Hur tar vi hand om personer med Neuropsykiatriska diagnoser?
Jag har under eftermiddagen lyssnat på en mycket intressant föreläsare.
Gullvi Helgesdotter specialpedagog med lång erfarenhet av praktiskt arbete med personer med dessa diagnoser.
Det var både glädjande och skrämmande att höra henne berätta om hur barn med neuropsykiatriska diagnoser bemöts av samhället, både skola, barnomsorg, fritids mm.
Det var både glädjande och skrämmande att höra henne berätta om hur barn med neuropsykiatriska diagnoser bemöts av samhället, både skola, barnomsorg, fritids mm.
I många fall så fungerar det bra men tyvärr så är det så att dessa barn som har ett osynligt funktionshinder förutsätts i många fall förytsätts "bita ihop" och anpassa sig till hur undervisning mm. Men det är i många fall praktiskt omöjligt.
Gullvi visade för oss hur man genom att visualisera och förtydliga vad som skall hända ger dessa barn och ungdomar en ärlig chans att klara livet på ett bra sätt.
Idag finns verktygen för att underlätta vardagen för dessa barn och ungdomar och kunskapen om hur man skall arbeta med dom finns väl spridd inom både skola och socialförvaltning.
Men det innebär kanske att vi måste våga arbeta på lite annorlunda sätt – Finns acceptansen och modet att göra det?
Samhällets skyldighet är ju att ge alla människor så goda förutsättningar som det bara går till ett gott liv.frågan är ger vi det idag?
Senaste kommentarerna