Vi inom oppositionen hade beslutat, att göra ett sista försök, att rädda skolan i Fredrika, oförändrad fram till 2015. En förändring av skolan i Fredrika, kan ha förödande konsekvenser för Åsele kommun, det kan bli ett trettiotal människor och tre företag som flyttar från orten. Man kan inte vänta och se om flytten blir verklighet, då är det för sent. Att veta att det kan ske, räcker för att en klok kommunledning måste fundera på, vilka åtgärder man ska vidta.

Vi inom oppositionen har arbetat ideellt och kört gratis under denna tid. 

 

Oppositionens ställningstagande i frågan kring avtalet med landstinget var tydlig, men svårtolkat för en del. Vi har inget emot ett avtal med landstinget, men man ska veta vad avtalet innebär, innan man skriver på ett sådant. Det finns inget dokument, som visar att detta avtal tillsammans med avsiktsförklaringen har analyserats av någon opartisk jurist.  Detta uppdrag gavs till kommunchefen vid senaste ks.

När man läser avsiktsförklaringen, är det väldigt tydligt beskrivit, hur akutbilen med personal skall verka och arbeta. När man läser avtalet är beskrivningen av densamma mycket svepande och otydlig. Avsiktsförklaringen är det dokument, som ska avspeglas i avtalet och är ingen bilaga till avtalet. Det finns många möjligheter att tolka avtalet, utan att det är fel. Det finns otydligheter även i tjänsteutbytet med landstinget.

Vidare har det under resans gång, blivit klart med att det blir en folkomröstning. Att nonchalera folkviljan, tycker vi är omdömeslöst och nonchalant. Utifrån detta lade vi ett förslag i Allmänna Utskottet som lyder: Invänta juristernas yttrade kring avtalet och folkomröstningen, innan beslut fattas i frågan. Det innebär inte att vi är emot ett avtal med landstinget, det är att engagera sig och ta frågan på allvar.

Inget blev som jag tänkt mig i gårdagens politiska övningar. Av morgonmötet blev det inget. Men vi får hoppas att det blir lite samtal under dagen i ämnet, eller senast på onsdag. På eftermiddagen hade vi ett möte kring vår nya politiska organisation och där kom vi framåt.

Dagen avslutades med stormöte kring akutsjukvården och då främst akutbilen. Det var ett 50-tal personer som kommit och man kan fundera om de representerade de som är för eller emot akutbilen. Avtal och avsiktsförklarning föredrogs och om man var uppmärksam kunde man se att i avsiktsförklaringen, som inte är en bilaga till avtalet, stod det en hel del som inte återfinns i avtalet. Kan det bli mera förvillande? Vad får vi med detta avtal? Du som blev klokare av gårdagens möte, hör av dig så vi andra får ta del.

Dagens övningar börjar med allmänna utskottet, där vi har en rad viktiga frågor att behandla. En fråga gäller avtalet med Landstinget där akutbilen ingår. Efter lunch får personalen information om omorganiseringen, av den kommunala verkasamheter.

I dag blir det en dag, som kan vara avgörande i många avseenden. Vi börjar en ny och ren vecka, med förhoppning om att kunna påverka samhällsutvecklingen åt rätt håll. Ett bra beslut, kan ha större påverkan på samhällsutvecklingen, än en säck med pengar. Det är människans inställning, som driver utvecklingen framåt. Då jag påstår att viljan är bättre än pengar, kanske jag sticker ut hakan, men jag anser att med pengar får man bara ögontjänare. Den äkta kraften får man av människor, som känner sig delaktiga i samhällsutvecklingen. Då skapas förutsättningarna av människor som vill.

Morgonen startas med ett möte, som har stor betydelse för Åseles framtid. Vi hoppas på ett positivt svar i denna fråga. Ett negativt svar kan vara förödande. Tids nog får ni höra vad det rör sig om och hur det blev.

