…
2011 får sjukvården, äldreomsorgen och de funktionshindrade 18 miljarder mer av alliansregeringen än under GP:s sista regeringsår, 2006. En ökning med 42 %.
2011 får kommunerna 28 miljarder mer än man fick av GP. En ökning med 46 %.
Visste du att det är så här, eller har någon försökt så och odla en annan bild?
…
På ledarsidan i dagens VK skrivs det läsvärt om intraprenaden Orion i Vännäsby.
Du som är medlem i Vännäs kommun eller intresserad av andra orsaker, ta tid att läsa den lilla texten. Även om du normalt sällan landar på ledarsidorna.
…
Så löd överskriften till en insändare i dagens DN som pekade på underbemanningen på äldreboendena i Sverige.
När jag ikväll skulle riva en bedagad DN från 19/11 till tändpapper såg jag att det stod om demensboenden och den ofta hårt drivna personalen på framsidan. Minst 4 miljarder fattas till personal för de äldre i kommunernas budgetar, enligt artikeln. Kanske 8.
Det är inte lätt att prioritera, särskilt inte i flertalet mindre kommunerna som ligger på marginalen i det mesta. Tillgången på resurser handlar inte heller bara om ekonomi. Det kommer inte att bli lätt att få fram ersättarna till alla 55+ inom dagens äldreomsorg. Jobbet är inte alla stunder så jättecoolt och ganska måttligt lockande för dagens unga. Gissningsvis blir det många nysvenskar i leden.
Alla kommuner, men särskilt de som går väldigt bra och har råd att investera i det lilla extra har all anledning att fundera en gång till över var skärningspunkten mellan kärnan och det andra egentligen går.
Det finns de som säger att i stort sett allt är kärnverksamhet, men det håller inte "i min värld".
Vi vet heller aldrig riktigt när vi kommer att behöva demensvårdens tjänster själva. Den är inte bara en fråga för "de andra".
…
Det vore mycket att säga om dödshjälp och debatten i frågan. Jag ska bara säga lite.
Idag lyfts dödshjälpen fram som en humanitär sak, ofta driven av svårt sjuka människor eller de som är rädda för att bli det. Skulle det gå så att vi börjar använda vårdens resurser och människor till aktivt avlivande är jag rädd att vi skulle kunna få se en accelererande utveckling.
Flera frågor med initial "humanitär touch" har i vår nära historia tagits över av ekonomer av olika färg. Viss nedmontering av mentalvården och ålderdomshemmen övergick t.ex. i verkligheten snart till ekonomiska frågor. Jag är tyvärr rädd att en legal dödshjälp snart skulle glida samhället ur händerna och utvecklas till något mycket obehagligt ute i marginalerna. Inte minst när vi har den befolkningspyramid vi har.
Politiker brukar inte alltid vilja tala om demografin, för att inte skrämmas. Det är ofta andra som brukar få försöka flagga för nödvändiga åtgärder. Vi måste vända på alla stenar och verkligen satsa på att få fler i arbete. också för att undvika otäckheter i framtiden.
Än kan man säga att jag ser spöken, men för mig är dödshjälpens olika steg och inneboende "möjligheter" en sådan otäckhet.
…
Jag är väldigt glad för tillfällena jag fått att besöka olika delar av vår svenska välfärd det sista året. De delar av samhället vi finansierar tillsammans och som i regel finns för de yngsta, de sjuka och de gamla.
Idag har jag fått besöka en förskola (en annan än "vår egen"), ett demensboende och en rehabiliteringsavdelning. Jag har kvar ett sjukhem i Vännäs, två äldreboenden och en förskola i inlandet.
Jag har en partikamtrat som är kommunalråd en bit ner efter Norrlandskusten. Han avdelar en handfull dagar varje år för "prao" i välfärdsverksamheterna. (Inte bara när det är valår!) Jag tror de besöken är betydelsefulla på flera sätt. Det är nog inte hans minst "produktiva" dagar.
Jag är glad för att ha fått möta dem jag mött hittills. mest kvinnor, några män. Vissa saker som de sagt har följt med sen tidig höst då de första besöken gjordes. Idag har det fyllts på med nya kommentarer. Sammanlagt har ca 1500 ställen besökts, exempelvis 454 förskolor och 367 äldreboenden. Vid första mötet var det lyssnande det handlade om, Idag presenterande av reflektioner som gjorts på grundval av det som kommit in, samlade i en 10-12 sidor lång rapport.
Inte finns det svar på allt. Det finns även svar jag inte känner mig helt överens med. Framförallt när det någonstans stått något om mer dokumentation, men i stort känns svaren mycket vettiga. Några av dem jag mött idag har skrattat när de sett sammanfattningarna av vad deras kollegor utöver landet sagt. Mycket har stämt på pricken med deras egna yttranden. Annat går på tvärs, man värderar inte allt lika.
Under besöken har en del uppfattningar man haft tidigare besannats. Men vissa nya insikter har tillkommit. Några kommer tveklöst att ha påverkan på mitt agerande i lokala frågor framöver.
Jag hoppas att det fortsätter att komma in kommentarer och idéer från dem jag mött.
…
…
Nu hoppar jag lite i reseberättelsen, men det kandke kan förlåtas. Det är en del jag inte hunnit berätta.
Sista kvällen och natten i Chebrole fick vi vara med om något unikt i det rätt fattiga området. Vi fick inviga ett äldreboende.
%20%C3%84ldreboende%202.jpg)
Det var inte riktigt klart, men man kunde se hur "lägenheterna" skulle se ut. Inte vår standard, men någonstans att bo. Toaletterna fölkjer inte våra specifikationer, men är de vanliga indiska. Man funderar hur det går för de gamla benen.
