En retrospektiv tanke efter Nobelfesten på TV som kanske förbryllar en och annan endimensionell gräsmyrsbo: Jag har både fått rysa av välbehag och fällt glädjetårar över den kreativitet och perfektionism som visats upp under denna TV-kväll, samtidigt som har jag hatar festens symboliska överklassinramning. Men eftersom jag saknar en politisk agenda har jag inga problem med denna motsägelse. Jag anser mig nämligen ha rätt att enbart vara människa.
Gonatt!
Definition av ”avkrok”
Apropå den tidiga morgonens äventyr gick det upp för mig i vilken jämra avkrok jag egentligen befinner mig. När morgon-TVs sportsändning trots nattens världshändelse inom sportens värld – matchen mellan Marquez och Paquiao som direktsändes till över en miljard människor över hela världen – toppades med nyheten att hockeylaget Brynäs spelat en match utomhus kunde jag inte förhindra att mina tankar började vandra. Från MGM Garden Arena med 16.800 sittplatser – inrymd i MGM Grand Las Vegas som inrymmer 5.044 rum, 19 restauranger, ett otal nattklubbar och affärer, ett casino på 15.000 kvm – till min egen hemvist utkanten av Brattsbacka. I ett land som ligger i norra Europas utmarker, i en landsända glömd av både EU och Stockholm och dessutom i den delen av Nordmalings kommun som totalt glömts bort av den lokala politiska nomenklaturan. Här finns varken bussförbindelser (1 mil) eller bredband, för att inte tala om affär (Coop 3,5 mil), skola (Artedie 3,5 mil) eller för den delen ett ynka litet hotell.
Skillnaden på intresset av ishockey respektive boxning i världen är ungefär lika stor som mellan mitt lilla viste och MGM Grand Arena i Las Vegas USA.
Knockad i andra ronden!
Jag hade ställt väckarklockan på 4 i morse för att se boxningsmatchen med stort B, nämligen fjärde mötet mellan två av världens bästa boxare J. M. Marquez och Manny "Pacman" Pacquiao. Men efter att under 2 timmar ha bevittnat mycket underhållande förmatcher började musten sina. Två ronder in i huvudmatchen åkte jag på en ordentlig knockout och vaknade inte förrän kl 7.20 och då hade tyvärr boxningen i TV-rutan avlösts av shoppingteves malande reklam om bl.a. slimmande damunderkläder.
En rivstart på andra advent, dessvärre med blandade intryck…
Gomorron!
Censur är kränkande oavsett
Förhindrandet av att en skriven text kan läsas av andra människor är ett av de mest kränkande brott som kan riktas mot en kommunicerande människa. Och just nu utgör nobelpristagaren Mo Yan västerländsk medias i särklass största spottkopp på grund av hans medlemskap i det styrande partiet i censurens Kina vilket de naturligtvis är i sin fulla rätt att göra.
Men i dessa journalisters del av världen existerar en annan typ av censur som är minst lika vedervärdig (om inte värre). I de USA-ägda "sociala medierna" får man nämligen inte heller uttrycka sig som man vill. Det senaste exemplet är när en Facebook-uppdatering som Jonas Gardell gjort helt enkelt raderades. Han hade tydligen uttryckt sig sårande mot Sverigedemokraterna och det föll inte Facebooks censor på läppen.
Jag kan inte bestämma mig om vad som är sämst för den enskilde; att inbilla sig att man har tillgång till fri yttranderätt eller att veta att man inte har det. I det första fallet finns nämligen inte tillstymmelse till en chans att ändra på förhållandena eftersom de är ogripbara medan man i det andra fallet kan revoltera mot ett kvävande och synligt åsiktsförtryck.
Avkristning vs. avhumanisering
Slötittar på en repriserad debatt (Bokmässan) där jag skymtar Jonas Gardell och "kulturminister" Liljeroth. Det handlar förmodligen om vikten av att läsa böcker. Tanken svindlar, vad har egentligen hänt på litteraturens område sedan jag gick i skolan?