 Dagen kommer att avslutas med ett offentligt möte kring akutbilen och hur det slutar vet man aldrig. Tycker alla politiker, att man har rätt uppdrag, en dag som denna?

 

I mina första barndomsår, var jag ständigt omgiven av flickor. Det var mina systrar, det var grannarnas barn som var flickor och så bodde vi 50 meter från skolan. Eftersom jag var yngsta pojken och liten till växten, lärde jag mig snabbt, vad fördelar det innebar. Man kunde hitta på många” hyss” och de äldre barnen gav mig inte stryk. En dag gjorde jag en felbedömning och det höll det på gå riktigt illa för mig.
Jag hade fått eller hittat en gammal flitspruta, det var en handpumpad spruta, som man sprutade DDT med. Det var ett medel mot insekter, som på senare tid blev förbjudet. Det var vår och på ”myra” där vi bodde, var det vatten fulla alla diken. ”Myra” är där dagens bilprovning är belägen. Det gick en smal väg över från ”Holmen” och till Karlssons, ett rött hus en bit från dagens elljusspår. Där bodde två flickor, som var äldre än mig. Jag hade fyllt min spruta med vatten från diket och när flickorna var på väg hem, sprutade jag vatten på dem. Det oväntade hände!  Flickorna anföll mig och kastade mig i diket, som var fullt med vatten. Jag var klädd i en vinteroveroll, som blev full med vatten, jag sjönk. Gråtande och vettskrämd kravlade jag mig upp och i fortsättningen hade jag stor respekt för dessa flickor.
En mindre farlig händelse, utspelade sig sedan vi flyttat till Söråsele.  Vi barn sov på övervåningen, som värmdes med en vedeldad spis. Min sovplats var i en gammal träsoffa med en stor halmmadrass och en svart fårskinsfäll. En mycket varm och komfortabel sovplats. En halmmadrass var en typ av påslakan, som fylldes med torr halm och var både mjukt och varmt. Det ersatte dagens sängdyna. Det var före jul och jag hade retat mig på mina systrar, då jag inte fick hjälp med att bära in ved. Som straff, fick mina systrar några kalla vedträn nedstoppad i sina sängar. Det var inte uppskattat. Nästa kväll, hade jag glömt gårdagens upptåg och var inte på min vakt. Mina älskade systrar hade tagit den lilla adventsgran, vi hade på vårt rum och stoppat den i min halmmadrass. En nybäddad säng med halmmadrass är ganska fluffig och en liten gran under lakanet är inget man tänker sig. Jag drog undan fårskinsfällen och kastade mig på madrassen. Med ett vrål flög jag upp lika fort, under mina systrars stora jubel. Rev undan lakanet och tog upp julgranen, som jag kastade på mina systrar. Deras straff blev en långvarig plåga för mig. Det mesta av granens barr, hade stannat i min halmmadrass och påminde mig om mina upptåg, ända tills jag fick ny halm i madrassen.

