Jag läser ofta om nedskärningar i vården (som görs högt uppe i styrelserum) och hur personalen på golvet försöker få gehör när effekterna kommer!

Därför tar det alltid emot att belasta vården MEN igår natt var det verkligen inget att fundera över! Jag åkte in och jag var redo att vänta, utan protester eller gafflande för jag fattar att det är tuffa tider i vården!

I allafall, jag fick direkt kliva in i triagerummet, kontrollerna indikerade direkt att något var på gång och det blev, helt korrekt medicinläkarens bord att börja nysta i löken!

För det är ju så när man har en klurig anamnes, det måste liksom kollas från alla håll och kanter.

Jag vet bara att varenda person som mötte mig, tog prov, gav läkemedel, fattade beslut var vänliga, närvarande och hur fina människor som helst som just var på väg att avsluta ett långt nattpass!

Det gick fort, provsvaren kom snabbt och behandling valdes som gick mot flera olika tänkbara alternativ då läkaren misstänkte att det inte bara var en sak som spökade samtidigt!

Eftersom jag bor nära NUS var det helt okej att jag åkte hem och jag var välkommen tillbaks anytime om något förvärras eller tillkom!

Jag är så tacksam för varje man och kvinna som valt vårdyrket, oavsett titel, som kämpar på golvet och som tar hand om oss patienter som insjuknar! Vilka eviga superhjältar, riktiga X-men live och levande inne på NUS!

Tredje dosen antibiotika intagen, nu hoppas jag verkligen febern släpper pronto!

//a