Där är åkerlapparna, och följdaktligen redskapen, inte alltid så stora.
Etikett: glesbygd
Svar på ambulansfråga
Landstingspolitiken är inga lätta saker, det ska vi inte låtsas i oppositionen heller. Frågan om hur jag ser ambulansfrågan kräver egentligen ett längre svar som både berör de ökande medicinska kostnaderna totalt sett och samhällsutvecklingen i stort. Bland annat med ständigt växande administrativ kravbild som knaprar resurser från den kärnverksamhet administrationen ska serva. När nu rikspolitiken till slut kört över moderaterna och beslutat att det nya utjämningssystemet ska genomföras kommer Västerbottens landsting att förlora ca 320 miljoner per år. Vi ska p.g.a. detta snart se nedskärningar av helt annan kaliber.
Sjuktransporterna måste fungera på ett förtroendeingivande sätt även i glesbygdsområdet. Per capita blir det dyrare än i Stockholm och Umeå, men tappar folk i inlandet tilltron till samhället och passerar avfolkningen den kritiska gränsen, då kommer lavinartade kostnader och kanske också dito reaktioner. Saker som få verkar förutse eller räkna på.
Inlandets grundfunktioner måste vidmakthållas och insatser måste ske för att möjliggöra att även ”ovanliggande” funktioner ska fungera. Fler unga måste få ett lokalt anknutet framtidshopp och fler med entreprenöriellt tänkande för näringsliv och välfärd måste lockas tillbaka. Svenska politiker måste kanske köpa vidareutbildning om glesbygdstänkande och värdegrund i Norge?
Jag tror inte att Landstingets försök till sparande i Åsele och Dorotea har gett många nettokronor. På den mångmiljardbudget man har ser det ganska feltänkt ut. De som bor i inlandet ger avkall på tillgång och närhet till väldigt mycket offentligfinansierat som vi i Umeåregionens centrala delar anser självklara. För allt de avstår ska de veta att det i alla fall finns en rimligt snabb transport när stroken, hjärtinfarkten eller det livsfarliga allergiska reaktionen inträffar för en själv eller en anhörig. Helikopter och ambulans i Lycksele kan man inte alltid räkna med. Det är stora tidskrävande avstånd som avverkas i många riktningar varje dag.
Man måste ta i beaktande de signaler indragningen sänt och rättmätiga (kanske även bitvis överdrivna) skakningar de sänt genom dem som befolkar inlandet. Dessa människor som förutom att de är människor och svenska medborgare också möjliggör att narurresursområdet fortfarande fungerar och kan leverera till Sveriges helhet.
Tänker man på detta kan den indragna ambulansen i Åsele vara en av de dyrare besparingar som skådats. Den skulle ha fått vara kvar.
Några år i Åsele
Det har blivit ett antal måndagar på Norrlands största marknad. Vissa förändringar kan noteras.
S-montern har flyttats till annan plats, så det är inte riktigt lika spännande och debattätt som när vi och V var närmaste grannar. Jag har en känsla av att de tyngre politikerna på den kanten också lyser med sin frånvaro när det inte är valår. 😉 Någon sa att (S) inte alls var närvarande, bara med sina dekaler i Byggnads monter som jag såg. Nåja, hursom, det är inte min business.
Man är ju inte precis på Moderaternas hemmaplan, men det är mycket mindre av synlig irritation och uttalat motstånd än förr. Däremot betydligt mer positivt gensvar.
Det är i stort sett tre frågor jag fått diskutera idag. Invandring, opinionsläge och sen ambulans och inlandssjukvård för hela slanten. Jag som inte alls är landstingspolitiker. Några indignerade har varit pensionärer. Andra har varit olyckliga och oroliga för makar eller barnbarn. De yngsta var några tjejer på 11 eller 12. Ambulansen och väntetiderna har blivit en fråga som har gått riktigt djupt i folks medvetande och som kanske i oväntad grad har påverkat tilltron till samhället eller det egna partiet. ”Vilken syn har mitt parti på glesbygden?” Flera har gett uttryck för att ambulansen i Åsele försvann delvis för att det var en entreprenör som skötte verksamheten, men så cyniskt har jag svårt att tro att landstingsmajoriteten tänkt.
