Foursome Cup 2018, ett nytt poddavsnitt och en intervju med målvakt John Stiglund

Av , , Bli först att kommentera 0

Foursome Cup 2018
Jag och Maria tog bilen upp till Skellefteå igår för att besöka Balderhallarna och det mycket trevliga arrangemanget Foursome Cup, vilket är en cup som spelas årligen och har gjort så i 20 eller 21 år om jag förstod det rätt. Matcherna spelas två gånger tio minuter med fyra utespelare och en målvakt, på en mindre plan vilket ger mycket action och ett högt tempo och dagen var fullpackad med matcher!

Dagen blev extra speciell tack vare att så många skickliga spelare från landets norra trakter letat sig till Skellefteå för att göra upp om det åtråvärda guldet – med bekantingar från bland annat Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå – från lägre divisioner hela vägen upp till svenska superligan.

Jag och Maria passade på att glida runt och bara njuta av matcherna, kampviljan och atmosfären. Eller som Maria uttryckte det: ”innebandysäsongen tog officiellt slut för en vecka sedan (SSL), men det känns ändå som en evighet sedan.” Det beror förstås på att vår innebandysäsong, med lagen och spelare våra hjärtan bultar för, tagit slut tidigare än så. Och det gav förstås en extra krydda under cupen att få se våra spelare igen, att heja fram dem och se hur långt de skulle gå i cupen, samtidigt som vi fick bekanta oss med nya ansikten och imponeras till exempel av skickliga Albin Carlsten från Gamla Stan, likväl som laget PRO med en uppsättning spelare från Gimonäs. I finalen stod en hel drös spelare från Wibax Patriots för kampen om guldet – med en färgsprakande målvaktsduell mellan tidigare kollegorna John Stiglund och Oscar Öberg.

I slutändan visade Jolles lag sig vara starkast och vann guldet för andra året irad med en laguppställning bestående av John Stiglund i mål, Joel Wadsten som tränare och följande utespelare: Petter Widmark, Patrik Rokka, Jonas Landström, Emil Johansson, Kostas Boström, Casper Olofsson, Joel Grape Tjernström, Linus Grönlund och Mattias Berlin. Stort grattis till guldet!

 

Ett nytt poddavsnitt och en intervju med John Stiglund
För att summera våra tankar efter cupen spelade jag och Maria in ett kortare poddavsnitt där vi även delar med oss av en intervju vi gjorde med den mycket trevlige guldmålvakten John Stiglund som till vardags spelar i IBK Dalen.

John delade bland annat med sig av sina tankar kring hur det är att vara målvakt på elitnivå och hur hårt han tränar, hur han ser på att vara andramålvakt och skillnaden mellan att vakta målburen i allsvenskan och svenska superligan.

Gå gärna in och lyssna! Ni hittar avsnittet i Soundcloud genom att söka på IBNorrland i appen, eller genom att lyssna via länken nedan:
https://soundcloud.com/user-779497347/foursome-cup-2018-inkls-intervju-med-john-stiglund

Bli först att kommentera

Dalen-silly: Silly har börjat – rykten, status oklart och färdiga in och ut

Av , , Bli först att kommentera 0

Ikväll står det klart vilka fyra lag som kommer mötas i SM-finalerna i Globen nästa helg. På herrsidan blev det klart igår att Falun möter Storvreta i vad som får anses ha varit det mest troliga scenariot – även om uppstickaren Mullsjö gav Storvreta ett ”run for its money” i en väldigt spännande matchserie där jag kikade på samtliga matcher.

På damsidan blev det klart ganska tidigt att IKSU var redo för den sista avgörande matchen om guldet efter att ha slagit ut Pixbo med 3-0 i tre väldigt jämna matcher där två avslutades i övertid och en på straffar. Och straffar förresten… vill något lag verkligen ta det till straffar mot IKSU? Där har det orangeklädda Umeålaget verkligen något alldeles extra med en duktig målvakt och en uppsjö av skickliga straffskyttar som knappt visar nerver när det ska avgöras.

Vilka ska IKSU möta i finalen? Det är inte klart ännu. Det står mellan Kais Mora och Täby, där favoritskapet legat på Mora, men Täby visat styrka och vände ett 0-1-läge i matcher till 2-1. Mora stod dock för en rejäl seger i senaste mötet och nu blir det en sista avgörande match ikväll. Blir det Moa Tschöp eller Anna Wijk i finalen mot IKSU? Vi får se!
 

Silly season – knallar, en ännu roligare säsong(?) och glädjande satsningar!
Nu tänkte jag dock inte ägna detta inlägg åt SM-finaldagen. Silly season har bara börjat och även om det hänt en hel del, har det samtidigt inte hänt så jättemycket. Några rejäla knallar har det varit i ligan överlag, målvakten Eero Kosonen lämnar Växjö för spel i finska SPV, Johan Samuelsson kommer hem från Schweiz för att gå för guldet med Falun och det blev nyligen annonserat att även Rasmus Sundstedt återvänder hem till Sverige – för att förstärka ett redan stjärnspäckat Storvreta.

Att spelare återvänder hem från utländska ligor är jättekul och jag förstår hypen det skapar i sociala medier m.m. Något jag dock inte riktigt håller med om är uttalanden i stil med att den här typen av värvningar kommer göra nästa säsong ännu roligare än den gångna, av den simpla anledningen att jag inte känner att det gynnar svenska superligan att de största stjärnorna samlas i två redan storslagna lag som dryper av stjärnor till höger och vänster. Jättekul för Falun och Storvreta, men roligare överlag? Nja…

Något som var betydligt mer glädjande i mina ögon var Mullsjös satsning inför den aktuella säsongen när de bland annat värvade både Anton Vestlund och Rikard Eriksson. Ett lag från mittenskiktet som satsar och kan utmana storfavoriterna? Det är banne mig roligt och bra för ligan! Att sprida ut stjärnorna och skapa någon form av ovisshet och fler potentiella kandidater till guldet skapar mer intresse, i vart fall för mig. Sedan är det förstås samtidigt så att vi får en fantastisk final mellan Falun och Storvreta nästa helg (och nog är de tippade guldfavoriter till nästa säsong också) – men som åskådare handlar det om mer än bara en match under säsongen. Jag tycker synd om de som bara intresseras och gläds åt finalmatchen och guldet – jag älskar kampen och vägen dit!

 

Matilda Wirthig gör A-landslagsdebut
När landslagstruppen för nästa European floorball tour släpptes stod det klart att Dalens Matilda Wirthig ska få göra A-landslagsdebut. Jag tycker att det är helt rätt och otroligt välförtjänt, Wirthig har varit konsekvent bra och hållit en jämn hög nivå hela säsongen. Utan att överdriva har jag nog chockats minst en gång varje match jag sett under säsongen över Matildas sjuka reflexer, fina utkast och förmåga att växa och hålla ute bollar hur hårt motståndarna än pressat på.

Stort grattis Matilda Wirthig!

Matilda Wirthig Bildkälla: www.ibkdalen.se

Matilda Wirthig
Bildkälla: www.ibkdalen.se

 

Dalen-silly?
Nu har jag inte min lista till hands när jag skriver detta inlägg och kanske har jag nämnt några av dessa tidigare, men jag tänkte summera några händelser kring Dalens silly season som kanske gått någon av er obemärkt förbi! Jag slänger även in lite rykten jag hört och läst här och var, men de får ni förstås ta med en nypa salt. Rykten kan förstås visa sig vara just bara det… rykten! Några spelare med status oklart slinker också med.

 

Dalen – klara ut, status oklart och ryktas ut
På utsidan kan jag börja med att nämna att det är klart att Elsa Frisk och Patrik Rokka lämnar IBK Dalen för ett äventyr i Schweiz. Två skickliga spelare och tunga tapp för Dalen.

Caroline Stattin kliver ner från IBK Dalen för att förstärka IBF Dalen i allsvenskan.

Under status oklart skulle jag kunna lista både Jonas Svahn och Camilla Granström, två spelare som betyder otroligt mycket för sina respektive lag och som skulle lämna stora tomrum om de lämnar Dalen. Västerbottens-kuriren skrev nyligen att Jonas närmar sig ett kontrakt med Dalen och ryktesvägen har jag hört att han blir kvar i Dalen. Jag har inte hört några rykten om hur det blir gällande backhandtrixande Camilla, men jag hoppas verkligen att hon fortsätter.

