Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Kanelbullen på Dalabo, m.m.

Av , , Bli först att kommentera 4


Har avnjutit den senaste middagen på länge medan kvällen övergick i natt. Enbärssill från Camillas i Molpe i Österbotten och husmans med stekta ägg från Västerbotten. (Tycker förresten att Österbotten och Västerbotten borde mötas mycket oftare. Inte bara i min mage.)

Dagen var, som några redan räknat ut, inte helt optimalt planerad. Delarna var ok, men det blev för mycket helhet. Början var riktigt ok med mitt första husmöte på förskolan Örnen. Som ny vill jag vara med och lära mig verksamheternas verklighet så snabbt som möjligt. Vi talade om vardagfrågorna, men också om framtiden, om IKT-arbetet och Skolverkets PIM-utbildning för ökade datakunskaper som förstås också rör förskolan och förskolepersonalen.

Vi rektorer har under dagen vänt och vridit på nästa års budget tillsammans med kommunchef och verksamhetschef och gjort en hel del annat. Elevmöten har det också blivit. Arbetet vill gärna räcka till.

På eftermiddagen och kvällen blev det Dalabo för min del, kommunens just nu minsta förskoleverksamhet. Vi hann med både APT, en hel del samtal och ett besök av en myndighet inom utbildningssfären. Personalen och jag fick mycket information och de fick dessutom upprepat beröm för sitt arbete. Det var riktigt roligt.

Själv fick jag bl.a. en kanelbulle och det var inte heller dumt. På kanelbullens dag och allt. 🙂

Efter arbetsdagens slut åkte jag direkt till partiets lokala månadsmöte inför måndagens KS. Vi hanterade både ärendena på KS-listan och en del annat. Inte minst decenniets kanske största fråga i Vännäs, behoven på Vegaskolan och frågan om ett eventuellt nybygge. Frågan om busslinjerna mellan Vännäs och Vindeln respektive Nordmaling diskuterades också. Linjerna som kostar kommunen mellan tre och fyra miljoner årligen är uppsagda för omförhandling och vad det innebär och inte innebär för alla Liljaelever från dessa orter ska jag komma tillbaka till. Det är många stora missförstånd och mycket onödig oro ute och går.

Sammantaget känns det här som en bra dag, trots minst ett möte för mycket. Träffarna med förskolepersonalen och även en del annat har varit mycket uppmuntrande. Uppiggande är även bevisen för att Bjurholm tycks attrahera ny och kompetent arbetskraft.

I morgon tänker jag inte börja jobba klockan sju.

En farlig situation

Av , , Bli först att kommentera 7


Gräl, slagsmål och krig kan vara oerhört lätta att starta, men betydligt svårare att stoppa för att inte tala om ogjorda. Ibland behövs också våldet. Hitler behövde stoppas och det krävdes vapen och liv.

Många av oss har varit frustrerade över Syriens ledarvåld mot det egna folket. Några av oss har samtidigt oroats över islamistiskt och totalitärt inriktade krafters inblandning i motståndet mot regimen. Det är inte lätt att veta hur det ska gå när Turkiet nu attackerar Syrien. Turkiet som inte heller självt är demokratisk överlastat.

Det som sker äger inte rum i den lugnaste delen av världen. Man känner den mänskliga litenheten.

Ett pilande pärlband

Av , , Bli först att kommentera 8


Ok, lite överdrivet då. Jag såg i alla fall en ny syn i morse vid 0715-snåret i Vännäsby. Några lätt framåtlutade portföljbärare som kom från hembergsområdet, ilade runt kanten på järnvägsviadukten och försvann i riktning mot Vännäsby C. Målet var nog tvärbanans 0720-avgång.

Jag hörde nyss att det var 10 passagerare som fyllde på pendeln i Vännäsby vid den allra första turen som gick 0605 på måndag morgon. Blir spännande att höra hur resandeutvecklingen blir framöver. Det är inte utan att det verkar lite lockande att vandra iväg till Centralstationen och rulla in till jobbet på lite drygt en grisblink. Alltmedan man morgonkollar mailen eller bara vilar sig, beroende på vilket uppgör man har med arbetsgivaren.

Men, det dröjer väl tills pendeln går till Bjurholm.

Med förskolan som ansvar

Av , , Bli först att kommentera 10


Efter en en tämmeligen full och utdragen arbetsdag med uppgifter från både gamla och nya tjänsten ligger jag och läser Lpfö98. Läroplan för förskolan. Jag har under dagen hunnit med ett kort besök på den mindre kommunala förskolan och ett ännu kortare på den större.

Det är inga små saker som läroplanen säger att förskolan tillsammans med föräldrarna ska arbeta med. Inga obetydliga mål som ska uppnås. Förmågan till empati och omtanke om andra ska utvecklas. En grund för livslångt lärande ska läggas. Omsorg, fostran och lärande ska bilda en helhet i den pedagogiska verksamhet förskolan erbjuder. Förskolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran, utveckling och växande. Deras utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedborgare ska främjas. Ett kulturarv ska överföras från en generation till nästa. Med mera, med mera.

