Etikett: nordvall

Romsons obehagliga könskrig

Av , , 2 kommentarer 20

Läs det här stycket:

Och här misstänker man ju att när det framför allt är vita, heterosexuella, medelålders män som sitter på makten, ja då är risken att samhället byggs utifrån normen om vita, heterosexuella, medelålders män, och det blir fel. För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor, ni vet sådana som har lika värde men som är olika på alla möjliga sätt. 

Byt nu ut ordet <vit> mot <svart>, <heterosexuell> mot <homosexuell> och <män> mot <muslim> eller varför inte <judar>.

——————-

Den som klarar av att rentvå sitt samvete från den textraden skulle sannolikt inte ha något samvete. Eventuellt bara besitta en fruktansvärt dålig människosyn med mycket obehagliga undertoner.

Miljöpartiets Åsa Romson kunde dock slänga sig vilt med att hänga ut heterosexuella medelålders män under sitt tal på Almedalen. Det gick, i alla fall inom de radikalfeministiska kretsarna, hem. Och även fast de kretsarna är högljudda så tillåter jag mig själv, i vart fall hoppas, att gemene person tyckte det var ett obehaglig tal som i mångt enbart syftade till att hänga ut män som (o)djur. Romson väljer i talet att göra en motsättning mellan vita män och människor.

Tyvärr var inte det här en ny nivå av radikalitet inom radikalfeministisk analys, utan en fortsättning av den allt mer fördummande uppdelningen av människor.  Vit mot svart. Man mot kvinna. Hetero mot homo. Analysmetoden har än inte fördömts av den breda massan. Den har snarare letat sig in från radikala partier till de etablerade som Socialdemokraterna. Det fungerar än så länge, eftersom den ”slår uppåt”. Men när slår den om? Hur hanterar vi en omvänd tågordning?

Radikalfeminismens analys har för länge sedan spårat ut. Det personifieras av Åsa Romsons tal:

Mycket förenklat kan man säga att klimatförändringarna orsakas av rika män, men drabbar fattiga kvinnor. Det är samma mönster oavsett om vi tittar i Sverige, Europa eller världen.

Dagens passiva klimatpolitik är att sätta lata mäns intressen framför kvinnor och barns.
Det måste ifrågasättas.

Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobben varje dag?
Vad är det som säger att
mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo?
Och vad är det som säger att den svenske
mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd? 

Klimatförändringarna visar att världen är i akut behov av en feministisk politik.

Radikalfeminismen försöker måla upp dikotomier som inte existerar, eller som åtminstone är helt irrelevanta för inbördes jämförelser.

Politiken står inte mellan en stadsjeep eller tunnelbana. Mig veterligen betalar staten inte ut stadsjeepar. Motsatsparet mellan Bromma flygplats och en kvinnlig student är helt absurd. Bostadskrisen slår lika hårt mot alla studenter oavsett kön och Bromma flygplats kan på intet sätt stå som ett hinder mot bostadsbyggandet.

Och sist men inte minst. Sen när har mannen rätt att äta kött? Vilken lagstiftning fastställer det? FNs lista över mänskliga rättigheter?

Klimatförändringarna visar inte att världen är i akut behov av en feministisk politik.

Däremot påvisar Åsa Romsons tal i Almedalen att svenskt debattklimat är i behov av ett bryskt uppvaknande från den radikalfeministiska tankesättet. Den diskurs som delar upp människor i allt fler grupper och tillhörigheter är fördummande och kontraproduktiv. Den är totalitär genom att diskvalificera människor genom att enbart se till deras yttre attribut. Hudfärg, kön, etnisk tillhörighet.

Världshistorien bevisar att det inte är på den vägen vi vill vandra.

Rasismen och Almedalen

Av , , 3 kommentarer 5

Idag startar Almedalsveckan. Jag och 25 000 andra politiker, företagare, organisationer och journalister förväntas delta under veckan på en mängd seminarium och debatter.

