Man skulle även kunna ha följande perspektiv på PersonalPartners insatser för Umeå kommun: Anta att anställda som varit ärliga och i sina svar visat personlig integritet har blivit omplacerade/utköpta istället för den grå massa som svarat protokollenligt. Chefer är ju också människor som föredrar att vistas i en miljö där de inte ifrågasätts. Självständigt tänkande medarbetare får oftast vackert stå utanför den kommunala mötessfären, trots att en del katastrofala beslut skulle kunna undvikas om personer med dokumenterad integritet inbjudits att delta i beslutsprocessen.
Etikett: Umeå
Personalpartner?
Visst vore det mer logiskt och framförallt mer ekonomiskt att utsätta de osäkra och tydligen inkompetenta arbetsledarna på Umeå kommun för personlighetstester istället för att sprida dessa personers osäkerhet och stress till de anställda? Företaget som utför testerna heter dessutom Personalpartner, ett namn som är missvisande då de tydligen arbetar för företag och inte för personal. De 600 intima frågorna ställs till personal som misstänks vara inkompetent och de utstätts därmed för stark misstro från sin arbetsledare. Om inte dessa arbetsledare har tillräcklig kompetens för att avgöra lämpligheten för vissa personer att inneha specifika tjänster borde hen kompetensutvecklas istället för att arbetsgivaren ska betala miljoner för ombesörja den delen av chefernas tjänst. Metoden avser nämligen att påvisa inkompetens hos personal. De borde dessutom klara denna stressituation som i slutändan kan resultera i omplacering till annat jobb eller i värsta fall avsked.
Personalchefen på skolkontoret Eva Gustafsson som inte ens begriper att metoden är kränkande borde därför ha varit den första att passera denna eklut!
Gomorron!
Holmlund – demoniserad demokrat…
En detalj i dagens utgjutelser över Lennart Holmlunds övervägande att "sluta prata med medier" har slagit mig. Om nu Umeå (som enligt VKs ansvarige utgivare är en av Europas snabbast växande städer) har styrts av den odemokratiske despoten Holmlund under de år Umeå utvecklats, varför står isåfall alltid en kör av oppositionspolitiker och tar åt sig äran av stadens satsningar? Själv har jag alltid tolkat det som att besluten tagits i god demokratisk ordning. I annat fall har varken Ågren, Lövgren och föralldel även Spiric något att yvas över, eller hur?
Mörkt sinne
Det måste vara det småpissiga regnandet som föser ihop alla negativa tankar.
1) Min värsta mardröm om det (i mitt tycke) omöjliga "fredsprojektet" EU är på väg att besannas
2) Boxer & Viasat städar ideligen om i programutbudet (kan man inte hävda kontraktsbrott?)
3) Datorn vill inte kännas vid min IPhone längre
4) Försommarens småfågelsång har tystnat
5) Svevias väganslag går oavkortat till centrala delarna av Umeå kommun
6) Traktorbatteriet har "gått ut"
…och dessutom håller jag på att tappa blånageln på höger hands tumme.
Måtte sommaren med sol och värme komma snart! De idéer som ligger i bakhuvudet kom till under ett fåtal soliga dagar och de kräver vackert väder och soligt sinne för att förverkligas…
Gomorron!
Pendling till Nyåker
Ni kan inte tro hur glad jag blev när jag läste notisen i dagens VK om centerpartisterna Madelaine Jakobssons och Kerstin Sjöströms motion till Nordmalings kommunfullmäktige om att starta en pendel mellan Nyåker och Umeå. kanske inte först och främst för att det fortfarande finns politiska idéer om hur utvecklingen av landsbygden måste reverseras utan även att det fortfarande finns celler av centerpartister som månar om ett levande Sverige. Den politiska idévärld som emanerar ur kanslierna på riksplanet innehåller sannerligen inte något matnyttigt för de människor som försöker hålla landsbygden levande.
Tåget finns, rälsen finns
…så vad är problemet? Jo, kompetensen att använda systemet saknas. Eller rättare sagt, man har byggt en infrastruktur som bygger på en dröm. En önskedröm om att det nu finns datorer som kan göras smartare än "den mänskliga Faktorn". Jag sitter fast på Botniabanan mellan Hörnefors och Umeå och tågföraren verkar med manualens hjälp försöka få eländet att röra sig. Vid ett stopp sprang han förbi för att någon minut senare springa tillbaka med något som såg ut som en bruksanvisning under armen. Och jag som hade tänkt hinna ut en sväng till fågelparadiset Degernäs före jobbet. Men jag får kanske till slut tröst av amatörmässigheten hos tågbolaget. Ett långstopp vid Degernäsängarna vore inte helt fel…
Gomorron!