Ska vi ge Norrland till Norge?
…
Det är sorgligt med den ovilja som då och då sticker fram angående vårt naturresursområde och dem som lever och bor där. Som inte bara trivs, utan också i vid bemärkelse får det att rulla och fortsätta leverera rikedomarna som bidrar till att Sverige går ihop och fungerar.
Sverige är oerhört beroende av Norrland som till mycket stor del säkrar vår energitilgång och våra exportintäkter och där också mycket kunskapsintensiv företagsamhet gror. Inte bara Sverige utan hela Europa är beroende av våra malmtillgångar. 80 % av dem finns här, 90 % av järnmalmen.
Utjämningssystemen består inte bara miljonerna som helt rätt och riktigt kommer till våra norrlandskommuner från storstadsregionerna. Ett Sverige utan Norrlands utjämnande bidrag till helheten vore inte där vi är idag. Vattenkraften levererar dryga 40 % av vår billiga el och det mesta produceras här.
Från både höger och vänster kan man höra iskalla cynismer som ungefär går ut på att det inte ”behövs” människor här. Vattenkraften kan styras från Kuala Lumpur om det skulle behövas. Vackra dagar när inget krånglar och teknik och strukturer inte behöver handpåläggning.
Det finns platser och områden som inte kommer att fortsätta att vara befokade, så är det. Men Sveriges helhet måste leva och fungera. Det ska vara hållbart ekonomiskt och socialt. Även om Sverige aldrig kommer upp i Norges och Finlands nivå när det gäller att värdera och värna de glesa områdena så måste staten se till att lägga verksamheter som faktiskt kan ligga långt från Stockholm, lika väl som kraftverk och styrning kan vara åtskilda. Jag har på Sverigemötet frågat företrädare för mitt parti om man är villig att verka för att regleringsbreven till myndigheterna används för att styra verksamhet till glesare områden. Några har sagt att man ska ta med sig frågan. Jag menar att det börjar vara bråttom att något händer. Avfolkning och avrustning sker bara smidigt till en vis gräns. Det visar även Åsele och Dorotea.
Västerbottensnytt har nyligen lyft småaffärernas situation och betydelse. Det måste tas ett ansvar för både ett rimligt nät av dagligvarubutiker och bränslestationer i naturresursområdet. När det närmar sig extrem glesbygd klarar marknaden inte av varken det eller kommuniationer av olika slag. Inte staten heller, utan ansträngning. Vill vi överhuvud taget ha hela Sverige så måste det vara bebyggda, beboeliga och trygga områden längs hela landet. Innan man säger att man inte vill ha hela Sverige ska man tänka sig mycket noga för och analyserava konsekvenserna. Om man kommer från höger, vänster eller någonstans mitt emellan.
Sorgligast är det när norrlänningar inte förstår det ömsesidiga beroendet mellan stad och land. Där finns det numera en del att säga, men, det får bli en annan text.
Ica om småbutikerna Västerbottensnytt
Holmlund och glesbygden
…
Jag försöker förstå vad han menar, men jag lyckas inte riktigt.
Ikväll pratade jag med en av hans medarbetare, men då hade vi ett mer positivt fokus så jag sökte ingen klarhet den vägen. Varken kring vad Lennart egentligen menar eller om det han ger uttryck för angående glesbygd, inland och småkommuner är socialdemokratisk politik.
Jag hoppas det kommer ett klargörande. Om det gör det ganska snart så kan debatten kanske bli mer nyanserad.
För debatt blir det.
Vad ska hända Västerbotten?
…
Jag förstår inte de västerbottningar som lovprisar det nya utjämningssystemet som nu pressas igenom.