För mig är det första gången jag ska delta och därtill vara med i två debatter om arbetsmarknaden för unga och Sveriges konkurrenskraft som IT-nation. Trots att vädret verkar bli symptomatiskt svensk med regn och rusk så hoppas jag på ett soligt och fint debattklimat med många intressanta föreläsningar och möten med duktiga människor.

Almedalen är dock förtäckt av mörka moln av rasistiska partier. Svenskarnas parti demonstrerade igår och förra årets lärdomar talar för att det kommer bli fler rasistiska demonstrationer under veckan som går. Sverigedemokraterna har sin dag på tisdag och de främlingsfientliga och starkt invandringskritiska krafterna rider på en uppåtgående opinionsvind.

Sedan senaste valet 2010 har allt mer av den offentliga debatten handlat om minskad tolerans och ett ökat ”behov” av att ställa grupper av människor mot varandra. Det är en tragisk utveckling som tyvärr inte låtit sig stanna vid främlingsfientlighet, utan även tar sig allt mer uttryck i ett samhälle i allt fler fragmenterade kvoter.

Metoden för att övervinna rasismen har främst från vänsterkanten utgjorts av högljudda protester, förstörda torgmöten, våld och blockader på skolor. Metoderna kan verka handlingskraftiga, men är för mig en metod som blir kontraproduktiv. SD är av folket valda och med demokratin följer ett ansvar att respektera dess grundläggande principer. Det är med demokratiska metoder vi slå ner på de argument och den människosyn som detta parti bygger sin politik på. Genom att ta debatten.

Parallellt med den här utvecklingen har även argumenten förefallit att bli allt mer ekonomiska.

Är invandringen lönsam eller ej?

Det är en icke-fråga. Vi står upp för människovärdet och vi som ett rikt land byggd på demokratisk grund har ett ansvar att stötta människor som flyr sina hemländer från krig och förföljelse. Det handlar inte om lönsamhet. Människovärdet är aldrig lönsamt. Det är något absolut. Det måste dessutom fler länder i främst EU förstå.

Ingen människa är mer värd än den andra. Vi är alla lika värda- oavsett vad.

Jag hoppas att alla partier står upp för det när de mörka molnen drar in över Almedalen.

Hur mår barnen i förskolan?

Av , , 2 kommentarer 8

Svensk förskola har aldrig varit så stor som den är nu. Nästan 9 av 10 barn i åldern 1-5 är inskrivna vilket innebär att omkring 490 000 barn dagligen spenderar tid i dess lokaler. Ökningen har varit stor det senaste årtiondet.

Samtidigt som allt fler lämnas till förskolans omsorg på heltid vet vi knappt något om förskolans påverkan på barnen som är där. Vi kan mäta det i de kvantitativa måtten på inlärning och kognitiv utveckling, men deras psykosociala och fysiska hälsa är sällan på tapeten.

Ulla Waldenström, professorn vid Karolinska institutet, kritiserar i en ny bok citerad i Lärarnas tidning att bristen på forskning på området är påtaglig. Hur kan det vara så att en miljö där nästintill varje barn i Sverige vistas större delen av sin vakna tid inte forskas på?

Oavsett hur positiv man än må vara till förskolan så måste väl det rimligen vara än viktigare att följa upp hur den påverkar barnen i fysisk och psykosocial bemärkelse? För mig känns det som en självklarhet.

Ulla säger till Lärarnas tidning såhär om orsakerna till bristande forskning:

< En anledning till att förskolan undgår kritisk granskning är debattklimatet, menar Ulla Waldenström. Den som kritiserar förskolan riskerar att bli stämplad som antifeminist. Hon beskriver det som att jämställdhetsperspektivet har ”lagt en våt filt över förskoledebatten”.