%20%C3%84ldreboende.jpg)
Det finns ett mindre rum, ett litet kök och så toaletten. Tanken är att det ska bo två i varje lägenhet i det här äldreboendet, det enda i området.
Två av oss fick äran att klippa bandet. Den ene fortfarande i hederskrans och hederssjal. Yobu i mitten
… %20Invigning.jpg)
…
…
Det är inga lätta sakeratt bli gammal i Indien. Bara de med statliga jobb har pension. I den del av landet som omfattas av IT-under och annan företagstillväxt finner det nog också sina lösningar. Men för det stora flertalet är barnen pensionsförsäkringen.
All egendom har traditionellt gått till pojkarna, man gav en gåva till familjerna som döttrarna "giftes in i". Därifrån kommer "dowryn", hemgiftsplågan som i vissa delar av Indien tar sig allt groteskare proportioner. Idag ges ingen gåva, man kräver egendom, pengar, smycken, möbler eller annat av flickans familj. Man kan komma i efterhand och kräva mer. Får man inte det kan det hända saker.
Efter mina besök i olika indiska områden och samhällsklasser brukar ja le, milt överseende, när folk kommer och säger att Indien är mer andligt och mindre materialistiskt. Människan är sig lik överallt, det tar bara lite olika uttryck.
Äktenskap handlar rätt mycket om egendom i Indien. Där vi nu är, Nagercoil i Tamilnadu, har man ett bra utbildningssystem och välutbildat folk. Ändå hör "frivilliga" äktenskap till undantagen. Om två älskande gifter sig mot föräldrarnas vilja har det hänt att det fått fatala följder, särskilt om man gift sig över kastgränserna. Då finns exempel på att man dödat pojken eller båda.
Det blir spännande att se hur det går med de här sakerna framöver. Med modern ultraljudsteknik och abort formar många familjen som man vill ha den. Följden är att det redan nu finns ett påtagligt underskott på flickor.
Att bli gammal skulle det handla om, ja. Har man inga barn, som den här mannen i Chebrole t.ex, då är det inte lätt. Det är oerhört ovanligt med hem för äldre. Här i Nagercoilområdet, med en knapp miljon människor, finns det två. Båda drivna av kyrkor.
Mannen på bilden bor hos församlingen i Chebrole tillsammans med ett antal andra äldre.
…
Idag har jag läst de första sammanfattande rapporterna från moderaternas "Välkommen till verkligheten". Det har varit berikande att vara med på "lyssnarbesöken" i de olika delarna av den svenska välfärden. Att möta dem som arbetar "vid fronten", verksamheternas händer och fötter. Jag har besökt äldreomsorg, rehabilitering och förskolor som representerar tre av de fem huvudområdena.
Besöken verkar ha varit berikande för partiet också, verkligen. Avtryck har gjorts och kommer att göras. Det som sagts utgör en grund för fortsatt förnyelse. Det kommer mer om det här framöver. Den första återkopplingen ska ske till dem som har tagit emot oss politiker och avdelat en stund för oss.
Det var intressant att läsa sammanfattningen från äldreomsorgen. Jag kände igen det mesta från mina egna besök. Det verkar som om glädjeämnen, problem och "utvecklingsområden" är ungefär desamma mest överallt. (Möjligtvis med undantag av ett par ställen jag besökte där soltimmarna verkar vara lite fler.)
Över 1500 besök har gjorts (60-70 i Västerbotten), med återbesöken ska det bli 3000. Själv har jag varit på fyra ställen hemma i Vännäs och två i Åsele. Alla ställena var givande på var sina sätt. I inlandet kommer det till ett par dimensioner och utmaningar som det vill till att vi hittar lösningarna på. Snarast. Jag hade gärna gjort fler besök "inåt", men tiden är begränsad.
Förskolan är jag hyfsat förtrogen med – även om personalen på vår förskola säkert ler i mjugg åt den tafatte måndagsbesökaren. Det hade varit intressant att få göra en praodag eller två inom äldreomsorgen. Men de släpper kanske inte in riktigt vem som helst. *s*
…
Du får inte ha en häst ensam i sitt stall längre. Hästar är sociala varelser och kräver sällskap för att må bra. Därför har det lagstiftats om saken.
Människor kan vi däremot göra lite hur som helst med. Visst kan man förstå att det ibland blir svårt att få ihop vårdbehov med hjärtats önskemål. Ändå får man bli upprörd lite för ofta när gamla människor skiljs åt för lättvindigt.
Utan att ha satt mig in i alla delar blir jag glad över Folkpartiets nya självklara förslag att gamla ska ha rätt att bo tillsammans, om man vill, även när bara den ene får ett äldreomsorgsbehov.
Det är fler fördelar med att vara häst. Det går i regel rappare att få hjälp när du blir sjuk. Det är en annan, men inte oviktig fråga.
Ser just i VK att äldreomsorgen liksom skolan i Västerbotten är dyrast i landet per invånare.
Det behövs mer uppgifter om hur man räknat. Att Västerbottens äldreomsorg blir betydligt dyrare är självklart om man tänker på hur stor andel äldre som finns i våra inlandskommuner. Glesare befolkningsområden och mindre enheter i skolan ger i regel också ge en högre kostnad på viktiga områden.
Samtidigt kan det vara så att vi har en högre kvalitet. Jag tror det kan vara bättre att få bli gammal på en mindre ort där man inte är så anonym och där det är nära till politiker och förvaltning. Jag gissar också att det viktiga bemötandet generellt har bättre förutsättningar på det lilla stället.
Det skulle vara intressant att höra mer om saken, t.ex. om hur man räknat.
Jan
Senaste kommentarerna