Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Buss

Nytt arbete

Av , , 6 kommentarer 10


Strax innan jul fick jag en förfrågan om att bli rektor för ett par mindre skolor under en termin.

Det var definitivt inte det jag tänkt eller sökt. I kväll har jag ändå tackat ja till en lite speciell rektorstjänst under den här tiden. Jag börjar nu på tisdag.

Det hade med tanke på övriga uppgifter känts lämpligare att styra bussar än skolor, fast det finns fördelar även med skoljobbet. Först och främst kontakten med ungdomarna, men också samspelet med personalen och utmaningen i att få skolans helhet att på ett bra sätt möta elevernas kort- och långsiktiga behov. Vilket inte alltid är samma sak som deras omedelbara önskemål. 🙂

Eftersom jag den här perioden även ska hantera frågeställningarna i Vännäs Barn- och utbildningsnämnd kan direktkontakten med skolvärlden vara en tillgång. Inte minst då det handlar om olika kommuner.

Jag hoppas få fortsätta ha kontakt med Göstas Buss och lever man till hösten kanske det blir mer av bussresor igen. För mig är sån körning ett både stimulerande och avkopplande arbete med trevligt samspel, omväxling, krav på total närvaro och tid till reflektion.

Mitt livs första månader som relativt arbetslös har varit nyttiga på flera vis.  Jag har fått erfarenheter och insikter som jag hoppas att både jag och andra kan få nytta av.

 

 

Testresenärer

Av , , Bli först att kommentera 7

Fick förra veckan en artikel av en av pärlorna på kommunledningskontoret i Vännäs.

Intressant läsning, må jag säga. Det är inte bara spårbunden trafik som avlastar miljön, vägarna och parkeringsytorna.

En halvfull buss är oerhört mycket energieffektivare än tolv-femton bilar där det åker två personer. För att inte tala om dubbelt så många där det åker en. Eller om jämförelseobjektet är en så gott som helfull buss.

Omväxlande dag

Av , , Bli först att kommentera 3

Den här dagen, eller rättare sagt gårdagen, blev rätt innehållsrik.

Allra först skulle jag göra ett besök hos eleverna på Mariaskolan. Måste säga att det var ett amatörmässigt försök. Glömde kolla om de var på plats. Det var de inte eftersom skolan hade reflektionsdag. Ett antal lärare fick vi iaf möta.

Lite elevträff blev det ändå. En gymnasietjej som jag tidigare haft som elev intervjuade mig tillsammans med en klasskompis under ett par nya timmar. Ämnet var hållbarhet. Tror jag tog ut svängarna en smula. Det är roligt att försöka få ungdomar att tänka till. De unga damerna hade redan tänkt till en hel del. Väldigt roligt!

På eftermiddagen hämtade jag hem lite rektorer till Umeå. Vi körde upp ett gäng från Umeås skolförvaltning till Skellefteå igår och idag var det dags för hemfärd. Jag körde en väldigt trivsam Volvo 9700. Det är nästan diskutabelt om man ska ha betalt när man får köra så trevliga bussar. Kompisen körde en sprillands ny buss som luktade nytt t.o.m. på utsidan.

Några av de 80 från skolförvaltningen kände jag sedan förr. Både från rektorsutbildningen och de m ånga turerna till skolförvaltningen. Kunde upplysa dem om att kring 20 % av dem som kör åt Göstas Buss är tidigare eller nuvarande rektorer. Lite udda kanske.

Jag tror jag blev lite småfilosofisk under turen upp igår. Nämnde för mina passagerare att busskörning kan vara en bra avkoppling från rektorsjobbet. Både för likheternas och olikheternas skull.

Till likheterna hör att man får styra, man har stort ansvar och man jobbar rätt ensam.

Till olikheterna hör att det faktiskt finns tid för reflektion och att man har kanske 15 – 18 000 färre regler och förordningar att förhålla sig till. Folk är dessutom i regel som allra trevligast när man har med dem att göra som busschaufför och de flesta är glada över vad man utför. Det är dessutom sällan tårar på jobbet.

