Om man inte passar in…

…så är det ju faktiskt fullständigt normalt att man inte blir bjuden.

Ändå kunde jag inte låta bli att känna en liiiten tagg då jag imorse frågade:

"Godmorgon älskling. Hade du kul me grabbarna igår?" och får svaret:

"Det var så där. Det var jag och en massa par"

??

Hmm.. åååkej. "En massa par" och min man. Bjuden som "icke-par". Trevligt! För honom.

Men jag får helt enkelt gilla läget och inse att jag antagligen inte passar in (För gammal? För pratsam? För konstig? För annorlunda?)

Visst. Jag och Jimmie ÄR väldigt olika varandra på alla sätt och man kan med lätthet att säga att våra egna umgängen är väldigt olika varandras. Men i ärlighetens namn. Nog känns det ändå underligt att vara totalt ratad då andra snubbar har sina damer med sig.

Nåväl. Nog hade jag väl ändå ganska mysigt hemmavid? Jodå, det hade jag ju förstås. Trevligt sällskap, hyfsad film, delikatesser och tända ljus på bordet.

Så, Nä. Jag är inte bitter.

Bara fundersam!