Handlarn i Stensele

I Sorsele brukade jag skriva lite för att hjälpa till med marknadsföringen av ideella samhällsinsatser och om mycket annat. Jag skrev väl både ris och ros, kan jag tänka. Men nu är jag i en annan kommun Storuman, och tänkte göra likadant här. Jag har bloggat sedan tvåtusennio och det skall jag säga har varit och är väldigt kul, och jag tänker fortsätta.

Alltså jag bloggar för att det är väldigt kul och inte för något annat.

 

–  Stopp å belägg! Ja ska å va ve, kom ihåg jag ha halva bloggen. Ja vill åh va ve om att du nu ska skriv om fin affär´n hänna i Stensele.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

– Ja.. ja.. Jakobina jag vet att du vill.

Som sagt det är en trevlig butik i Stensele, den ligger precis intill Blåvägen väldigt nära Boe Möbler, och affären HANDLARN har ett väldigt bra sortiment av basvaror, frukt och godis, och presenter. Snyggt är det också i butiken. Det är nu många gånger som jag har varit in där, och tro mig, jag har inte hittat frukt som har surnat eller mat som är härsket. Tvärt om är det fräscha grönsaker , fräsch mat och snyggt uppsatt och lagt både i frysdisk och på hyllorna.

Jennie Lindkvist träffar jag som oftast när jag är och handlar, och jag tror det är hon och hennes familj som äger stället. Vill också säga att min mor uttrycker sig ofta med de här orden.

–  Annevi! Handla hos HANDLARN så vi får ha kvar mataffären här, vi behöver den så väl.

Visst har hon rätt! Jag tycker att de gör det väldigt bra som kämpar för att Stensele borna skall få ha kvar sin närbutik, de skall ha en stor applåd för deras prestationer.

Om ni nu skulle råka köra förbi Handlarn i Stensele, gå in och upptäck den fina atmosfären de har, och möt dess trevliga personal, jag tror inte ni kommer att ångra er att ni stannade till. Ett cafe´ finns också i affären om ni har vägarna förbi och skulle råkat glömma kaffetermosen hemma.

handlarn 280

 

–   ja… Tyck å gammelmormor ha rätt! Kolla Anneve hänna få ja massa rabatter. Hannel du för 200:- sä få du en stämpel på baksia utå korte. Hannel du för 400:- få du två. Åh.. ha du då samla ihop 10 stycken stämpla, sä dra dem bort 100:- på matkvittonä. Dessutom ha dem ju rabatt på matvaren nästan jämt. Åh… Dem ha öppet  Vardaga från 9.00- 19.00 lördaga från 9.00 – 15.00 Åh tänk… hä köst ju å kör till Storuman. GOTT FOLK! Hä ä bättre då å hannel i Stensele.

 

handlarn 285

 

handlarn1

 

Hälsningar Annevi och @jakobina som skall vara med jämt.

Älskade Adam (Vajmo)

När jag och min hund Adam flyttade till Stensele (eller Vajmo som min bästa väninna kallade honom för när han var liten och som betyder hjärta på samiska,) så har vi jobbat för att vi skulle trivas i vår nya tillvaro, för allt blev förstås nytt för både honom och mig och så blev det även för katten Ella som också följde med. De första stegen som Adam gjorde i vår nya lägenhet var att snusa in sina revir och visade katten Ella vart hon skulle få ha sina platser. Det andra steget var också att finnas till hos mig. Han vek aldrig från min sida,han såg till att där jag var så var också han,och jag lovade Adam den första natten vi sov i vår nya lägenhet att jag aldrig skulle lämna honom och vika från hans sida heller.

De första dagarna och veckorna såg jag till att vi kunde gå med sopor och hämta posten tillsammans, för jag ville han skulle förstå att det var endast det som jag gick ut för att göra.

Jag sa alltid till honom innan vi gick ut.

– Nu ska vi gå och slänga soporna, och nu går vi och hämtar posten.

