Färdigtatuerad eller…

…inte…?

Nope, nu är det flera år sedan jag började på min coverup där jag febrilt försöker dölja en gammal ungdomssynd som jag inte längre vill kännas vid.

Naturligtvis hängde jag på låset (som så många andra ’nymyndiga’) hos tatueraren då jag just fyllt arton och gjorde ett par gaddningar som inte var speciellt genomtänkta.
DÅ tyckte jag ju såklart att de var grymma, men idag vet jag … eehrm… Bättre…?! *skrattar* Nja, antagligen inte.

MEN, jag håller i alla fall på att dölja de fula misstagen med nåt annat i lite mer tidlöst snitt. Eftersom graviditeter, amningsperioder och annat satt käppar i hjulen för mina tatueringsplaner så är det nu äntligen dax igen att sätta sig under nålen.

Känns ofantligt spännande eftersom det gått flera år sedan sist.
Sammanlagt har jag väl suttit ca 20 timmar under nålen för att färglägga min lilla kropp och ändå känner jag mig idag som en fullständig nybörjare och känslan kan närmast beskrivas som ’dagen före julafton’ Alltså: Jippiiiee… va skoj!! 🙂

Nu ska här gaddas för fullt och innan sommaren är här så har jag både min demonpinuppa och lite andra motiv fastnålade i mitt ömma skinn. Bilder kommer, var så säkra.