kronor senare är det en lusig älg som stoppar Projekt Botniabanan. Antalet frågetecken kring detta enorma projekt är snart uppe i samma antal. Först och främst det faktum att tågen måste dras ända ned till Gävle för att repareras (och det är bevisligen frekvent), sedan att själva tågen inte pallar för en älgpåkörning och sist men inte minst att det saknas stängsel längs sträckan är 3 solida skiljetecken som ofta återkommer när man pratar Botniabana.
Att resan till Umeå ända kan företes med en sprillans ny buss kan kanske ses som en tröst i bedrövelsen. Men icke! Den nya bussen är helt klart anpassad för betydligt mindre människor än infödda norrlänningar. När chauffören uppmanar till användande av säkerhetsbälte låter det som ett skämt. När man väl tryckt ned sig på sätet känns det som att vara fastklämd i ett skruvstäd och då är det lite overkill att dessutom trycka ned ett bälte mellan kroppen och framförvarande ryggstöd!
Gomorron!
Etikett: Umeå
Troll i presenten
På lördag fyller vår dotters yngsta barn år och igår skulle vi traditionsenligt skicka födelsedagspresenten i ett kuvert. Tyvärr var lagret av grattiskort här hemma tömt så vi tog oss en tur med bilen för att skaffa ett passande kort för en liten dam. Slutligen hamnade vi i Umeå och hittade så småningom ett sådant med ett underbart motiv i ett medföljande kuvert. Meningen var att vi skulle lägga det på brevlådan i stan för att vara säkra på att flickan skulle få det före familjens avresa till Turkiet på onsdag. Problemet var bara att vi inte hade den exakta adressen med oss. Vi ville heller inte ringa och därmed meddela att vi skulle gratta eftersom vi inte var säkra på att hon skulle hinna få presenten före avresan. Väl hemma var det för sent för att posta ett brev utan vi bestämde att jag skulle ta med mig kuvertet till Nordmaling och posta det i en mer centralt belägen låda. Eftersom jag skulle vara i Nordmaling redan 07.50 fick jag väcka Britta och be henne skriva på kortet eftersom min handstil inte duger för dylika ändamål. Hon satte sig yrvaken vid köksbordet och efter en stund ropade hon glatt "Kom och skriv Farfar du också".
– Nej, svarade jag, det blir nog Morfar eftersom jag är hennes morfar.
– Skit också, jag skrev Farmor, väste Britta och eftersom hon redan skrivit flickans namn på kortet var det nu helkört. I hastigheten kom ordet farmor upp och anledningen är naturligtvis att vi har titulerats farmor och farfar nästan varje helg på senare tid. Sonen har nämligen en stuga här i Brattsbacka och hälsar tillsammans med sina barn på betydligt oftare än vår dotter som bor i södra Sverige.
Plan B blev att jag skulle försöka få tag på ett kort i Nordmaling och ändå hinna få iväg det med avgående morgonpost. Jag hoppades att det enda öppna inköpsstället Statoil skulle ha ett ställ med panikkort varför jag åkte dit och tittade mig omkring i butiken. Hittade inget utan frågade expediten som glatt rundade disken för att visa mig var kortstället fanns. På grund av språkförbistring hade hon dock inte uppfattat vad jag efterfrågade utan trodde det var en resedagbok jag behövde och sådana fanns det gott om i detta ställ, däremot inga kort av den sort jag så desperat behövde.
När jag kom hem fick vi ändå ringa, men nu för att tala om att lilla Vanja blir gratulerad i efterskott. Sanningen att säga var det nog ett snällt och omtänksamt troll som lade sig i våra förehavanden eftersom det ju inte är helt fel att ha lite pengar kvar efter semestern heller.
Gomorron!
MEAU
Jag kanske borde skicka in följande motivering till tävlingen NY TID – NY STAD:
Vi har 4 katter och bor alldeles intill vägen mellan Nyåker och Norrfors. Mängden bilar som passerar är inte hög, men hastigheten på dem är desto högre. Därför skulle jag vilja göra en varningsskylt för katter – en hemgjord kattillustration tillsammans med frigolitbokstäverna MEAU (med bortfilad Å-prick). Detta ord blir då också EU-anpassat och det helsvenska J-et har ersatts med ett internationellat klingande E. I den framtid där Nordmaling inkorporerats med Umeå kommun går det naturligtvis att återställa ordet till UMEA vilket passar utmärkt då vår by gränsar till Bjurholms kommun. Skulle tro att bokstäverna Å, Ä och Ö blir jämgamla med Nordmalings kommun och att båda irritationsmomenten isåfall kommer att upphöra ungefär samtidigt.
