Det handlar om kusinernas återkomst. Om att hitta igen sina gamla klasskamrater, lagkompisar från förr och de som vi möter idag.

I dagarna firar Facebook 10 år och aldrig hade vi väl kunnat tro att sajten skulle bli så dominerande i våra vardagsliv. Framgången handlar om att Facebook lyckats knyta samman människor på en nivå som handlar om vänskap, om att återupptäcka gamla bekanta och hitta fram till sina släktingar.

Inte minst det sista har Facebook lyckats fenomenalt med. Någon gång i slutet av 1960- eller början av 1970-talet försvann kusinerna ur många människors liv i Sverige. Fram till dess hade mostrar och fastrar sett till att släkten samlades kontinuerligt flera gånger per år. En sommarfest, till jul, vid några födelsedagar.

Men under 1970-talet började den traditionen urholkas och kusinerna försvann bort. I ett par årtionden var de försvunna och okänt deras öden, förutom vad någon moster eller faster ibland kunde återberätta om hon fick möjlighet.

Men så med Facebook återuppstod kusinträffarna. Inte fysiskt, men väl på nätet. Idag ser jag mängder av kusiner som har mycket god koll på varandra, även om de kanske inte träffas så ofta. Men via Facebook hälsar kusinerna varandra Gott Nytt År, någon grattar sin kusin till en examen, födelsedagar hyllas och kusinernas frissabesök eller semestrar följs via nya uppdateringar.

Mycket kan sägas om Facebook, om jobbig annonsering, om pretto uppdateringar, om skyltfönster för det lyckade livet, om kommersialisering av människors liv. Men det är i kusinernas återkomst som Facebooks framgång ligger. I skolkamraternas återkomst, i de gamla vännernas återkomst, i arbetskollegors återkomst. Att människor hittat en mötesplats där relationer hålls vid liv.