Jag lever så klart men tiden räckar fortfarande inte för mig… suck! Men jag vill snabbt berätta att vi lämnade dottern ensam hemma igår kväll för att gå ut och äta middag och därefter gå på konsert med våra goda vänner John och Nancy. Jag vill skriva mer om detta senare idag (med förutsättningen att jag får tid).

Idag blir det en annan dag fylld med diversa saker. Först skall Kalle och jag gå ut och ta en promenad medan min dotter sover. När vi kommer hem blir det dags för lunch (som blir frukost för dottern). Direkt efter lunch skall vi åka iväg för att köpa ett däck till dotterns bil… tyvärr. Det finns nämnligen en djup skada på däcket som gör att det egentligen är farligt att köra bilen. Hon är helt barskrapad (som vanligt) och jag kunde inte leva med mig själv om hon blev svårt skadade från en eventuell olycka p.g.a. det dåliga däcket.

Ikväll får Kalle och jag få på en föreläsning och film angående det koreanska kriget och jag (eller han) kommer säkert att skriva mer om detta senare.  Men nu måste jag sluta detta. Hej så länge!

Som vanligt har jag inte haft så mycket tid att skriva lika många blogginlägg som jag hade velat. Men Kalle och jag har varit upptagna med att tapetsera köket samtidigt att min dotter är här några dagar hos oss för att hälsa på. Så, Kalle har haft mer tid att blogga medan dottern och jag har pratat.

Men dotterns besök är dessvärre lite mer "allvarligt" än bara att hälsa på. Tråkigt nog är hon den sortens person som inte alltid har så bra ordning på livet och därför är hon delvis här just nu som en "mellanlandning" tills hon kan bestämma sig i vilken riktning hennes liv skall ta nu. Suck…. inte kul för mamma.

Jag kommer sannolikt att berätta mer om min stackers dotter och hennes kaotiska liv men just nu är det dags för att laga lunch till oss tre. Man bli ju väldigt hungrig av att slutföra tapetseringsarbete!

Det sägs att det bästa beviset om ett stadigt äktenskap är när ett par kan sätta upp tapeter tillsammans utan att gräla. Det har vi gjort flera gånger förut såväl hemma i Sverige som här i Michigan. I morgon eller eventuellt på tisdag kommer vi att sätta igång att tapetsera det femte och sista rummet som behöver ny tapet här i vår Michiganvilla.

 Vi har utvecklat ett mycket effektivt sätt att samarbeta när vi tapetserar! Vi utför var sin uppgift så hela processen går som smort!  Vi har också en mycket bra rutin när vi målar innertaken och väggarna. Kalle målar den största ytan på taket eftersom han är så lång och jag kommer efter honom med en liten stege för att måla varende vrå mellan taket och väggarna. Eftersom jag är lite mer tålmodig med detaljer är det också min uppgift att måla golv- och dörrlisterna medan han rengör målarredskapen.

Det känns så bra att jag har en så duktig och trevlig arbetskompis för de flesta projekten – men fråga mig inte om vårt "samarbete" när det gäller datoruppgifter!

Vi har som rutin här i Michigan att utföra "smutsiga aktiviteter" som t.ex. arbetet på tomten eller trädgården, städning i huset eller motion direkt efter frukost innan vi har duschat och gjort oss klart för resten av dagen. Just nu när jag skriver detta är klockan 14.40 här i Michigan och vi har precis avslutet dagens projekt som var att riva ner den gamla tapeten i köket för att börja tapetsera om nästa vecka samt måla innetaket.

Jag gick in i toaletten bara för at tvätta händerna innan jag satte mig framför datorn och jag blev nästan chockad när jag såg på mig själv i spegeln! Efter dagens ganska tunga arbete och nu innan jag har duschat ser jag förskräcklig ut!

För det första klippte jag mig igår och det blev tyvärr inte världens bästa klippning. Som råga på allt har jag kvar flera stora röda fula knottbett på ansiktet som jag fick häromdagen när jag jobbade i trädgården! Jag ser så fruktansvärt ful ut just nu att jag inte fattar hur Kalle kunde se på mig hela förmiddagen utan att känna sig illamående!

Men nu är det min tur i duschan för att tvätta bort min fulhet. Huvva!

