Littfest i Umeå är den största litteraturfestivalen i norra Norden. Jag är uppriktigt glad över att den finns och vuxit så starkt. Böcker har för mig varit följeslagare genom hela livet. Jag kommer fortfarande ihåg med den glädje jag sprang till kiosken, högt upp på Östra Kyrkogatan i Umeå, för att köpa senaste boken i serien Bill & Ben. Det var viktiga för mig då på 60-talet, en inkörsport till bokens värld.

Så fortsatte det med Pär Lagerkvist, Dvärgen kommer jag särskilt ihåg, men jag läste nog det mesta av honom. De var tunna små böcker med ett språk som fascinerade.
Alistair MacLean med krigsskildringar kom också tidigt in i mitt liv. Agatha Christie med deckarhistorier fångade mig.

Bellman var viktig, epistlarna och breven med det frejdiga supandet som bakom sångerna blottade misär och undergång. Bibeln fanns där, den kom och gick, och berättare som den turkiske Yasar Kemal och Sagan om ringen förstås.

Så småningom vände jag i mitt läsande åter till Västerbotten, det län jag alltid levt i. Sara Lidman och Torgny Lindgren har kanske varit de främsta för mig.

Listan blir alltför lång om jag skulle fortsätta berätta om författare som gripit in i mitt liv. Men dom finns där. Astrid Lindgren, som jag egenligen upptäckte först när jag var gammal. Kerstin Ekman. Vilhelm Moberg.

Idag lever jag sedan några år med ett helt eget projekt. Jag läser enbart författare som fått nobelpris i litteratur. En tokig vansinnig idé som man skulle kunna skratta åt. Men den är faktiskt på allvar, hur egendomligt det än låter. Det rör sig om ett hundratal författare. Tidspannet sträcker sig över ett sekel. Den första fick priset 1901. Den senaste var Mo Yan från Kina. Kanske har jag hunnit ett fyrtiotal nu.

Nu senaste är det Kenzaburo Oe från Japan som jag följer. Erkänner att jag får slita lite med honom. Språket är inte svårt, bilderna är enkla. Men det är något som gör att jag inte riktigt faller in i hans famn.

Den som drabbat mig särskilt är Elfriede Jelinek från Österrike. Hon har fått mig att kippa efter andan, att ana bråddjup i mig själv men också gett mig den inspiration jag behöver för att leva vidare.

Böckerna har följt mig genom livet. För det mesta i pappersform, men numera även digitalt. Jag har en läsplatta och den tjusar mig. Den har sina fördelar. Och jag ser fram mot att ta ytterligare steg in i den digitala framtiden där berättelser kan komma till mig på helt nya sätt. Där jag kan bli del av berättelsen, interaktivt. Där vi många kan skapa nya berättelser, digitalt tillsammans. Där helt nya platser kan ge mig läsning. Kanske genom att koppla den plats jag befinner mig på med en särskild text, en speciell berättelse som ger nya perspektiv till just den platsen.

Men över allt hoppas jag på att de som har förmågan att skapa berättelserna också i framtiden kan få finnas vid min sida, vare sig det är på papper, i digital form eller på något sätt som jag ännu inte förstått kan finnas.

I väntan på det gläder jag mig åt att Littfest åter kommer till Umeå.