– Att det är politiskt inkorrekt att kritisera förskolan är ett stort hinder mot en frisk debatt, vilket till och med märks i myndighetsrapporter> 

Är det så att det är politiskt inkorrekt att ha ett kritiskt och vetenskapligt förhållningssätt till förskolan? Är vi inte villiga att utforska konsekvenserna eftersom det är en så inarbetad samhällsstruktur redan?

Förskolan är i grund och botten en mycket positiv miljö som stimulerar till lärande, men att ta reda på dess brister är nog så viktigt. Hur ska vi annars kunna utveckla en så populär verksamhet?

Förskolan måste hålla en så hög kvalitet som möjligt när det kommer till alla parametrar och inte enbart stanna vid att mäta lärandemål. För att kunna optimera och utveckla den populära förskolan måste forskning också göras på området. Men för varje pedagog och barns bästa måste tiden med varje barn öka, vilket kräver färre barn per pedagog. Det handlar om politisk prioritering och för mig och Kristdemokraterna är det en självklarhet.

Vackra ord Lindberg! – (S)en då?

Av , , Bli först att kommentera 9

Kommunalråds-kandidat Hans Lindberg (S) tycker att Alliansen klagar och inte kommer med idéer till utvecklingen av Umeå. Jag kan delvis ge honom rätt.

Det finns betydligt mer att göra för Umeås tillväxt än vad Moderaterna och Alliansen föreslagit. Umeås företagsklimat är mycket undermåligt, vilket Svenskt näringslivs ranking visar år efter år. Skatterna ligger bland de högsta i landet och en sänkning av den har lagts på is, vilket är under all kritik. Alliansen borde tydligare företräda och värna om bra företagsklimat, och markera rågången mellan vad politiker ska syssla med och vad företagen ska syssla med. Borgerlighet ska grunda sig i värnandet av medborgarnas pengar, ett fritt näringsliv och ett litet men effektivt kommunhus.

Men i Lindberg båt sitter de mest tillväxtfientliga partierna. Privata alternativ i vården lär vara livrädda för att ens försöka etablera sig här, efter S och V notoriska motstånd till äldres rätt att få bestämma själv över vem som ska utföra vården. Miljöpartiet har antagit det mest radikala tillväxthämmande programmet och i Umeå har de för avsikt att höja skatten. Skattehöjningar är ”kaffepengar”, enligt gruppledaren Nasser (MP).

Samtidigt vill Socialdemokraterna försvåra för företagen att anställa genom att höja kostnader och ta in mer pengar till statens stora kassa. Centralstyrning är tydligen boten på arbetslösheten. Klassisk S-politik som ledde till högsta arbetslösheten i brinnande högkonjuktur 2006.

Det är den politiken som Hans Lindberg menar ska leda till ”hållbar tillväxt där jobben är oerhört viktiga…” och han anser sig ha insett att  ”… vi konkurrerar om arbetskraften nationellt och internationellt vilket visar på att vi måste vara intressanta som stad och då behövs samverkan, kultur ,stadsutveckling och forskning”. 

Det är fina ord. Men på vilket sätt försöker styrande Socialdemokrater och Vänsterpartister i Umeå underlätta för företagen att bidra till det? Och hur kommer nämnda partiers politik att överhuvudtaget ens leda till stärkta förutsättningar för företagen att konkurrera på nationell och internationell marknad?

Det får Hans Lindberg gärna svara på i ett blogginlägg.

Vem bryr sig om pensionen?

Av , , Bli först att kommentera 3

Pensionsföretaget Alecta släppte igår en rapport med titeln ”Ett långt arbetsliv börjar tidigt”.

Rapporten visar på konsekvenserna av en samhällssyn där förståelsen för pensionen försvunnit i och med att merparten av pensionsavsättningarna bara sker bakom hux flux. Den sätter fingret på ett par centrala problem som måste lösas och som alla ungdomar bör vara medvetna om!