Efter avslutad resa ryckte jag in som vikarie på ett möte i Baggård och den avslutade jag den välanvända dagen med att hälsa på vårt fadderbarn i Bjurholms kommun. Mycket trevligt.

Dagens ungdom!

Av , , Bli först att kommentera 12

Dagens ungdom!
Har under ett par dagar av och till umgåtts med en grupp ungdomar från Umeås fritidsgårdar. Ägaren Stig på Göstas Buss hade frågat om jag ville köra en helgtur till Västerås åt dem. Jag gillar ju att köra lite längre bussturer och svarade ja.
Fredag och lördag var det en nordisk konsertweekend för 80 gårdsband i Mälarstaden och 30 ungdomar skulle åka från Umeå.
Jag ska erkänna att jag tänkte att det kanske kunde bli en stökig tillställning när jag fick höra förutsättningarna.
En och annan hade anlagt ett stuk som kanske fick deras mormödrar att undra var den lille söte med gluggar i tänderna tog vägen, det är klart. Men han med den röda, tidvis långpiggiga punkfrisyren som tog i hand och tackade för skjutsen i Västerås på fredag kväll gläder säkert sin mormor rätt ofta. Han var inte ensam som tackade för sig. I morse var det många.
När jag skulle städa ur bussen på fredagskväll blev jag nästan rörd. Jag tror det låg tre papper på golvet. Toan såg ut som den inte använts. Det är frågan vilken pensionärsgrupp som hade kunnat lämna bussen snyggare. Det sa jag åt dem också, och fick applåder.
Alla i tonåren är förstås inte pratsamma med gamla gubbar, men flera var det. Några hade förresten allt ifrån skepparkepor till diverse hattar och rastainfuerade stickeluvor. Min stetsonhatt tilldrog sig visst intresse och under vargtimmarna i natt testades den av några längst fram i bussen medan vi pratade resor och liv.
Jag bodde inte med ungdomarna och var inte med dem igår, men ledarna Rebecka, Robert och Per-Erik rapporterade det uppenbara. Det var nyktert och skötsamt och de rätt strikta tiderna passades. En enda liten bagatell fick jag påpeka, en gång. Jag hörde inte ett knorr över att vi åkte innan festivalen var slut, två timmar tidigare än beräknat.
Det var inte bättre förr. Jag och mina jämnåriga hade knappast genomfört resan på det här sättet under mina tidiga och mer lurviga tonår.
Tack ska ni ha för den här upplevelsen, både ungdomar och ledare!

Något särskilt

Av , , Bli först att kommentera 4

Det går inte att förklara för dem som inte begriper, det visste redan gamle Ingemar Stenmark på sin tid.

Det kan var något liknande när man försöker att förklara vad det är som är trevligt med att köra buss. Jag ska utveckla det där någon dag, det kan förtjäna sin utredning.  Under vissa iomständigheter liknar det vissa ledningsuppgifter i arbetslivet. Även om kopplingen inte direkt verkar självklar för de flesta.

Jag ska utveckla det där någon gång. Nu ska jag sova. I morgon natt ska det köras igen och nu pinar jag mig lite för att komma i fas med körningen.

När man får köra fina, fräscha och moderna bussar blir det alldeles särskilt trevligt.

Tidig morgon i november. Idag ska jag ut…

Av , , Bli först att kommentera 5

Idag ska jag ut och åka en bit igen. Precis som förra veckan är det avfärd lite tidigare än inbyggda klockan tycker är optimalt. Som förra veckan vaknade jag också tidigare än väckaren krävde.
Annars gäller det att ha ögonen på uret idag. Förra veckan körde jag långt förvänskaps skull, idag är det yrkesmässigt. Då får man inte köra några minuter för länge eller vila några minuter för kort. Om man ska lyda lagen och absolut vill undvika en veckolön i böter.
Gänget jag kör har en tid att passa och behov av tid för installation och övning. Det gäller för mig att planera färd, stopp och vilor så att jag inte t.ex. måste lägga in 45 minuters extra vila en retsam mil från målet. Den här tidhanteringen är väl nödvändig, men utformningen är inte så lite stressande. Det finns detaljer man inte alls kan förstå.
Det trevliga överväger ändå.
Det är inte så dumt med lite extra morgontid heller. Har hunnit läsa ett kapitel ur Matteus i mobilen och tala med Vår Herre om både resan och annat.
Och t.o.m. "prata" med er, blogga en smula. Nu ska jag stiga upp.

