Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Pension

Riktigt tidig pension

Av , , 4 kommentarer 5


Flera löpsedlar om pension har mött oss på slutet, de flesta om låga sådana. Kvällstidningarna har också bjudit under varandra om hur man hittar vägar att gå i pension som man förr gjorde i vissa medelhavsländer. Vid femtio eller kanske t.o.m. fyrtio.

Ingen kan säga hur andra ska prioritera. Många är slitna eller sjuka och behöver pensioneras tidigt. Ett fåtal har möjlighet att idka självhushållning, enkelhet och sparsamhet och gå i pension extremt tidigt. Det verkar vara en liten trend i tiden. För folk flest en önskedröm.

Flera av oss ser med oro på att det växande antalet av oss äldre inte följs av samma ökning i arbetande åldrar. En mindre andel ska framöver hålla samhället rullande och betala skatt. En svår ekvation. Det kommer att märkas och vi behöver ta medveten höjd för det i kommuner, regioner och stat.

I ljuset av detta är det bekymrande och kan vara nästan provocerande med drömska rubriker och artiklar som lockar fler att ”checka ut” väldigt tidigt. De flesta har förstås inte minsta chans, men skulle minitrenden locka många blir framtiden tuffare, främst för gamla och små.

Som befolkningspyramiden ser ut behöver fler arbeta längre, inte kortare. Ska det lyckas behöver det också finnas del- och halvtider, men det blir en egen bloggtext.

Sverige får inte krossas

Av , , 3 kommentarer 18


Allt är inte ekonomi. Det bästa och det mesta i livet är inte det. Det kommer också en dag fortare än vi tänker då inget ekonomiskt Längre spelar oss någon som helst roll. Ekonomin har dock en koppling till det mesta i samhället. Oberoende av system.

I företagen blir pengar till. Av tid, kunnande och arbete, råvaror, service och tillverkning blir det värden som människor lever av och här betalar världens högsta skatter på. Av dessa skatter blir det mycket. Sjukhus, vägar, lärartimmar, vård, barn- och äldreomsorg, försvar, polis och del av pensioner. Bland annat.

Skulle Sverige och världen mer eller mindre stå still i tre månader har väldigt många förlorat jobbet. Man kan tycka att det är okänsligt att lyfta dessa frågor nu, medan virusets verkan ännu är i sin linda hos oss. Men vi måste tänka bredare och se längre än löpsedlar och säljsugna medier.

Några talar om att stänga ner Sverige i ett halvt år. Det verkar finnas de som hoppas på det, om inte annat för miljöns skull. Tänk så mycket mindre utsläpp det skulle bli.
Det skulle bli mycket mindre av annat också. Till exempel resurser till långsiktigt hållbar omställning.

Jag är inte expert på något område och gubbgissar till stor del här, så rätta mig gärna om du tror att jag har tokfel.
Låt oss säga att vi stänger ner alla skolor och stora delar av Sverige till i mitten på sommaren. Hur stor del av våra arbetsplatser skulle försvinna? Hur många halveras? Hur många bussbolag skulle t.ex. vara kvar och hur stor del skulle ta med sig kollektivtrafik i fallet? Hur många butiker utanför dagligvaruhandeln skulle stå pall? Hur många service- och tillverkningsföretag skulle klara sig? Hur skulle det gå för fastighetsbolagen som till stor del ägs av våra pensionsfonder när verksamhet efter verksamhet ställer in betalningarna? Vilka pensionskonsekvenser skulle detta få?

Ekonomi är inte allt, men den sitter ihop med obehagligt mycket. Med ett kraschat näringsliv skulle skatteinbetalningarna till kommuner, regioner och stat gå ner med otäcka procentsiffror och starta en nedåtgående spiral med okänt slut. Hur skulle skola, vård och omsorg se ut i kommunen vid en depression med kraftigt minskade skatteintäkter och exploderande försörjningsstöd? Kanske under det närmaste decenniet. Vilka skulle styra?