Två andra spelare jag placerat under status oklart är Linnea Nylén och Marcus Berglund, två spelare med stor potential. Det skulle gräma mig om någon av dem lämnar, till nästa säsong vill jag se mer av det högklassiga backparet Nylén och Jonna Loo och jag skulle vilja se vad Berglund kan uträtta tillsammans med Sebastian Degeryd.

Vad händer förresten med Andreas Carlbom? En säsong till vore ett glädjebesked som heter duga, men jag har inte hört något ännu.

Jim Johansson trappar förmodligen ner igen och går tillbaka till Obbola IK.

Jag är lite osäker på hur det ser ut för Anton Åkerlund, men om han har utgående kontrakt ser jag inget annat än att Dalen gör vad de kan för att se till att han förlänger. Umeå är inte redo för en säsong utan fler ooh-ahh-Åkerlund!

Det ryktas bli förändringar i tränarstaben på damsidan. Vad jag har hört har det varit svårt att få till en fungerande helhetslösning med tanke på hur tidskrävande det är att vara tränare på heltid i laget. Oklart vad detta kommer innebära, men väntar förstås med spänning på mer information om detta. Jag hade förstås gärna sett att Claes Bredemo och Christer Jernberg fortsätter.

Jag har inte hört någonting om spelare ut från IBF Dalens herrar. Det sista jag däremot hörde var att tre spelare var utan kontrakt och att några talangfulla juniorer ryktas på väg in för att förstärka Dalen som skulle må bra av bredden och tanken är dessutom att medvetet satsa lokalt och på egna förmågor inom Dalen, vilket förstås känns extra kul!

 

Klara in och förlänger?
Nyligen släpptes nyheten att Dalen värvar Team Thorengruppens unge och omtalade center Linus Holmgren. En värvning som känns helt rätt och en position som behövde förstärkas inför nästa säsong. Jag misstänker att Holmgren kommer få möjligheten att axla en ganska stor roll i laget, om han hittar rätt och får bra stäm tidigt i laget och det egna spelet. Mycket spännande, varmt välkommen till Dalen Linus!

En tränare som fortsätter är Jonatan Brolin som skrivit på två nya år med IBK Dalen. I övrigt högst oklart om det kommer ske några förändringar i tränarstaben för Dalens herrar. På IBF-sidan har jag förstått att Fabian Karlstén fortsätter, vilket känns riktigt bra. Det återstår att se om det blir tillsammans med Andreas Berglund som varit något av en spelande tränare under säsongen.

Agnes Holmgren som lånades från IKSU under säsongen har skrivit kontrakt och kommer spela med IBK Dalen nästa säsong. Agnes visade fina färdigheter när hon fick möjligheten att spela och det ska bli väldigt intressant att se vad hon kan bidra med efter att ha varit med laget under hela försäsongen också.

På målvaktssidan har Amie Nilsson förlängt med IBK Dalen och på backsidan har Ellen Berglund förlängt och kommer fortsätta göra livet surt för motståndarnas forwards. Lägg därtill den tuffe Victoria Ström som även hon fortsätter med Dalen, riktigt roligt!

En storslagen förlängning som nämnts tidigare var den att Måns Parsjö-Tegnér stannar kvar och fortsätter skydda målburen i Dalen.

En förlängning som däremot verkar ha glidit lite under radarn är förlängningen med Niclas Brolin-Ljung. Var han möjligen en av de tre spelarna i IBF Dalen som saknade kontrakt? Niclas har varit tongivande i IBF Dalen när han spelat där och har fått förtroendet att prova på spel med IBK i svenska superligan ett flertal matcher. Det är en väldigt bra förlängning med en spelare som visat fin potential och är duktig på att hålla huvudet kallt när det hettar till.

Mattias Ljunggren berättade förresten bland annat i vår intervju i podden att Dalens damer har haft två spelare på besök som provtränat med laget och att det låter som om tränare Simon Stålberg är sugen på en till säsong som tränare för IBF Dalen. För er som inte riktigt har koll på Simon kan ni läsa intervjun han gjorde här i bloggen för något inlägg sedan, mycket intressanta tankar bjöd han på!

 

IBNorrland
Jag tror att jag avrundar så. Jag och Maria har pratat, bollat, vridit och vänt på en hel del silly-tankar inför nästa säsong och börjat trixa med idéer om lineups etc. utifrån vad vi vet och inte vet. Det blir säkert mer om det i podden framöver, för närvarande har det tyvärr varit alldeles för mycket jobb för oss båda för att hinnas med.

Slutligen vill jag be er att ni går in och lyssnar på intervjun med Mattias Ljunggren på Soundcloud (sök på IBNorrland) och om ni uppskattade att lyssna på den får ni gärna även dela den i sociala medier. Mattias gjorde en riktigt bra intervju trots min och Marias ovana och jag vill verkligen att den når ut till alla innebandyentusiaster där ute!

Bli först att kommentera

Podcast: Lång intervju med Dalens Mattias Ljunggren

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har givit några hints tidigare om att jag och Maria haft något roligt på gång och det känns verkligen jättekul att äntligen få dela med oss av vår första, men förhoppningsvis inte sista, intervju i podcastformat! Passa på att ladda ner appen Soundcloud i mobilen och sök på IBNorrland, eller lyssna på avsnittet direkt via webbläsaren genom att klicka på länken (länk finner ni nedan).

Mattias_Ljunggren_podd

 

En lång intervju med Mattias Ljunggren

Vi fick äran och nöjet att sitta ner en lång stund med Dalens hårdskjutande backklippa Mattias Ljunggren och höra honom berätta om innebandykarriären, hur det var att börja spela på elitnivå i tidig ålder, valen han behövt göra och hur han hanterat både med- och motgångar. Mattias bjöd på trevligt och rakt snack, tips till unga spelare och berättade även en hel del om hur det är att vara en del av Dalen, en förening som ligger honom varmt om hjärtat. Vi passade även på att fiska efter lite silly-nyheter och efterfrågade svaret på frågan alla ställer sig: ”Vem äter egentligen mest pizza i Dalen?”.

Jag ber er, gå in och lyssna på Mattias – i hörlurarna på vägen till jobbet, under långpromenaden eller i bilen – och sprid den gärna!

https://soundcloud.com/user-779497347/intervju-med-mattias-ljunggren

 

Bli först att kommentera

En intervju med tränare Simon Stålberg och tack för säsongen 2017/18, IBF Dalen dam!

Av , , Bli först att kommentera 0

När jag ska runda av damernas säsong 2017/18 för IBF Dalen konstaterar jag att jag inte hann med att se lika många matcher under säsongen som jag hade hoppats, vilket gjort att jag ska vara försiktig med att göra någon alltför djupgående analys. Det är dock förstås så att det knappast varit en enkel säsong för Dalen som slutade näst sist i tabellen och tagit med sig både blandade resultat och sin beskärda del av uddamålsförluster och liknande som både vittnar om att Dalen hållit jämna steg med motståndare många gånger, men samtidigt inte riktigt räckt till hela vägen för att även få med poängen i slutändan.

Jag ska som sagt vara försiktig med att dra några större slutsatser, men de matcher jag sett har jag upplevt att Dalen stundvis varit med riktigt bra i matcherna, men haft svårt att orka hela vägen och när dipparna väl kommit under matcherna har det också straffat laget hårt. Säsongens sista match mot Klockarberget var ett ganska bra exempel på just detta, där Dalen imponerade stort när de samlade sig och vände ett 3-0-underläge till likaställningen 3-3, men dock tappade momentum och återigen hamnade i ett tremålsunderläge (6-3). Ytterligare en upphämtning mäktade Dalen med till 6-5 innan Klockarberget dock drog ifrån igen.

Frustrerande, men något att fundera över till nästa säsong. Jag har hört att Dalen varit väldigt skadedrabbade under säsongen och därmed tvingats matcha en tunnare trupp, något som möjligen varit en bidragande faktor till ojämnheten i matcherna. Oavsett vilket ska det bli intressant att se hur Dalen bygger vidare på detta inför nästa säsong!

Tack för säsongen Dalen!

Clara Johansson, Yui Takahashi, Emma Hellberg Foto: Magnus Andersson

Clara Johansson, Yui Takahashi, Emma Hellberg
Foto: Magnus Andersson

 

En intervju med Simon Stålberg

Det har framförts önskemål från er läsare om en intervju med Dalens tränare Simon i bloggen och det har inte gått mig obemärkt förbi att Stålberg är väldigt engagerad både i klippen på DalenTV och vid Dalenbänken under matcherna – så när jag ställde frågan till Simon och han svarade ja, blev jag väldigt glad! Jag hoppas att ni är lika nöjda över de öppna och intressanta svaren Simon bjöd på! En liten försmak över vad vi kommer få se nästa säsong tro?