Vet ni, jag brukade låta honom snusa på soppåsen innan vi gick ut, eller när jag tog upp posten från brevlådan,för jag hade hoppet om att han skulle börja förstå vart jag skulle och att jag inte skulle bli borta länge om jag skulle gå själv. Sakta och säkert började han vänja sig att det var bara några minuter som det handlade om, och jag själv kunde gå en liten sväng ensam med soppåsen och komma tillbaka med brev i handen.

 

Från det vi flyttade så började mina tankar gå till hur vi bäst skulle få lugn och ro, vi försökte med korta promenader runt hyreshuset, små korta promenader i blöt och slask, för våren stod för dörren och trottoarerna var snöiga, och med massor med goda lukter som Adam inte kände igen. Det ska jag säga, det tog flera minuter för oss att gå den lilla sträckan vi gjorde för Adam hade alltid nosen i allt som luktade nytt, och vi kunde väl aldrig gå enbart bara framåt. Han snusade på för varje steg vi tog likt en liten mullvad som skulle hitta mera om han grävde ned nosen en liten bit till i den snöblaskiga skitiga jorden, gissa om det tog tid. Men! När vi kom in så var han nöjd och satt oftast och väntade tills jag hade tagit av mig ytterkläderna, han väntade förstås på korvskivan som fanns i en plastpåse i min ficka. Den visste han så väl om, han visste att jag skulle lägga plastpåsen med korvskivan i på golvet, och sedan så fick han själv ta fram den. . När korvskivan var uppäten, så var det då dags att gå runt i lägenheten för att se efter att Ella låg på sin utdelade plats

 

Allt gick i sin gilla gång och vi började successivt att vänja oss i vår lägenhet, för tur var väl det, för Adam hade bott i Sorsele i nio år och jag i trettiotvå år. Men för att inte stressen och det nya skulle bli för stor i bland annat våra små ute promenader, med olika nya hundar och lukter så började jag att fundera på vart vi skulle kunna köra med bilen för att få lugnare runt omkring oss, och för att vi skulle kunna trivas båda två ute. Jag är nämligen en av de som själv har hundrespekt och helst då stora hundar såsom schäfrar. Men Ni förstår Adam var inte precis det, rädd för stora eller små hundar som jag menar jag, och jag tror att han faktiskt trodde att han var en stor hund för han mopsade upp sig väldigt när han träffade på som jag tyckte hundarna syntes. Hundar! Tre meter höga med ett jätte stort gap, och han brydde sig inte alls att han hade små korta ben och var några äpplen höga. Kanske han inom sig kände av min rädsla så han ville skydda mig och då visade han auktoritet genom sitt agerande.

I alla fall så började jag köra mot vissa gamla skogsvägar jag kände till, och stannade av för att vi skulle få gå ut och strosa omkring ifred. Det var faktiskt en härlig känsla att bara ströva på gamla vägar med Adam.. Måste säga att Adam började förstå detta när vi gjorde vår eftermiddags sväng och han var väldigt ivrig när tiden för den halvtimmespromenaden började närma sig, och allt eftersom snön började tina så kunde vi åka till stugan och Adam var den som var gladas men även jag, för när vi hoppade in i bilen med riktning mot stugan var svansen i ett viftande som jag inte hade sett på väldigt länge och mitt hjärta var glad för att vi kunde åka och för att vi hade någonstans att ta vägen. Till vårt ställe! Vårt hem! Där jag även visste att det var Adams älsklingsställe och där inget var förändrat, där möblerna stod på sina platser och där kudden Adams fanns, och där han kunde fritt få springa runt snöögarna. Det gjorde mig också så väldigt väldigt glad, när jag flera gånger sa till honom att när snön har tinat lite till så ska vi flytta hit och vara här vi ska också ta med Ella. Det var som om han förstod mina ord hans svans slog mera kraftigt fram och tillbaka istället för ett viftande, för vi visste nog båda också att vi kunde ju inte lämna henne heller i lägenheten för länge, eftersom hon också var ensam och var ovan. Som sagt, Adam gick sin runda som han brukade i stugan medan jag krattade runt snöhögarna den lilla stunden vi var där och vi gick oftast sedan efter gamla grusvägen en bit, så när vi kom tillbaka mot bilen satte han sig ned och då förstod jag också att han var klar för att åka hem till Ella.