Det känns skönt när det blir helg, då får man bläddra bland minnen och berätta något roligt. Ni som brukar läsa min blogg, kanske har märkt, att jag har 5-dagarsvecka med politik. Lördag och söndag, då försöker jag plocka lite roliga eller märkliga händelser ur mitt liv.
När jag var liten, fanns det flera slakterier i Åsele. Några låg i närheten av, där jag växte upp. Det var Skoglunds slakteri, Kalle slaktars och slaktar Larsson.
Skoglunds slakteri låg där Konsum är i dag. På tomten fanns slakteri, charkuterifabrik, en livsmedelsaffär och ett stall. En vacker byggnad och en spännande tomt för nyfikna barn. I stallen fanns det levande djur, i slakteriet hängde stora djurkroppar, slaktavfall och hudar. Det fanns allt för att sätta fart på fantasin, när det började mörkna ute. Här tyckte vi om att leka, vi som bodde runt ”Holmen”.
Kalle slaktars slakteri låg på ”Gammplassn”, granne med dagens IOGT-gård. Det var också inom mitt barndomsdistrikt. Kalle slaktars affär, var vid övre torget, på bortre gaveln i det hus, där Nisse Zackrissons Frisering är i dag. I källaren var det en charkuterifabrik och där arbetade Oskar Nordin. En mycket snäll farbror, som jag träffat när han var i slakteriet på ”Gammplassn”. Det var nog lite si och så med djurtransporter, på den här tiden. Jag minns en gång, det kom en levande kalv med mjölkbilen, från någon by. Den hade hopbundna ben och var fastklämd bland mjölkkrukorna på en släpvagn.
En gång när jag fick följa med Oskar ut på ett slaktuppdrag till P-A Norberg på Västerled. Han åkte cykel och jag fick åka bak på pakethållaren. Det var en grisslakt, som var uppdraget. Som vanligt då det var matdags, blev alla bjudna på mat. Det var fullt kring bordet och hans fru Karin satt vid spisen och åt. P-A satt vid gaveln på bordet. Han hade varit i Amerika, så allt som hände, jämnfördes med Amerika. Han var en otrolig berättare och fyllde på historien på rätt ställe. Han sa, att han köpt till lite mark av kyrkan till sitt torp och han hade gjort upp med kyrkan om ytterligare ett markköp och det var kyrkogården. Det var den bördigaste marken i vår kommun och där skulle han odla, sa han. Då var det någon som ställde frågan, vad man skulle göra med alla döda, om man inte skulle använda kyrkogården som gravplats? Dom stoppas i ett cigarrliknande fodral och skuts ut i rymden, för så gör man i Amerika, sa P-A.  Att höra sådana historier, för en 8-åring, satte fart på fantasin. De lät lite kusligt och man förstod nog inte allt heller. Det var tur att det var på dagen, det där med döden skrämde en lite. När vi flyttat till Söråsele, bodde vi granne med P-A och jag fick höra och uppleva många spännande historier kring detta original.
Nu till det jag hade tänkt berätta, första gången jag åt korv. Det var första gången, jag var med Oskar i charkuterifabriken. Han höll på att tillverka prinskorv, som kokades i en stor gryta och röktes i rökstutar som fanns i källaren. Det luktade fantastiskt gott och ni skulle känt hur go korven var, när den var nyrökt och varm. Jag fick äta hur mycket korv jag ville och det gjorde jag. När jag kom hem behövde jag ingen mat, jag hade ätit korv hela dagen, så jag mådde illa. När jag lagt mig och somnat, fick jag inte behålla korven, jag spydde fullt i sängen, det såg ut som om alla mina inälvor hamnat där. Efter den händelsen blev det sparsamt med korvintaget, men det fanns andra delikatesser i charkfabriken, som Oskar bjöd på. Men jag tycker fortfarande prinskorv är gott.

 

På måndagen den 25/2 inbjuder Åsele kommun till information omkring avtalet med landstinget. Det blir ett intressant möte. Det kanske dyker upp frågor, som ingen har tänkt på. Hur bemöter vi dessa? Akutbilen är en viktig del i avtalet. Hur är det med den? Får man vårda patient under transport? Får den köra utanför Åsele kommun? Larmas ambulans från Dorotea när akutbilen larmas? Kan det vara ett nytt sätt, att tänka akutsjukvård? Får den rycka ut på alla larm, prio 1och 2?
Hur blir det med övrig sjukvård.
Fundera vad vi ska göra i stället, om vi inte skriver under avtalet. Är det bara att säga nej till allt? Om det blir beslut om en ambulans till Åsele, när får vi den? Hur sköter vi akutsjukvården till dess?  Frågorna är många och var får vi svaren. Det är bara att komma till Kulturhuset kl. 18.00 den 25/2, då får vi svaren.

