Vi måste bevara de digitala fotspåren, de är berättelsen om våra liv. Den nya tidens digitala dagboksanteckningar på Facebook och bloggar riskerar att försvinna för våra barn. Behovet av en teknik för att bevara vardagsnotiserna blir allt större och vi behöver vara minst lika rädda för att våra digitala fotspår försinner som vi är rädda för att de ska kunna spåras.

En vän till mig skriver på Facebook om hur hon läser sin mammas anteckningar i en almanacka från 1952. Det var kallt och regnigt, mycket snö redan i november och december likaså.

Anteckningarna är snart 60 år gamla, men finns fortfarande kvar som ett minne från förra seklet, ett minne som knyter samman mammans liv med dottern som idag plockar fram den gamla kalender och följer sin mammas skrivstil.

När mina barn en dag, om så där 60 år, då är det 2071, vill titta tillbaka på mitt liv, vad finns det då kvar för kalender att öppna och följa för dem? Mina anteckningar om hur jag går omkring i min trädgård, vandrar i fjällen, staplar veden och tränar på löpbandet skriver jag i Facebook, på Twitter och i min blogg. Med mobilen skickar jag sms och bilder på hur jag stannar upp vid en fjällbäck och tar en paus med lite vatten, direkt ur bäcken i kåsan.

Var ska mina barn år 2071 hitta dessa anteckningar från min vardag?

Vi lever på många sätt i en besvärlig tid när tekniken rusar fram. Ett är den nya ständiga landvinningarna som gör att nya funktioner och applikationer ersätter de gamla (och gamla är i detta fall enbart tio år).

Våra digitaal fotspår är inte att lita på. VHS-filmer till videon fungerar inte längre. Datordisketter är det ingen som använder. CDn har slutat snurra. Det vi lagrar och bevarar riskerar att försvinna när ”gammal” teknik ersätts av ny.

När mina barn en dag vänder sig om för att få veta mer om vad pappa gjorde i detta sekels början, så kommer de att förgäves få leta efter de Facebook-uppdateringar jag så noggrannt har gjort till mina vänner eftersom Facebook då med största sannolikhet inte kommer att finnas. Hur de än söker kommer de inte att hitta de sms jag i kärlek skickat till deras mamma. Och går de till mina byrålådor kommer de inte att finna disketter som fungerar.

Mina digitala fotspår riskerar att gå förlorade. Behovet av att hitta teknik som räddar mina tankar och känslor, mitt liv och innehållet i det jag skriver och skickar, är mycket stort. Den teknik vi behöver idag är en teknik som räddar och bevarar de digitala fotspår vi lägger upp på webbsidor och i applikationer.