För övrigt har min toa numera blivit mitt tv-rum. Och sängen har blivit mitt tv-näste. Allt beror på att jag blev med läsplatta strax före nyår 2010.

Tidigt på morgonen kliver jag upp och i mörkret greppar jag efter läsplattan som jag kvällen innan lagt ifrån mig på byrån bredvid sängen. Nu får den följa med mig in på toa. Där finns inte längre något behov av morgontidning, inte heller gamla veckotidningar eller toa-böcker med små lustiga skämt. Med läsplattan har jag allt jag behöver.

Eftersom jag är lätt beroende av ständiga nyhetsuppdateringar klickar jag på applikationen som jag laddat ner från BBC World News. Den kostar mig 15 kronor i månaden men det är det värt för att från toa kunna följa världsnyheterna via live-tv i direktsändning. Husets trådlösa nät når in dit jag sitter för mig själv så att koppla upp mig mot internet via läsplattan är inga problem. Sakta morgnar jag mig så till senaste morgonsändningen med nyheter om Libyen, Fukushima och prinsbröllop i England.

På kvällen, när jag lägger mig i min säng, somnar jag till Aljazeera. Den applikationen med live-tv från främst den arabiska världen är gratis och kostar mig inget. Eftersom husets trådlösa uppkoppling också når in i sovrummet är det inte heller här något problem med att följa direktsänd live-tv via nätet.

Lägger sedan ifrån mig läsplattan när jag upptäcker att jag inte hört de senaste minuternas samtal mellan programledarna eftersom jag nickat till en stund.

I sängen och på toa, överallt har jag med mig min nya tv som också är en läsplatta.

Allt mer upptäcker jag att tv för mig blivit något nytt. Något bärbart. Mobilt. Som finns där jag är. På toa. I sängen. Vid frukostbordet. Var jag än är och inte bara där tv-apparaten står.

Med läsplattan, som kanske borde heta något annat eftersom jag inte bara läser böcker och tidningar med den, utan även spelar spel, läser mail, uppdaterar Facebook och Twitter, och inte minst ser på direktsänd live-tv, har jag fått en bärbar tv som öppnar världen för mig när helst jag vill.

Nyligen var jag på konferens om framtidens skärmar, Screen 2011, anordnad av Dataföreningen i samarbete med Computer Sweden och InternetWorld. Brian David Johnson, @intelfuturist på Twitter, var huvudtalare och ledde oss in i tv-tittande anno 2020. Brian David Johnson jobbar som framtidsspanare för datorföretaget Intel och han försöker hela tiden se runt nästa hörn, hur vår mediekonsumtion kommer att se ut om några år.

Han hävdade att tv inte alls kommer att dö ut och försvinna och han fortsätter argumentera för detta i artikeln TV in 2021 där han skriver "Watching TV is no longer relegated to the living room or the pub. TV goes where you go. TV is in your pocket, it’s at the café with you when you have a cappuccino, it’s even made its way into the office".

Brian David Johnson hävdar att vår vardag i framtiden kommer att uppslukas allt mer av tv-tittande men det kommer inte längre vara bundet av att vi sitter ner i en tv-soffa. I framtiden kommer skärmar att finnas med oss överallt, ja, han föreslår till och med i artikeln TV in 2021 att det kommer att finnas små kontaktlinser som vi sätter fast på ögongloben så att vi hela tiden kan titta på tv, om vi vill. Vilket sannerligen i grunden kommer att förändra vårt förhållande till tv som medium.

Det låter främmande för de flesta av oss, men kanske har vi redan tagit de första stegen mot en sådan tv-framtid, funderar jag. Morgon-tv har för många kommit in i köket och sedan flera år har många av oss en tv i sängkammaren.

Men kanske är det först nu när läsplattorna också börjar bli allt mer vanliga som vi verkligen kan ana det som Brian David Johnson förutspår om 2020 och 2021. Att vi överallt blir med tv.

Tv:n är död. Länge leve tv:n. (Eller vad nu dessa rörliga direktsända bilder ska kallas i framtiden.)