Simon Stålberg Bildkälla: www.ibkdalen.se

Simon Stålberg
Bildkälla: www.ibfdalen.se

 

Hej Simon Stålberg,

För de som möjligen inte vet vem du är, eller vad du gör, berätta gärna lite om dig själv och vad du har för anknytning till Dalen.

Jag heter alltså Simon Stålberg och har de senaste sju säsongerna tränat Dalens allsvenska damer. Kommer ursprungligen från trakterna av Uppsala men hamnade tack vare studier här i Umeå. Min första kontakt med Dalen kom genom Henrik Vilhelmsson (tidigare tränare för Dalens båda SSL-lag) då vi hamnade i samma klass på Idrottsvetenskapliga programmet. Efter att först gjort 5-6 säsonger i Henriks moderförening Vindelns IF så kom till slut det magiska samtalet från Urban Karlsson där han undrade om jag var intresserad av att träna IBF Dalens damer och på den vägen är det. Är väl något av en innebandynörd och ser så mycket innebandy som det går här i Umeå (främst dam- och flickinnebandy).

 

Om du kortfattat skulle summera säsongen som varit, hur skulle du beskriva den?

Att enbart ta sju poäng är så klart inte godkänt på långa vägar, och trots att vi gjorde vad som krävdes för att hålla oss kvar så kan ingen inom föreningen vara nöjd med vår säsong. I stora drag kan man säga att vi gjorde våra bästa matcher mot fel lag, uddamålsförluster mot lag som Falun, RIG, Övik och Hammarby och underpresterade mot fel ”botten”-lag, Notviken, Stenhagen och Ankarsvik (samtliga förluster på bortaplan).

I efterhand går det att peka på flertalet mindre faktorer som ledde fram till att det gick som det gick men om jag ska lyfta fram några av de viktigaste så väljer jag nog följande tre:

1. Jag underskattade vikten av grundtrygghet i försvaret, då vi implementerade ett nytt försvarsspel i inledningen på säsongen och tog för givet att grunderna från tidigare års försvarsspel skulle finnas kvar per automatik. Det tog fram till jul innan vi hittade tillbaka till någon form av trygghet och det kostade säkert oss några poäng längs vägen.

2. För många långtidsskador och en redan liten trupp gjorde att det blev svårt att hålla den kvalité och intensitet vi önskat för att få den utveckling vi verkligen velat.

3. För få spelare klev fram när det behöves som bäst efter vår svaga inledning på säsongen. I en ung och utvecklingsbar trupp som jag ändå tycker att vi har var det för få som klarade av att kliva fram och ställa krav på sig själv och sin omgivning och samtidigt leverera på planen.

 

Ni fick inte riktigt resultaten med er under säsongen, men om vi bortser från detta – finns det något du varit nöjd med från säsongen och skulle vilja lyfta, kanske någon eller några spelare som gjort det bra?

Det är svårt att inte nämna Camilla Granström i detta sammanhang. Efter att ha gjort en stabil försäsong så har hon levererat poäng i nästan samtliga matcher för oss. Förutom att levera poäng på matcherna är hon dessutom den som tar störst ansvar på träningarna genom att driva på med sitt nästan ständiga snack. Det är just den typ av spelare vi skulle behövt några fler av under säsongen.

Camilla Granström Foto: Magnus Andersson

Camilla Granström
Foto: Magnus Andersson

Sedan är det alltid trevligt som tränare att se spelare ta ytterligare steg i sin utveckling under säsongens gång. Tänker främst på Jennifer Nygren som matcherna efter jul tog ett större ansvar på planen än tidigare fram tills en fotskada satte stopp för ytterligare topprestationer.

Jennifer Nygren Foto: Magnus Andersson

Jennifer Nygren
Foto: Magnus Andersson

Det kanske viktigaste med denna säsong kan ändå vara att vi lyckats etablera ett bra samarbete med vårt F00-03 ungdomslag lett av duktiga Magnus Liliesköld. Hoppas och tror att vi genom detta samarbete har tryggat vårt framtida spelarbehov för många år framöver. Flera av spelarna har fått träna med oss under säsongen och hade de bara haft åldern inne så hade de redan nu konkurrerat om platserna i laget.

 

Hur går tankarna inför nästa säsong? Kan publiken förvänta sig några förändringar?

Vi kommer inte att ge upp försöket med den höga pressen som vi försökte tillämpa främst fram till jul. Däremot kommer vi börja bygga från grunden igen dvs. bakifrån med ett stabilt försvarsspel i den egna zonen innan vi ger oss av framåt. Tryggheten i den egna zonen kommer att ligga till grund för vad vi vågar i både vårt presspel och spelet med boll. Vi kommer dock försöka ändra lite grundtänk just när motståndarna befinner sig i vår zon, med ett betydligt aggressivare och duell-orienterat försvarsspel än det täcka-de-centrala-ytorna-spel som vi tillämpat tidigare. Sen vågar jag sticka ut hakan och lova några fler poäng till den kommande säsongen än de sju som vi tog i år.

 

Berätta gärna om din roll som tränare för laget under silly season. Är du med och ser över lagbygget, eller blir det mycket fokus på taktik och träning?

Min involvering i lagbygget har förändrats en hel del under de säsonger jag varit i föreningen. Från att knappt ha varit delaktig alls i kontrakteringar och önskemål till att idag vara den tillsammans med Urban Karlsson och Mattias Ljunggren som ska få ihop ett så slagkraftigt lag som möjligt. Sedan är lagbygget inget vi enbart jobbar med från april till juni utan det är en process som påbörjas redan tidigt i januari med utvärdering utav den befintliga truppen och vad som kan finnas tillgängligt ur de egna leden samt närområdet framöver.

Gällande fokuset på taktik och träningsplanering är det faktiskt nu under dagarna kring påskhelgen som det mesta av planerna kring kommande säsong skissas upp. Jag har sedan något år tillbaka vigt just denna tid åt att på egen hand utvecklas och inspireras genom att läsa och ta del av så mycket material som möjligt kring kända ledare och tränare inom de större idrotterna. Så till den kommande säsongen kanske spelarna kan förvänta sig en hel del baskettänk i vår säsongsplanering då det just nu är Gregg Popovichs bok (tränare i San Antonio Spurs i NBA) som ligger på nattduksbordet.

 

Hur ser det ut på tränarsidan – fortsätter ni med samma ledarstab nästa säsong?

I dagsläget så ser det inte ut att bli några större förändringar. Sen har vi inte satt rollfördelningen inom staben till kommande säsong än, där kan det alltid bli nån förändring, men i det stora hela blir det inga större förändringar.

 

Om du fick välja en drömvärvning till laget – vem skulle du gärna se i IBF Dalen nästkommande säsong?

Måste vara lite tråkig och inte säga något specifikt spelarnamn på den frågan. Däremot finns det två spelartyper jag skulle välkomna med öppna armar. Den första är en lite äldre spelare med rutin från SSL-spel som fortfarande är hungrig på att utvecklas men samtidigt brinner för att dela med sig av sina kunskaper och göra andra bättre, och dessutom är tillräckligt bra för att göra skillnad på planen (till nästa säsong redan klara Caroline Stattin passar mycket väl in i den beskrivningen, men skulle behöva någon till).

Den andra spelartypen är en ung spelare som tycker innebandy är det bästa i livet och är villig att träna mycket och hårt för att nå sitt stora mål, att en dag få spela i SSL. Tyvärr är det bristvara på båda dessa två spelartyper, SSL-spelarna lägger av istället för att ”varva” ner och de flesta av dagens unga har inte tålamodet och förståelsen för vad som krävs för att bli bra. Men får jag ingen av dessa spelartyper så tar jag gärna Anna Wijk.

Bli först att kommentera

IBK Dalen herr – Säsongen 2017/18, bekantskaper och guldkorn

Av , , Bli först att kommentera 0

Vemod, silly-rykten och roligt att se fram emot likväl som poddens nästa steg

Jag har skjutit det lite framför mig, inlägget där jag ska summera IBK Dalens säsong på herrsidan. Säsongerna är över för samtliga av Dalens lag i allsvenskan och svenska superligan, på både dam- och herrsidan och när jag nu skriver detta inlägg är känslan så mycket verkligare. Det är vemodigt, men tack och lov återstår ganska mycket innebandy under april och maj innan den riktiga innebandytorkan börjar inför säsongen 2018/19 – slutspelen är i full gång, kvalen lever, SM-finalerna, därefter rör vi oss norrut till Skellefteå för att titta på Foursome Cup (mer om detta när det närmar sig) och samtidigt kan vi njuta (eller förtvivlas) över ”silly season”, det vill säga, tiden då lagen annonserar nyförvärv, förlängningar och spelare/tränare som lämnar.

