På backsidan bjöd spelare som Henrik Sjöström och Ludwig Svensson på underhållning.

Sjöström, som tidigare visat vissa offensiva tendenser i hans spel, visade i Bohemia Trophy på nytt upp att han har ett bra skott och att han kan vara ett hot framåt med kvicka fötter och trygghet med bollen.

Slutligen får det inte undgå att nämnas Ludwig Svensson. Svensson känns delvis igen på hans rappa fysiska försvarsspel där han likt Lukas Harnesk till synes inte räds någon, eller någonting, men kanske ännu mer känns Ludwig igen på den totala glädje han visar på planen. Det var helt underbart att se Svenssons min när han gjorde 4-2-målet i matchen mot Tigers Langnau! Finns det någon gladare spelare i Dalen än Ludwig Svensson?

 

Dalens spelstil

Något jag fann väldigt intressant var att titta närmare på den spelstil Dalen använde under cupen. Det kunde knappast beskrivas med den typiska Dalenklyschan om ”parkerade bussar”, i stället upplevde jag att det vågades friskt framåt och att det var tillåtet att göra misstag – och visst, misstag blev det förstås. Det är dock att vänta och jag tänker mig att det på många sätt rentav är bra i detta skede för att tidigt dra lärdom av dem och bygga vidare på det slags spel laget vill uppnå på sikt. Att lära sig värdera situationer. Om misstag inte straffar sig på planen, är det rimligen svårare att ta med sig erfarenheten vidare.

Ni minns säkert tränare Christian Hjorts ord tidigare om att grunden för Dalens anfallsspel ska utgå från hög fysik, och jag tyckte mig skönja detta i det spel Eva Lindgren, Jonathan Brolin, Christian Hjort, samt Urban Karlsson utformat för laget. Om Dalen kan bygga vidare på detta, kommer vi sålunda förmodligen få se ett något mer fartfyllt spel nästkommande säsong. Och det gillar vi förstås!

Jag har säkert glömt någon, eller något jag tänkte nämna, men jag vill sammanfattningsvis säga att Dalen ser taggade ut och verkar ha något spännande på gång (ledsen, det är ett tjatigt uttryck, men ack så sant). Det bådar med andra ord gott för den kommande säsongen!

Bli först att kommentera

Dalen deltar i Bohemia Trophy 2017

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer ett ganska kort inlägg om något jag uppmärksammade häromdagen: Dalen åker till Tjeckien för att delta i Bohemia Trophy 2017 den 28 juni till och med den 2 juli!

För de av oss som dessvärre inte har möjlighet att närvara på plats, vilket torde vara de flesta, har det utlovats rapportering via appen sportswik – bara in och följa Dalen där så kan vi se hur det går för vårt kära Umeålag!

Cupens hemsida är https://www.bohemiatrophy.cz/en/ och där framgår även vilka lag som deltar. Och visst finner vi ett antal bekantingar utöver Dalen där? Några spontana kortfattade reflektioner bjuder jag på nedan:

 

AIK 2.0(2.1? sak samma, nya unga AIK!)

Från svenska superligan deltar utöver Dalen även AIK vilka lär bidra med en hel del fart och fläkt om de fortsätter på den inslagna vägen från den senaste säsongen i Sverige. Joakim Olsson har visserligen lämnat för spel i Sirus, men det har varit en hel del hype kring en viss spelare som anslutit till AIK och som möjligen kan väga upp det stora tappet det innebär att förlora Olsson.

Hampus Pettersson, #HP36, som vad jag förstår varit känd i allsvenskan norra för att bjuda på schyssta ”lasermackor” (passar som leder till mål, för oss som inte pratar flytande innebandy) till den noterbara målskytten Andreas Stefansson. Det är en obekant spelare för mig, Pettersson, annat än ryktesvägen, men visst känns det lite spännande att se vad de kan åstadkomma tillsammans?

Om AIK ställer upp med de båda under cupen blir det sålunda mycket intressant att se hur många poäng Stefansson och Pettersson lyckas skrapa ihop tillsammans.

 

De tjeckiska lagen

Dessvärre har jag mig veterligen aldrig sett Sokol Pardubice och har därför inga reflektioner kring laget, men både Technology florbal MB respektive ACEMA Sparta Praha har tidigare deltagit i Scandic cup och bör kunna bjuda på en hel del underhållande innebandy. Det har visserligen varit uppenbart att de tjeckiska lagen haft en bit kvar för att kunna mäta sig till fullo med SSL-nivån när jag sett dem, men det har funnits individuella spelare där som visat stor skicklighet och deras lagsammanhållning respektive kämpaglöd har varit rent utsagt inspirerande.

