Igår sände Fråga doktorn i SVT1 ett längre reportage om hur äldre varit med i ett forskningsprojekt för att utveckla ny teknik för bland annat sociala kontakter. Irma och Börje Vidman, ett äldre par från Skellefteå, har ingått i gruppen och visar från sitt hem hur de nu börjat använda en surfplatta och Skype för att hålla kontakt med bland annat barnbarn.
 
Men inte bara surfplattor visas i inslaget. Också interaktiva gardiner uppkopplade mot internet och lysande bollar som ger signal om att digitala meddelanden väntar visas också upp.

Själva reportaget är också intressant utformat där forskningsledaren professor Eva Lindh Waterworth från Informatik vid Umeå universitet på distans uppkopplad mot internet talar med reportern och Irma och Börje Vidman i parets eget hem. Reportern har en surfplatta i sitt knä i vilken hon följer vad forskaren säger. Och Irma och Börje sitter vid köksbordet med plattan som de nu lärt sig hantera.

Närmare 1,2 miljoner svenskar står utanför internet idag, och många av dem är som Irma och Börje Vidman äldre. Det är en sorg att konstatera att den digitalisering som Sverige genomgått under det senaste två årtiondena tillåtits ske utan att de äldre fått en möjlighet att vara med.

De digitala tjänster och spel som utvecklats har alltför sällan haft de äldre som målgrupp och själva hanteringen med teknik, datorer och mobiler har sällan varit anpassat till de äldres liv. Här måste den såväl den offentliga sektorn som it-företagen göra ett omtag. Vi kan inte låta en hel generation äldre stå utanför digitaliseringens möjligheter. Det skapar utanförskap och otrygghet.

Nu hävdar somliga att detta är ett övergående problem. Snart har vi den äldre stammen inte längre hos oss och då kan alla vara med på tåget. Men det kan vi inte vara säkra på. Den tekniknivå vi har idag kommer att fortsätta utvecklas med nya tjänster och nya it-produkter. Det kan innebära att de som idag lätt hanterar en mus och tangentbord inte riktigt kommer att hänga med när framtidens teknik består av en helt annan interaktion med datorer. Då riskerar vi att återigen få en ny glömd generation.

Därför är forskningsprojektet, som kallas Agnes-projektet, vid Informatik på Umeå universitet så viktigt. Det visar vägen till ett annat sätt att tänka där teknik får finnas med för att hjälpa de som står utanför utvecklingen.

Därför är också det arbete som nu sker inom Digitaliseringskommissionen så viktigt. Den är knuten till regeringskansliet och har till uppgift att granska och följa hur Sverige än bättre kan använda sig av digitaliseringens möjligheter. Andra insatser som drivs av Seniornet eller kampanjen Digidel 2013 är på så sätt också viktiga.

Att programmet Fråga doktorn tar upp frågan är också ett tecken på att digitaliseringen inte bara handlar om delaktighet i samhället utan även är en fråga om hälsa och välbefinnande. Att få ta del av digitaliseringens möjligheter är på detta sätt en väg till ett friskare liv.

Det märks inte minst på Irma och Börje Vidman där de sitter med sin surfplatta vid köksbordet. Att få upptäcka ny teknik, att införliva den i sitt eget vardagsliv och bland annat få nya möjligheter till kontakt med barnbarnen har stärkt dem, deras friska nyfikenhet imponerar.