 

Tiden kröp fram till det att vi skulle ta bilen stoppa Ella i sin rese väska, och hämta min mor och sedan åka till stugan.  Så vi sysselsatte oss om dagarna med att försöka få det trivsamt i lägenheten, det var ett stökande på kvällarna och Adam brukade för det mesta ligga i vardagsrummet på soffan med tv:n påslagen och sedan så hoppade han på träsoffan i köket för att kolla upp vad jag pysslade med. Till slut så blev det bra och jag fick till en bra sovplatser för både jag, Adam och Ella. Vi stökade på med allt vad som innebär med möbler,tavlor, porslin, och så vidare, vi hälsade också ofta på min mor som som har bott i Stensele i många år och det blev för varje gång ett glatt bemötande mellan henne och Adam. Ni förstår Adam älskade mamma, när hon skulle följa med till stugan som ett exempel så,  för varje gång så hade vi problem att få honom att förstå att han var tvungen att flytta på sig så att mor kunde sätta sig i framsätet, och när vi efter minuter hade fått honom att flytta på sig så hade mor heller inte precis hunnit sätta sig in i bilen förrän han satt i hennes knä med en glädjande svans och ivrigt nosande på henne.

 

Efter någon vecka så bestämde vi oss att flytta till stugan och tro mig, den känslan jag hade var enorm för mig, och den glädjen Ella hade och Adam visade, den glädjen fick jag uppleva och se och jag kommer alltid att minnas den. Den glädjen gjorde mig stark i själen och tacksam för att vi bestämde oss. Har inte ångrat en minut av det att vi åkte.

 

Men i all denna stress med flyttande till Stensele, med nya vanor och nytt hem, så var heller inte Adam riktigt frisk kroppsligt. I Sorsele därifrån jag flyttade, hade han en hosta som hördes mellan varven, och för mig så kändes det som hans lilla hjärta började att krångla.  Inte jämnt det tog väl veckor innan nästa nysning eller hostande dök upp och vi hade hunnit bo in oss några veckor i Stensele då en hundsjukdom som hette kennelhosta fick fäste hos honom. Det var en hosta som liknade den han hade, men det lät som om han hade fått något i halsen och som hade fastnat ordentlig. Jag ringde veterinären för att få svar på de frågor jag hade, och veterinären visste med all säkerhet vad det handlade om, Adam hade blivit smittad av Kennelhosta, Hon förklarade för mig vad kennelhosta var.

Man kan säga att det liknar kikhosta som vissa barn får, de hostar och hostar och hostar, näst intill kiknar, fast det kommer inte upp något. Många som ringer när hundar får dessa hostattacker de tror i regel att hunden har fått något i halsen sa hon. Kennelhosta är likt en förkylning kan man säga och den skulle behandlas som förkylning. Adam hosta kraftigt och för varje gång så tappade han lite av andan och det blev besvärligt med andningen. För att lindra hostan så rekommenderade hon att ge lite av hostmedicinen Bisolvon. Faktiskt det hjälpte! Jag skulle också hålla koll på hans temp eftersom hundar har mellan 38 -39 så skulle det inte få gå högre än 39, 4 då skulle vi uppsöka en veterinär menade hon. Adam kämpade på och mellan dessa hostattacker så kunde han äta och dricka och jag försökte vila med honom så ofta det gick och så ofta han ville. Han behövde massor med lugn och ro.

Dagar gick och mellan varven så kändes det som om han skulle orka ta sig tillbaka. Endera gången så var han matt och orka inte lika mycket och vissa dagar mellan hostan så hoppade han och lunkade på som vanligt. Jag och mor blev så glad en dag när han skuttade ned för de tre trapporna vi har med svansen viftande och utan att hosta. Vi trodde att han höll på att friskna till. Men det blev tvärt om. Jag trodde inte att denna elaka Kennelhosta och den ansträngning som Kennelhostan förde med sig skulle ta hans sista ork, jag ville inte tro det. Jag trodde jag skulle kunna få ge honom all den hjälp jag kunde för att han skulle orka friskna till från hostan och sedan att han skulle läka. Men så blev det inte, hans lilla hjärta orkade inte med ordentligt och jag tappade min lilla Adam, min trogna vän och kamrat midsommardagen, han blev nio år gammal. Hans hjärta orkade inte med denna fula kennelhosta, och han dog i min famn på gräsmattan..

