En ”het” period är älgjakten. Den tar massor av tid. I år har det blivit drygt två veckor. Det man förvånas över är att jaktens syfte, som var att skaffa mat i forna tider, inte är det i dag. Att ta rätt på viltet har blivit jaktens tråkigaste del, trots att vi nu har moderna älgdragare för att köra fram älgarna. Det klart sämsta momentet är att stycka köttet. Så även för vårt jaktlag.

I älgjaktstider är alla som tar på sig styckning hårt upptagna och det är svårt att boka i förväg. Jag var ute på byn och jagade en som hade tid att stycka våra två älgar som vi skjutit. Jag hamnade nere utanför Ture Eriksson garage, där Marcus håller till med sina styckningar. Ett fönster stod öppet, så jag tittade in och iakttog Marcus där han stod och arbetade. Han hade inte upptäckt att jag stod där.

Nu försvann mina tankar från älgjakten och återvände till 50-talet då vi var småpojkar Björn, Krister och jag med flera. Tures garage var nog dåtidens ungdomsgård. Hit hade vi samlat ihop alla gamla 98-kubikare och mopeder som var billiga. Här var det många pojkar som skruvade i motorer för första gången. Jag undrar om någon av oss visste vad vi gjorde, men liv i motorerna fick vi.

Hela näset från Bredviken till Sörstrand var vår testbana. Här körde vi utan hjälmar och andra skydd bland tallarna som stod tätt. Jag minns aldrig att någon blev skadad. Vi skruvade nog mer än vi körde. Ture fick nog hålla både bensin och verktyg till våra övningar. Tant Greta var nog hon som vi gillade bäst. Jag minns hennes vanliga fråga när hon ropade in Björn och Krister på mat: kom in och ät du också, för du har väl inte ätit? Det blev många middagar och fika, vi ungdomar fick av tant Greta.

Nu stod jag där i fönstret och tittade i vår före detta mekarlokal och såg för min inre syn alla sönderskruvade motorer och ramar som byggdes om, ligga spridda runt hela lokalen. Ture kunde knappast ha använt den till vad den var avsedd till. Nu upptäckte Marcus att jag stod i fönstret, han skruvade av radion och jag återvände till verkligheten. Nu betraktade jag en lokal som är anpassad för styckning och kötthantering. Hur det gick med styckningen? Det är en annan historia.

Det kom många minnen på denna lilla stund, som jag får berätta om senare.