Morgonstund har guld i mund

Av , , 1 kommentar 2

Det är inte alla morgnar man är ute och flänger så tidigt att man kommer hem medan de flesta i området ännu sover, men så blev det idag.
Skönt att passera till och från staden innan köerna bygger på också.
Talade igår med ett bussbolag om detta med internetuppkoppling ipendelbussarna. Onödigt kan många tycka. Samtidigt skulle många arbetande kunna dra nytta av det och göra bort lite mailkoll, kanske t.o.m. få tillgodogöra sig halva bussresan som arbetstid.
Det här bolaget skulle snart köpa några nya linjebussar, alla utrustade med trådlöst nät.
Blir det inte ifrågasatt utifrån strålningsfrågan tror jag snart det blir allmänt.

Expressbuss med utsikt. Sitter på vinden…

Av , , 1 kommentar 3

Från mobilen

Expressbuss med utsikt. Sitter på vinden i en av dubbeldäckarna som seglar längs E4:an. Måste ner till Umeå på ett möte man inte kan säga nej till.

Åkte nyss förbi Kåge där jag så länge som jag minns sett  den röda katamaranen på svaj på somrarna. Undrar om den kommer ut på havet ibland? Den borde det med tanke på all den möda det kostar att hålla båt. För mig har den blivit ett land- eller sjömärke som man tittar efter när man passerar.

När man åker ensam är bussen oslagbar. Lugnt, avkopplande, sovbart och en prislapp på cirka  en knapp liter bensin per mil på de här distanserna. Från övervåningen känns det som det går 65 ungefär, men det går inte lusigt alls.     

Belgisk våffla i Lycksele. Missade den berömda…

Av , , Bli först att kommentera 2

Från mobilen

Belgisk våffla i Lycksele. Missade den berömda våfflan vid Mariaskolans besök vid EU-parlamentet för några veckor sedan. Sitter nu på Duvan i i Lapplands huvudstad och pratar buss och framtid med "Föreningen för pedagogiska resor". Passar samtidigt på att ta igen missen med de goda belgiska våfflorna.  

Nu kan det sägas

Av , , 4 kommentarer 2

För en vecka sedan, vid den här tiden, så kom jag hem till Vännäsby med Mariaskolans resebuss. Vi hade åkt cirka 600 mil med den och varit i en del speciella situationer och på lite trafikmässigt knepiga platser ibland.

I tisdags startade jag den första gången sen hemkomstern och skulle flytta den till Dalkarlså. Den gick i två minuter innan motorn började gå kraftigt orent och måste slås av. Senare gick den inte att starta alls.

Jag tackade Gud! Tänk om vad det nu var som hade inträffat hade hänt i Tyskland, i en "multifilig" ronell i Paris eller någonstans trångt till där vi knappt tog oss ut med fullt fungerande buss. Hemska tanke. Första gissningen vid "haveriet" var ett spridarfel.

I förmiddags, när jag hjälpte till med lite kyrkstädning i Umeå, ringde resans andre chaufför och undrade om han kunde komma till Vännäs och leta felet. För en ideell organisation som "Föreningen för pedagogiska resor" går pengarna åt snabbt när man betalar märkesverkstadens tusenlapp i timmen, plus moms. Det är klart man nappar på ideella  erbjudanden.

5 timmar senare spann Scaniadieseln som en (storvuxen) katt igen. Det hade uppstått ett läckage så att det kom in luft i en koppling på sugsidan av bränsleledningen. Mer behövdes inte. Hur det sedan gick till att bussen med ett sådant "smygfel"  gick perfekt för oss ända hem och därefter inte alls, det övergår mitt förstånd.

Det är å andra sidan mycket som gör det.

Bussen med chaufför och reparatör i östra delarna av Berlin i slutet av maj.