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

adam 1

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Jag visste också inom mig att han ville tillbringa sista dagarna i stugan, och att han skulle gå vidare, jag bara visste förstår ni, men jag vägrade att inse den tanken. Det satt en oerhörd smärta inom mig och i mitt hjärta när jag tittade på honom och han kröp ihop intill min hals ibland om kvällarna i stugan, eller när han  var tjurig och prompt ville att jag skulle gå med honom på hans pinkar runda, och för mig var det en självklarhet att följa honom, jag kan säga det var Adam som ledde mig och inte tvärt om. Han hade inte ens koppel på sig utan han gick lite före mig, stannade en stund fortsatte stannade och fortsatte, slängde med huvudet som för att visa den här vägen ska vi gå, han tog ingen annan väg än den som vi hade, nu kallar jag den för Adams pinkarrunda, och jag går den rundan inte alla kvällar men näst intill.  Ni förstår, Han brukade som inte bry sig om att jag följde med eller inte när han var någorlunda vital på hans pinkar runda, han gick då hur han ville, ej heller var han så mycket av att sitta i knäet och vila med huvudet mot axeln min i många många minuter. Men sedan den här sjukdomen kom smygandes, så slöt han sig närmre och närmre mig och ibland så bara ville han lägga huvudet på min axel när jag satt i fåtöljen, och han kunde ligga på det sättet väldigt länge. Han lämnade inte mig och jag fick chansen att inte heller lämna honom, vi höll vad vi lovade varandra.

Jag är så tacksam, så tacksam för att jag tog initiativet till att försöka förstå att vi båda mådde bäst i stugan och att vi åkte dit och vara tillsammans de sista dagarna i hans liv. Jag är bara så tacksam. Adam har fyllt mitt hjärta och fyllt det med all den kärlek som en hund kan ge, och ingen i hela denna värld kan ta ifrån mig det. Ingen! Jag säger bara! Tack Adam för all din vänskap, all din glädje som du gav till mig när du kände av mina sorger. Tack för att du envisades med att jag skulle finnas vid din sida de sista pinkar rundorna du gjorde och att du visade mig att inte jag skulle vara ledsen på nätterna, för när jag var det lade du dig bredvid mig som en liten rund boll och tittade på mig med en liten svans som viftade i luften. Jag somnade så gott när du fanns vid min sida. Och jag fick rå om dig, jag fick hjälpa dig när du inte mådde bra, steka den bästa maten du gillade för att få dig att äta och det var hamburgare, och viktigast av allt att vi inte lämnade varandra i dina sista andetag. Älskade Lilla Adam! Här kommer en dikt skriven till dig, men också så vet jag att vi skall dela med oss av den till alla som har mist sina djur eller sina vänner. Jag har kallat den för sommarslöjan.

SOMMARSLÖJAN

Var söks jag i dess skymning

Var finner jag min plats

Vart gästar jag som yngling

en vacker sommarnatt

 

Vid kanten av dess klippa

I stormars vattenbryn

Där skuggor dock kan finnas

intill en outsäglig sky

 

Vart söks jag i dess skymning

Vart fick jag städse gå

När kroppen blev berikat

av det som var så svårt

 

Intill dess vackra vatten

intill min boning där

Vars slöjors vita segel

gav sluten atmosfär

 

Där vattendroppar döljer

en klippa intill strand

Den stranden gav så vika

För liv och ord så sann

 

Vart söks jag i dess skymning

När hösten faller på

Där daggen lägger krona

på varje grönskat strå

 

Där finnes plats på jorden

Det vackraste jag vet

En plats som lindrar tonen

som läker sår till evighet

 

Den platsen vill jag dölja

den är dock enbart min

Men kan dock lite skönja

Min slöjas sommarbild

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

@annevI

Så blev det!