Ett grundproblem är att vi idag pluggar 1/3 av livet, jobbar 1/3 och förlägger resten som mer eller mindre glada pensionärer. Tyvärr styrs ju mycket av den glada pensionen av hur glatt pensionsutdraget ser ut. Och i många fall ser det tyvärr inte superglatt ut. Det beror på att vi jobbar få år, kommer ur plugget för sent och glömmer bort att fundera över den egna pensionen.

Alectas rapport tar upp följande problem.

  • Inträdesåldern(när 75% av en årskull är sysselsatt) har stigit till 26 år, från 20 år på slutet av 1980-talet.
  • Sverige har näst högst examensålder i OECD-området på hela 30 år. Bäst är Storbritannien på 24 år.
  • Svenska ungdomar idag kommer tappa uppåt 2,5 miljoner i pensionskapital

Åldersförändringarna kan låta små, men varje år som sysselsatt med pensionsgrundande inkomst ger stora effekter senare i livet. Det är inga oväsentliga problem vi snackar om här. Och ett av problemen består i att ungdomarna inte förstår hur deras val mellan studier och ströjobb efter gymnasiet påverkar deras förutsättningar till en bra pension. Hur mycket pengar man tappar är häpnadsväckande. Och här har vi en del av problemet.

När jag var på presentationen av rapporten var Tomas Eneroth(S) i panelen. Hans ord ”Jag tror inte vi löser detta genom att snacka pension med våra 18-åringar”. Nej det är knappast lösningen, men jag tror det är just där vi måste börja. Att bilda våra ungdomar och få dem att fundera och förstå hur inkomsten om väldigt många år påverkas av de beslut vi fattar idag. Det skapar i grunden en sund insikt. Det är betydligt värre att vakna upp åren innan pensionen och inse att pengarna inte riktigt var det man tänkte sig.

Höjd pensionsålder är ofrånkomligt för att hela pensionssystemet inte ska punkteras. Svenskt högskolesystem måste också ses över för att öka drivkrafterna att bli klar med utbildningen. Allt för många släpar runt på strökurser för att anse sig ”sysselsatta”. Ökad förståelse och eget ansvarstagande ett annat som måste börja kommuniceras. Men sen måste de ekonomiska drivkrafterna öka:

Rapporten visar att alla länder där utbildningen ger lägre ekonomisk utveckling också har betydligt högre snittålder på studieklara. Värnskatten och svensk progressiv inkomstskatt är ett betydande problem. Därtill har få möjlighet att få pengar över efter betald skatt, vilket gör att få har råd att spara till framtiden. Det gör oss sårbara.

Vi gör dagens ungdomar en björntjänst av att inte snacka om pensionen i högre utsträckning. Kanske kan en siffra på 2,5 miljoner i tappat pensionkapital vara en tankeställare.

 

 

 

 

 

Vad tycker jag om företagande?

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Skärmavbild 2014-06-12 kl. 15.35.30

Jag kandiderar till riksdagen för Kristdemokraterna i höstens val. För mig kommer arbetsmarknad och företagsfrågor alltid ha hög prioritet helt enkelt för att det berör så många och utgör grundstommen i vårt samhällsbygge.

Här, i Företagarnas kandidatguide kan ni se hur jag svarat på de frågor som de ställt:

http://kandidatguiden.se/kandidat/thomas-nordvall/

 

Moderaterna har för låga skatteambitioner!

Av , , 1 kommentar 2

Skriver idag på Nyheter24.se om Moderaternas flörtar med Socialdemokraterna:

 

Statsminister Fredrik Reinfeldt och finansministern Anders Borg har nu markerat att Sveriges moderata arbetarparti inte tänker sänka skatterna något mer. Att flörtarna funnits med socialdemokratiska väljare visste vi, men detta giftermål mellan socialdemokraterna och moderaterna var varken önskat eller väntat. Det känns bara som en tidsfråga innan duo Reinfeldt-Borg kastar namnet ”Nya moderaterna” över bord till förmån för ”socialmoderaterna”.