Jag har anledning att återkomma till silly season, ”fiskandet” har börjat och små detaljer har börjat klarna, men ännu så länge är mycket oklart. Några av de tankar och funderingar jag har i nuläget är bland annat: vad händer med tränarduon Claes Bredemo och Christer Jernberg som gjort ett bra jobb med IBK Dalens damlag? Åker Patrik Rokka till Schweiz? Väljer Linus Holmgren Dalen, eller åker han söderut i stället? Kommer vi få se Frida Eriksson och Jim Johansson fortsätta underhålla publiken även nästa säsong?

Samtidigt kan jag lugna Umeåpubliken som viskat oroliga tankar på läktarna något: jag och Maria pratade med Lukas Harnesk och kan bekräfta att vi kommer få njuta av Dalens omänskligt hårt arbetande back även framöver! Bara det i sig kändes som en stor seger när vi lämnade arenan efter förlusten mot Falun.

Nu är dock tanken inte att ägna allt för mycket utrymme av detta inlägg åt silly-rykten, det kommer i stället framöver. Jag vill dock samtidigt passa på att förtydliga att även om säsongen är över för Dalens fyra lag vilka vi följt under säsongen fortsätter bloggandet.

Samtidigt har jag och Maria pratat en hel del om att vi ska försöka höja nivån på vår podd IBNorrland, eller som jag hellre kallar den, ”Den inofficielle Dalenpodden”. Hur det ska gå till ska jag inte avslöja ännu, men jag lovar, vi har något riktigt roligt på gång och jag hoppas att ni är med oss och lyssnar och tycker till när vi drar igång på allvar!

 

Dalens sorti mot Falun

Jag ska inte hålla mig så länge vid kvartsfinalserien mellan Falun och Dalen, men jag har hållit tillbaka under matchserien och vill förtydliga några saker innan jag lägger det bakom mig på allvar. Falun må ha vunnit med 4-0 i matcher och det må vara så att Falun, som de själva i alla fall uttrycker det, inte kommit upp i sin högsta nivå. Alla vet vilken hög nivå Falun kan spela på när de når den, jag säger inte emot i detta avseende, men en relevant detalj i sammanhanget är givetvis även frågan – hur kommer det sig då? Var Falun bara sämre än väntat, eller var Dalen bättre än vad många, inklusive Falun, förväntat sig? I princip alla tippade att Falun skulle vinna med just 4-0 i matcher, men jag tror inte att många hade väntat sig att det skulle vara med så små marginaler som avgjorde varje match, att Falun i princip fick med sig två av vinsterna med blotta förskräckelsen.

Det sorgliga är att många bara kommer ta med sig att Falun slog Dalen med 4-0 i matcher. Siffrorna ger inte en rättvis bild över hur jämn serien faktiskt varit. Jag vill likna det lite med Dalen-Växjö i kvartsfinalserien för någon säsong sedan där Dalen vann med 4-0 i matcher, men varenda match avgjordes på håret. Det var extremt tajt! Ingen i Umeå påstår att det var fråga om att ”städa av Växjö”, vi visste alla att vi vunnit med minsta möjliga marginalerna varenda match och därmed hela serien egentligen. Det var ingen utskåpning på något sätt, siffrorna ger bara felaktigt sken av att det var så.

Falun fick slita hårdare än väntat för att slå ut Dalen, men gick förstås välförtjänt vidare till semifinal. De har ett gäng spelare som är otroligt vassa när det gäller som allra mest – och hur frustrerande det än må vara att se spelare som Emil Johansson och Alexander Galante-Carlström göra livet surt för mitt Dalen, imponeras jag ändå oerhört över just hur bra de faktiskt är. Johansson är en världsklassig forward (back? Pfft!) och Galante kan oberörd smälla in bollar hur kyligt som helst trots en ständigt häcklande klack och backar på sig som ryggsäckar. Att han sedan tar sig tiden för barnskaran som samlas efter matcherna för att skriva autografer, ta selfies och fist-bumpa sin idol tycker jag bara gör det ännu finare.

För Dalens del tar jag i stället med mig just känslan av hur förbaskat bra de stod upp mot mästarlaget Falun, där veteraner som Mattias Ljunggren, Måns Parsjö-Tegnér och Ketil Kronberg visade vägen, men unga och relativt oerfarna spelare som Johan Larsson, Alexander Hedlund och Ludwig Svensson kanske imponerade mest ändå när de stod emot pressen i ett slutspel, samtidigt som de under matchserien ställdes mot spelare som Rasmus Enström, Johannes Larsson och Omar Aldeeb, m.fl.

 

Dalens säsong 2017/18

Även om säsongen precis tagit slut lite tidigare än vad jag hade velat är känslan ändå god. Grunden ser riktigt stabil och bra ut inför den kommande säsongen och jag hoppas att Dalen kan bygga vidare på detta. Ta ytterligare några kliv framåt, få en jämnare kontinuitet en säsong som förhoppningsvis inte kantas av skador och sjukdomar på det sätt som denna säsong gjort.

Trots en säsong med allvarliga skador på tongivande spelare såsom Mattias Wallgren och Fredrik Edholm, likväl som att Sebastian Degeryd fick sin försäsong och inledning på säsongen spolierad på grund av sin skada och Marcus Berglund fick se slutet av säsongen gå upp i rök på grund av en olycka, förstärkande Andreas Carlbom kämpat med återkommande kroppsliga åkommor… ja, ni fattar, Dalen har haft en säsong där många viktiga spelare saknats på grund av skador och annat. Då har jag inte ens nämnt det faktum att Mattias Ljunggren spelat hela säsongen med en skada, men där rehabträningen vad jag förstått gett så pass goda resultat att det ändå varit möjligt. Alternativet var operation.

Nå, trots ovannämnda tuffa förutsättningar, tog sig Dalen hela vägen till slutspelet, med en form som blev allt bättre ju närmare slutspelet de kom och trots förlust i kvartsfinalserien stod laget upp väldigt bra mot en motståndare som bara skulle vara för svår sett över en hel slutspelsserie.

 

Nya bekantskaper

Under säsongen har vi, publiken, fått stifta bekantskap med nya spelare såsom John Stiglund, Pär Forsman, Sebastian Degeryd och Alexander Hedlund – vilka samtliga klivit in och visat vilka fina kvaliteter de har, både Forsman och Hedlund har verkligen visat att de var och är redo för svenska superligan. Jag har sagt det förut, det är egentligen helt galet att Dalen kan ha två så pass skickliga målvakter, en åsikt jag även hört bland ledare i laget – och Stiglund ska förutom sina färdigheter i målet även ha mycket beröm för hur mycket han peppar, stöttar och bidrar med energi på bänken och runt uppvärmningarna!

John Stiglund Foto: Magnus Andersson

John Stiglund
Foto: Magnus Andersson

Jag ser även mycket fram emot att få se Degeryd spela en hel säsong utan skador och annat som stör. Teknisk och hårt slit till trots – jag har lidit med Sebastian som gjort mycket rätt, men inte riktigt haft marginalerna med sig alla gånger. Sebastian har ännu mer att ge och jag både tror och hoppas att vi får se det lossna rejält nästa säsong!

 

Nygamla bekantskaper

Det har även stiftats nygamla bekantskaper, alltså, spelare som lämnat, men som kommit tillbaka för att hjälpa Dalen hela vägen. Det är ingen hemlighet att jag är väldigt fäst vid Jim Johansson, en spelare jag började fråga Urban Karlsson om redan på sommaren inför säsongen – och sedan innerligt hoppats på att få se göra comeback under hela säsongen. Till slut blev det också så, Johansson kallades in och förstärkte Dalen som var hårt drabbade av sjukdomar och skador.

Förvånad var jag inte över att få se Jims fina dragskott, det har jag ju trots allt sett på riktigt nära håll när Maria och jag fick en privatlektion i skotteknik av Dalens hårdskjutande målskytt – däremot tog nog Johansson flera av oss med storm med sin snabbhet och uthållighet redan från start. Eventuella antaganden om att Jim slappnat av i division 2 kunde hastigt avfärdas, det var ingen slump att det blivit över 100 poäng där nere. En av säsongens höjdpunkter har för min del absolut varit att få se Jim spela igen!

