Krisinformation & Glitter…

Igår 15 december 2021 publicerade Opulens -Sveriges dagliga kulturmagasin en artikel om Epilogen Podcast. I artikeln lyfts mitt och Mias samarbete kring Vinterspecialen 2021 fram och det helt nya formatet som vi kallar för ”Ljudfilm”.

Det är verkligen roligt att Opulens valde att skriva om Epilogen Podcast då det är en sådan viktig röst i pod-djungeln.

Mia Makila säger ofta att det krävs en läkare för att beskriva fysiska skador, men en poet för att beskriva psykiska skador. Det ligger något i det där, och just därför är Epilogen Podcast något som NÅR överlevare och som skapar förståelse kring något som är oerhört svårt att gestalta -Det måste liksom KÄNNAS.

Jag är så stolt och glad över att jag lyfts fram som manusförfattare/röst till vinterspecialen då det är just min långa väg hem… till mig själv det handlar om.

Det är inte bara varma ord och fin feedback som händer kring vårt samarbete och det tycker jag är oerhört spännande!

Covid-19 händer parallellt. Sonen har insjuknat i feber och förkylning och didodido plötsligt måste man googla 1177, Krisinformation och Region Västerbotten för att veta vad som gäller. Ungen åkte direkt för provtagning på den stora drive-in som finns uppdukad. Själv har jag konstaterat att det är föga poäng att vi börjar gå med gummihandskar och munskydd här hemma. Har han Covid, har jag det! Så när jag själv fick feber började jag givetvis googla det här med vaccinet. När skall jag få tredje dosen!?

Igår natt runt 01-tiden kom i alla fall sonen och väckte mig och min bettskena för att förmedla den glada nyheten att vi bara är förkylda… Vi har inte Covid-19! Men tack!!

Är det verkligen bara jag som tycker det är lite rörigt kring råden, rekommendationerna och vad som faktiskt gäller?!

1 november var det fritt fram, allt var back to basic… Ja ursäkta men så kändes det, för då fick man plötsligt kliva på bussarna där framme igen! Folk klasade ihop sig på affärer, hostade ogenerat rakt ut och det var tydligen helt okej att börja tränga ihop sig tätt intill i köer. Samtidigt kom rapporterna om den nya varianten av virus… så 8 december skulle vi börja tänka igen…

För min egen del har det inte gjort någon skillnad. Jag håller konstant avstånd till människor och jag är inte ute och rullar på varken julbord, julfester eller nattklubbar.

Jag ställde till och med in min egen 1 års dag förra fredagen eftersom jag erinrade mig att det fortfarande råder en pandemi.

Har i allafall koll på att det kanske kommer nya rekommendationer nästa vecka, lagom till allas våra privata julbord. Själv är jag inne på hemgjord pizza och möjligtvis en skinkmacka till frukost! Några prinskorvar och syltor blir det inte, det är bara ett horribelt matsvinn i min värld. Julmust och julskinka… möjligtvis en julost,

På tal om det där med saker som tillhör julen. Förra veckan blev jag ombedd att göra lussekatter… Det är en ganska tråkig bulle. Men jag drog igång baket. Smöret på spisen, mjölken och mjölet måttat. Skulle blanda ner saffran… när jag insåg… att jag inte längre äger en mortel… Det blev att utmana kreativiteten för att få dom gyllene fröna mosade. När degen var satt började jag riva i skåpet efter RUSSIN… Nä… det är inte något jag spontant har hemma, hm hm hm… Frågade sonen om jag skulle göra ”vanliga bullar” fast med saffransdeg? Njaa… 50/50 kunde jag ju göra…

Så jag blandade en blandning för att göra en vaniljfyllning till halva degen. Lussekatterna blev en plåt… bullarna en MEN hade jag bullformar? Nää… så det blev sammanväxta bullar som fick rullas upp på nytt efter gräddning. Hade jag pärlsocker till garnering? Nä… inte det heller!

Nu har jag fått en mortel och jag har köpt såväl russin som bullformar. Det tar banne mig tid att få ordning på allt det där som ”bara skall finnas hemma”…

Det känns i alla fall helt okej att vi ligger lågt å trycker här inne under febern. För nu har jag fått rapporter om att Vinterkräkar’n härjar. Där går min gräns! DET vill jag verkligen inte ens veta och jag vill verkligen inte behöva se illustrativa bilder i medier på folk som hänger över toalettstolar. Nån hejd får det faktiskt vara på eländet!

Men trots allt detta så är jag så oerhört tacksam och glad. Jag bubblar för det känns så tydligt att jag är tillbaka i verkligheten. Det har tagit oerhört lång tid, det har varit så mycket att processa och bearbeta. Så många stenar att vända och vrida på, så många mönster att granska.

Jag har absolut utmaningar framför mig men jag jobbar mig långsamt framåt. Att få baka… att få förfasas över kräkar’n… att hantera plötsliga ljud… att inte få påslag av ett möte på en trottoar… att faktiskt ta plats i världen…

…att bara vara Anna är faktiskt riktigt roligt igen!

//a