Sådär!

Nu är jag på ett helt annat ställe, och jag har….

–  Jomen, de här, hääääää… valh rolit! Peter Olofsson hör du mä… Om du nu in´t ha vurthe förtids pansionär på grund utå att du ha dreje in sjukvård´´n här och där. Åh.. Edward Riedl hör du mä… om du in´t ha slute ve politiken på grund utå egoismen, sä vill ja ba säg te ge två´en. HÅLL GE BA UNNA! Ge förstå hä varth kortare väg till Ume sen Anneve å ja flytte.

Men snälla @jakobina! Jag och du, vår hund Adam och katten Ella har ju bara flyttat till storumans nejder, och så flyttar vi bara bloggen vår jacobina, till Storumanbloggarnas sida.

–  Ja nå vet ja väl hä.. Men hä val kortare avstånn till ume å mer utå raksträcken, åh då höres hä bättre ini ör´a på P-O åh E-R. Signal´a bli ju som starkare å hä hörs bättre va ve säj, fatta du väl.

Ja.. ja! I alla fall så syns vi nu på Storuman bloggen // Hälsningar Annevi

–  Åh.. ja säj! Over än out frends änd änimis, si jo läjter in a diffrent rååååd.//  Many huggs from @jakobina we flyttryggsäcken.

 

 

Poetens tankar i daglig timma

 

poeten 1 klar vk

 

Vägar tar slut

och sagor har sin tid

Berättarkonstens konvolut

har nu hittat sin stig

 

Ett oöppnat brev

ligger i dess varma hand

Stämplat med stämpel

av guldstjärneband

 

Brevets skimmer

glimmar så grant

från fjäderpennans skrifter

blir framtiden sann

 

Vägar tar slut

och sagor har sin tid

Berättarkonstens konvolut

har nu hittat sin stig

och leder vägen fram

 

 

Hälsningar Poeten.

 

Tankestaket´e

Hööööör du Anneve!

Ja…a

Hä finns folk´e här´i värl´a som bara säg ”Ja vet in´t”  Hitt åt rätt´n å ställ frågen sä få du de här´a svare.

Snög hä ut idag?

”Ja vet in´t ”

Ja men du stå ju där´e fönstre å titt ut ?

” Hä gör ja in´t ”

Gör du in´t

” in´t ”

 

tankestaketet 1

 

 

 

 

INGENTING DIKTEN

Ingenting finns inte i intet, för ingenting är enbart tomheten. Fast medvetet vet du hur ingenting stavas i jag vet inte. ”Jag vet inte” kan vara en tidlöshet där inget vill framföras i tomhetens eter. Beskrivs med ordlistor som säger ett, men i tankebubblan finnes svaret. ”Jag vet inte” är ett sätt att slippa säga du har rätt.

poeten 1 klar vk

Hälsningar poeten

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

@jakobinas tankestaket, nytt för dagen enligt henne….

Skulle skriva om Åsa Withowski som är chef för patientverksamheten vid nationella centrum för kvinnofrid i Uppsala, hon talade idag på P4 Västerbotten. Hon menade citat: Socialtjänsten har ett ansvar för att erbjuda ett skyddat boende slut citat. Hon menade också att sjukvården var duktig och kompetent att hjälpa vidare utsatta, även att polisen också jobbat länge med det här och polisen är också van att göra hot och riskbedömningar i hela Sverige. Men tyvärr så hann jag inte mer än så här förrän min älskade vän och kompanjon @ jakobina dök upp i etern, fick en teckning framför mitt ansikte och……..

– Ja nu behöv du in´t säg na mer Anneeeee…ve, ja fortsätt nu ve hä du slute. Ja ge förstå vänner å fiender, ja ha gjort ett Tankestaket, å där ha ja nu ställt mä, å ja tänk iblann fråg mä själv frågen på hä Anneve skriv.

– Ja..ha  jacobina vad ska det vara bra till?

– Ja men ja kunn ju för allt i värla få svareeeee….Bryck du alldre ha frågen?

-Jo men…

Ja men då sä! Sä hä ä sänna… Vill du hör frågen?

– Suck! Okey då.

