Jag tittar in på ett diskussionforum hos BRIS. Det är en öppen skrivlåda på nätet som fungerar som ett ungdomsrum. Där får unga upptill 18 år skriva anonymt om sin vardag, om kärlek och förälskelse, om familjen, kompisar och allt vad man brottas med i livet.

Under senaste två åren har omkring 27 000 inlägg skrivits per år och det är nästan bara tjejer som skriver, nio av tio som skriver är tjejer.

En av de intressanta delarna med detta stöd till barn och unga är att forumet utgår från att barn kan hjälpa barn. BRIS övriga verksamhet utgår från visionen att ge unga en trygg vuxenkontakt som de kan nå anonymt. Här kompletterar man med att låta unga tala med unga.

På diskussionsforumet håller sig de vuxna från BRIS tillbaka och låter barnen tala med varandra. En tjej på 13 år skriver att hennes bästis röker. Nu är hon orolig för detta och hon skriver ”jag vet inte vad jag ska göra”.

En jämnårig tjej, också hon 13 år, svarar ”det bästa är om du pratar med med henne och försöker att hjälpa henne ur det”. En annan lite äldre, 16 år, skriver: ”Det är inte bra när kompisar börjar röka för då börjar man ofta själv efter en tid, så vart det för mig och nu är jag beroende så prova inte !”

Så fylls forumet av oroliga tankar inför skolstarten, rädsla för att familjen ska spricka, tankar kring kärlek och svartsjuka, om droger, sex och om man ska ”raka sig där nere”.

Över internet kopplar barn och unga upp sig mot varandra och söker stöd och råd av sina jämnåriga. Allt i den trygga omgivning som BRIS skapar på sin webbplats där vuxna går igenom och modererar inläggen så inte någon ska behöva råka illa ut.

Jag önskar att jag hade haft internet när jag var 13. Och kunna skriva till andra unga på BRIS. Och få någon att bolla med, och få pröva min oro mot andra som skulle kunna vara mina klasskompisar. Jag önskar jag hade haft internet.