Nu tar vi några historier efter Farbror Albin. För den oinvigde ska jag berätta vem han var. Albin var häståkare född 1885. Han var mycket lugn, bra på att berätta historier och mycket slagfärdig. Till detta kom, att han var mycket stark och snäll. Han var en av mina barndomsidoler. Han var gift med en syster till min far. På den här tiden var hästen av stor betydelse och alla ville ha ”värsta hästen”. Det är jämförbart med dagens prat om älghundar.

I början av 1900-talet gick alla transporter på järnväg eller på vatten. Från närmsta hamn eller järnvägsstation, gick frakterna vidare med häst och senare med lastbil. Åseles järnvägsstation var Dorotea, dit alla varor kom. Sedan var det häståkare, som också kallades för ”lasskörarna” som skötte transporten vidare till Åsele. Min farfar hade sju hästar som gick i trafik på Dorotea, när det var som hetast med frakter. Min far och alla hans bröder var ”lasskörare”. Det jag nu har tänkt återge, har nedtecknats av Johan Stigare på 40-talet, också en beundrare av Albin.

Hästhistoria av Albin Isaksson
”Ni minns väl Stor- Röa? En stor röd märr av finntyp.  Slik häst fanns varken i värdshistorien eller gamla testamentet. Hon var både het och flyt. Samtidigt var hon dygdig och lätt att köra med. På lätten körde jag  Åsele-Dorotea på en dag och hem på två dagar. Lasten bestod av 20 säckar havre a 100 kg. Hon var fantastisk. Det gick knappast att få henne att vila, när vi gjorde rast stod hon bara och grävde med frambenen och ville iväg.

Hon väjde varken för eld eller  hav. Om jag körde på myra som inte bar, så gick hon på knä och drog. Blev det nån gång uti hållet för tungt, så hjälpte hon till genom att bita i buskar och ris efter vägkanten, för att få fram lasset. Till slut var jag tvungen att byta bort henne, för det blev allt för kostsamt med att skaffa nya selar, då hon slet sönder de starkaste Värmlandsselarna som fanns. Jag bytte med e´n  Salmon Ersson i Björksele mot en liten svart hingst, men de va häst ska jag säga. Han kunde faktiskt gå på dimma, men det ska jag berätta en annan gång”.

Jag hoppas att ni förstår den här historien utan ordlista och ytterligare förklaring. Som ni ser, så kunde Albin måla upp verkligheten med ord.