Jim Johansson Foto: Magnus Andersson

Jim Johansson
Foto: Magnus Andersson

 

En annan höjdpunkt har varit att få bättre förståelse för den i Umeåkretsar mycket omtalade spelaren Andreas Carlbom. Jag ska erkänna att jag inledningsvis var lite tveksam över hur mycket speltid han skulle få, särskilt med skadekänningarna som visade sig tidigt efter att det blivit allmänt känt att Carlbom skulle förstärka Dalen – månad för månad. Tvivlen blåstes dock bort och jag blev snart övertygad, Andreas är inte bara en målskytt, jag tror att jag beskrivit honom som lurig och jag tycker att den beskrivningen stämmer väldigt bra in på Carlbom som bidrog med ett flertal fantastiska uppvisningar och vackra kontringar.

Andreas Carlbom Foto: Magnus Andersson

Andreas Carlbom
Foto: Magnus Andersson

 

Jag har även funderat över om det inte var så att vi började se vändningen på riktigt hos kedjekamraten Johan Larsson när formationen med Carlbom, Larsson och Hedlund började blomma ut. Vi fick se en väldigt fin kemi mellan Larsson och Carlbom och kan det möjligen vara så att Carlboms erfarenhet varit bidragande till att hjälpa Larsson växa?

Johan Larsson som även han var en nygammal bekantskap när han värvades tillbaka till Dalen denna säsong. När han lämnade Dalen för några år sedan tyckte jag att vi redan då fick se potential i den då väldigt unge Johan och återvändningen var en glädjande nyhet inför säsongen.

Larsson som under den inledande halvan av säsongen slitit hårt för att få speltid, i ett lag med hård konkurrens om platserna, har bara vuxit och vuxit och mot slutet av säsongen och särskilt i slutspelet har Johan verkligen imponerat stort! Jag får gåshud när jag tänker tillbaka på det, Johan Larsson alltså, vilken toppenvärvning det blev!

 

Några mer välbekanta ansikten

Under säsongen gjorde Ketil Kronberg sin 500:e poäng i svenska superligan, något som hyllats i både bloggen och podden tidigare, och vi fick samtidigt se Kronberg bevisa att ålder bara är en siffra! Evigt ung, evigt kung, Ketil Kronberg!

När jag ändå är inne på nav i laget ska jag passa på att hylla Jonas Svahn som jag påpekat gång efter annan är en av Dalens viktigaste spelare – vilket blir så löjligt tydligt, särskilt när han saknas. Jag ställer frågan igen, har Dalen vunnit en enda match sedan Svahn kom tillbaka till Dalen – när han inte haft möjlighet att spela? Oavsett vilket, det har varit en ren fröjd att se Jonas spela, en spelare som inte gör mycket väsen av sig utanför planen, men som verkligen syns och gör enorm skillnad på planen. Att se Svahn och Johansson ihop igen har också varit en riktig höjdpunkt från säsongen, ett fint minne jag sparar ner och tar med mig från säsongen 2017/18.

Jonas Svahn Foto: Magnus Andersson

Jonas Svahn
Foto: Magnus Andersson

 

Utanför Umeåpubliken verkar det även som om Sverige fått upp ögonen på riktigt för vår talangfulle och mycket underhållande, men ack så snurrige, Viktor Nystedt som under säsongen överraskade inte bara alla andra utan även sig själv något tror jag, när han gjorde hela 12 mål och 6 assist under grundserien! Vare sig det är genom ett dragskott från mittplan, eller genom att springa runt försvaret och lägga in den i bortre, Nystedt får det att se vansinnigt enkelt ut och lägg därtill sjuka dragningar och en löpstil som utmanar nästintill alla och som kräver spelare av Emil Johanssons kaliber för att matcha – ja, då förstår ni vilket guldkorn Dalen har i Viktor!

Viktor Nystedt Foto: Magnus Andersson

Viktor Nystedt
Foto: Magnus Andersson

 

Ett annat guldkorn som jag vill lyfta fram är Henrik Sjöström, som visade känslor och stor förvåning när han visades ut för protest mot domslut i en av matcherna mot Falun (vilket jag senare hörde berodde på att det inte ens var Henrik som protesterat) som jag tycker har tagit ytterligare kliv i sitt spel, blandar både offensiv och defensiv briljans med passion och glädje! Om Ludwig Svensson har en utmanare i pur glädje är det möjligen Henrik! Eller möjligen det passionerade Månstret (Måns Parsjö-Tegnér)…

Henrik Sjöström Foto: Magnus Andersson

Henrik Sjöström
Foto: Magnus Andersson

Måns Parsjö-Tegnér Foto: Magnus Andersson

Måns Parsjö-Tegnér
Foto: Magnus Andersson

 

Och när jag ändå är inne på glädje och Ludwig Svensson. Kan ni fatta att Svensson bara gjorde några byten i svenska superligan föregående säsong – och denna säsong var en gjuten spelare i backformationerna under slutspelet? En energilirare, som gör livet surt för motståndare och som verkligen kan sättas in i spel mot tuffa motståndare där de inte får ges någon tid alls ostört med bollen. Det har faktiskt inte förvånat mig alls att Ludwig gjort en så pass bra säsong, killen utstrålade stor potential redan inför säsongen, men det känns riktigt kul att det också föll väl ut och jag hoppas att Svensson behåller passionen och glädjen och tar med den in i nästa säsong, då kommer det bli något alldeles extra!

En annan spelare jag fattat ett stort tycke för är en mycket underhållande spelare som blandar både fin teknik, ett bra avslut och mycket kampvilja – Patrik Rokka! Även om säsongen inte varit en enda enkel resa för Rokka, har det varit en märkbar skillnad på Dalens offensiv när Patrik varit on top of his game – passningar som ger åskådarna gåshud, skott som får publiken att ducka i ren reflex – ja jisses… Jag kan bara innerligt hoppas att ryktena har fel. Att förlora Patrik Rokka till Schweiz vore en stor förlust för Umeåpubliken!

Patrik Rokka Foto: Magnus Andersson

Patrik Rokka
Foto: Magnus Andersson

 

Nu börjar jag närma mig slutet av detta inlägg, med några spelare kvar att nämna. Förväntningarna var väldigt höga inför säsongen på Anton Åkerlund som hade det kämpigt föregående säsong och till följd av det satt mer på bänken än vad jag kanske tyckte var befogat. Inför denna säsong pratades det mycket om Anton och det med rätta – under försäsongen var Åkerlund i en riktigt fin form och bjöd på en blandning av fin teknik och stark fysik.

Anton har gjort en bra säsong, inledde säsongen väldigt bra och var en av Dalens viktigaste och stabilaste spelare när spelet överlag hackade mer än vad vi kanske hade både hoppats på och förväntat oss, men tappade märkbart energi något kring årsskiftet när hela laget dippade och många, inklusive Åkerlund var sjuka. Mot slutet av säsongen växte Anton allt mer tillbaka i spelet igen, fick mot Falun axla en minst sagt stor roll som center i första formationen tillsammans med Ketil Kronberg och Patrik Rokka – en ganska otacksam roll, att ställas mot Faluns beryktade formation som är nästan ostoppbar, men jag tycker att det var helt rätt – Anton står för stabilitet, något som behövs mot sådana spelare. Samtidigt kan jag, lite likt Sebastian Degeryd, känna att Åkerlund har mer att ge, att vi inte sett allt ännu. Det ska bli minst sagt intressant att följa Antons utveckling nästkommande säsong – Ooh ahh Åkerlund!

Jag avslutar inlägget med ett backpar vi fått se återuppstå denna säsong, Lukas Harnesk och Mattias Ljunggren. Två backar som skiljer sig ganska mycket åt i spelstil, men som har några saker gemensamt också: göra livet surt för motståndarnas offensiv!

Lukas uppoffrande ”kasta sig no matter the consequences”-stil och Ljunggrens hårda, smarta spelstil har smält samman till något jag tycker fungerat väldigt bra. Förutom Harnesks galet fysiska spel tar jag förstås med mig hans slagskottsmål – vilken laser! Det behövs en gif på den, om det inte redan finns!