Det har länge funnits ett uttryck som perfekt beskriver vädret här i Michigan – "Om du inte gillar vädret vänta bara en minut och det kommer att ändras". Och vi fick uppleva ett exempel av uttrycket vid kl. 16 idag (Michigan tid).

Vi hade varit i den lilla staden Coloma för att klippa mig samt att utföra några ärenden. Vi bor mindre än en mil från Coloma men från tiden vi klev in i bilen i stan till tiden vi körde hem och klev ut ur bilen, temperaturen gick från 22 grader ner till 13 grader!  Just nu är det bara 11 grader och jag kände mig tvungen att slå på värmesystemet här i huset.

Vadå global warming? Nej, det ser ut som om "min" Michigan har inte ändrat så mycket de senaste 10 åren att jag har bott i Sverige!

Idag har vi varit i USA exakt en vecka och jag har kommunicerat med och träffat min väninna Nancy betydligt fler gånger än jag har fått kontakt med min dotter Angela!  Angela och hennes sambo har  tre telefoner men hon svarar på ingen av dem när jag ringer!

Jag lyckades lite bättre igår att nå Angela via SMS. Hon bor nuvarande i Chicago och jag ville veta vilka av de närmaste dagarna vore mest lämpligt för oss att köra dit (18.5 mil) för att hälsa på. Jag skickade några SMS men det enda svaret jag fick var en uppmuntran att ringa senare. Det skall jag göra snart, men det känns förstås tveksamt om hon kommer att svara telefonen!

Min son bor betydligt närmare (c:a 5 mil) men ändå har vi träffats bara en gång än så länge. Vi brukar kommunicera rätt så ofta via Facebook, men Facebook här är otroligt seg så det går nästan inte alls att använda den! Han jobbar heltid så jag vill inte störa honom för mycket under veckodagarna. Men han har inte precis ansträngt sig för att kontakta mig heller trots att han har en av de där väldigt utvecklade "I-Pod" telefonerna!   

 Jag måste kanske skylla mig själv eftersom jag flyttade ifrån dem till Sverige. De är troligen så vana med att jag normallt inte finns "tillgänglig" att de har svårt att komma ihåg att jag (och Kalle) är här och ivrig att träffa dem. Jag förstår att de är upptagna med sina egna liv och att det inte alltid ät lätt att prioritera mamma. Men eftersom vi har bara 4 veckor till "over here" känns det verkligen frustrerande att vara så pass nära mina barn men ändå ganska långt bort.

Just nu när jag sitter framför datorn för att skriva detta blogginlägg är klockan 08.30 här i Michigan. Vi åt nämligen vår frukost ungefär samtidigt som de flesta av ni svenskar drack kaffe under dagens sista fikapaus på jobbet. Det kan upplevas som lite förvirrande men samtidigt intressant med tidsförskjutningen!

Ikväll blir det årets första amerikanska musikparty hos våra goda vänner Nancy och John. Vi skall vara framme ungefär samtidigt som de flesta i Sverige har lagt sig för kvällen d.v.s. kl. 23.30 i Sverige som motsvarar 17.30 i Michigan. Två andra par är också inbjudna – såväl Paul och Gayle som är också mycket god vänner till oss som Sara och Maynard som är en mycket trevligt par som vi känner. 

Innan vi skall börja spela musik blir det en knytkalas-middag (jag kommer att ta med en grekisk sallad) och samtalet runt bordet brukar vara mycket livligt och intressant! Musikgenren kommer säkert att blir mest irländsk, skotsk och amerikansk folkmusik men troligen också lite "ragtime" eftersom Paul är så förtjust i den där genren. 

Vi kommer sannolikt inte hemma före midnatt Michigan tid d.v.s. ungefär samtidigt som ni stiger up för att förbereda er till jobbet! Men nu skall jag sluta detta för att sätta fart på dagen. Så, hej så länge eller godnatt – beroende på när ni läser detta!

Vår villa här i Michigan står på en rätt så stor tomt med en massa träd och buskar. Kalle har tagit på sig ansvaret för det mesta arbetet utomhus men det är mitt uppdrag att trimma buskarna och träd samt plocka ogräs och vildvuxenhet från "min" lilla trädgård.