För att motverka en härdsmälta behöver vi öppna upp samhället så gott det går tidigare än vad som känns alldeles bra. Riktigt när vet jag inte, men signalerna kan inte dröja länge. Det kan komma att skörda lidande och död hos en del av oss som liksom jag medicinerar för astma eller lider av andra sjukdomar. Det skulle under en tid innebära en otäckt ökad press på en vårdens hjältar och räddare som redan går på skrapade knän.

De största frågorna kommer nära nu, i den tillvaro där dödligheten faktiskt är 100 procent. Några av oss kanske inte överlever det här perioden, men så länge vi lever och jorden snurrar måste vi göra det bästa vi förstår för människor, samhälle och morgondag.
Vi måste tänka Både hälsomässig riskminimering och försiktighet på kort sikt och samhällelig riskminimering för stora och små på lång.

Har vi besinning, mod, omdöme och handlingskraft till det?

Behövs det företag?

Av , , 2 kommentarer 7


Är du litegrann intresserad av din ort, av samhället, arbetstillfällen, skola och äldreomsorg och möjligen av lokal politik?

Kolla Företagarnas genomgång för just din ort. I mitt Vännäs står de små företagen för mer än vart fjärde jobb och mer än var fjärde skattekrona. För den som tar en stund och läser igenom dokumentet ”Företagarfakta” finns verkligen en del ahaupplevelser att göra. Många olika saker och samhällsområden blir belysta.

Visste du t.ex. att ca 950 personer pendlar in till Vännäs för att jobba och att drygt 600 kommer från Umeå? Ca 2 200 pendlar ut från Vännäs, ca 20 till Stockholm.

Här har du sidorna för Vännäs. Fungerade tyvärr inte att länka, du får kopiera in:

https://www.foretagarna.se/contentassets/92f7903f7adb460db6dcf082f9ac4f75/vannas.pdf

Vilka ska jobba och betala skatt?

Av , , 3 kommentarer 8


Läs den här artikeln av länsrådet Lars Lustig.

Innehållet är verkligen aktuellt. Det finns många saker som måste lösas i Sverige, Norrland och Västerbotten. Om inget helt oförutsett inträffar har kanske Lustig rätt. Den knepigaste frågan är vilka som i nära framtid ska gå i de pensionerades ställe, arbeta och betala skatt?

Läs artikeln. Jag tänker skriva om detta igen, även med några förslag på lindring av läget. Då är det bra om några fler tillägnat sig vad det handlar om och delar huvuddragen i problembilden. Det är inte för många äldre, vi har ett bra tag haft för få unga.

Ska pensionärerna rädda oss?

Av , , Bli först att kommentera 8


Jag har haft nöjet att anställa energiska pensionärer ett antal gånger de senaste åren. Kanske främst beroende på att det saknas lärare av olika slag, men också för att några verkligen velat göra samhällsinsatsen det handlat om. Jag har till och med ”lurat” några pensionärer att börja studera ett efterfrågat ämne efter sin pensionering, personer som fortfarande arbetar på sin väg mot de 70.
Ett par av dem jag anställt på senare tid har passerat den milstolpen. (Ska sägas att jag fått se även flera unga välja studier till viktiga läraruppgifter)

Det är inte bara lärare som fattas. Åtskilliga företagare jag haft att göra med på senare tid är gott och väl pensionärer. De får inga som tar över sina ofta verkligt lönsamma verksamheter.
I offentlig sektor får man damma av både läkare, sjuk- och tandsköterskor för att få verksamheterna att fungera. Senast ikväll fick jag glädja mig åt en välbekant röst när jag skulle boka om en tid. En som pensionerades för några år sedan.