Såå näraah!
I morse strulade det till sig med tågen på Botniabanan igen. Tåget från Övik var 23 minuter försenat och i Umeå fick de inte igång det tåg som skulle ha gått till Övik. Iallafall så slapp vi gudskelov åka buss till Umeå denna morgon, och då tänker jag främst på dem som har en tid att passa (själv flexar jag så gott det går).
Så till rubriken; ankomsten till Umeå Östra ropades ut när vi passerade lastbryggorna på Gimonäs och folk började förväntansfullt skruva på sig i sätena. Tåget saktade in och vi passerade långsamt Bamse-kiosken – för att plötsigt stanna! När tåget med en skakning tvärstannade mittemellan kiosken och resecentrum hörde jag hur en av resenärerna uttalade precis vad jag tänkte: Såå näraah!
Gomorron!
Sköönt!
Nu känns det bättre! På 05.59-tåget från Nordmaling till Umeå är det gott om plats. Och dessutom finns det sittplatser för alla smaker. Soffgrupper, 2- och 3-sitssäten, säten med utfällbara bord plus väskhylla osv. I morse hittade jag den perfekta platsen för en relativt långbent lat-ox’…
Gomorron!
Demokratibugg
Skötseln av Projekt Botniabanan visar med all önskvärd tydlighet att det finns stora buggar i vårt omhuldade demokratiska system. De folkvalda ombuden beslutade för ett par årtionden sedan att bygga en järnväg mellan Nyland och Umeå för cirka 10 miljarder kronor. So far so good.
Men att projektet sedan visar sig kosta en bit över 20 miljarder, bli 3-4 år försenat och slutligen överlåtas till amatörer visar på att det finns buggar i den demokratiska programvaran. Den stora frågan är nu om dessa buggar är möjliga att åtgärda eller om det krävs en ominstallation med ny oprövad programvara – och isåfall med vilken.
Man skulle kunna tro att trafiken mellan Örnsköldsvik och Umeå idag fungerar tillfredsställande, men det gör den sannerligen inte. Visserligen går tågen, men de är överfulla och det är anledningen till att jag nu återgått till att köra bil till jobbet.
Så efter att ha varit godtrogen nog för att lita till demokratin och ha varit med och bidragit till detta svindyra projekt under alla år står jag fortfarande och stampar i samma eländiga infrastruktur. Jag blir faktiskt genuint generad över att behöva stå ihopklämd i ett minitåg efter denna otroligt långa och dyra resa…
Gomorron!
Jag saknar Botniabanan
Jag saknar den stillsamma färden i 200 km/timmen in till jobbet på morgnarna.
Jag saknar det stumma och kravlösa umgänget med övriga morgontrötta resenärer som plikttroget väntat på perrongerna i Övik, Husum, Nordmaling och Hörnefors.
Jag saknar att sitta på tågets högra sida och se ljuset från den tidiga morgonsolen stiga upp i kustbandet någonstans mellan Kråken och Sörmjöle.
Jag saknar rulltrapporna.
Jag saknar morgonpromenaden mellan Umeå Östra och jobbet.
Jag saknar tryggheten att alltid ha resan betald en månad i förväg.
Jag saknar månadsbiljetten när jag nu tvingas punga ut med cirka 967 kronor i veckan enbart på bensin till bilen istället för resor tur och retur Nordmaling-Umeå till det i sammanhanget facila priset av 1230 kr/månad.
Jag saknar att få göra tummen upp när folk på jobbet frågar mig hur det är att pendla med Botniabanan.
Men så länge det inte finns ett seriöst företag som klarar av att sköta en av de viktigaste logistiska uppgifterna i sitt uppdrag, dvs att resenärerna ska slippa stå på varandra under färden kommer jag även fortsättningsvis att ta bilen till jobbet, all saknad till trots.
För vad jag verkligen inte saknar är att gungande att stå ihoptryckt bland jobbsvettiga resenärer i halvtimme på 16.20-turen från Umeå Östra till Nordmaling efter en lång arbetsdag!
Gomorron!
Senaste kommentarerna