Folkomröstningar ritar om den politiska kartan

Ola Nordebo skriver en mycket bra ledare i dagens VK.

Där han problematiserar kring de de problem som kan tänkas uppstå kring folkomröstningen om vården som hålls här i Västerbotten den 8 september.

Det är helt klart att det direktdemokratiska verktyg som folkomröstningar innebär delvis krockar med den representativa parlamentariska styrmodell vi av hävd haft här i Sverige.

Och ansvarsutkrävandet vid allmänna val riskerar att försvåras när det kan vara så att folkomröstningar gjort att en majoritets politik inte kunnat genomföras.

Men som jag ser det så är det förstärkta folkomröstningsinstrumentet en vitalisering och modernisering av demokratin. Nu kan inte längre en majoritet med en rösts övervikt i ett kommun eller landstingsfullmäktige trumfa igenom vilka beslut som helst och hoppas att väljarna glömt inför nästa val.

Möjligheterna till minoritetsåterremiss i fullmäktige samt möjligheterna till folkinitiativ för att få till stånd en lokal folkomröstning har ritat om den politiska kartan.

Att alla inte gillar detta är väl känt, samtidigt som det gör att vi förtroendevalda måste agera med bättre framförhållning, dialog och förhoppningsvis breda politiska uppgörelser när det kommer till svåra och komplexa beslut.

Den beslutandeförsamling som inte förstår att den politiska kartan har ritats om kommer att drabbas av många folkinitiativ framöver!