Men hjälp, vad har påven gjort? Han har raderat alla sina inlägg på Twitter! Kontot @pontifex har fått över 1,6 miljoner följare på bara ett par tre månader sedan det startades i början av december 2012. Intresset för att följa påvens uppdateringar på Twitter har varit mycket stort, även om antalet uppdateringar inte varit så många.

Men nu står plötsligt alla dessa följare inför fullbordat faktum. Påven har inte bara stigit ner från sin påvestol, han har också klippt av banden på Twitter. (Eller om det är hans kommunikationsansvariga som gjort det, eftersom det är ganska troligt att påven haft god hjälp i att både öppna kontot och sedan ta bort alla inlägg.) 

Det här ger anledning till en fundering om myndigheters användning av sociala medier. Katolska kyrkan är ju förvisso inte en myndighet i Sverige, men raderandet av alla inlägg på kontot @pontifex  ger ändå upphov till eftertanke om hur svenska myndigheter bör hantera sina konton på sociala medier som bloggar, Twitter, Facebook, Instagram och andra liknande kanaler.

Först av allt ska understrykas att myndigheternas närvaro på sociala medier är viktig för ett öppet samtal och för en djupare demokrati. Men det krävs ändå eftertanke kring hur myndigheterna ska använda de sociala medierna.

Låt mig hämta ett exempel från bloggvärlden där Janna Valik, generaldirektör för Boverket, bloggar på www.generaldirektoren.se. Adressen skvallrar om att här är det inte bara privatpersonen Janna Valik som bloggar utan företrädaren för en myndighet som bloggar. Tydligt blir det också i bloggens huvud där det bredvid Janna Valiks namn anges ”Boverket – myndigheten för samhällsplanering, byggande och boende”. Under en samling regler för bloggen finns också att läsa hur myndigheten Valik arbetar på förhåller sig till det som läsare av bloggen skriver i kommentarsfälten: ”Boverket ansvarar inte för innehåll eller kvaliteten på det innehåll som publiceras i kommentarerna”.

Helt uppenbart kan alltså denna blogg ses som en offentlig kanal för myndigheten Boverket och den faller därför under lagverket för hur offentliga handlingar ska behandlas. Det vill säga, när generaldirektör Janna Valik skriver på bloggen så blir hennes inlägg offentliga handlingar.

Skulle Janna Valik nu, som påven, sluta på sin tjänst, så kan hon göra som påven gjort och radera det hon skrivit på bloggen. I ett blogginlägg skriver hon exempelvis att Boverket och Energimyndigheten ”tillsammans [ska] arbeta fram en strategi för energieffektiviserande renovering av byggnader”. Det är då inte ett privat tyckande som kan raderas utan ett påstående från en myndighet som måste följas upp.

På samma sätt kan vi resonera kring Twitterkontot @landshovding som Kristina Alsér, landshövding i Kronorbergs län, driver. I huvudet till twitterkontot finns en tydlig hänvisning till Länstyrelsen i Kronoberg och Kristina Alsér skriver också att hon är landshövding i länet. Detta innebär att även hennes uppdateringar, på samma sätt som Janna Valiks bloggande, måste ses som offentliga handlingar från länsstyrelsen.

Vilket också innebär att om Kristina Alsér slutar som landshövding kan hon inte bara radera sina gamla twitterinlägg. De kan gallras, om ett beslut tagits i i förväg på myndigheten om detta, men de kan inte bara raderas helt plötsligt som påven nu gjort.

Det här är inga nya frågor för kommunikatörer inom offentlig förvaltning i Sverige. Sedan flera år förs pågående samtal om hur myndigheterna  ska förvalta sina konton på sociala mediekanaler som Twitter, Facebook och Instagram.

Det finns till och med regelsamlingar utgivna, både på kommunal nivå och på nationell. Ett exempel är de riktlinjer för närvaro i sociala medier som SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, tagit fram. Ett annat är de riktlinjer som E-delegationen gett ut.

Viktiga dokument som ligger som en grund för en nödvändig diskussion om myndigheters närvaro på sociala medier.