Jag vill avslutningsvis passa på att berömma Mattias som spelar en stor roll i laget, styr och vägleder sin femma på planen och även representerat Dalen mycket bra i medier av olika slag på sistone. En spelare som fortsatt kommer spela en viktig roll i Dalen, of that I am sure!

Mattias Ljunggren Foto: Magnus Andersson

Mattias Ljunggren
Foto: Magnus Andersson

 

Tack IBK Dalen för säsongen, vi ses igen under Scandic Cup!

Kämpa Dalen!

Bli först att kommentera

Revansch att utkräva på torsdag: Steken Dalen – det vattnas redan i munnen!

Av , , Bli först att kommentera 0

Små, små marginaler har varit avgörande för Falun som i och med kvällens vinst med 9-8 dragit ifrån till en ledning med 3-0 i matcher mot Dalen. Totalt har Falun gjort fyra mål fler än Dalen, på tre matcher… Sug på den karamellen en stund. Jag vågar påstå att ingen räknat med den här typen av fartfylld, målglad och spännande innebandy i den här kvartsfinalserien – förutom de av oss som följt Dalen den här säsongen då förstås…

Precis som de föregående två matcherna, dock med särskild tonvikt på senaste mötet här hemma i Umeå, var kvällens match en jämn kamp mellan de båda lagen där dock Falun drog det längre strået i slutändan. Det satt långt inne och fastän det grämer mig oerhört att Dalen inte fått någon av matcherna med sig på vinstkontot ännu, är jag samtidigt otroligt imponerad över Dalen som verkligen visat vilken kvalitet laget besitter och hur starka de blivit när matcherna gäller som mest.

Dalen har verkligen alla ingredienser som krävs för att vända på steken, men det kommer krävas mer uppoffrande spel av Lukas Harnesk, fler viljemål av Patrik Rokka, idel bröstdunkande av en vilt gestikulerande Måns Parsjö-Tegnér, virvelvindslöpningar av Viktor Nystedt (hej då Omar Aldeeb!) och tveklösa kanonskott från Mattias Ljunggren – tag ut steken, vänd och krydda med äkta Ludwig Svensson-glädje, addera en mix av Ketil Kronbergs råvilja, Anton Åkerlunds slit och Alexander Hedlunds kylighet och runda av med Dalens hemliga ingrediens som legat och marinerat hela säsongen för att smaka som allra bäst i slutspelet: Johan Larsson!

Umeå Energi Arena på torsdag… det vattnas redan i munnen! Revansch! KÄMPA DALEN!

Bli först att kommentera

Stort tack ”Dalendelicious” – Ett profilstarkt lag och minnen från säsongen

Av , , 2 kommentarer 0

När jag vaknade idag insåg jag att jag fortfarande har starka känslor som hänger kvar från gårdagens matcher. Detta inlägg tänker jag tillägna IBK Dalens damlag och de känslor som följde med gårdagens match, men även från hela säsongen som varit. Besvikelsen över att Dalen, trots en makalös upphämtning och en riktigt imponerande andra halva av säsongen, missar slutspelet med i princip minsta marginal, likväl som tomheten som kommer med insikten att säsongen är över.

Samtidigt har jag tagit med mig mycket glädje och funnit att jag känner väldigt starkt för laget som i mångas ögon var utdömda redan från start. Dalen gick in i säsongen som en riktig underdog, trots att försäsongen var lovande och flera intressanta spelare värvats in, Matilda Wirthig blev uttalad första målvakt, en stark tränarkonstellation var på plats och det sprudlade av positiv energi inom föreningen.

 

En säsong med IBK Dalen – profiler och minnen

För egen del hade jag tidigare bara sett några strömatcher med Dalen, främst derbyn mot IKSU och dylika publikmatcher, men inför säsongen bestämde jag och Maria oss för att vi skulle bli mer engagerade i fler av Dalens lag – vilket medförde att många timmar spenderades på försäsongen Scandic Cup med att ”scouta” samtliga av Dalens allsvenska lag likväl som lagen i svenska superligan.

Det innebar att Dalen i mina ögon var ett relativt anonymt gäng för mig, men direkt slogs jag av att laget var fullproppat med skickliga och hårt arbetande spelare och jag såg fram emot att få se deras utveckling under säsongen, likväl som hur Dalen skulle växa samman i jakten på att återvinna stämpeln som ett givet slutspelslag.

Jag noterade tidigt Clara Forssén och Sandra Törnqvist för deras kvickhet på planen, det gick inte att ta miste på Frida Erikssons otroliga teknik eller Victoria Ströms energi och styrka.

Sandra Törnqvist (till vänster) Clara Forssén (mitten) Felicia Lilja (till höger) Foto: Magnus Andersson

Sandra Törnqvist (till vänster), Clara Forssén (mitten), Felicia Lilja (till höger)
Foto: Magnus Andersson

Under säsongen har ledargestalter som Linn Mikaelsson och Felicia Lilja visat vägen för laget, spelare som Anna Skyltbäck och Elsa Frisk växte bara mer och mer ju längre säsongen gick och Matilda Wirthig har visat gång efter annan att hon besitter kvaliteter som borde ge henne chansen i landslaget så småningom.

 

Linn Mikaelsson Foto: Magnus Andersson

Linn Mikaelsson
Foto: Magnus Andersson

Backduon Linnea Nylén och Jonna Loo gjorde livet surt för motståndare och visade stabilitet som få, Loo fick göra sitt första mål i SSL (och vilket mål dessutom!) samtidigt som förstnämnda Nylén förmodligen fick flest omtalanden i Marias ”topp-3″ som vi körde här i bloggen under en tid.

Elsa Frisk Foto: Magnus Andersson

Elsa Frisk
Foto: Magnus Andersson

Jag blickar tillbaka på säsongen och gläds över möjligheten att ha fått intervjua tekniska Camilla Lundin och tränare Christer Jernberg som inte räds att uttrycka sig i sociala medier emellanåt och som tillsammans med kollegan Claes Bredemo tog Dalen nästan hela vägen till slutspelet.

 

Säsongen då?

Ja, Dalen inledde säsongen tungt, vann några bortamatcher, förlorade alla hemmamatcher. Flera av förlusterna på hemmaplan var dessutom matcher som Dalen borde ha vunnit, alla förutsättningar fanns liksom där i matcherna, men Dalen hade svårt att hitta samspelet emellanåt och det märktes att laget behövde tid på sig att spela ihop sig.

Och visst blir det ofta så när nya spelare kommer in i ett lag, det tar i regel tid att sätta spelet. Vissa lag går ut starkt redan från början av säsongen, men svalnar allt eftersom andra lag börjar komma ikapp – andra öppnar svagare, men blir starkare ju längre säsongen går allt eftersom laget växer samman. Dalen föll definitivt in i den senare kategorin denna säsong.

Den stora vändpunkten kom egentligen i samband med det nya året, 2018. Dalen chockade många genom att slå Jönköping med stora siffror, därefter föll både Warberg och Rönnby innan någon började räkna med Dalen på allvar. Faktum var att Dalen under den första halvan av säsongen länge låg på en nedflyttningsplats, eller strax ovanför det nedre strecket. Jag fick känslan av att laget aldrig tvivlade på sig själva, men många inklusive jag själv var nog oroliga för hur det skulle gå framöver.

Victoria Ström Foto: Magnus Andersson

Victoria Ström
Foto: Magnus Andersson

Jag skrev bland annat i bloggen att Dalen i första hand behövde säkra kontraktet, att det var för tidigt att börja blicka uppåt mot slutspelsplatsen, även om den helt klart låg inom räckhåll. Det sammansvetsade och samspelta Dalen vi fick se under andra halvan av säsongen var dock klart värdiga och redo för ett slutspel.

Om Dalen haft möjligheten att spela på det viset hela säsongen, hade det inte varit en kamp på mållinjen, Dalen hade varit tokgivna i slutspelet. Och det ger mig väldigt stora och goda förhoppningar inför nästa säsong – får Dalen bygga vidare på den grund som lades denna säsong, då blir Dalen att räkna med!

 

Nästa säsong?

För egen del ser jag fram emot att följa Dalens silly season närmast framöver, jag längtar redan till Scandic Cup och slutligen hoppas jag få chansen att bjuda på fler spännande intervjuer med spelare och tränare här i bloggen och kanske på sikt, även i podden.

Har ni någon spelare, tränare eller annan engagerad inom Dalen ni skulle vilja läsa eller höra i en intervju? Hör gärna av er och tyck till, tipsa eller ge feedback över bloggen om ni så önskar!

