Jag kryper in i indiantältet tillsammans med mitt lilla barnbarn. Vi tänder en ficklampa, öppnar boken vi tagit med oss och läser om bäbisen som ska hjälpa pappan baka bullar. Tillsammans kliver vi in i berättelsen om bäbisen som kämpar med degen, kastar mjöl omkring sig och till slut hamnar på golvet där hon rullar de små bullarna.

Indiantältet har lämpligt nog sparats sedan mina egna barn var små. Det består av fyra långa pinnar och en tältduk som omsluter oss så att vi för en stund kan försvinna bort från allt annat. Vi kliver in i en värld som knyter oss samman med den tid då mitt barnbarns förälder själv var ett litet barn som lekte i ett indiantält.

Någon timme senare vinkar jag av barnbarnet som åker iväg med sin mamma och pappa. Då sjunker jag ner i min soffa för en egen stunds läsning. Ernest Hemingways roman från 1929, A farewell to arms, väntar på min uppmärksamhet. Det är snart hundra år sedan boken skrevs. Den utgåva jag håller i handen är dock nyare, den trycktes 1975, snart 40 år sedan.

Min fru köpte den när hon studerade engelska på Umeå universitet. I marginalerna kan jag fortfarande läsa hennes blyertsanteckningar där hon kommenterar Hemingways språk och formuleringar.

Kanske kommer mitt barnbarn om ytterligare 40 år att plocka fram just denna bok och följa sin farmors noteringar. Kanske kommer hon att ärva boken och i sin tur ge den vidare till sitt barn som ställer upp den på en ny plats i en bokhylla i sitt hem.

Kanske kommer också boken om bäbisen som bakar bullar att överleva den bitvis omilda behandling den får i indiantältet. Att bläddra i bok när man bara är lite drygt ett år är inte alltid så lätt. Men är vi lite försiktiga kan kanske boken finnas kvar när lilla barnbarnet själv är stor och har egna barn.

Hur gammal kan en bok bli? Hur mycket av minnen kan den föra med sig från generationer som levt tidigare? Vad kan en bok föra med sig från en ung student som köpte den i slutet av 1970-talet? Vad kan en bok om en bäbis som bakar föra med sig från lässtunder i ett indiantält upplyst av en ficklampa? Kommer någon att öppna dess sidor när vi skriver 2070? 

Det är tankar som blir aktuella när jag idag läser i min surfplatta om hur de riktiga böckerna slår tillbaka. ”Real books fighting back”, utropar brittiska tidningar när julens försäljningssiffror över tryckta böcker sammanställts. Tidningarna berättar om hur vänner av pappersboken jublar när det står klart att försäljningen av tryckta böcker gick upp med 20 procent i England veckan före jul 2012, jämfört med veckan innan. Också jämfört med julveckan 2011 är det rekordsiffror.

Bakom den ökade försäljningen ligger ett par tunga kioskvältare. Här finns bland annat stjärnkocken Jamie Oliver med sin bok om 15-minuters matlagning samt biografier av tv-stjärnan Miranda Hart och tävlingscyklisten Bradley Wiggins.

Men de höga siffrorna för den tryckta boken är förmodligen en tillfällig uppgång. Under de senaste fem åren har kurvan över sålda pappersböcker i England pekat neråt. Då, 2007, kom den sista Harry Potter-boken ut vilket gav genklang i försäljningen, men efter det har siffrorna legat på minus och det talas om kris i bokbranschen.

Det märks här i Umeå också. När den unga engelskstuderande studenten, min fru, köpte boken A farewell to arms gjorde hon det på Akademibokhandeln på Umeå universitet. Men där bokhandeln en gång låg är det nu igenbommat och låst med galler för dörrarna. Sedan något år har bokaffären fått slå igen, dagens studenter köper sina böcker via nätet, har man förklarat.

Också jag har gått över till det digitala. I min läsplatta har jag såväl Rudyard Kiplings Djungelboken som Nalle Puh. Men även om jag dagligen använder sufplattan och trivs med den på många sätt så är det något särskilt med den fysiska boken, den tryckta texten och bilderna på papper.

Jag känner det så påtagligt när jag sitter där med korslagda ben inne i indiantältet med mitt barnbarn och läser om bäbisen som bakar bullar. Jag känner det när jag i soffan vänder blad i utgåvan av Hemingways bok som min fru köpte som ung student.

Det fysiska, det närvarande, ljudet, prasslet, till och med lukten från boksidorna ger en extra dimension åt bokens berättelse. En bok bär sina minnen, inte bara i dessa text utan även i sin fysiska form. Hur e-boken någon gång ska kunna lyckas med detta förstår jag inte. Försvinner den fysiska boken försvinner en del av vår gemensamma historia. Ett arv går förlorat.