Då får vi en Ny tid i en ny stad!
//Gomorron!
298 miljoner
Inte vet jag, men är det bara jag som blir förbryllad över att en kommun tillåts gå med 298 miljoner kronor i vinst? Detta överskott betalas av de människor som drabbas otaliga sparbeting inom kommunens verksamheter. Och även om politikerna nu har fått en stor extrasumma att "fördela" hjälper det inte de som drabbats av den hjärtlöshet som präglat vård och omsorg under vinståret. Denna hjärtlöshet tvingar nämligen äldrevård och missbrukarvård att göra personalinskränkningar som i sin tur medför att enskilda gamlingar och unga missbrukare under året hinner gå under. Jag vet, för min mor och far tillhör den förra kategorin och det kommer jag aldrig att förlåta "vinstmaskinen". I dagens tidning kungörs att trenden håller i sig, Hörnefors kommundelsnämnd gör en "vinst" på 1,4 miljoner för årets första kvartal. Jag undrar vilka enskilda hörneforsare som fått betala med sina liv för det kalaset…
Gomorron!
Brattsbacka toppar statistiken!
Ofta läser man statistik över hur frekvent samhällets och sjukvårdens institutioner besöks av oss medborgare. Syftet med denna sifferexercis är att belägga ett påstående man gör eller en åsikt. Här i byn har vi en strålande statistik över hur vår kulturinstitution Brattsbackagården används. Brattsbacka med "förorterna" Bjärten, Grönnäs, Långvattnet och Gamla Brattsbacka har en total befolkning av strax under 100 personer (ja, de är handräknade men den höga medelåldern kräver god uppsikt över framförallt familjesidornas annonser för att bli akkurat och idag är det lokaltidningsfri söndag). De arrangemang i form av teaterföreställningar, vår-, höst- och vinterserveringar av mat och ibland underhållning osv brukar besökas av i snitt 40-45 personer vilket innebär att gården har en besöksfrekvens som motsvarar ett procenttal i samma härad. Det finns nog inte många orter som kan uppvisa denna lysande statistik. Jämför gärna med kulturhuvudstaden in spe Umeå och deras kulturpalats. Av stadens drygt 115.000 invånare tvingas man köpa ned sig till en promilleskala för att beskriva besöksfrekvensen i siffror. Och ikväll kl 7 kommer förmodligen våra siffror att befästas ännu en gång när Gamla Brattsbackas enfant terrible Greger Ottosson besöker Brattsbackagården med Västerbottensteaterns enmansföreställning Stor-Brodren. Här finns kulturen – siffrorna talar sitt tydliga språk!
100 miljoner hit och dit
Igår ondgjorde sig järnvägsmotståndarna över att det skulle kosta hundra miljoner att uppdatera det digitala signalsystemet på Botniabanan. Hur mycket pengar är det egentligen? Skattebetalarna satsar i dagarna 200 miljoner för att promota Saabs försäljning av Gripen-plan i den libyska stridsplanskonkurrensen och Umeå kommun har plockat nästan 300 miljoner för många skattekronor av medborgarna under 2010. I det perspektivet är den satsade extraslanten till den för framtiden så viktiga norrländska 15-miljarderssatsningen småpengar.
Gomorron!
P.S. Se även det välformulerade blogginlägget från Ola Nordebo.
