När jag var liten var det vanligt att man fick klocka när man konfirmerades. Kanske var det ett tecken på att man skulle in i vuxenvärlden och tvingas hålla reda på tiden själv. Eller så hade man hade lekt färdigt och nu förväntades man kunna hålla den hel utan att ha sönder den.

På den tiden var vi nästan 100 procent, vi som konfirmerade oss. Nu ser jag att antalet konfirmander sjunkit till omkring 34 procent av senaste årskullen. Och nästan ingen av dessa får en klocka i konfirmationspresent. Och alla andra, de som inte konfirmeras, inte heller får de någon klocka när de blir 14 eller 15.

Men dagens unga saknar ändå inte klocka för den finns med i deras telefon. Och har man klockan i mobilen så behöver man den inte på armen.

Säljer inga väckarklockor
Lika illa verkar det vara med försäljningen av väckarklockor. Den har dramatiskt minskat under senare år.

– Vi säljer till exempel nästan inga väckarklockor längre, där har ju mobiltelefonen helt tagit över, säger Rolf Bramsen, försäljningschef på Stjärnurmakarna till Svenska Dagbladet.

Urmakare finns inte kvar
Inom en nära framtid finns det kanske inte längre kvar några urmakare. Faktum är att vi redan idag ser att yrket tappat ett stort antal medlemmar.

– Av mina sjutton kurskamrater är det inte många som blev urmakare. Få tar vid, säger till exempel inlandets siste urmakare Karl-Gunnar Henriksson i en intervju i Västerbottens Kuriren. 

Vi ser det så tydligt. När ny teknik utvecklas påverkar det också många andra sektorer i samhället. Föräldrar måste hitta andra presenter till sina barn. Klockindustrin måste tänka om och se om man kan finna nya sätt att överleva. Gymnasieskolor måste fundera över vad man gör med sina utbildningar till urmakare.

Att mitt i detta våga ta steget in i det nya samhället är en nödvändighet. Att lära sig se möjligheterna och att den nya situationen inte behöver vara ett problem utan kan vara en spännande utmaning.