 

1 Varför finns in´t kvinnojour´a i all små kommuna? 

2 Socialtjänst´n i småkommun´a  ha in´t dem åh.. ansvare för folk´e  som behöv e tryggare boende?

3 Åh.. Regeringen hadd in´t dem tillsätte penning´a för all kommuna över hela lann´e?

4 Varför ha in´t då varje småkommuna i Sverige sökt nalta då för å få bidraga te kvinnojoura? Är hä ba i Södra Sverige dem få bidraga?

5 Vadå sjukvård´n! Är hä öppet varenda kväll åh på all helgen hänna opp över? ja men finns hä då plats utifall dörr´a skull stå på glänt, för visst ha Landsting´e dräjje in akutsängen å stängt vissa sjukstugun´a? Hä va fråga nummer 5

6 Polis´a! Vadå Polis´a? Kunn man ring dittna på samhällets polisstation, sä fort man ha vurte släje hänna, där ve bo i små kommuna oppet innlanne mena ja…? Svara polis´´n  då ve en gång, eller  gett man knapper sä fram till en den växeltellefonist´n som mutter ”VA GOD DRÖJ”, åh sä få man då etter en halvtimma förtifemminuters väntan prata ve en polis i Södra Sverige? Vadååå.. Hinn dem fram inna hä ä gocke inni backen?

tankestaketet 1

 

– Jacobina! Vi får väl starta en egen förening.

– Ja då ha ja en fråga till! Ä dem intresserad kommungöbba som sitt på kavajfålla? Ja vet då en som ha ringt å försökt peppa dem till å fix en kvinnojour i en utå kommuna men han hördes hadd sagt att hä fanns hä som va viktigare.

– Den personen kanske inte trodde på just  den ide´n jacobina.

– Nä.. ja skull kunna säg na fult nu men hä gör ja int, ja stå ju bara bake tankestaket´e, åh hänna få man bara ställ frågen. Sä hä ä sänna… Men du Anneve! ja kanske skull göra mä ett staket som het fulåsvärordsstak…..

– Tyyyyyyyst… Tack gott folk för ikväll vi ses sen// Kramen

 

 

 

Nu är hä tjyva i fart´n

Va………… är du hemma @jakobina! Skulle inte du vara i Umeå ett tag till.

Nähä du, nu ha ja gjort mitt i Ume för ett tag, men man vet alldre om jag åk tillbaks för hänna verka nä bara vara tjyva som härja. Ge förstå jag åkt opp från ume på ett bilflak åh när ve kömma däre avtagsvägen till Malå sä hitte ja en lapp som nån hadd tappe.

Ja nog skulle det vara du som hitta den förstås!

Va… är hä för fel ve hä, ja rå väl in´t för att öga si längre änn andren dem verka ju vara na blindstyren!

Men halååååå……..

Jå… vill du vetta va hä sto på lappen?

Nja… inte nått vidare precis.

Försök in´t.. Hä stå sänna, hä ä ju bara en dikt Anneve som ja ha hitte ätter vägen!

 

RACKARTYG OCH TJYVKNEP

Här springer jag till hus och hem

har inte något för det

För andra tar min penningsäck

kan inte göra något åt det.

Så trött jag är i mina fötter

där jag trampar på i slasket

och tatueringen min

den skiner likt neonljuset i mörkret

 

Inget är som det ska

kallt och besvärligt var natt och dag

här i Norrlands kalla och snöiga väder

Nä.. nu tror jag att jag drar

Äh.. jag släpper dikten efter vägen…

 

 

Ja sä sto hä…. visst va han fin dikt´n?

Nej det tycker jag inte alls, det är inte rätt att tjyva och stå i

Nä.. men men han va dukti på å dikt! Hann som si en lit´n skymt utå han mellan tre´a, sä ja gjort en teckning. Kik!

walldorf

Ja men nu måste jag göra annat….

Sanna mina ord, en den tjyven hitt alldre hem han ha för stor stolek på skona han trött´n innan han ha kömme halve vägen å dessutom sä få han in´t behåll penningsäcken, hä ta en annan som vis dem vägen. Eller sä ä han in´t ensamen han kanske ha nan hjälp utå na fruntimmer ve samma moddechang på föttren. Vissa ha ju fingra som som ä lika snabb som  vesslen

Men jakobina……….

