Nya förpackningar…

Av , , Bli först att kommentera 11

Det tog ett tag innan jag faktiskt noterade att den nya ”norris”-mjölken utökats. Det jag såg var att förpackningen hade fått ett nytt utseende, det jag reagerade på var att mjölken hade blivit så sjukligt dyr att läsk faktiskt är billigare -Tills jag slutligen tog in att det även var MER mjölk i förpackningen. Nya förpackningar kan förvirra men det ger även känslan av progress och att något nytt händer. Det samma har hänt på min egen blogg. Den har fått en ny kostym. Mitt eget försök att snickra ihop en ”hemsida” drev mig till vansinne eftersom det inte såg ut som jag ville. Därför lät jag proffs ta över. Sedan dess har det producerats en hel del inlägg är jag rädd. Det är som att det nya formatet fått mig att rassla igång igen. Eller så är det hela livet?

Sista inlägget jag skrev här var en referens till mitt inlägg som heter Epicentrum och som handlade om det där telefonsamtalet från vården som fick min mark att gunga rejält i början av januari. Väldigt mycket har hänt sedan dess och för er som önskar läsa dem i kronologisk ordning följer här en lista med tillhörande länkar. Vi börjar färden på juldagen och rasslar oss NER mot dagens datum och änglar som skall byta hem.

Håll till godo

25 December 2022: Juldagen 2022…

Skittråkigt inlägg om juldagen, känns långt borta nu när man bara vill ha vår, takdropp, krokusar och ljus

 

27 December 2022: See you later alligator…

Här händer det i alla fall något. En tänkt musjakt i stugan fick ett snöpligt slut då vi i stället körde fast i snön. Å så ryker julen ut.

 

28 December 2022: Adjö Dobby…

Om en mamma som sitter och tittar på Harry Potter och en son som börjar bygga om sin dator, som leder till reflektioner om Dobby som tjänare till en mästare, fast det börjar i en operationssal och slutar med att jag är en fri alf.

 

5 Januari 2023: Gråskalan…

Två dagar efter Epicentrum-inlägget. Att processa knapphändig information, försöka förstå, hantera, tycka att man är rationell fast man egentligen har bestämt sig för att man skall dö. Eller bara stå stilla.

 

11 Januari 2023: It is on…

När det rasslar till i vården och det blir dags för nästa koloskopi för att få klarhet i vad det är som ”inte ser bra ut”. Jag ger tips och råd för att få i sig mängden laxabon som skall drickas innan.

 

14 Januari 2023: Kom ihåg att du är människa…

Memento Mori, snurrar fortfarande runt i torktumlaren av ovisshet, inga besked, men försiktigt hoppfull efter undersökningen. Tillbaka till stugan som numera doftar badhus (klorin)

 

23 Januari 2023: Narren med bjällror på mössan…

Om varför jag bloggar om våld i nära relationer. Om boken ”För ditt eget bästa” av Pia Johansson (berättad för Anna Carsall).Om förtal och yttrandefrihet. Om att stå för sina handlingar och rätten att få äga sitt eget narrativ. #friapia

 

29 Januari 2023: This is my church…

Om att likna dagens gym med kyrkan dit man går för att få syndernas förlåtelse. Om att hitta tillbaka till rörelse. Stunden som bara är för mig. Å Faithless ”God is a DJ”

 

4 Februari 2023: Som en komet…

Alla svar från undersökningarna har landat, jag skriver arbetskontrakt, hemsidan får klartecken för migrering och Anna 2.0 börjar leva

 

18 Februari 2023: 2.0 och änglar till salu…

Om kristiden och prepping som gått varvet runt, vi har normaliserat den nya tiden. Å så säljer jag mina änglar

 

28 Februari 2023: Boost energy…

Bara rubriken gör mig matt men det är viktigt. Talade med en god vän om varför kvinnor som plötsligt når framgång får rådet att ”lägga sig och vila”? Säger man så åt en man som är i gasen? Å sedan varför jag stödjer #friapia

 

7 Mars 2023: Bright shiny day…

Efter en raketstart på mitt 2.0 liv så kom inplanerad vila. Fast först en begravning av en människa vars skratt jag aldrig kommer glömma

 

11 Mars 2023: Änglarna…

De tre första änglarna läggs ut till försäljning. Det har gjort sitt, jag har gjort mitt. Nu rasslar vi vidare…

 

Glömde säga att någonstans mellan allt som hänt har jag faktiskt varit bjuden på kalas och födelsedagsbarnet målade mig till en regnbågskatt… När man har sådan rikedom i livet är det inget annat att göra än att skatta sig lycklig!

