Idag fick jag parkeringsböter. 500 kronor. Jag hade parkerat utanför Konstnärligt campus i Umeå och betalat min avgift i biljettautomaten. När jag parkerade läste jag på skyltarna för att ställa mig på rätt plats. Men tydligen läste jag fel för när jag kommer tillbaka sitter det en parkeringsbot instucken under vindrutetorkaren som säger att jag parkerat på förhyrd plats.

Med en suck sätter jag mig bakom ratten och längtar till nästa steg i teknikutvecklingen, den som kommer att ge mig hjälp med att förstå var jag får parkera min bil.

Min bil har redan idag flera varningssystem. Glömmer jag helljuset på när jag kliver ut tjuter en signal. Samma händer om jag lämnar nyckeln i rattlåset. Försöker jag köra iväg med handbromsen åtdragen lyser en röd lampa på instrumentpanelen. En annan lampa varnar om jag glömt stänga en dörr.

Nu ser jag fram mot en varningsfunktion som hjälper mig att parkera rätt. Med tanke på den senaste veckans stora debatt i Umeå om nya parkeringsregler i centrala stan anar jag att det är fler som också skulle vilja ha en liknande lösning.

Den kommer, var så säker, men exakt hur den blir utformad vet vi ännu inte. En möjlig lösning kan vara att min bil ”pratar” med parkeringsrutan eller parkeringsstolpen när jag stannar för att parkera. Ibland kallas det för M2M, och ska tydas som Machine to Machine. Min bil, en maskin, kommunicerar med parkeringsstolpen, som är en annan maskin. Det sker automatiskt utan att jag behöver kunna tekniken eller trycka på någon knapp.

Ett annat begrepp i sammanhanget är inbäddade system. I det här fallet kan det innebära att biltillverkaren installerar, bäddar in, system i min bil för parkeringsövervakning. Jag har redan sådana inbäddade system, exempelvis i bromsarna, så det är inte något främmande för bilen.

En automatisk parkeringshjälp i min bil skulle reagera om jag ställer mig utanför Konstnärligt campus på en plats som är förhyrd. Det skulle ske genom att en sensor i parkeringsrutan kontrollerar vilken bil det är som kör in på rutan. En kontroll mot bilregistret och en samkörning med den databas som parkeringsbolaget förfogar över skulle göra det enkelt att bekräfta om just denna bil får stå på denna ruta. Om inte får jag en varningssignal liknande den som jag får om jag glömt helljuset på.

Det här är bara ett exempel på kommande teknik när maskiner börjar kommunicera med maskiner. Telekombolaget Ericsson har gett en prognos om att år 2020 kommer 50 miljarder prylar och maskiner att vara uppkopplade mot internet och varandra. Ibland kallas detta för Internet of Things eller Sakernas internet.

Internet of Things kommer att ge oanade möjligheter till helt nya tjänster. Att parkera bilen rätt är bara en och kanske en av de mer enkla.

Men det kommer också att ge upphov till frågor om hur vi vill utforma vårt samhälle. Innebär det ett hot mot min integritet om min bil via internet lämnar digitala spår efter sig? Någonstans i en databas lagras informationen om att min bil stod parkerad utanför Konstnärligt campus den 3 januari 2012. Vill jag att den informationen ska kunna användas av andra? Kommer jag över huvud taget att få vara med och bestämma om det?

Frågan om min bil och framtidens parkeringsfunktioner blir därmed inte bara en fråga om teknik, utan minst lika mycket en fråga om hur samhället ska utformas och vilka formar av digitala spår som kan inverka negativt på min vardag.