KU ett granskande organ eller partipolitiserat?

En av dagens snackisar har varit att Maud Olofsson valt att tacka nej till den inbjudan hon fått att komma till Konstitutionsutskottet för den s.k. Nuon Affären.

Jag tycker det är märkligt och luktar politisering av KU att man under ett valår vill fråga ut en f.d minister runt saker som skedde inte under denna utan under förra mandatperioden. Hade KU haft ett verkligt intresse av detta hade man gott om tid att fråga ut Maud under hennes tid som minister.
Jag tror det inte är svårare än så här: 2014 = Valår

Här nedan kan du läsa Mauds brev till Konstitutionsutskottet. Och bilda dej en egen uppfattning.

Till Riksdagens KU ledamöter

 

Jag ber att få tacka för inbjudan till utfrågning i KU med anledning av Vattenfalls köp av

Nuon 2009. Då detta tilldrog sig för ca fem år sedan så känns det svårt för mig att kunna

komma till KU och svara på alla frågor, så många år efteråt. Mycket har hänt sedan dess

och jag har inte varit inne i detaljer i ärendet på väldigt länge så jag skulle ha svårt att

svara på dylika frågor. Det hade varit en helt annan sak om granskningen varit kort efter

min avgång. Jag vet också att departementen har svarat skriftligen på era frågor och jag

har inget mer att tillägga.

 

Jag vill dock ge min beskrivning av det övergripande läget, då 2009, för att förklara

varför jag som ansvarig minister inte reste invändningar till Vattenfall att göra förvärvet.

För det första så fanns vid den tidpunkten tydliga ägardirektiv från tidigare regering att

Vattenfall skulle expandera i Europa. Ur konstitutionell synpunkt hade det med andra ord

varit felaktigt att som enskild minister att hävda en annan inriktning av de då gällande

ägardirektiven. Dessa ägardirektiv var under diskussion och förändrades också senare

under året till att handla om konsolidering, effektivisering i den befintliga verksamheten

och att Vattenfall skulle vara ett av de bolag som leder den europeiska omställningen till

ett hållbart energisystem. Men vid förvärvet så gällde tyvärr de gamla direktiven.

 

I övrigt gällde följande; Vattenfalls ledning och Vattenfalls styrelse var eniga om

betydelsen av förvärvet och dess långsiktiga lönsamhet, såsom energimarknaden tedde

sig vid den tidpunkten. Departementet beställde också en fairness opinion av Merrill

Lynch för att vi ville ha en oberoende granskning av ärendet. Den sa samma sak. Dvs

de som hade att fatta beslutet, nämligen styrelsen, och de som skulle ge mig vägledning

i mitt ställningstagande sa båda att detta var en långsiktigt god affär. På

näringsdepartementet så fanns vid den tidpunkten en enskild tjänsteman som uttryckte

tveksamhet och detta framfördes till mig.

 

Jag ställde i ett slutsamtal en kontrollfråga till bolagets ordförande om bolaget skulle

kunna klara sina avkastningskrav och fick ett jakande svar.

 

Vad som är viktigt att komma ihåg är att vid tidpunkten för köpet, så var förväntningarna

på marknaden att energipriserna skulle gå upp och energimarknaden såg helt

annorlunda ut än den gör idag fem år senare, vilket kan förklara den höga prislappen.

Många europeiska energibolag går igenom samma ekonomiska utmaningar som

Vattenfall just nu gör.

 

Slutsatsen för min del var att jag hade väldigt lite fakta att grunda en tveksamhet på

gentemot styrelsen, och reste därför inte invändningar mot att göra förvärvet. Jag tar

naturligtvis på mig det fulla ansvaret för regeringen agerande. I och med att jag var

informerad om processen så får också hela regeringen anses vara informerad.

Jag anser därmed att jag i mitt beredningsansvar har gjort det som på mig ankommer

och ser inga konstitutionella brister i handläggningen av ärendet. Vill påminna om att det

var styrelsen i Vattenfall som tog beslutet och som därmed också bär ansvar för

detsamma.

 

 

Med vänlig hälsning

 

 

Maud Olofsson