Ses!

//a

 

Det stora tabberaset Öst på stan…

Av , , Bli först att kommentera 16

God Jul på er kära trogna läsare! God Jul och välkommen hit alla nyfikna som tror att det är en ny bloggare som dykt upp. Nejdå, det är bara jag som tittar in eftersom jag är så nöjd med min titel på inlägget Det stora tabberaset Öst på stan som jag skrev häromdagen på min egen plattform.

Så jag tänkte vara hygglig och göra en sådan där smidig sammanställning på mina intetsägande, vardagliga betraktelser från verkligheten. I ärlighetens namn kanske det räcker med att läsa sammanställningarna, men ni som önskar kan klicka på rubrikerna och hälsa på i mitt eget kryp-in.

Bjuder på inläggen som kvalar in under 24 nyanser av jul och så lite om tidens tand, möss och annat smått och gott.

Vad skall vi äta (22 December 2022)

Om det där fenomenet när man ”julhandlat” dvs maten inför julafton/julhelgen men ändå inte har något att äta dagarna fram till julafton. Lite om Prologen Podcast som kommer under 2023, lite om en vård i fritt fall…

 

Stora tabberaset Öst på stan (19 December 2022)

Om att känna sig präktigt nöjd över att bolla tre projekt i köket ända tills det börjar osa bränt från kola-kastrullen och det stora tabberaset som följde…

 

Tipp Tapp (17 December 2022)

Om den fina dagen på torget och samtal med ungdomar som visade sina kreativa UF företag, samt att inse att det inte är frön som ligger i stugan utan att möss faktiskt flyttat in… i soffan!

 

Underhållning eller kaos (13 December 2022)

När Ultra behövde ladda el i sina bussar och passagerarna fick byta buss…

 

Smockor och Lumen (21 November 2022)

Årliga googlingen kring omvandling av watt till Lumen, samt att vara redo för smockan (kan vara väder, el, krig) som löpsedlar KRÄKS

 

//a

 

Satan så sammanbiten…

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag tog jag mig tid att titta in på Google Analytics och det är nästan alltid lika intressant. Den här stackars övergivna bloggen som ännu har läsare som råkar hitta hit på grund av mina spektakulära inlägg om varför kycklingen luktar funky och om äventyret att dra ner en halstablett i luftvägarna.

Jag saknar att blogga om just de där enkla sakerna som kan göra oss alla sammanbitna i ögonblicket.

Jag bloggar varken här eller där utan skriver i stället på mitt manus som har tagit sig långt över 300 sidor. Annat jag lyckats med är att bli vän med en ekorre i stugan som faktiskt kommer när jag lockar på henne. Hon äter ur min hand och följer efter mig när jag hämtar mera nötter. Hon sitter även ute på en stol på altanen och stirrar in genom fönstret när hon vill ha mera.

Jag virkar, skapar och söker nya intressanta sammanhang. Jag tränar, jag lever och jag fräser över matpriserna precis som alla andra. Är överdrivet nöjd med mina gummistövlar, så där barnsligt glad att jag måste gå rakt genom varje vattenpöl och lövhög som finns längst min väg.

Förresten… Läste om ”EL-REA” igår…. Det är många nya ord som kommit denna höst som bötesbonanza (VK) och termen Krigsvinter,  men ”el-rea” var en ny kaliber som viskar om den förändrade omvärldssituation vi faktiskt lever i.

Jag har därför tagit flykten till en Spökvandring genom Hemsökta Umeå (rekommenderas för alla som är intresserade av historia) för att distansera mig till alla obehagliga realiteter.

Livet rör sig framåt trots alla höjda priser. Jag älskar hösten, färgerna och den friska luften.