Sist, men inte minst, tack för en fantastiskt underhållande säsong Dalen – jag har sagt det förut, ursäkta språkbruket, men ni var så jävla förtjänta av ett slutspel! Ge er inte, ni kommer igen! Kämpa Dalen!

2 kommentarer

Tack för en spännande säsong, ”DirtyDalen”!

Av , , 2 kommentarer 3

Tack för en spännande säsong ”Dirty Dalen”!

Ja, ganska nyligen stod det klart att IBF ”Dirty” Dalens herrlag åker ur allsvenskan norra och därmed är klara för spel i division 1 norrland nästa säsong. Det är nu med blandade känslor jag ska försöka skriva några summerande rader om säsongen för ett lag jag nyligen stiftade bekantskapen med. När jag var nere tillsammans med Maria och kikade på den avgörande kvalmatchen mot Örnsköldsvik för snart ett år sedan hade jag ingen aning om just hur mycket jag skulle fastna för det lag jag då för första gången såg spela och de många sköna profiler som huserar där.

Glatt överraskade blev vi visserligen över att få se några bekantingar sedan tidigare, Andreas Berglund som vi sett spela med IBK förut, Ludwig Svensson som hade fått några byten i svenska superligan och Magnus Enström som vi spelat innebandy med på Iksu – ovetandes då om att vi spelade med en spelare från division 1 (som med enkelhet sprang 1400 varv runt oss).

Det var dock även där vid kvalmatchen vi bestämde oss för att vi skulle kika närmare på Dalen under Scandic cup – och resten är egentligen historia. Kombinationen av fart, känslor och finlir gjorde det uppenbart att vi hittat ett riktigt guldkorn och sedan dess har vi blivit bjudna på många sköna bataljer och trots att Dalens (första) sejour blev kort, slog ändå nykomlingen Dalen bland annat serievinnaren Salem och sett till många av resultaten under säsongen var det egentligen inte mycket som skiljde uttåg från nytt kontrakt.

 

Vad händer nu?

Jag är övertygad om att Dalen kommer tillbaka till allsvenskan igen – jag ser detta som en god möjlighet för Dalens unga lag att bygga vidare på det laget redan påbörjat med kunniga och påhittiga tränare och en spännande spelaruppsättning som blandar förmågor och spelstilar, men som förenas i skön laganda och hårt arbete. Läge och chansen att bygga kontinuitet och samla på sig erfarenhet.

Vi kan räkna med närmare besked framöver vad gäller lagbygget och vilka spelare respektive tränare vi kommer få återse nästa säsong. Några glada besked fick vi redan idag, när jag och Maria ställde frågan, men inlägg om detta kommer framöver.

För egen del ser jag fram emot att få lära känna division 1 norrland lite närmare och jag tänker fortsätta göra vad jag kan för att nå ut till fler innebandyintresserade här i Umeå och uppmana dem att ta sig ner och ge Dalen en chans – jag lovar att ni inte kommer bli besvikna!

 

Ett försök att summera en säsong med Dirty Dalen

När jag blickar tillbaka över säsongen som varit kan jag konstatera att det är ett profilstarkt lag vi fått följa. Under säsongen fick jag bland annat en innebandycrush på Christoffer Dahl som i sin tur ”crushade” inte bara en utan två matcher i övertid när han gjorde det matchvinnande målet för Dalen i de båda matcherna – och vilka mål dessutom!

Maria och jag fick äran att intervjua energiknippet Jacob Mäkeläinen till bloggen och genom en fin gest från tränare Fabian Karlstén fick vi även tag i ”Mäkis” åtråvärda matchtröja. Tack ännu en gång Fabian och likväl tack Jacob för intervjun!

Framför kassen har vi framför allt fått följa de båda förstamålvakterna, ja, de har egentligen inte kunnat separeras i en första- respektive andraspade, Anders ”the living wall” Grahn och kvicke Tobias Svensson. Genom gediget målvaktsspel har den yttersta frontlinjen med skarpskytten Vidar Mårtensson och ”finlirkaren” Gustaf Rönnholm i spetsen kunnat göra livet surt för motståndarförsvaren utan att behöva oroa sig för konsekvenserna. Nå, kanske oroa sig lite, men det har tuffa backar såsom Gustaf Hedström och Linus Andersson tagit hand om och försäkrat sig om att det inte blivit alldeles för mycket vilda västern!

Jag konstaterar att vi fått se en väldigt underhållande säsong och jag ser som sagt mycket fram emot att följa med laget ner i division 1 och lära känna ”Dirty Dalen” ytterligare.

Avslutningsvis vill jag tacka hela laget, spelare, likväl som tränare för säsongen – hoppas att vi ses igen nästa säsong! Passar även på att skicka en hälsning till sekretariatet och framför allt till Dalens karismatiske speaker – Pasi, om du läser detta, hoppas att du signar på för en till säsong med favoritsonen och Dalen!

2 kommentarer

Nytt poddavsnitt, slutspelsjakten, kvartsfinalmotståndet och glädjebeskedet(n)

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag inleder söndagen med ett kortare inlägg, men senare under dagen kan ni räkna med ytterligare inlägg där jag tänkte skriva några rader om IBF Dalen-herrarnas uttåg ur allsvenskan norra.

 

IBNorrland avsnitt 5 uppe

Ett nytt poddavsnitt ligger nu uppe på Soundcloud där jag och Maria kollar till läget i några av de högsta serierna på dam- och herrsidan i norra delarna av innebandyn och bland annat pratar lite silly-nyheter kring flera av Dalens lag, slutspel och slutspelsjakt, samt kval och uttåg. Som bonus bjuder vi på hur man uttalar Djurgården och den spelare som enligt Maria är ”typ den bästa spelaren ever” :)

Avsnittet hittar ni genom att söka på IBNorrland via Soundcloud eller genom att klicka på länken nedan:

 

Slutspelsjakten pågår för fullt…

… för Dalens damlag i svenska superligan. I fredags spelades en mycket underhållande match mot topplaget Täby där Dalen slutligen tog med sig en poäng efter att matchen gick hela vägen till straffar. I sociala medier har det beskrivits som att ”Dalen snodde en poäng”, vilket jag upplever blir lite missvisande även om det självklart syftar till att Täby utifrån tabell m.m. ”ska” vinna mot ett lag som Dalen. Faktum var dock att Dalen gjorde en väldigt bra match och var mycket nära på att ta fler än bara en poäng och det kändes inte alls som om Täby hade full kontroll över matchen, snarare tvärtom stora delar av matchen.

I slutskedet av matchen skadades Camilla Lundin som för övrigt under matchen bjöd på några galet läckra passningar, men glädjande nog meddelade hon senare att det rörde sig om en lårkaka och hon bör sålunda vara tillbaka i spel ganska snart.

Caroline Stattin stod för en väldigt fin prestation och var riktigt bra matchen igenom, fixade bland annat på egen hand ett power play till Dalen genom hennes skickliga sätt att hantera bollen i en kvick kontring som tvingade försvarare att värja sig med mindre schyssta medel. Stattin som även valt att förstärka Dalens allsvenska lag till nästa säsong, vilket känns som ett väldigt spännande och bra tillskott till ett ungt lag som kan vara hjälpta av en rutinerad spelare som Caroline som kan hjälpa de unga spelarna att utvecklas.

Vad gäller slutspelsjakten är förutsättningarna i grova drag följande: med två matcher kvar att spela är det fem lag som slåss om två slutspelsplatser. Till vänster är respektive lags tabellplacering och poäng, medan ni till höger kan se vilka återstående motståndare de ställs mot i de sista två matcherna.

Tabellen
7. Sirius (30p) – Karlstad, Telge
8. Dalen (28p) – Telge, Malmö
9. Malmö (27p) – Endre, Dalen
10. Karlstad (26p) – Sirius, Warberg
11. Warberg (25p) – Kais Mora, Karlstad

Utifrån tabelläget ser vi att Dalen har allt i egna händer, två vinster innebär att Dalen är klara för slutspel oavsett resultat i övriga matcher. Närmast jagar Malmö underifrån och det ser på förhand ut som om vi kan få en sista helt avgörande match på hemmaplan för Dalens del när de tar emot just Malmö. Närmast möter dock Dalen Telge senare idag, ett lag som kämpar för sin överlevnad i bottenskiktet av tabellen och som spelat bra på slutet vad jag läst mig till. Budskapet de gått ut med i sociala medier är i vart fall tydligt: de kommer göra allt för att hålla sig kvar! Och det innebär förstås att Dalen kommer möta ett desperat och hårt slitande lag, vilket inte lär bli någon lätt match.