När Alliansen vann valet 2006 påbörjades viktiga reformer för ökad frihet, ett sundare företagsklimat och mer pengar i plånboken för alla arbetande människor. Det var viktiga steg för att minska den tunga skattebörda som svenska folket bar på. Förre statsministern Göran Persson (S) bevingade ”Vi har socialiserat sparandet och privatiserat skuldsättningen” talade sitt tydliga språk. Viktiga skattereformer har gjorts, men än lever den tunga skattebördan kvar.

Jämfört med 2006 får människor behålla upp till 2 200 kr mer per månad när skatten är betald. Det är en betydande förändring som inneburit mycket för människor i Sverige och i synnerhet hjälpt de med små ekonomiska marginaler att få ekonomin att gå ihop. Reformerna har resulterat i fler jobb, ökade skatteintäkter och ökad lönsamhet att arbeta. Sverige har dock fortfarande en av världens högsta skatter på arbete. Skattetrycket uppgår till 44,2 procent och fortsatt har Sverige ett av världens högsta marginalskatter. Det är med den bakgrunden som statsministern och finansministern uttrycker att de är nöjda och påstår att det helt plötsligt är att ”ta ansvar” att inte fortsätta sänka skatterna på arbete. Istället vill man höja ett flertal skatter. För en sann borgerlig regering borde ansvar betyda att hushålla med skattebetalarnas pengar. Med höga skatter bör reformutrymme skapas genom minskade statliga utgifter. Varje krona som är överflödig staten ska stanna i enskilda människors och familjers plånböcker.

Moderaterna har uppenbarligen alldeles för låga ambitioner med skattepolitiken. Giftermålet med Socialdemokraterna hindrar fortsatt borgerlig politik i frågan. En borgerlig regering kan inte nöja sig med att människor beskattas så hårt som svenska folket fortfarande gör. Det är fel att hårt arbetande människor betalar mer än hälften av sin lön i skatt. För oss unga kristdemokrater kvarstår reformviljan för att främja frihet, flit och entreprenörskap. KDU är Sveriges borgerliga ungdomsförbund och vi kommer fortsätta att arbeta för sänkta skatter och minskade statliga utgifter.

Christian Carlsson
Vice ordförande för KDU Sverige
Thomas Nordvall
Ekonomipolitisk talesperson för KDU Sverige

Debatt: Mer entreprenörskap krävs för fler jobb!

Av , , Bli först att kommentera 3

Skriver i Nya Wermlands tidning tillsammans med vår vice Förbundsordförande Christian Carlsson om vikten att premiera reformer för entreprenörskap och företagande:

 

Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har många viktiga reformer genomförts för att stärka svensk ekonomi och konkurrenskraft. Skatterna har sänkts för löntagare, progressiviteten i skattesystemet har minskat och det har blivit billigare att anställa. Det här har varit välkomna reformer i vårt omvända skatteparadis. Reformerna har ökat drivkraften att utbilda sig, de har gjort det mer lönsamt att anställa och människor har fått mer kvar i plånboken, vilket både skapat förutsättningar för ökad konsumtion och för människor att bygga upp ett eget sparande.

Sverige brukar utmärka sig positivt i många internationella jämförelser, men när det kommer till entreprenörskap och företagande hamnar vi efter. I en ranking från Global Entrepreneurship Monitor hamnar Sverige endast på 18:e plats av 24 industrialiserade länder. Det är inget att skryta med. Sverige är ett exportberoende land och vi måste fortsätta att stärka drivkrafterna för entreprenörskap och företagande för att kunna bibehålla en stark ekonomi och god välfärd.

Svenska företag är i behov av utbildad personal med rätt kunskap och kompetens och det krävs reformer på skolans och högskolans område för att tillgodose detta. Det är därför naturligt att diskussionen om svenska företags konkurrenskraft till viss del handlar om utbildningspolitik. Diskussionen får dock inte stanna vid detta.