Det är fint och oerhört värdefullt att kunna tända ljus på kvällen och landa i sitt eget hem..

//a

 

Oh hey, vacay!

Av , , Bli först att kommentera 14

Trafiken fortsätter från denna blogg till min nya -Tack! Så jag tänkte bara lägga upp lite om de nya inläggen som kommit.

Ja det har varit en hel del krisberedskap i mitt lilla hem, det har varit hiskelig oro över Statsministerns ”Tal till nationen” och det faktum att jag faktiskt börjar sista steget i min väg tillbaka till ett komplett liv efter den totala kraschen i december 2020!

Jag är färdig med mitt stora virkprojekt och därmed har jag utmanat mig att bara virka små mormorsrutor i NYA mönster.

Som sagt, det är verkligen dags för mig att komma ut i verkligheten och vill du läsa om min väg är du välkommen!

 

29 glas… (9 mars 2022)

Om sura semlor, en trasig diskmaskin och myndigheternas tröga kvarnhjul. 

 

Bopp-mage (5 mars 2022)

Om ett märkligt ljud som avbröt James Bonds sista skälvande minuter

 

Bakom tjocka gardiner (4 mars 2022)

Att sätta upp tjocka gardiner för HELA fönstren, lämna lyan och ge utrymme för LAN

 

Med fiskebåt över atlanten (1 mars 2022)

Den totala härdsmältan eller när oron över kriget övergick till tvättäkta dramatik.

 

Jag är inte du (1 mars 2022)

Ett reflekterande inlägg om att vi alla är olika, vi hanterar saker olika, vi gör olika. Om rapporter från kriget och VKs mera lokala rapportering från Umeå…

 

Paradigmskifte (24 februari 2022)

Rally VM i Umeå, krig i Ukraina och jag väljer att skriva om böckerna om Sekten på  Dimön av Mariette Lindstein. Om att falla in i en destruktiv relation har starka paralleller och likheter med att gå med i en sekt. 

 

Pelle Snusk (20 februari 2022)

Att leva med Pelle Snusk och att inte släppa fram Pelle Snusk i sitt eget hem (ja… det har med städning att göra!). Om att sova på ett moln i himmeln och verkligheten

 

Detta är de inlägg som tillkommit sedan senast! En del räcker det faktiskt att läsa i denna kortfattade form.. 🙂

//a

Resan vi gör…

Av , , Bli först att kommentera 9

Denna helg hade jag laddat för att få igång min potatis (skoter), i stället blev jag hemma med post-vaccin covid. Har sovit som en medvetslös, varit törstigare än någonsin och haft feber. Så idag är dagen jag använder för att slutföra lite projekt. Å då menar jag av kalibern att skurkäppen nu är inställd på sin plats liksom skurhinken i stället för att stå framme och irritera. Samt slutföra min 192 rutor stora pläd som jag monterar.

MEN eftersom jag så rörande ser att en del hoppar från denna blogg till min nya tänkte jag lägga ut länkar till de inlägg jag hunnit med OM någon vill  läsa.

Ordningen är mitt senaste inlägg överst och det äldsta nederst!

Rekommenderar den som är intresserad av eftervåld att läsa inlägget som heter ”Follow the money”, har man en bråkig mage kan Patronläge vara något att dra på munnen åt! Alla som är lätt neurotiska bör undvika inlägget Stabsläge som utspelar sig när både covid och Ryssen stressade mig till nattläsning!

Kram

//a

 

 

ALLT SOM VAR INGET (13 februari 2022)

Att komma ut ur blykupan är att uppleva och känna som att man rivs loss från sin syrgastank, sitt eget hjärta och hjärna. Eftersom tillvaron så länge utgått från någon annans behov än sina egna. Det är att inse att man faktiskt inte var en faktor i ekvationen. Man var ALDRIG en faktor i ekvationen. Man var faktiskt ingenting.

