De årstider som kläms mellan dominanterna sommar och vinter är egentligen två mycket spännande klimatologiska indikatorer. Luften vibrerar av spekulationer under dessa ”transportsträckor”. Man undrar vad den annalkande sommaren/vintern kommer att ha i sitt sköte och väderspekulationerna har en speciell spänst som saknas under de ”riktiga” årstiderna. Vyerna vidgas av de längre perspektiven, under sommarmånaderna är det endast dagens eller på sin höjd kommande veckas väderlek som vädras under det att vårens spekulationer genomsyras av drömmar om en varm och skön sommar.
Just nu befinner vi oss i slutet av årets andra mellanperiod och vintern står och bankar på dörren. Rönnarnas svaga blomning under sommaren lovar åtminstone Bondepraktikans följare en snöfattig vinter medan många snöälskare häruppe i norr ser på praktikans spådomar med uttalad skepsis. Själv nöjer jag mig med att ta varje dag som den kommer och eftersom jag är fotointresserad blir varje dag guld värd om dagarna är mulna och våta. Färgskalan i den döende växligheten är ändlös och den slutar heller aldrig att utmana kamerans optik och fotografens öga. När snön slutligen täckt markerna hamnar kameran på undantag och förberedelserna för en eventuellt exploderande vår påbörjas. Då gäller det nämligen att vara med från början för att hinna föreviga allt som händer under några korta vårveckor i vår underbart spännande norrländska natur.

De övergivna sommarhusens fönster sänder sorgsna blickar mot förbipasserande.

Assymetrisk geometri på traktorsvägen.

Sommarhatten i växthuset hänger kvar och påminner om heta sommardagar bland drivna plantor.

Gomorron!