Att man bara vågar söka ett jobb där förskolan ingår som en stor del. Jag har alltid haft stor respekt för arbetet med de allra yngsta. Det är så betydelsefulla år.

Det är inte första gången jag formellt har ansvaret för en förskola, men första gången jag har det i praktiken. Förra gången hade jag i.o.f.s. också en del närkontakt med verksamheten och barnen. Det var svårt att få till all planeringstid så rektorn (som det hette då) var tillsammans med en eller två till ute med barnen så att de andra skulle få den tid som behövdes. Ett par timmar en gång i veckan, när inte tvingande saker kom i vägen. Det kändes bra på flera sätt, jag vill helst veta hur det är från golv till tak där jag arbetar.

Spännande ska det bli. Roligt att få möta barnen och föräldrarna. Mycket har jag att lära. Mycket att tillsammans med medarbetarna fundera på kring utveckling och mål som ska uppnås.

Luftväxlingen har inte varit optimal på några av avdelningarna på den större förskolan. Imorgon är det meningen att några ur personalen där ska skriva på godkännandet av att ombyggnationerna får börja. Det känns väldigt roligt, men det är min företrädare och tekniska chefen som hållit i detta, jag har ingen del i det. Men jag hoppas att på något sätt få ha bidragit till förskolans stolta mål innan jag slutar hösten 2013.

Den ordinarie arbetsdagen avslutades med arbetsplatsträff för SFI:n, Svenska för invandrare. Tillsammans med gymnasiet och vux – och fritids- hör det också till mitt ansvar. Andra skeden i livet, andra förhållanden. Och även det spännande. Trots allt ogjort, olärt, opratat, oläst och oprövat känns det roligt med det nya mångfacetterade jobbet. I Sveriges minsta kommun.

Tillväxt i Bjurholm

Av , , Bli först att kommentera 6

Redan förut visste vi att Castorskolan skulle växa med några procent från i fjol höst till i år. Däremot var det en nyhet att hela kommunen hittills i år växt litegrann, med fyra personer.

Siffrorna kan hinna vända, men fyra personer motsvarar faktiskt en tillväxt på knappt 190 personer i Umeå. De flesta ler väl åt siffrorna, men för kommunerna som räknat med en viss minskning varje år är tecken på trendbrott välkomna.

Självklart hoppas jag att min barndomskommun och min nuvarande ”arbetsgivarkommun” växer på sig. Det betyder mycket på många sätt för både helheten och olika verksamheter.

Mat, Bildt & Hotel Vännäs

Av , , Bli först att kommentera 5

Det går si som så med uppdateringarna nu, blir inte tid till allt. Sätter in några bilder från förra lördagen så här en stund i efterhand.

Först en bild från mattävlingen i Vänortsparken i Umeå under hållbarhetsveckan. Hotell Vännäs var en av sju restauranger som tävlade i matlagning där det bland annat handlade om närprodicerat. Vi såg inte tävlingen, men besökte Bondens Marknad och kom förbi vid prisutdelningen. I juryn fanns bland annat matprofilerna Ella Nilsson och Anna Maria Corazza Bildt, tillika EU-parlamentariker. Båda är för övrigt bonddöttrar, även om det nog var skillnad på småbruket i Kovallberget utanför Storuman och på det relativt stora italienska jordbruket.

 

Jag lärde känna Anna Maria 2009 under hennes EU-kampanj. Det var vid ett tillälle meningen att hon bara skulle kampanja i Umeå, en sån där logiskt välberäknad insats där det finns mycket folk.

Jag såg framför mig en av de många kampanjaktiviteterna i raden och försökte få till något som avvek lite. Anna Maria har ju maten som en huvudfråga och jag ville ha ut henne till en gård, till en bonde och hans eller hennes djur. Mitt förslag var Kennet Åström och hans tjurar på Gubböledjur. Nära Umeå och betydligt medie-intressantare än Rådhustorget.

Icket att det skulle gå. Allt var planerat, det tighta schemat var lagt. Även SÄPO:s. Det blev ett antal samtal med ombudsmannen. Jag ska inte avslöja vad som var avgörande, jag kan behöva återanvända knepet, men till slut ändrades programmet och Anna Maria kom ut till djuren.

Jag hade ingen aning om att hon var uppvuxen på lantbruk. Att hon skulle vara helt orädd för både kärvänliga tjurar och lite skit. Att hon själv som liten hämtade mjölken i hink i lagården, som jag ibland gjorde hos John Lundbergs i Agnäs när jag var i 6-7-årsålden.

Jag tror även kampanjgeneralen blev nöjd. Det blev mycket media av olika slag, bl.a. Folkbladets framsida med närkontakt med djuren.

Lite roligt var det att Kenneths granne, Per Bergling, dök upp. Han hade arbetat med Carl i Bosnien och bland annat gett sin son namnet efter Anna Marias man. Small world.

Måste få in en bild på Hotel Vännäs duktiga kock Lisa Persson. Hon vann inte den här gången, men det var lite bättre arbetsförhållanden än när hon vann "Årets stormkock" i Hemavan 2011 och hon till slut inte kände av fingrarna.