Technology florbal MB kommer till Scandic cup även i år och jag vill minnas att de kan vara rejält jobbiga för motståndarna. Om jag inte missminner är det även så att den forne Dalenspelaren Milan Tomašík numera spelar där sedan han efter den avslutade säsongen valde att lämna Linköping och flytta tillbaka till Tjeckien. Mycket intressant och de bör vara ett lag att räkna med i Bohemia trophy!

 

Tigers Langnau

…vet jag väldigt lite om. Om jag inte missminner är det dock ett slutspelslag i NLA, alltså den schweiziska ligan, men, och detta är ett enormt men, de har bröderna Samuelsson – Johan och Anton. Behöver jag säga mer? Underhållning lovas!

 

Spelschemat:

Spelschemat finns publicerat på följande sida: https://www.bohemiatrophy.cz/en/games.html men för den som håller extra koll på Dalen spelar Umeålaget matcher följande dagar och tider:

28/6 kl. 19.15 spelar Dalen match mot Technology florbal MB

30/6 kl. 19.15 spelar Dalen match mot Tigers Langnau

Därefter spelas slutspelet den 1-2 juli.

Bli först att kommentera

Dalen-silly: Profilen som slutar och silly-bomben i norr

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är med blandade känslor jag skriver dagens inlägg. Jag har två nyheter, en dyster nyhet och en väldigt glädjande nyhet. Jag börjar förstås med den dystra för att kunna avsluta med något positivt!

 

Profilen slutar i Dalen

Johan Eriksson (bildkälla: http://www.ibkdalen.se/)

Precis som jag flaggat lite för blev det dessvärre också så att Johan Eriksson valde att lägga ned elitsatsningen och han slutar därmed i Dalen. Mot bakgrund av den säsong Johan hade var det kanske inte ett helt oväntat beslut, men tråkigt är det förstås oavsett.

Eriksson har nog framför allt varit känd i innebandySverige för att vara en måltjuv och en retsticka, många gånger har publiken fått se Johan skapa känslor på planen hos motståndare och har fått med sig både en och två utvisningar på köpet med ett stort leende.

Det är en profil i Dalen som slutar, en spelare med stort spelsinne och underhållande spelstil. Det skojas ibland på läktaren om att Johan inte är den snabbaste spelaren på planen, men han har mer än väl kunnat gottgöra detta med nämnda spelsinne och har varit en jobbig forecheckare, stått för fina passningar i viktiga kontringslägen och inte minst ett flertal kyliga avslut som resulterat i mål.

Jag hoppades på en revansch för Eriksson, men får i stället nöja mig med lite sköna återblickar när jag skriver detta inlägg. Tack för tiden i Dalen Johan!

 

Silly-bomben från Wibax Patriots

Mja, det här med att kalla värvningar för bomber som smäller olika högt är nog ett vokabulär jag inte bemästrar. Alla kanske inte känner till John Stiglund, den oerhört skicklige målvakten som huserat i Wibax Patriots i Piteå, men jag blev dock väldigt glad när nyheten spred sig att han skrivit på för Dalen.

Jag själv har imponerats stort över John Stiglund i målburen när jag sett Wibax Patriots spela, inte minst i samband med kvalserien mot Team Thorengruppen där kampen gällde det åtråvärda SSL-kontraktet. Där var John en mycket viktig anledning till att kvalserien var så jämn och han stod för många fina räddningar. Jag har även haft möjligheten att kika på Stiglund i samband med försäsongscupen Scandic Cup.

Jag har även hört från säker källa vågar jag påstå (Albin Skur, innebandyprofil som dock inte älskar Dalen (ännu), poddlegend och sedermera anknuten till Endre IF) att Stiglund även var ett monster i kvalserien mot Djurgården den senaste säsongen.

Om ni fortfarande inte är övertygade kan ni även gå in och läsa Stefan Flöjts sköna målvaktsblogg som finns på innebandymagazinets bloggportal. Han har vid mer än ett tillfälle skrivit om just Stiglund och har även intervjuat honom en del, jag bifogar en länk: http://blogg.innebandymagazinet.se/innebandymalvakt/?s=stiglund

Tanken är förstås att stärka upp bakom Måns Parsjö-Tegnér och det känns onekligen tryggt med två så pass skickliga väktare av målburen i Dalen. Lite Falunvibbar någon?! :)

Bli först att kommentera