Tre kristdemokratiska områden

Kristdemokraternas ambitioner är höga inför valet i september. Vi lyfter framförallt tre områden som vi vill arbeta med och som vi vill få fart på. Kortfattat lyfter vi i partiet upp nedan tre områden.

Det första området är arbete och ekonomi. Regeringen har tagit Sverige ur en global finanskris och Sverige står väl rustat med goda statsfinanser.

I vårt första rum står inte nödvändigtvis det kortsiktigt mest effektiva samhället. Vi strävar efter det mänskliga samhället, och det är skillnad. En god samhällsekonomi handlar inte bara om att skapa resurser.

En trygghet som enbart baseras på offentliga system är en falsk trygghet. Det genuint trygga välfärdssamhället är i stället det som hålls upp av miljontals starka hushållsekonomier, där människor har så pass mycket resurser själva att de är självständiga och har råd att vara solidariska. Trygghet i det lilla är trygghet i det stora.

Det andra området som står i fokus inför valet 2010 är välfärdens kvalitet.

Vi har sedan 2006 kommit långt med att återupprätta frihets- och kvalitetsprinciper i välfärden, men mycket återstår. Den socialdemokratiska ordningen där allt för många allt för länge väntar på behandling har förändrats, men mer finns att göra. Vårdval gäller, men är fortfarande i sin linda. Lagen om valfrihet för exempelvis äldreomsorg likaså. 

Framförallt omsorgen om våra äldre ställer krav på samhället. Under den svenska välfärdsstatens framväxt har fokus riktats mot systemen snarare än medborgarna. Men någonstans rubbades den ömsesidiga balansen av skyldigheter och rättigheter. De offentliga institutioner som i dag missköter sig eller inte uppfyller sina åtaganden mot den enskilde går mer eller mindre fria från ansvar.

Det är en kvalitetsförsämring av djup principiell betydelse och den kommer vi kristdemokrater att angripa. Vi vill återupprätta ansvarskulturen i svensk offentlig sektor.

Det tredje området handlar om politikens gränser. Vi vet att det bara finns en sak som vänstern tycker sämre om än skattesänkningar, och det är att inte få bestämma över människor.

Under de tolv åren socialdemokraterna senast satt vid makten politiserades Sverige i allt högre grad. Det har skapat en kvav förbuds- och regleringsmiljö och vi har bara börjat vädra ut den.

Inför detta samlar sig nu de rödgröna för en regleringsoffensiv. Man öppnar exempelvis för kvotering på allt fler områden i Sverige: familjeliv, universitet, offentlig sektor och företag. Lägger man samman deras kvoteringsiver står vi inför en politisering av det svenska samhällslivet som vi inte sett motsvarigheten till sedan tokvänsterns härjningar på sjuttiotalet.

Vi kristdemokrater är det parti som håller emot. Mot ideologiska pekpinnar ställer vi det civila samhällets fria gemenskaper. Mot tvångspolitik ställer vi en god och trygg civil miljö där lagar och regleringar inte behövs i någon större omfattning. Vi tror på kraften i dygder som plikt, solidaritet och hederlighet.

Framför allt ställer vi enskildas och familjers rätt att slippa forma sina liv utifrån modellerna på politiska ritbord. Det är köksborden som gäller. 2010 blir året då verklighetens folk gör sitt val.