Jag klagar inte och räknar själv med att jobba länge om jag får, men jag blir orolig för framtiden. Hur länge räcker pensionärerna i legitimationsyrken och annat?
Handlar det mest bara om att ungdomskullarna inte räckt till att ersätta dem som slutar? Är det för lite lockande med yrkena som oundvikligen behövs? Vad beror det på att så många verksamheter inte klarar sig utan dem som inte bara valt att jobba till 67, utan faktiskt hunnit lämna arbetslivet på riktigt?

Nån annan betalar

Av , , Bli först att kommentera 9


Det har varit val i Grekland. Innan dess slutade en stor del av grekerna att betala skatt. Många menar att den är gräsligt hög, men att skattestrejk alls är möjlig tyder bara det på gigantiska problem. (Man har ett skattetryck på ca 34 %, vi har 43 % med samma sätt att räkna)

Sen röstade mängder av dem som lät bli att skatta på Syriza som lovat att det inte ska sparas mer och att man bl.a. återigen ska få lön och pension 13 månader om året. Plus att man tänkt låta bli att betala dem som lånat pengar åt dem.
Det slutar inte där. Vänsterpartiet som lovar allt ska dessutom styra Grekland med hjälp av ett högerpopulistiskt och främlingsfientligt parti.

Grädden på moset utgörs av att Jonas Sjöstedt verkar tycka att den ekonomiska politiken är toppen och har stöttat Syriza på plats. Han jublar över deras vinst och ser inte några som helst problem med en regeringskoalition med ett av Greklands SD-partier.

Spännande tider. Kunde något liknande ske här Jonas? Går kanske att hitta något parti som, om inte annat, har någorlunda liknande syn på storheter som Europa och Ryssland?

Övervikt pensionärer

Av , , 2 kommentarer 10


Det här med tidig morgonträning är inte min normala tekopp. Men, med stigande ålder och visdom kanske det kan bli?

Tidigast på Friskvårdscenter i morse var faktiskt en ung man. Men sen dominerade pensionärerna med uppskattningsvis 60-40. Vi i de 40 procenten var inga åldersmässiga dunungar heller.

Träning av kroppen är inte allt, men visst ser man på de morgonmotionerande pensionärerna att den lönar sig.

Pensionsålder igen

Av , , 4 kommentarer 9


Skulle inte blogga på ett tag, men det verkar bli svårt. Vill i alla fall kommentera Pelles kommentar om den sänkta pensionsåldern i Frankrike, från 62 till 60.

När Europa åldras och många länder relativt sett producerar mindre att finansiera välfärd för har man inte råd att ha lyxlåg pensionsålder som en del medelhavsländer varit vana att ha. Om man inte sänker pensionerna rätt drastiskt förstås. Men det brukar inte ingå i populismens planer.

Vilka ska arbeta ihop till pensionerna med allt färre som kommer i jobb allt senare? När de gamla blir allt fler och lever allt längre och födelsetalen är låga?

Värst drabbas länderna själva som ägnar sig åt dylika närsyntheter. Sen gissar jag övriga euroländer drabbas när omvärldens förtroende för zonen sänks. Eftersom de länderna är vår främsta och närmaste marknad får nog också vi vår släng av sleven.

Jag tar gärna debatten om drömmarna om att sänkt pensionsålder ger fler unga arbete, men går inte in i den nu.

Om valfrihet i pensionen igen

Av , , 10 kommentarer 6

Aftonbladet har gömt bort en ovanligt tänkvärd debattartikel av Per Garthon. Han skrev där igår bland annat att :”Reinfeldts idé är för viktig för att slaktas av den rödgröna oppositionen.”

Han skriver också helt riktigt att statsministern aldrig sagt att man ska höja den allmänna pensionsåldern. Det står i artikeln allt började med att garantipensionen fortfarande ska betalas ut vid 65.

Men, hade inte flertalet journalister och oppositionspolitiker blundat för den sanningen hade det ju aldrig blivit åka av.

Läs Garthons artikel. Säga vad man vill om honom, men han är inte statsministerns vapendragare till vardags. Detta är något han är övertygad om.