 

Gårdagens politiska uppdrag började klockan 8.00 och slutade 18.30. Det var en mycket intressant dag, vi diskuterade näringslivsfrågor och på eftermiddagen var Inlandsinovationen inbjudna. De informerade, om de möjligheter som de har, att hjälpa till med kapital. Inriktning är små och medelstora företag, där de kan gå in som delägare.
Vi diskuterade hur vi skulle arbeta med näringslivsfrågor i framtiden. I dag har vi mycket framgångrika företagare i vår kommun, som vi måste vårda. Hur gör vi för att få dessa att växa, så det blir flera arbetstillfällen? Det kändes hoppfullt efter dagen diskussioner.
 Med tanke på kommunens ekonomiska läge, blir frågan om prioriteringar allt tydligare. Ska vi satsa på våra lokala företagare och inge förtroende, krävs en tydlighet av kommunen. Det innebär inte att satsa pengar i företagen, det är att skapa framtidstro hos företagen.  Vågar kommunen göra omprioriteringar, för att göra framtidssatsningar, i stället för åtstramningar?  Vi måste våga satsa, för att nå utveckling och öka inkomsterna. Det grundläggande för utveckling är starka företag, som skapar flera arbetstillfällen. Når vi det, genom att bara spara eller måste vi satsa?

!

Genom er fantastiska kampvilja, har ni bidragit till demokratins återintåg och fortlevnad. Ni är otroliga i er kamp. Det är riktig och äkta nybyggaranda ni visar upp. Efter gårdagens Landstingsmöte, fick vi höra på vilken låg nivå debatten ligger, när man diskuterar en så viktig fråga, som akutsjukvård i inlandet. Debatten som fördes, kan inte ingå i ”Projekt balans”, för i den saknades all balans. Men man tycks ha frigjort pengar, för att fortsätta att vara på tvären.
Man måste ställa sig frågan, om vi inlandsbor, är resurs för tillväxt eller en belastning? Efter dagens möte fick vi bekräftat, vilka politiker vi bör undvika, att ge nytt förtroende vid nästa val.

För mig som lekman i vården, tycker jag denna fråga är enkel att lösa. Återställ akutvården, som den var före ”Projekt Balans” och effektivisera den i stället. Ett enkelt sätt är att förklara problemen, för de som arbetar med uppdragen, de vet hur det kan bli billigare och bättre. Man måste lära sig, att lita på arbetarna, de är arbetarna som producerar. Att ha hög lön och sitta vid ett skrivbord innebär inte, att man förstår hur det fungerar ute på fältet. Tre bra ord att förstå och arbeta efter för cheferna är, ledning, styrning och dialog med arbetarna. 

 

Man kan väl lugnt påstå, att inlandet har bidragit till Sveriges utveckling, utan att få något tillbaka. Våra naturtillgångar har bidragit till tillväxt i kustområden och storstäder. Vi har utbildat ungdomar, som har kommit dessa områden till godo. Inlandets arbetstillfällen har försvunnit och nya har skapats i kustregionen.
Vi har varit våra lokala banker trogna, i hopp om att det skulle vara bra för bygden. Bankerna i sin tur, gav sig in i tvivelaktiga affärer i många nya ekonomier och gjorde dåliga affärer. Staten fick gå in och rädda banker. Hade vi inlandsbor tänkt oss den utvecklingen?
Det är i det närmaste omöjligt, att få låna pengar till rimlig kostnad, för investeringar i inlandet. Om man bygger en ny lokal i inlandet, är den bara värd hälften när den är klar. Lågt taxeringvärde, inget man får låna pengar på, till rimlig kostnad. Här är bankerna inte beredd, att ta några risker.
Har vi kommit dit, att vi som bor i inlandet, ska starta egna banker? Varför går inte staten in och stöttar inlandet, på ett bättre sätt än i dag? Tänk om vi fått, en skattefri månad per år, slopad arbetsgivaravgift, eller något liknande. Skulle det göra skillnad?