A. Holgersson

I nytt ljus (11 februari 2022)

Att komma till stugan för första gången efter att ha fått och skapat mitt eget nya hem. Att vara ute i min älskade skog och söka spår och se ekorrar som levt rövare

Follow the money…(8 februari 2022)

Om Netflix dokumentären TIndersvindlaren, om varningstecken och mina drömmar där lösningen alltid heter ”Follow the money” när jag där möter någon som skriker efter konkreta bevis

…a deeper dive… (5 februari 2022)

Ny hårfärg och att gå hem i snöstorm när man just fått en snygg frisyr! (keep it real liksom). Om mina platser i mitt hem, om att spara amaryllislökar och garnet som heter Galactic! 

 

Metamorfos? (2 februari 2022)

Att konstatera att jag är så pass otränad att Skalle-Pärs ord ekade i huvet på väg hem med ryggsäcken ”Nu dör jag”

 

Skogen, tystnaden, glädjen… (30 januari 2022)

Att komma ut på ”grönbete” i skogen, efter en drabbande vecka och sjukt glada nyheter och ett steg framåt arbetslivet… 

 

Patronläge… (17 januari 2022)

När magen vrider om och svetten bryter ut. Kom igen… vi har alla varit där! Paniken när man är långt från en toa och måste forcera sig själv framåt och samtidigt skulle behöva en kork i baken!

 

Makt och kontroll… (17 januari 2022)

”…insidan och utsidan i den extremaste formen av disharmoni. Falska skratt genom käften. Tysta skrin och tårar inuti…”

  • Det är något jag måste säga (Anna Holgersson)

 

Stabsläge… (14 januari 2022)

Diskussion om totalförsvarsplikten som utmynnade i nattlig läsning av foldern ”OM krisen eller kriget kommer”. Det var hejdlös galopp av covidsmitta och samtidigt rapporter om Rysslands rörelser, och Boden som skickade ner soldater… Herregud vad jag får tankar… Just det, var också en smula upprörda känslor från min sida av alla som plötsligt kunde ”känna på sig” att deras förkylning inte var covid…

 

Tropikhuset… (12 januari 2022)

När jag slutligen blev tvungen att kalla in det tunga artilleriet för att vakna, dricka suspekt mjölk (hurk), den suspekta doften och luften när luftfuktaren stått och spytt ut ånga

 

Skapandet & rörelse… (11 januari 2022)

Mina tankar kring kreativitet och fysisk rörelse för välmående

Vart hamnar inläggen? (10 januari 2022)

Högst frustrerat mikrokort inlägg där jag försöker begripa mig på min nya plattform. Lät det vara kvar för att visa att allt är inte så himla tvärenkelt

 

Awake the Light… (10 januari 2022)

Premiärinlägget på annaholgersson.com Om valet att skapa en egen vrå och skriva under mitt eget namn.

 

Tassar dansande ut…

Av , , 5 kommentarer 14

Här sitter jag och poppar musik.

Det har varit ett sådant viktigt år som passerat. Sådant jävla arbete med att återuppstå och återerövra hela livet.

Jag glömmer aldrig hur mina fingrar darrade när jag skrev mitt första inlägg här på min Fröken Krass-blogg efter evakueringen från den destruktiva relationen. Det var i februari 2021.

Idag har jag öppnat min helt nya portal till mitt skrivande.

Jag väljer helt enkelt att låta Fröken Krass dansa ut och jag anser att det alter egot gjort sitt.

Nu är det tid att skriva i mitt helt egna namn och i mitt fria narrativ.

 

Jag vill tacka alla som läst min blogg ”på riktigt”, som faktiskt följt mig, kommenterat och återvänt. Ja, jag är givetvis tacksam för alla stackare som hittat hit enbart för att jag råkat tagga ”kyckling som luktar fis” (ett inlägg som än i dag drar oroväckande många läsare!).

Jag lämnar denna portal och steppar som sagt förväntansfull över till min egen domän. Där fortsätter jag mina vardagliga reflektioner över livet.

Jag har just påbörjat resan att ta mig från professionell soffpotatis till aktiv och vältränad igen. Något säger mig att det kommer ta sin lilla tid men jag vet att jag kommer dit.

För dig som vill fortsätta läsa min blogg kan du följa länken eller bara söka på Anna Holgersson så skall du se att du slutligen hittar mitt nya kryp-in, där min son faktiskt tillåtit mig använda en av hans bilder!

Det är en ny tid…. och jag måste vidare

Från djupet av mitt hjärta…

Tack för mig!