Gu va du ä som vanlit lengrädde, töl du in´t hör sanninga.

Ja men…

 

Suck…..
ja nu märks det att @jakobina har då i allafall hittat hem. Men utan att hon hör det så viskar jag till er. Jag har faktiskt saknat henne..

 

@ annevi

Ja………… hört dä…nå

Hej!

 

 

 

 

 

 

 

 

Landstingspolitiker i Sverige

Hela gänget!

Socialdemokraterna, Moderaterna och alla andra. Ingen av er lämnar omärkta spår hos folket. Ingen!

Ni klampar på precis hur ni vill en efter en, viftar med piskan över det Svenska folket som enbart vill få ha kvar sin sjukvård. Sina Lasarett, sina läkare, sköterskor, mottagningar och en trygg vårdkvalitet. Gör något åt situationen! Folk skickas hit och dit för att det är fullbelagt på avdelningar, sjuksköterskor och läkare jobbar dygnet runt klockan. Patienter som mår jäkligt dåligt skickas hem därför det inte finnes någon plats, familjer får gå i sorg både före och efter om det vill sig illa. Ungdomar får ingen hjälp när det behöver det. GÖR NÅGOT ÅT SITUATIONEN POLITIKER! Det här är skrämmande hur vården i Sverige utvecklas.

Dorotea ockupanterna har fattat galoppen, de kämpar för sin överlevnad i sin kommun, och vill att vi andra skall följa med i deras tanke. De har förstått att vården håller på att gå käpprätt åt ……. ja just det. 

walle

Ja men Anneve… jag har då redan börje å göra nått lite åt hä! Jag tyck Doroteaborna ska göra som jag ha börje ve, och stäla skona utå politiker som kommer och vill uppvakta med deras fina framförda omständigheter. Ja… sen kan dem göra som ja nu ha gjort, skoavgjutninga för varje Landstingspolitiker som besök Dorotea. Sen tyck ja dem ska ställ ut cement skona på torget och låta folket beskåda deras enormt ödmjuka och respektfulla företeelser. Ockupanta kunn gött skriv historik från hä hä börje och till nu i dagsläget.

Turister kommer att mumsa i sig vaaaaaa…renda stavelse, hä bli en turistattraktion vett ja…

Turista kommer att säga… Se du dänna ha ve Jonas Rastats sko! Var hä int hann som for sen till Skåne å dro in på penninga sä hann skull ha resa tillbaka till Uppsala. Åh… sä han, en denn Peter Olofsson som va först´en utå dem som for runt kommuner och som presenter´e  indragningarna på gamm sängen å ambulansa på alla sjukstuguna och lova guld och gröna skogar. Å titt där! Där stå ju NY Landstingsdirektörns kängen åh….Åh kronofogden han varth in´t sä penningstinn… som dem hadd tänkt sä.

Ja men inget ont som har nått gott ve sä….Dem i Dorotea kunn ju bli rik på åh ställ ut skohögen. Dem skull ta inträde vett ja…Ja ha då ialla fall börje! Jag har köpt flera ton utå cementsäcka, jämarn sä snyggt hä komm till att bli, ungefär som i Los Angeles ”Walk of fame” Hoppas Doroteaborna ta till sig det och ta etter!

 

Walldorf med cementsäcken å baki ryggen si ja hä kömm en massa papparattziiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii……….n ve stor kamer´en

 

 

 

Namnet är Walldorf. Hoppar in istället för@jakobina

julsaga 1 walldorf

 

Alltså!

Juleljus,toppstjärna, tomten och Julsagan glömde @jakobina att städa bort innan hon drog iväg till Umeås statskärna. Så gör hon varje år! Hon pyntar och står i sen är det vi som får se till att krimskramset den glittriga nostalgin packas ned i kartonger. Ni vet! förra året tog hon sin ryggsäck och åkte till fjälls, satt där timme efter timme intill fönsterbläket, och gjorde ingenting. Njöt av vyn och byn, den vackraste utsikten, och gemenskapen med sina kära vänner. Äh nu var jag väl lite orättvis, hon hjälpte säkert till med någonting.