Jag hjälpte Kalle räfsa gräsmatten under de första tre dagarna vi har varit här i år så därför var det först igår som jag hann sitta i lugn och ro i min lilla trädgård och jobba. Det kan tyckas vara lite dumt att jobba under semestern, men semester innebär för mig inte bara lyx och lättja utan friheten att tillsammans med Kalle avgöra hur vi skall lägga upp dagen så att vi har tid för var sitt projekt. Det var faktiskt skönt att jobba i egen takt i 30-grader värme medan solen sken och fåglarna kvittrade! 

Intressant nog har jag märkt i år att jag antagligen har blivit så pass svensk att  vissa kulturändringar här i USA känns lite överdrivna t.o.m. för mig!  Igår kväll åkte vi in till den gulliga lilla staden, Coloma, där vi åt pizza till middag och därefter gick på bio. Det var först därinne i restaurangen att jag förstod hur "hyperaktiv" USA har blivit!

Inne i pizzarestaurangen fanns en tv-skärm i bokstavligen varje hörn och varje skärm visade olika program!  En skärm visade sport, en visade tips på olika husrenoveringsprojekt, en visade ett barnprogram, och en visade ett nyhetsprogram!  Samtidigt spelades gräslig hårdrocksmusik alldeles för högt överallt i restaurangen och till råga på allt blåste luftkonditioneringen alldeles för kallt!  Är det verkligen meningen att man inte skall prata med den person som man i sällskap medan man äter? Jag kände mig nästan stressad av alla dessa onödiga intryck runt omkring och inte minst av att frysa lite grann! 

Direkt efter vi hade ätit klart körde vi fram till biografen och valde en film som heter "Soul Surfer" (som vi kan högt rekommendera när det kommer till Sverige). Filmen var mycket bra men jag blev nästan överraskad över de religiösa antydningarna som filmen bestod av. Innan filmen började fick vi titta på kort "trailer" av en kommande film (vars titel jag inte minns) som också hade en ännu starkare religös anknytning! Jag visste att religion spelar en stor roll här i USA, men det kändes för mig lite kusligt att fatta att religionspåverkan har blivit så stark! 

Tur att man bor ute i landet såväl här i Michigan som "hemma" i Brån där man kan njuta av lugnet, solen och värmen medan man plockar ogräs i trädgården, som jag skall göra nu! Klockan är bara 10.30 här nu, så jag kommer tillbaks lite senare med en rapport över resten av dagen här i Riverside!

Vår villa här i Michigan var i ganska dålig skick när vi började renovera den 2003. Villan tillhörde min familj och efter mamma och pappa dog respektivt 1989 och 1991 bodde min syster här tills hon dog 2006. Hon var såväl fysiskt som mental sjuk och därför hade varken ork eller pengar nog att propert underhålla huset själv.

Vi har spenderat tusentals dollar och har jobbat oerhört hårt de senaste åren för att renovera huset. Allt är klart nu förutom att vi (läs jag) vill renovera köket någon dag i framtiden när vi har sparat upp tillräckligt mycket pengar. Vi har redan bytt det mesta i köket så att allting fungerar och i år kommer vi at tapetsera om för att göra köket ännu fräschare. Köksskåpen, diskhon och köksbänken däremot är gamla och fula men vi vägrar att ta ut en lån för att byta ut dem när vi behöver bara ett par år till att spara upp pengarna.  

Eftersom vi inte behöver spendera några pengar på ett större renoveringsprojekt i år vill jag köpa ett nytt bord och fyra nya stolar till matsalen. Bordet och stolarna som vi har fungerar som ett plats att äta måltiderna men stolarna är mycket obekväma och bordet är lite fult i mina ögon. Jag har nämnt varje år i minst fyra år att jag vill byta ut dem, men min älskade och ibland lite för ekonomiska man har lyckats övertyga mig att inte spendera pengar på någonting som tekniskt "inte behövs". 

Men jag tänker inte ge mig i år! Så håll tummarna att jag lyckas övertyga honom att det är hög tid att tillfredsställa min önskan av ett nytt bord och bekvämare stolar! Jag kommer att hålla er uppdaterat om kampen!