//a

Hollywood möter urskogen…

Av , , Bli först att kommentera 16

Tipptapp, smyg och viskningar. Prassel med papper och påsar. Jag hör dammsugare och det springs i dörrarna. Julen står för tröskeln och jag är som ett litet barn som hoppar upp och ner. Bara för att det är vackert, magiskt och något helt underbart med just julen. Jag älskar allt som pågår i kulisserna.

Det är lite så den här hösten varit. Livet bakom kulisserna. Dom senaste veckorna har varit fantastiska, roliga, galna med det kreativa arbetet att skapa en Vinterspecial till Epilogen Podcast. Jag och Mia har haft så hejdlös roligt för vi har verkligen skapat något unikt tillsammans.

När jag sände över mitt inspelade manus tänkte jag… Nu är min konstnärliga del gjord och nu tar Mia vid och gör sin konstnärliga del. Det är svårt att förklara men alla som skapar vet att det är något intimt, för det är bitar av en själv som man faktiskt lämnar över. För mig har det varit helt lugnt i mig att lämna över till Mia. Jag litar till 100% på hennes unika öra och öga för detaljer. Hon HÖR vad som fattas, vad som kan läggas till. Hon har bett mig om mer dramatiserade omtagningar och jag har gått all in i mina känslor och grävt, Mia har regisserat och jag har fejkat drunkning och kallsupar under mitt skrivbord (vilket rent krasst är en hejdlös komik att skåda) men som hon förvaltat, förädlat och klippt ihop till just Vinterspecialen 2021 -Den långa vägen hem -Annas andra epilog. Lyssna på avsnittet på Spotify.

Ni anar inte hur många timmar Mia lagt på att hitta olika skogsljud, olika lerljud för att kunna illustrera att tiden går. Det är förmodligen få som hör hur Mia låter fotstegen bli en helt egen karaktär i detta avsnitt. Fotsteg som börjar direkt och som leder lyssnaren hela vägen till…. (ja, jag avslöjar inte men hela vägen till slutet). Vi har lyssnat och lyssnat på skogsljud och tyckt det varit perfekt… så har man, om man spetsat öronen hört… barn som gapar… eller en tupp som gal… eller en mygga som surrar för nära mikrofonen och scenen utspelar sig på vintern…. Men Mia har hört.

Mitt manus: ”När mörkret faller blir det svart” -Hur illustrerar man det i ljud? Mia lyckades.

Tillsammans har vi lyssnat på musik för att hitta rätt KÄNSLA i musiken. När jag lyssnat har jag gråtit för att Mia lagt på något som blivit så rätt att jag nästan storknar.

Det är i alla fall genom detta bollande mellan varandra, stycke för stycke i manuset, där vi växelvis arbetat med projektet, som det tillslut växte ur våra händer och blev något helt eget. Inte mitt. Inte Mias…

Utan en helt egen Cinepodd -Av oss båda!

Vi är fascinerade av hur det blev som det blev och det är intressant att lyfta upp denna kreativa process, för ska man skapa måste man vara trygg.

Vi kommer ur olika vinklar, jag kommer från urskogen, den nordiska mytologin, djur och natur. Mia kommer från Hollywood och sin surrealistiska konstvärld fylld av detaljer. Det är en konstnär och en poet, med olika uttryck för själen och det inre.

Det är den gemensamma kärnan av kreativ glöd, att uttrycka sig, leva autentiskt och i harmoni med sitt inre.

För det är lite där man slutligen hamnar. När man gått från livsdöden till överlivet. Vi har båda varit utraderad, vi har båda överlevt… Men sen då? Vad händer då??

Det är ju så, att jag vill framåt och jag tror även Mia känner samma framåt rörelse. Framtiden har blivit rolig, spännande och jag är nyfiken på att LEVA! Jag längtar till alla nya steg jag tar på min konstiga kurviga väg framåt. Det är ljus och glitter som ett gnistrande täcke av snö eller en varm sjö i solljus.

Jag känner även att jag själv i mitt skrivande börjat titta på andra alternativ, en annan plattform för mitt uttryck. För denna tillhör det som en gång var… Jag är för alltid förändrad, så varför inte skapa något nytt för framtiden?

