Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: Näsland

De drivande

Av , , Bli först att kommentera 9

Veterantraktordag 015

Det blir i regel inget om det inte finns några eldsjälar som gillar att gå utanför det som är invant, riktigt klokt och lagom – särskilt när det gäller landsbygden. Här finns två sådana ”drivare”. Olof Alfredsson från Näsland på Öreälvens östra sida och Stellan Olofsson från Näsmark på västra sidan. Entreprenörer, entusiaster och underhållare på olika vis. Olof är dessutom inte lite av historiker. Det ska väl sägas direkt att det nog inte blivit någonting om det inte varit för tålmodiga och duktiga fruar, familjemedlemmar och dussintals andra medhjälpare och verkställare. Resultat kräver både visionärer, pådrivare och träget samarbete.

Stellan Olofsson till höger är mannen bakom lastbilsutställningen Näsmark Thropy som i år gick av stapeln för ett par veckor sedan. Utställningen på hans åkrar gör att åkare från hela Sverige söker körning till norra Sverige så att man kan vara i Näsmark när det bär till. Det kommer fler besökare än som finns i hela Bjurholms kommun till vardags. Så pass många fler att själva Noliamässan ligger i lä när man räknar besökare i relation till kommunens storlek. 😉

Olofs veterantraktordag är lite beskedligare i omfång, men har också blivit en tradition dit många kommer för att uppleva det som varit. När jag åkte därifrån pågick hässjningen för fullt i ett hörn av området medan pojkar som var en tredjedel så gamla som en del av traktorerna de körde plöjde för fullt.

Veterantraktordag 056 - Kopia

Jag hörde att det pågick hästkörning i skogen ganska nära intill samma dag. Varför inte slå ihop verksamheterna? Man kan dra folk till varandra, handla mat och fika på samma ställe, och minnas ännu mer. De som aldrig upplevt dessa tider kan få ännu mer att fundera på. Det finns säkert markområden så att man kan hålla de mest bullrande maskinerna och hästarna hyfsat åtskilda.

Veterantraktordag 025 - Kopia

Från femtiotalet

Av , , Bli först att kommentera 6

Veterantraktordag 062 - Kopia

En BM 10, en av de svensktillverkade traktorerna som bidrog till att hålla hjulen igång och maten på Sveriges bord årtiondet efter kriget. På den tiden, och med dåtidens nära erfarenheter, hade det varit en otänkbar mardröm att landet bara fick fram knappt hälften av maten som behövdes.

Människa möter maskin

Av , , 7 kommentarer 5

Veterantraktordag 031 - Kopia

Människa möter maskin från annat århundrade, för att inte säga årtusende.

Det blev besök på veterantraktordagen i bjurholmsbyn Näsland i år igen. Det var inte tänkt i år, men jobbet på Liljaskolan gav en orsak att prioritera om.

Några kom för att se och kanske visa sin barndoms, ungdoms eller mannaålders maskiner. Den digitala världens infödingar fick se fascinerande saker som fungerar helt utan den elektronik som dominerar deras värld.

Vanor och förändringar

Av , , 3 kommentarer 6


Ska ställa kosan mot Bjurholm och byn Näsland om en stund. En resa som handlar om både intresse och jobb.

Det är märkligt hur snabbt en förändring blir en vana. Efter några veckor då bilen ibland fått stå still flera dagar i sträck och jobbet legat en knapp halvmil bort känns det som nyss var vägen till jobbet som en utflykt.

Finns mycket att titta på idag, om man inte ägnar sig åt potatisupptagning, skjutträning eller åt att göra sig av med pengar. Konstrundan i Bjurholm, Nordmaling, Vindeln och Vännäs är en sak.

Veterantraktordagen i Näsland är en annan.

20130824-094140.jpg

Då, nu och kanske sedan

Av , , 4 kommentarer 10

 

Visst ser första bilden lite nutida ut, mitt i det gamla? En Grålle från 50-talet, föraren också gissar jag, och så barnstol och passagerare från det nya årtusendet.

Lite fascinerande är det. Traktorn kördes kanske av en 45-årig bonde när den var ny. Då var han (mest troligt var det en han) född kring 1910. Lillparveln som övervakar jobbet från sin upphöjda position skulle kunna få leva till 2110 om världen skulle stå. Ekipaget på bilden skulle med det lite långsökta synsättet kunna spänna över en tidsrymd på 200 år. Ungefär en tiondel av tiden från Kristi födelse.

 

En lite äldre sak från Västra Vänfors. Jag tänker inte på Henry, utan traktorn. Tillverkad och köpt 1924, redan då med punkteringssäkra däck.

Ingen elektronik, inga airbags. Notera vägjärnen på drivhjulen som gjorde det möjligare att köra på väg, men närmast omöjligt på åker.

En liten glimt från Veterantraktordagen i <näsland. Blir kanske fler.

Jens-Rickard

Av , , Bli först att kommentera 8

Vid tvåtiden idag hörde jag röster och fötter ute i foajén till expeditionen och på ett ögonblick vällde det in ett litet gäng piggögda femmor som hört att dt saknades lärare och jag skulle ha brännbollen. De undrade när.