Det brukar dröja ett tag innan hon kommer hem, cirka två tre månader och innan dess så borde jag ha fått bort tingeltanglet från halva bloggen hennes. Hon kan ju som ändå inte ha kvar dikten om jultomtens framfart, hans vintriga bravad till Påskda´n. Folk blir ju less att läsa om julen om och om igen, ja mena nu när våren står för dörren och vill komma in. Nu när tulpanerna sätts på borden och semlor bakas hej vilt.

– Jaaaaaaaaaa hör va du säg Walle! Ja köm in´t hem än, önsk in´t hä, för ja vill va hos bånbåna mina Alva å Lilja, hänna på fågelsångsvägen.

Ja ha hä bra där ja nu ä, iblann bryck ja sitt inn i lekrumme däres eller sä sitt ja på sängborde å läs sagen för dem. Du kunn gött skriv du å på halve bloggen min, du kunn ju skriv om Stefan Löfvens upprättelse.

Hej svejs, nu ha ja in´t längre ti´n, ja ska plock in´i den där mackapär´n som kalle´s nuförtin diskmaskin.

Ja ni hör! Inget går förbi, det är bara att slita och ta i

PS. Gott folk snart är det Påsk DS.

Ha det så gott med hälsningar Walldorf.

 

 

 

Juletid

Tänk om sagan vore sann, nu i juletidens vita snötäckta land.

JULSAGA
Tomtens små fötter
syns vid juletid
Han får ej vara trötter
han har som inte tid
¤
Hans lykta lyser vackert
den guppar upp och ned
Den skimrar där vid backen
och luvan följer med
¤
Tomten trippar lätt på tå
över åkrar och vita nejder
Lyktan lyser för barnen små
de sitter i andakt väntar vid hemmen
¤
Men barn som inga klappar kan få
han stannar till vid den stugan
Han blir så sorgsen då
tar av sig sin julröda tomteluva
¤
Tårar trillar på hans röda kind
de barnen skall ej glömmas
Han vänder luvan ut och in
och finner där i gömman
¤
Röda hjärtan av guldiga blad
han skickar genom skorsten in
Tomten släpper par om par
och barnen plockar var sin
¤
Där står nu glädjen högt i tak
när bladen singlar ned
Rummet blir till guldgemak
för fattigt barn utan sked
¤
Tomten ser dess glädjetjut
han torkar då sin tår
Blåser varsamt lyktan ut
och försiktigt bort han går
¤
Tomtens små små fötter
jag ser vid juletid
Han ger mig tankenötter
om barnens julefrid
¤
Tänk om sagan vore sann
av blad en guldpeng blev
och barnen fick den i sin hand
Det vore inte fel

@annevi Linder

 

jultomte klar

Edward Riedl! Vågar du inte kommentera.

Vågar du inte svara på mina frågor som jag skrev i sista blogginlägget, eller är jag inte värdig som medborgare att få din svarskommentar. Om du nu har lyckats undkomma mina bloggar så hoppas jag att du någon gång fastnar för att läsa. Eller är de för enkla och för förvirrande? Jag har bloggat sedan 2009 och ditt namn har varit med flera gånger på överskriften, kan inte tänka mig att du har gått miste om det. Dessutom kom nästa slag för kvinnor som har blivit misshandlad, det kan du läsa här och svara.

Idag Tisdagen den 17/12 hörde jag att polisen har haft order om att dokumentera och registrera kvinnor som har blivit utsatta. Det har funnits detta sedan 2002 till dagens datum. tack ock lov så har det stängts enligt polisen. Nu ställer jag ytterligare en fråga till dig.

Är det inte mobbaren som har problem, och inte offret? Vad tycker du?

Så nonchalera inte folk som vill ha svar på frågorna. Diskutera, i stället för att använda din blogg till reklamsyften.

Sådär nu väntar jag på ett svar!

Hälsningar Annevi Linder