När vår son Andreas var 12 år, kunde han köra alla maskiner vi hade på gården. Det var truckar, traktorer, lastmaskiner och bilar. Han lärde sina äldre systrar att köra bil. Barn som växte upp på ett lantbruk, fick köra traktorer och jordbruksredskap efter allmän väg, till och från ägorna. Det var föräldrarna som var ansvariga, om något skulle hända. Vi hade en lastbil med semitrailer, som var traktorregistrerad och det var inget i lagen, som hindrade att Andreas körde detta 24 meters ekipage mellan ägorna. Nu hade han fått upp ögonen, för att skaffa sig en egen ”epatraktor”.

En bekant till mig, råkade ha en gammal Volvo Duett, som var epa-registrerad. Vi köpte den och efter en tids körande hemma på gården, tog ”Epan” eld en dag och blev kraftigt rökskadad. Nu bestämde vi oss för att göra en riktig renovering av Epan, så att den skulle vara laglig och i bra skick, den dag han fyllde 15 år. Epa-körkort fick man vid 16 års ålder, men som lantbrukarson kunde man söka dispens och få det vid 15 år.

Arbetet startade med att vi gjorde en arbetsplan. Det blev några kvällar i veckan och lite helger vi skruvade, vi hade tre år på oss. Det fick inte vara hämmande för skola och andra fritidsaktiviteter. Vi bestämde oss för att byta ut hela karossen och behålla bara ramen. Vi skaffade en gammal Volvo Amason som vi kortade, breddade och byggde fast på ramen. Under denna period, lärde sig Andreas att svetsa och hur en bil var uppbyggd. Det som var svårast, var att lära sig att ha tålamod, allt tar sin tid.

På hösten när han fyllde 15 år, stod ”Epan” nybesiktad och klar. Dispens för traktorkortet, fick man inte söka, förrän man fyllt 15 år. Efter en tid kom vår ansökan tillbaka med avslag och jag fick möjlighet att yttra mig och vår ansökan vände åter för en ny beslutsomgång. Nu hade vi kommit in i slutet på oktober månad. Vår ansökan kom åter, med ett nytt avslag. Nu var Andreas modfälld och allt hopp om att få traktorkortet före 16 år syntes för honom omöjligt.

Jag skrev då ett nytt brev där jag redogjorde för hur vi bedrev vår verksamhet, som jag skickade till en högre instans. Strax före jul kom den efterlängtade dispensen. Vi sa inget till Andreas, utan beslöt att ge honom den i julklapp. När julafton kom och paketen skulle öppnas var vi spända på hans reaktion. Att få lite pengar till jul var vanligt och de lade vi i ett tunt platt paket. Ett av de första paketen Andreas tog, var det paket han trodde var pengar.  När han öppnat det och det innehöll bara en bunt papper med juridisk text. Med stor förvåning utbrast han: ”Vad betyder detta”? Jag förklarade då, att han fått dispensen och förklarade att man inte ska ge upp för lite motgångar. En annan kommentar ”det räcker med bara det här paketet”.  

Tålamod är en dygd.