En av grabbarna frågade om jag inte hade varit på veterantraktordagen i Näsland. Jo, det hade jag ju.

"-Det är jag som äger Jens-Rickard", sa han. Jag svarade att jag hade bilder på honom och startade datorn. Vi hade 20 minuter kvar till "avslag", eller vad man säger när det gäller en brännbollsmatch.

Jens-Rickard blev en av traktordagens huvudpersoner, eller vad man nu säger när det gäller en kalv.

Jens-Rickard var en väldigt social och trevlig typ som tycktes gilla människor i alla åldrar och ävenledes hundar. Det var lite tjuren Ferdinand över honom, men han verkade vara mer inne på människor än blommor.

Ferdinand, förlåt, Jens-Rikard gjorde en massa glada krumsprång när han inte stod och luktade på händer och folk som ville klappa honom.

Den vederbörligen EU-registrerade tjurkalven pussades även en del med valhunden som han brukar träffa hemma på gården.

Däremot sket han i att skita, trots mycket mat och vatten innan tävlingen. Det var ju så mycket att lukta på. Några som satsat på olika rutor mumlade om Purex och katrinplommon, men det var bara att vänta. Jens-Rickard sköt upp det där en stund, och vem hade inte gjort det med så mycket åskådare. Innan vi gick hem gjorde han det på ruta elva.

Han var en kul prick, liksom sin husse.

Internationell ambassadörsdag

Av , , Bli först att kommentera 4

I fredags var det ambassadörsträff i Bjurholm. Ett 60- 70-tal av Bjurholms ca 170 "ambassadörer" var samlade.

Det här evenamanget och ordningen med ambassadörerna kom till för tio år sedan efter att kommunens stora arbetsgivare, Elopak, hade tackat för sig och stämningen var låg. Man inbjöd sådana som bott i Bjurholm, hade fastighet eller annan anknytning, att bli ambassadörer för orten. Man får då en del information runt året och man inbjuds till en träff med paltmiddag varje sommar.

Jag har träffat rätt många människor som jag inte alls visste hade bjurholmsanknytning de år jag har varit med. Skolkamrater, föräldrar till vänner, politiker och andra. Det finns många fler som BORDE vara ambassadörer. En del någorlunda jämnåriga och yngre t.ex.

I år vid paltmiddagen var Agneta och jag omringade av exporterade bjurholmare från Täby och Haninge. Med rötter i Otternäs, Lillarmsjö och andra ställen.

Det blev ganska internationellt i år. Här ser vi smeden/ konstsmeden Sebastian Reichlin på säckpipa. Jag gissar att han fastnade för instrumentet under sin mångåriga gesällvandring genom Europa. Den ledde honom till Skottland, men också till Mattias Baudin i Olofsfors där han fastnade för en flicka med rötterna i Agnäs. Resultatet blev bla. Agnäs nya smedja.

En del smakprov av det som tillverkas i smedjan ställdes ut på hembygdsområdet. Tyvärr hann jag inte fota den fina "gungälgen" som jag fastnade för, men den finns på Sebastians och smedjans hemsida.

På bilden har vi Hanan och Robin som är med och informerar i "turistladan" i sommar. Till hösten ska båda börja naturprogrammet. Robin bidrog med pianomusik.

Vi fick även höra en del om utvandringen till Brasilien från Sverige och Norrland under förra århundradets fattiga början. Svenskar utan stort  framtidshopp här hemma kom att bli en del av "mångkulturen" i Brasilien. Så pass att en del av staden Misiones exempelvis har en stadsdel som heter Villa Svea, en luthersk kyrka som heter "Olaus Petri" och en skola, "Instituto privado Carlos Linneo" med 1500 elever. Om detta berättade filosofie doktor Gunvor Flodell som med sin make, prästen Sven Arne Flodell, var med och byggde upp skolan. Han kom dit som präst för exilsvenskarna 1963.

Jag bidrog kanske också en liten, liten smula till det internationella genom att sjunga en sång om Agnäs, men med melodi från Irland.

Hallå, ni som kommer från Bjurholms samhälle och byar, men har hamnat i exil. Eller ni som har stuga eller jaktmark i kommunen. Ring t.ex. Malin Lagerlöf på 0932-14018 eller maila till [email protected] och säg att ni vill bli ambassadörer. Och så kommer ni till träffen nästa sommar!

(Gå annars in och läs på Bjurholms hemsida eller skriv ut anmälningsblanketten direkt)

 

Hemfärden

Av , , 2 kommentarer 3

Det fattades några bilder från Näsland härom veckan. Sakerna skulle ju inte bara dit, de skulle hem också.

Det gick ju ganska "geschwinnt" för det som hade måttligt med saker med sig. En traktor kan man helt enkelt köra hem, som Lars Lindkvist gjorde.

De som hade mer "gwal" fick vara mer uppfinningsrika.

Här ser man lite mer vad som finns efter traktorn. Längst bak traktorn jag fick köra.

Den här unge mannen tävlar under andra tider på året i seniorklassen på SM-nivå. Men då är det lägre vikt och fler hästar som gäller.