Det måste löna sig för den som investerat i en kvalificerad utbildning och det måste löna sig att bedriva företag. Då duger det inte att Sverige har världens högsta marginalskatter – trots att vi under snart åtta år haft en borgerlig regering. Det duger inte heller att skatterna på företagande i jämförelse med andra länder är mycket höga. Skatt på utdelning och reavinst är nästan dubbelt så höga i Sverige som i OECD, vilket gör att färre vågar ta den risk och chans som företagandet ofta innebär för den enskilde. Personaloptioner beskattas dessutom upp till 67 procent vilket gör att de är närmast obefintliga i svenska företag. Konsekvensen blir att små nystartade och resurssvaga företag får svårt att locka till sig högkvalificerad personal genom framtida avkastning på företaget.

För att vi ska klara att möta framtida utmaningar krävs att arbetslinjen kompletteras med en företagarlinje som inte enbart uppmuntrar till företagande utan som också underlättar för små- och medelstora företag att växa sig starka. Vi unga kristdemokrater driver på för reformer som premierar hårt arbete, flit, företagande och entreprenörskap därför att en svensk företagarlinje är grunden för ökat välstånd och en bättre välfärd.

Vi vill se fortsatt sänkta arbetsgivaravgifter, reducerat sjuklöneansvar för mindre företag, minskade marginalskatter och skattereduktion för investeringar men också att skatter på utdelning och reavinst sänks och att personaloptioner främjas. Det är dags att Alliansregeringen visar att man till skillnad från tidigare socialdemokratiska regeringar inser företagandets betydelse för Sveriges fortsatta välstånd och framtida utveckling.

Christian Carlsson (KD)

Vice ordförande för KDU Sverige

Suppleant i Stockholm Business Region AB

Thomas Nordvall (KD)

Ekonomipolitisk talesperson för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet (KDU)

Debattartikel i Folkbladet

Av , , Bli först att kommentera 3

Skrev i Tisdags på Folkbladet Debatt om skolan: http://www.folkbladet.nu/787933/skolan-behover-ordning-och-bildning

 

Svenska resultat i PISA-undersökningen utvecklas sämst av alla mätta länder.
De flesta politiska partier tävlar nu i att förklara vilka orsaker som ligger bakom tappet och sammantaget förenklas bilden genom en vilja att lösa allt med mer pengar.
Det är politiskt bekvämt att kräva mer resurser till skolan för att lösa problem. Genom att föreslå mer pengar, mer lärare eller högre lön är det enkelt att visa på handlingskraft.
Det är dock en medicin som kan ge långtgående biverkningar.

Att Sverige i dag har bland de högsta skattetrycken borde ju borga för toppbetyg ifall pengar vore allt. Nu är det dock inte så.
För hur motiverade blir elever, föräldrar och samhälle av kunskapens dygd, genom att mer pengar forslas in i verksamheterna?
Knappast avsevärt. Tyvärr stannar debatten här, där vänsterpolitiker skjuter från höften mot fria skolvalet, vinstintressen och resursfrågor.
Vi unga kristdemokrater vill se ett större fokus på grundfundamentet varpå vi bygger vår skola.

Utöver de sjunkande resultaten markerar PISA-undersökningen att svenska elever ger upp snabbt när uppgifterna blir för svåra och i större utsträckning kommer för sent till lektionerna.
Två faktorer som inte går att mäta i betyg eller pengar, utan i attityder och värderingar.
En avgiftsfri skola får inte tas för att vara utan värde.
I de rutinmässiga vistelserna i skolan får berättelsen om varför eleverna går dit inte gå förlorad. Den om bildningens egenvärde och varför en bra framtid startar med att vi lär oss läsa, skriva och räkna.
Den berättelsen får inte bli förtappad i en syn där skolan bara finns till.