SAP har under sina 70 år vid makten ägnat stor del av sin energi för att avkristna vårt land till förmån för en humanistisk människosyn. En enorm folkbildningsrörelse har fått oss att komplettera grundskolans svenskundervisning med att i vuxen ålder upptäcka och fördjupa oss i litteraturens omistliga verk. Religionen har lättvindigt offrats på humanismens altare. Men tyvärr har en annan majoritet i riksdagen även gett sig på humanismen.
I framtiden ska arbetarklassens barn endast ges rudimentär gymnasial undervisning i ämnen som svenska, engelska, matematik, kemi osv. Jan Björklund anser att dessa ungdomar mycket väl kan klara sig utan ett utvecklat själsliv, de ska ju fortast möjligt slussas ut till det linjära vuxenliv som kallas Jobblinjen. Men eftersom sossarnas utarmning av det kyrkliga idag nått den punkt där kyrkan t.o.m. tvingas sälja ut sina helgedomar för att klara livhanken finns inte heller dessa tröstens boningar kvar för den arma illiterata arbetarklassen.
Är det verkligen så vi vill ha det i Sverige?
KLAPP-avdrag?
Nu slår VK på trumman för välgörenhetsklappar till "fattigdomsbarnen". Men hur kul kan det vara för en redan utsatt barnfamilj att via den avdragsstinna medelklassen förses med opersonliga klappar till barnen? Vore det inte mer klädsamt av tidningen om de puschade för förändringar av högerpolitiken så att fler kunde fira en jämlik jul? Att med välgörenhet städa upp efter en empatibefriad politik känns väldigt främmande för de flesta i min generation.
Men om vi nu ska vara så (M)oderna och framtidsinriktade kunde man väl för skams skull iallafall tillskapa ett KLAPP-avdrag riktat till de sämst ställda. Och har de inga inkomster att deklarera kunde de åtminstone få ett schablonbidrag på 50% av de köpta klapparna (mot kvitto). För när allt kommer omkring är ju även ROT- och RUT-avdragen en typ av bidrag. Men dessa två presenter är förstås avsedda för den del av landets röststarka medelklass som avskyr bidrag…
En dräng förblir en dräng även om…
Jag kanske ska börja med att förklara att det som följer är en rent sociologisk iakttagelse och definitivt ingen klagosång.
En arbetargrabb blir aldrig mer än en dräng, även om han äger av ett aldrig så stort hemman. Det har jag blivit varse under de tjugotal år jag ägt denna gård. Gårdens "Mor" finns nämligen fortfarande kvar i huset och hon kommenderar mig på samma sätt som hon alltid gjort. Om så apan klär sig i siden fortsätter den att vara apa. Beteendet påminner även om ett annat ålderdomligt fenomen som jag iakttagit sedan jag flyttade till byn. En bybos talan är inte större än storleken på hens gård. Det inflytande som ägarna till stamhemman utövar ligger naturligtvis i topp och sedan kommer resten i fallande skala ned till de nyinflyttade. Så i de sammanhangen ligger jag hyfsat bra till och i rollen som hemmansägare blir jag även respekterad här hemma. Men i min vardagliga roll som ingift i huset är respekten för min integritet klart bristfällig.
Min lycka är att jag numera skaffat mig perspektiv på rollerna och det har tillfört ytterligare dimensioner till en redan flerdimensionell och fullödig tillvaro. Jag är således till slut en lyckans ost.
Gonatt!
Blek decembersol
Kalas!
En av oss tre åldringar i Sveneriksgården fyller 90 år idag. Kalas hela dagen. (Det är dock inte jag som jubilerar!)
Gomorron!
Såå medelklass!
Sölkocken Mannerström lagar mat, fru Ribbing lär ut vett & etikett, stilprofeter berättar hur en man ska se ut, Sjöholm ackompanjerar med snälla sånger och TV4 News hetsar mot förre fackordföranden Löfven. Det är Lördagsmorgon i TV4!
Gomorron!
Senaste kommentarerna