Men när detta inlägg publiceras, släpps samtidigt ett Bonusavsnitt av Epilogen Podcast där Mia berättar i sitt forum om vårat framtida projekt som vi är så spända, taggade och peppade på.

VÄLKOMMEN TILL KARAVANEN PODCAST

Vi kommer under 2022 skapa förutsättningar för att leverera en helt ny podcast, en podcast som ingen annan. Vi avslöjar inte för mycket utan nöjer oss med att det inte kommer bli någon skrik-och gappodd. Det kommer inte heller bli en knastertorr faktapodd. Vår gemensamma podd ska ha en egen ton och uttryck.

Vårt samarbete skall få växa, i ett slags kreativt partnerskap. Vi märker att vi lyfter varandra och varandras idéer, kommer med förslag som tar det till en annan nivå. Det lyfter utan att hålla tillbaka. Det har ett ursprung ur välvilja, inte i konkurrens eller tävling. Det bara ÄR.

Vi går liksom hand i hand i våra egna unika kreativa uttryck men tillsammans blir det nått helt eget, något med magi, detaljer, värme, själ och hjärta -Det vill vi bygga vidare på.

Vi väljer att sätta vårt unika frö i en helt egen kruka, där det nu ska få börja växa.

Vi bjuder in alla er som vill hänga på under vår process och uppbyggnad på instagram @karavanenpodcast

Vi kommer inte lägga upp flera inlägg per dag, utan något då och då, när det är rätt.

Jag är så stolt och glad över att vara en del av detta projekt och jag kommer gå all in hela vägen i kaklet för att tillsammans med Mia Makila leverera något unikt och kvalitativt.

 

För er som gillar humor och bloopers kan jag meddela att Mia lagt in en rätt lång sekvens i Bonusavsnittet med Bloopers från min inläsning av Vinterspecialen. Det låter ju så jäkla fint och klokt och proffsigt i avsnittet… Men för all del… Välkommen till verkligheten. Vi är människor och vi gör hur mycket fel som hellst.

Hur svårt kan det till exempel vara att säga PLASTFOLIÉ???

Bevisligen hur svårt som helst!

Vi bjuder på det, häng med in i framtiden -Nu låter vi Karavanen så sakta ta form!

//a

Knäcka nöten med Chicago…

Av , , Bli först att kommentera 9

Hej,

Jag undrar om jag har en läsare i Chicago? Det är så festligt med analysverktyget till bloggen och alla märkliga orter som hoppar fram.

Porto är också en sådan där ort som sticker ut, och Oslo!

Jajaja jag är mycket väl medveten om att mobilaroutrar, VPN etc kan göra att man hamnar lite vart som helst i världen -Men det gör mig nyfiken, det gör mig så nyfiken att jag nästan storknar. Lite som barn inför julafton. Det kan ju också vara hemvisten för spamservrar/bot:ar som med jämna mellanrum kommer med allehanda kommentarer.

Men OM det faktiskt är en följare i Chicago eller Oslo eller Porto -Maila mig gärna! Det är ju hur fascinerande som helst.

PÅ tal om julafton. Det börjar ju verkligen vara lite nära nu. Kan avlägga rapport att stadens centrum var too much för min del denna förmiddag. Det var trångt över allt, folk håller inte avstånd för folk SKA ha sina grejer. Så jag avlägsnade mig.

Det räcker med den sjukstuga som råder i mitt eget hem, där Covid-19 test är avklarade och negativa. Det räcker att höra om alla som skjuter skarpt ur alla hål för att Vinterkärkar’n härjar.

Nä jag är mer inne på te i soffan, tända ljus och se på film. Jag borde städa men jag är liksom inte där.

På instagram testar jag idag att knäcka nötter med andra verktyg än en nötknäckare, ni vet en sådan där tång eller skruvmojäng. Det blev ett litet dyrköpt experiment men det var komiskt och fick mig att garva. Så det tar jag på ”köpet”.