Visst rättas några konstigheter till, som t.ex. de orättvisa utjämningsmodellerna för förskolor i städer och småsamhällen. Några av våra kommuner får några miljoner mer. Men totalt sett?
När landstinget förlorar 320 miljoner är både det länsgemensamma och alla våra kommuner förlorare. Det handlar om enorma summor som måste sparas in. Jag vågar nästan inte tänka på vad det kan innebära och vilka konsekvenser det kan få. Kan Lycksele lasarett bli kvar? Hur kommer kollektivtrafiken att se ut efter detta beslut, hur många bussturer kommer vi att ha? Hur många vårdavdelningar och vårdande händer måste bort? Hur slår detta mot stad och hur slår det mot glesbygd?
Jag förstår inte västerbottningar som tycker detta är bra. Inte alls. Jämför gärna konsekvenserna av att landstingsmajoriteten försökte spara ett par futtiga nettomiljoner i Åsele och Dorotea. Det nya utjämningssystemet innebär att det kanske behöver sparas hundra gånger mer.
Med nya systemet blir det lite varmt i byxorna på kommunerna som får en handfull miljoner till. Sen kommer det att bli kallt, strävt och hemskt obehagligt.
På tal om inlandet
…
Om man har en halvtimme över och gillar sånt som är eljest kan man gärna titta på det här:
http://www.svtplay.se/dar-ingen-skulle-tro-att-nagon-kunde-bo
Landsbygd
…
På ett riktigt välbesökt landsbygdsseminarium på Sverigemötet.
Just nu berättar Lena Roos, en riktig landsbygdsmoderat, om sin vardag med långt till skola och nära till varg. Levande, stolt, varmt och utan självömkan.
Landsbygdsfrågorna är mycket viktigare för oss samhälls- och stadsbor än vad de flesta av oss någonsin kommer att förstå. Jag tror mitt parti är på väg i rätt riktning, men tror inte att något parti riktigt förstår hur viktigt det är att bädda för att landsbygden och naturresursområdet kan bevaras ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart.
För övrigt deltar Sofia Arkelsten, Per Schlingmann och Anna-Maria Corazza Bildt.
Bortom Åseles nuläge
…
Man kan divla länge om det som skedde med Norrland och framförallt inlandet på sextio- och sjuttiotalet. Om den högst medvetna avfolkningspolitiken som fördes. Historieskrivningen är ofta både glömsk och fantasirik, som nu när borttagandet av ambulansen och akutplatserna i Dorotea i vissa väderstreck blir Alliansens fel.
Det är kanske inte tycks så meningsfullt att dra allt det där ett varv till, men kanske det då och då skulle behöva påminnas om när väldigt många norrlänningar hamnade i storstädernas förorter. Nya generationer har inte kunskap om det som hände och att det var Socialdemokraterna som då bestämde och drev skeendet.
Men nu är nu. Huvudsaken är den egna lokala drivkraften, men det måste bli lättare och lönsammare att driva, sköta och utveckla naturresursområdet. Det måste bli attraktivare att leva och bo där. Inte minst för svenska och invandrade entreprenörssjälar av typen vi såg några av i onsdagens Uppdrag granskning. Antingen gör vi något eller också kanske vi måste sälja naturresursområdet med skogarna, vattenkraften och gruvorna till Norge? Där har man hanterat glesbygden lite annorlunda och de som tar ut värdena skattar där värdena växer, rinner och finns.
Det vi ser nu i Åsele och Dorotea är bara en stilla västanfläkt av hur det skulle kunna bli om allt bara får rulla på och historiska misstag inte motverkas. Jag skulle kunna måla upp ett par tänkbara scenarier, men avstår i nuläget.
Dorotea till landstinget
…
I morgon kommer det enligt uppgift en del Doroteabor till landstingsfullmäktige i Umeå.
Det blir intressant att höra hur det avlöper. Hoppas att man hittar bästa nivån på kommunikation och protester så att man behåller stöd och förståelse och att majoritetens beslut om indragna ambulanser och akutplatser till slut måste ändras.
Senaste kommentarerna