Nå, vi får se hur det kommer sluta, men klart är i vart fall att det blir väldigt spännande att följa den sista vägen till slutspelet nu. Når Dalen slutspelet? Jag hoppas verkligen – det är nu det gäller!

 

Och i slutspelet möter Dalen…

Falun. Ja, på herrsidan i svenska superligan blev det föga oväntat Falun som kommer stå för kvartsfinalmotståndet för Dalen och det är väl egentligen ingen idé att mata på med klyschor om att allt kan hända i ett slutspel med mera. Det är ingen dold hemlighet att Falun och Storvreta är storfavoriter till guldet och alla lag som ställs mot dem är per automatik tippade att förlora av allt och alla – medan inbitna supportrar och partiska journalister letar infallsvinklar och argument för att ändå bygga upp hype kring det egna nederlagstippade laget.

Jag faller ju in under kategorin inbiten supporter numera och visst känns det oerhört tufft att ställas mot Falun i bäst av sju, men samtidigt ska det bli väldigt roligt med kvartsfinaler mot Falun! Det är ett väldigt underhållande lag, det kommer lockas mycket publik och det lär bli fartfylld innebandy och hela matchserien lär bli en minst sagt lärorik resa för Dalens unga spelare som aldrig upplevt ett slutspel förut.

Dalen går in i slutspelet med en god känsla, har byggt upp något som börjat ge allt bättre resultat mot slutet av säsongen och jag vet att de är taggade till tusen – vilket kommer bli nyckeln för att kunna rå på Falun: vilja, kämpaglöd och laget! De bitarna har Dalen och nu är det bara att köra på, kämpa Dalen!

 

Glädjebeskedet

För de av er som möjligen inte följer Dalen i sociala medier så noga har det kanske slunkit er förbi att Mattias Wallgren gjorde sin första innebandyträning sedan han skadade sig olyckligt i säsongens första match mot AIK. Det är förstås jätteroligt, Wallgren är en väldigt skicklig och hårt arbetande spelare med mycket karaktär på och av planen. Under försäsongen var Mattias i en imponerande form och jag tror att alla som såg honom spela där och då räknade med att han skulle göra en mycket bra säsong. Knäskadan satte tyvärr stopp för det, men nu är alltså Wallgren på väg tillbaka.

Frågan har också ställts om Mattias kommer kunna spela redan denna säsong. Jag är visserligen inte medicinskt kunnig, men jag ser hellre att Mattias är helt återställd när han väl gör comeback, snarare än att han slängs in för tidigt och riskerar att skada sig igen. Jag tror sålunda att vi får räkna med att han inte spelar något mer denna säsong, även om det framgått i medier som hoppfullt och upp till sjukvården om kroppen är redo, men att han kan börja köra på redan nu bådar gott inför nästa säsong.

 

Tre år till (ett andra glädjebesked)

Nu är det också klart – Måns Parsjö-Tegnér har skrivit på för ytterligare tre år med Dalen! Det är ett minst sagt glädjande besked att Måns fortsätter i Dalen – en spelare som förutom att vara extremt skicklig på att läsa av spelet och täcka bollar, har en mycket viktig roll på planen genom att han dirigerar lagkamraterna, eldar på vid behov och utstrålar både pondus och mycket vilja! Parsjö-Tegnér är en sådan där målvakt som kliver in på planen och bara äger den, något jag alltid imponerades över hos Patrik Åman och som jag alltid imponeras över hos Måns Parsjö-Tegnér!

Det står därmed också klart att Dalens lagbygge inför kommande säsonger behåller en viktig del av lagets stomme – och förhoppningsvis medför det att fler hakar på!

 

Bli först att kommentera

Dalen – Växjö (5-4): Grattis till slutspelet Dalen! Målvaktskampen, sex raka och slitkedjan

Av , , Bli först att kommentera 0

Dalen – Växjö (5-4): Nu är det klart – stort grattis till slutspelsplatsen IBK Dalen!

Det krävdes inte resultat i några övriga matcher, Dalen ordnade slutspelsplatsen helt på egen hand genom att plocka samtliga tre poäng i matchen mot Växjö idag! Och visst bjöds det på en värdig avgörande match också där Patrik Rokkas gameface talade sitt tydliga språk redan från matchstarten: håll i er, nu blir det åka av!

Det gav lite försmak på slutspelskaraktären i matcherna där båda lagen visade mycket känslor, vissa förvisso för mycket känslor – Ludwig Persson som kastade iväg Mattias Ljunggrens klubba upp i luften farligt nära flickorna som agerade sargvakter kändes sådär ärligt talat… och renderade i 2+10 – däremot var tränare Niklas Nordén lugn och sansad, något som ändå tonade ned känslan av att det var slutspelskaraktär i matchen något.

För Dalens del upplevde jag att laget kändes kollektivt laddade för att gå in och kriga till sig slutspelsplatsen och belöna sig själva för allt det hårda slitet hela säsongen och försäsongen. Det märktes på spelarna som gick in helhjärtat i matchen, men kändes sammansvetsade på ett sätt som gjorde att nerverna hölls i schack.

Det finns så många jag skulle kunna välja ut av olika anledningar och lyfta fram här, men jag kan inte kan ta med alla så jag har valt ut några stycken här nedan, håll till godo!

 

Målvaktskampen

Lagens båda målvakter, Eero Kosonen och Måns Parsjö-Tegnér gjorde ingen besviken och visade varför de får mycket skriverier i media. Kosonen är både stor och kvick, vilket gör att han bjuder på små, små luckor och snabbt tätar till dem också när skottet väl avlossas. Parsjö-Tegnér är snabb och vig, läser spelet bra och spelar med enormt mycket vilja och det känns ibland som om han kan tvinga bort bollarna bara med tanken – hur viktig är han inte för Dalen egentligen?!

 

Sex raka…

…matcher har Viktor Nystedt gjort mål i. Det började i vinsten mot Linköping och sedan dess har Viktor visat gång efter annan att han vet var nätet finns – och hur han ska föra bollen dit. Och som så ofta får han det att se löjligt enkelt ut, antingen genom att springa igenom och förbi en tre-fyra motståndare och dra in den bakom målvakten, eller genom att skjuta i princip från mittplan och förvåna samtliga i arenan.

Nystedt valde variant nummer två idag, kvitterade matchen till 3-3 i tredje perioden och ingjöt extra energi till lagkamraterna.

 

Slitkedjan

Valde jag att kalla trion Patrik Rokka, Anton Åkerlund och Ketil Kronberg som bokstavligen slet arslet av sig (ursäkta språket) där ute på planen. De skapade stundtals mycket fint tryck i anfallsspelet och det hårda arbetet i hemjobbet och på mittplan måste noteras!

Det känns också riktigt roligt att notera att Anton Åkerlund är tillbaka! Jag skrev för ett tag sedan att Anton varit lite osynlig, sett till den fina första halvan av säsongen han gjorde, men på sistone har han tagit för sig allt mer igen och idag var Åkerlund en viktig anledning till att Växjö kammade noll i Umeå.

 

Innebandygodis

I slutperioden bjöd både Jim Johansson och Sebastian Degeryd på innebandygodis med sina respektive mål som vi i publiken fick avnjuta färska och nytillverkade direkt från första parkett. Jag kan inte bärga mig till dess att high lightsen är uppe, men Degeryds smällkaramell en hårsmån ovanför Kosonen gick inte av för hackor!

Jim Johansson blev förresten med sina två mål och sitt hårda slit matchens hjälte och jag vågar mig nog på att påstå att det är många av oss som är oerhört glada att Jim är tillbaka på planen i Dalens färger!

 

Några avslutande tankar inför slutspelet

Precis som föregående säsong tog sig Dalen till slutspel med små marginaler. Det skiljer sig dock en hel del vad gäller känslan i laget, såsom jag upplever det. Förra säsongen kändes Dalen i en svajande form med frågetecken på vilka som skulle kliva fram och göra det. Den här säsongen känns det i stället som om Dalen hittat formen lagom till slutspelet och har nu äntligen fått ihop tre jämnare femmor som känns trygga och där skärpan också finns. Dalen känns hungrigare denna säsong och det är ingen hemlighet att vilja kan åstadkomma mycket!

Jag vill avsluta med att säga stort grattis Dalen – ta med er energin och den goda känslan från detta och ge järnet i slutspelet nu!

Bli först att kommentera