Eleverna måste känna en mening och ett suktande engagemang för att ta till oss kunskap.
Förebilder, där samhället, föräldrarna och lärare uppvärderar kunskap, prestation och hårt arbete.

Skolans förmedling av dessa värden är centrala för att lyfta elever med svagare utbildningsbakgrund.
Uppdraget ska vara att ge alla elever likvärdiga chanser att förverkliga sina livsdrömmar genom ett tydligt fokus på bildning och kunskap. Det är ett viktigt uppdrag som inte får gå förlorat.

Svensk skola upplever förstås ett mer mångfasetterat problem, som sträcker sig från lärarutbildning till löner och lärarledd undervisningstid.
Långt över alla politiska styrmedel hägrar dock en lösning som kan ge fler nyckeln till kunskapens källa.
Vi unga kristdemokrater anser att det krävs ordning och reda i skolan och en positiv syn på kunskap och bildning redan i tidig ålder där samhället sluter upp bakom den viktiga roll lärarna och skolan utgör.
Endast då kan dörren öppnas till bildningens rikedom.

 
Thomas Nordvall
ordförande KDU Umeå

S & LOs protektionism är skamlig

Av , , 7 kommentarer 5

Socialdemokraterna presenterade i veckan tillsammans med LO en rad förslag för hur de vill styva upp reglerna på svensk arbetsmarknad. I de ekonomiska oroligheterna och med höga arbetslöshetssiffror tar de nu fram det protektionistiska verktyget ur verktygslådan. Att det sker just med detta som bakgrund är förstås inte en slump.

”Press nedåt på löner och villkor ska stoppas genom att arbetskraftsinvandringen tar hänsyn till utvecklingen på arbetsmarknaden”, skriver de i sin gemensamma rapport. Arbetstillfällen ska ses reserverade till svenska medborgare och de som vill komma till Sverige för att jobba får stopp vid dörren om arbetslösheten anses för hög. Jobben ska anses tillhöra svenskarna. Det är ett skamligt synsätt och riskerar att spela främlingsfientliga i händerna.

”Innan vi går ut i omvärlden och ber människor att flytta till Sverige är det väl väldigt bra om vi först ser om det finns människor i Sverige som vill ha de här jobben”. Orden kommer från Socialdemokraternas valledare, Jan Larsson.

Formuleringarna från några av de största organisationerna i Sverige ger antydan om att arbetslösheten beror på arbetskraftsinvandringen. Samtidigt är inriktningen inte särskilt förvånande. LO och S har historiskt haft en protektionistisk inställning till svensk arbetsmarknad som stängt och stänger ute människor från arbetsmarknaden.

Självklart ska vi inte tillåta att människor utnyttjas eller far illa. Det är tyvärr inte detta frågan handlar om. Synen är sorglig och pekar på en grundinställning där vissa människor har mer rätt till jobb än andra. För att vara krass så har ingen rätt till något jobb. Vi är alla jämlikar inför de jobb en ekonomi skapar.

Inga människor får det bättre genom stängda dörrar eller högre trösklar in på arbetsmarknaden. Sverige har idag en rigid arbetsrätt som gör att ungdomar, invandrare och människor med låg produktivitet redan upplever stora problem att få ett fotfäste på arbetsmarknaden. Detta är ett tydligt steg för att försvåra för ännu fler, genom att snäva åt arbetskraftsinvandringen. Svensk öppenhet tar ett stort steg tillbaka.

Vi i KDU värnar om en öppen och inkluderande arbetsmarknad och ett människovärde där ingen ska ställa mot varandra. Vi sak vara stolta över att vi välkomnar människor som vill bidra med arbetskraft.

När politiska partier runt om i Europa nu börjar uttala sig i protektionistisk anda, ska vi i Sverige stå upp för öppenhet och inkludering. Arbetskraftsinvandringen kommer alltid vara en tillgång, oavsett hur gärna LO och S än vill skydda sina medlemmar.