Huvudet på spiken

Nyligt besökte jag Maria Skiddis blogg där  jag hittade något som jag klickade mig vidare på och hittade bloggen Cattasbubbla. Jag blev riktigt glad för det var ett tag sedan jag hade nåt att läsa som gav någon behållning. Hon är en sådan där bloggare som också tycks irritera folk i massor bara genom sina skrivna rader.

I ett av hennes inlägg har hon svarat på en kommentar så här:

 "Jag tror att mäns och kvinnors näthatande ser olika ut. Män som hatar går på sex och kön. Pratar om hur ful kvinnorna är, att de aldrig kommer få ligga för att de är så feta och äckliga, att de ser ut som män, att de är horor som ska våldtas. Kvinnor går ofta på det privata. Talar om vilken dålig mamma man är, vilka dåliga barn man har, att man är psykiskt sjuk. Man ringer FK, AB, Arbetsplatser och socialtjänst etc med klagomål och anmälingar. Män skrämmer, kvinnor ställer till problem i det privata. Generellt alltså, sen finns förstås alla varianter och avvikelser."

Ja, vad annat kan man säga? Det var ju huvudet på spiken direkt. Att kvinnor ställer till problem i det privata var ju inte direkt någon nyhet. Så vad kan man dra för slutsats av det hela då? Ja, att kvinnor i mångt och mycket är lömskare och falskare än vad män är i sitt beteende gentemot varandra. Inte bara i bloggar och dess kommentarsfält utan även i det som kallas "Det verkliga livet"

Ett klockrent exempel är min föredetta väninna som jag under några år trodde var en fantastisk vän men som direkt vi fick en konflikt bombarderade min man med sms där hon avslöjade ALLT om vad jag hade gjort och sagt under min och hennes tid tillsammans. Saker som jag sagt i största förtroende och saker som jag aldrig trott att hon skulle berätta för någon! Inte ens fast det själv fick henne att framstå som en idiot så drog hon sig för att försöka dra mig i smutsen å det grövsta.

Så fast vi var de bästa vänner så var inget längre heligt när hon inte fick som hon ville. Ja, det är nog mitt absolut värsta exempel men var det något jag lärde mig efter den situationen så var det att tjejer är bland det falskaste och elakaste som finns när det kommer till att "ställa till det". Hon till och med gav sig på min äldsta dotter och bombarderade henne med sms och hotade med att slänga hennes kvarglömda kläder etc.

Tyvärr så har jag hört många liknande historier om andra kvinnor / tjejer / flickor men väldigt sällan om pojkar / killar /män.

Så jag passar mig rätt noga och väljer med omsorg vem som får förvalta förtroenden eller ej. Och hur mycket man än börjar avsky varandra efter en period av rosaskimrande vänskap så sviker man ALDRIG ett förtroende. Tycker jag i alla fall…

Det finns tjejer som jag umgåtts med förr i världen som jag vet MASSOR om. Smaskiga och snaskiga detaljer som skulle få vem som helst att rodna. Men använder jag det emot dem? Springer jag runt och skvallrar om det? Nä! Och varför gör jag inte det när jag kan om jag vill?

Enkelt:

Det skulle ju säga mer om mig än om dem så jag låter bli.

Jag vill inte framstå som en svikare och idiot!

Tyvärr så finns det ju en del kvinnor som väljer att använda vissa saker om vad man sagt och gjort och omvandlar det till vidriga grejjer i bloggar och dess kommentarsfält.

Har jag fel?

Berätta gärna vad du tycker!

Men att det är skillnad på mäns och kvinnors sätt att "jävlas" kan vi väl vara överrens om?