Japp, nu är man i ”selen”
Så sitter man här igen. Resan gick som vanligt bra och tåget gick på avtalad tid. Det är väldigt lätt att kritisera Trafikverk, SJ och Norrtåg när det är förseningar och problem så jag tycker att jag kosta på mig att även tala om när allt fungerar. Om du drar dig till minnes har det funnits andra infrastruktursatsningar som haft användarproblem när de dök upp. Glöm inte eländet med de första mobiltelefonerna, först NMTs oanvändbarhet, sedan 3, 3G för att inte tala om det mobila bredbandet och hur nyckfullt det är i våra trakter. Systemen som styr trafiken längs järnvägsspåret från Nyland till Umeå är nya och revolutionerande för den spårbundna trafiken och det är nog inte så jävla enkelt att få varenda siffra rätt från första stund. Det skulle kännas väldigt B att åter tvingas köra bil eller åka buss till jobbet nu när pendlingståget äntlgen nått upp till norra norrlandskanten. Expressens artikel är förmodligen ett beställningsjobb från Norrbotniamotståndarna i Alliansen. Samtidigt fick väl tidningen en ordentligt upplageboost längs norrlandskusten.
Botniabanan – från krydda till ingrediens
Under senhösten och tidigare i vinter har jag betraktat tågpendlingen mellan Nordmaling och Umeå som en kryddig ingrediens i tillvaron. Som om jag spelat på Lotto två gånger om dagen med liten eller ingen vinstchans. Inte ens Trafikverket har lyckats hålla reda på om Botniabanans turer skulle ställas in eller inte.
Men nu har det funkat nästan prickfritt i flera veckor och det känns underbart. Den kryddighet som tidigare varit ett problem har förvandlats till en av de ingredienser som kompletterar arbetsdagen allra bäst. Den lagom långa bilresan till resecentrat som åtföljs av en halvtimmes ostört lyssnande på mina musikaliska favoriter i hörlurarna har blivit den basingrediens som gjort att det blivit allt lättare för mig att stiga upp varje morgon.
Nej, nu måste jag sluta med skrytandet och ge mig iväg…
Gomorron!
Igenochigenochigen…
.jpg)
I morse nåddes precis gränsen för mitt tålamod med Botniatåget. En halvtimme innan jag skulle åka till Nordmaling C för att ta 07.17-tåget til Umeå Östra såg allt bra ut i turlistan. Jag gjorde mig beredd att åka de tre milen till resecentrat för att få njuta av den snabba tågtransporten till arbetet i Umeå. Till saken hör att jag numera ståtar med motorvärmare på centrats parkering och har sagt upp min gamla värmare vid jobbet i stan. Några minuter senare, dvs ca 1 timme före avgången var Trafikverkets hemsida uppdaterad. Samtliga morgontåg var nu inställda och "buss ersätter". Problemet med bussen är att resan tar en evighet jämfört med tåget vilket gjorde att det blev bil hela vägen, plus att jag har en iskall bil på parkeringen ikväll när jag ska hem. 🙁
Nu står jag dessutom inför att förnya månadsbiljetten och blir villrådig. Ska jag verkligen satsa den dryga tusenlappen en gång till och utsätta mig för denna morgonstress (plus eftermiddags- också för den delen, för ibland går inget tåg hem heller).
Gomorron!
Musicoholic?
Nu är det slut med att anträda dagen med en vandring på den smala vägen. Under en tid har jag försökt lyssna på en bok under resan till och från arbetet. I början kändes det som en bra idé men efterhand har lyssnandet förvandlats till ett irritationsmoment. Att fokusera sina sinnen på att hänga med i spänningsromanens förbryllande kast samtidigt som ögonen följer den gryende dagen genom tågfönstret och näsan drar in resandets dofter blev till slut för mycket för mig. Idén med att starta dagen med att krympa världen till fokusering på en enda sak kan likställas med att med full koncentration köra bil på en dåligt plogad vinterväg i mörker. Ungefär som en tidig morgonresa i bil mellan Brattsbacka och Umeå. Varför skulle jag då ersätta detta trauma med att fokusera på en romanhjältes göranden och låtanden när jag tar tåget?
Nej, igår kväll synkade jag in en skön spellista till IPhonen och i morse fick äntligen musiken ackompanjera min tågresa. Med öppna sinnen hann jag avverka några berusande låtar med i tur och ordning Thåström, Enya, Sophie B. Hawkins, The Killers, Louie Bega och Leonard Cohen innan doften från tågsetets bromsbelägg talade om att vi anlänt Umeå Östra och det var dags att lyfta av lurarna och vandra ut i vardagen.
Gomorron!
Senaste kommentarerna