Men alltså… om det finns någon person i ett annat land som faktiskt läser min blogg -Hör av dig! Detta kan ju bli ett litet julprojekt 😀

Nu… soffan

//a

Alltid framåt…

Av , , 2 kommentarer 8

Jag är så glad, bubblig för det är framåt som gäller. Framåtrörelsen som vaknat. Jag förstod nog inte själv hur mycket min andra epilog betydde både för mig själv men även för andra överlevare. Jag är så tacksam att jag fick förtroendet att göra Epilogen Podcast Vinterspecial 2021 Den långa vägen hem -Annas andra epilog.

Jag kunde inte ana mottagandet som vi fått.

Min epilog är skriven som en saga, framförd i alla känslor som jag rört mig i. Den är tonsatt för att understryka viktiga avgörande stunder i min väg. Är man riktigt vaken hör man att även ljuden är en helt egen handling.

Istället för att mata och mala fakta och information i klartext så talar jag i symboler och metaforer -Varför? Därför jag tror många kan bottna i min resa, eller min rörelse framåt. Därför vill jag att man är fri att tolka in vad man vill i denna Vinterspecial.

Det finns några kodnycklar jag vill dela ut… som efterfrågats.

Leran/sörjan -Vad ÄR det leran, diket och eländet jag befinner mig i? Det är att vara som mest traumatiserad. Det är att vara som trasigast, utraderad och vilse.

Det är att leva på ingenting. Att ha räkningar som skall betalas fast man inte har en spänn. Det är alla kontakter som behöver tas för att man skall få hjälp, för att få pengar. Det är all krånglig byråkrati som triggar ångest, rädslor och panik. Det är att ständigt drabbas av känslan att ”jag ger upp” och sedan behöva bita ihop och bara ta ett steg till. Det är att känna att man har en bra dag och ge sig ut på promenad, så blir man omsprungen av en joggare som får en att hoppa ur skinnet… å så är paniken ett faktum och man är tillbaka på noll.

Det är att behöva dra sig undan för att ingen förstår hur utsatt man är och hur fruktansvärt dåligt man faktiskt mår.

Man fungerar… men man är inte DÄR.

Det är tiden då man lever i en väska, i trasiga joggingbyxor.

Den vidunderliga natthimlen, norrskenet, vintergatan -Samtidigt i leran och sörjan så vågar jag slutligen öppna ögonen och börja betrakta natthimlen. Det är en viktig detalj för mig att få prata om. För mitt i allt det där svinjobbiga så börjar dom allra flesta överlevare att ta in KUNSKAP och våld, psykisk misshandel, makt, kontroll, isolering. Man börjar ta in, man börjar få ett grepp om hur manipulerad man blivit, man börjar ana vidderna av lögnerna (från det lilla till det stora). Så samtidigt som tillvaron är fruktansvärt svår och tuff så kommer en ny framåtrörelse i insikterna, kunskapen och förståelsen.

Mia Makila formulerade det så exakt ”Kunskap är motgiftet mot psykisk misshandel” det är klockrent!

Isvaken -Jag har fått en del frågor kring isvaken. Jag kommer inte berätta vad isvaken var för mig, bara att det är det där ögonblicket då jag valde LiVET.

Trossen – Trossen är den traumatiska bindningen som uppstår mellan offer och förövare. Det är riktigt läskigt! Fruktansvärt obehagligt. För mig var det viktigt att ge den ett helt eget liv för det gör tillvaron förvirrande. Det gör att känslorna blir bisarra, man hoppar mellan rädsla, empati, kärlek, ilska och en del känslor ger en ångest och skuldkänslor att man ”ens kan tänka så”.

Mia fick fria händer att i ljud illustrera trossen och det var ett arbete hon NJÖT av. Ljudet av trossen är flera ljud lagda på lager, för att få till ett köttigt, torrt, slemmigt, levande ljud.

Det var också viktigt att illustrera hur den grävde sig inåt när tankarna blev mörka och hur den plötslig bara lossnade. För det var så jag upplevde det.

Detta är några symboler som jag arbetat med i  min berättelse och om någon är intresserad av att veta flera symboler som förekommer så får ni gärna lämna en kommentar här på bloggen eller på mitt instagram @FrkKrass

Med detta sagt… skall jag fortsätta min framåtrörelse… Kanske är det så att det blir en ny plattform för mig i framtiden!

//a