Tvättstugan…

Av , , Bli först att kommentera 21

Tvättstugan brukar vara ett ämne som triggar människor. Det talas om tvätt som lämnats kvar, om luddfilter som aldrig rengörs och snodda tvättider och om lappar som kokar över av ilska.

Oavsett om man har en egen tvättstuga i sitt hem eller om man har en gemensam så kan tvättstugan väcka känslor.

Egna tvättstugor kan blir en station där berg byggs upp av drivor med tvätt, där madrasser nerkissade av diverse djur får ligga och vänta på att ”någon” skall ta hand om den (vilket aldrig händer utan madrassen åker efter år av att man klivit över den till soptippen)! Bland drivorna av skitig tvätt kan även sällan skådade imponerande massor av ren tvätt samlas i någon form. Kan ligga på ett bord, i korgar etc. Strumpor som aldrig kommer hitta sin kompis blandas med gardin, som blandas med en kalsong full med hål och en handduk som är missfärgad av hårfärgningsmedel. Det kan också krypa stora spindlar i tvättstugan som faktiskt är obehagliga, det kan också vara så att andra valt att ställa sig och pissa i den stora tvätthon så att det förrutom urin från djur blandas med mustig urin från en människa!

kan det se ut.

Min tvättstuga är ren! Inga luddfilter som ignorerats, inga äckliga tvättmedelsfack, inga stulna tvättider, utan tvättstugan är ljus och ren med effektiva maskiner.

Jag tänkte på det häromdagen när jag hade tvättid, vilken glädje det kan vara att göra tvätten. Allt eftersom maskinerna torkat i det hypereffektiva torkskåpet vek jag ihop alla kläder, handdukar, och sängkläder. Vart efter tog jag den rena tvätten till min lilla boning och lade den rena byken där det skulle vara. Inget som hamnade som russin i soffan för att ”vikas sedan”. Det är en märklig tillfredställelse att var sak har sin plats. Ordning och reda är en underskattad stressminskare.

Det är en riktig glädje att faktiskt ha en garderob med klädhängare, en garderob med hyllor och trådbackar. Ett linneskåp. Ett linneskåp som dessutom har tomma hyllor!

Att inte behöva jaga runt i jakt på rena kläder utan veta vart dom finns eller inte ha kläder som något djur sovit i är faktiskt skönt måste jag erkänna.

Dessutom passade jag även på att kolla in alla plagg där jag stod och vek. Allt som är noppigt, har hål, ser urtvättat ut åkte i soptunnan! Jag har hellre färre plagg men som är hela och rena.

Rent är liksom grejen! Rent och ordning och reda. Kaklet i mitt fina badrum skall skuras idag och den nya duschkabinens välvda dörrar skall putsas med mirakelmedlet som ekotipset uppfunnit! Sedan är det bara att tända ljusen och mysa denna gråa dag.

Jag har varit ute i världen och hunnit med lite ärenden. Det är så fruktansvärt roligt att ta sig för saker!

//a

Bli först att kommentera

Höstljus…

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag har sett flera installationer till Höstljus som det hållits på riggats ström till och roddats med! Det gör mig upprymd! Gamla cykelbron som skall bli Bifrost skall bli ett nöje att kolla på och vandra över. Det händer faktiskt saker i den här staden som man liksom inte tänker på -Finns så mycket spännande att faktiskt ta sig för! Jag har planer tillsammans med min vän T28:an, bara hon återhämtar sig från sin hemska hosta! (Ej covid, men ingen normal går ute och vrålhostar idag!)

Inomhus kan man också roa sig, har jag noterat. Man kan till exempel komma på att man skall se alla Marvel-filmer i rätt ordning och X-men.

Jag började för ett tag sedan med Marvel och när jag hade hyrt tre filmer på sonens konto (!!opps!!) fick jag pausa tills jag fixat en streamingtjänst som erbjuder filmerna. Sonen är krediterad och han garvade ånyo åt mina missöden.

Den här veckan har varit ett vrål av glädje och förväntan. Så mycket iver. Har träffat en sjukgymnast och vi har börjat dra i min kropp för det är dags att koppla ihop min kropp och själ. Ett annat steg på den vägen var att äntligen fixa håret. Den där knuten på skallen har retat ihjäl mig. Färglös, håglös och ingenting.

Så i denna dimmiga gråa dag tog jag tillbaka en pusselbit i mitt lilla liv.

Nu lyssnar jag på musik. Mina tavlor är på plats -Jag säger bara… BETONGKROK is da shit! En tavla är upphängd på självhäftande krok och den håller faktiskt vad den lovar! Men betongkrok är så enkelt! Smack – Tack!

Det är dags att måla en ny tavla. Kreativiteten knackar på min axel på alla fronter och det är så himla spännande att se vart hela min kreativitet kommer hamna! Kanske jag skall ta och inspireras av Höstljus och måla min helt egna Bifrost… en annan möjlighet är också att jag bara somnar för det är exakt så det är just nu! Det är som Skalmans matochsovklocka som ringer i tid och otid. Hippsvipps är det bokstavligen bara att sova spelar verkligen ingen roll om jag tänkt mig något annat. Det är snudd på komiskt faktiskt! Bisarr.

Vi får ta och kollektivt förundras över ljusen som erbjuds i denna stad med start imorgon!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Game on…

Av , , Bli först att kommentera 20

Nu är det dags att utvärdera vad som faktiskt fungerar! Ska tejpkrokar hålla? Blir det gamla betongkrokar eller ska slagborren verkligen behövas?

En tavla är nu upphängd med självhäftande krok! Jag hade ingen fisk- eller bagagevåg att testa tavlans vikt men jag gissar att den väger runt 500 gram. Kroken skall hålla 2 kg belastning. Fungerar det har jag en tavla som förmodligen åker upp med tejpkrok.

Det var lätt att sätta upp och till min hjälp hade jag ett litet vattenpass från Hultafors-Jag känner att det är klokt att jag håller mig med sådant eftersom somliga hunnit fråga hundra gånger hur jag kunde lyckas sätta en triangelformad krok snett… -Öhh det var jätteenkelt!

Fortsättning följer förmodligen i kölvattnet av denna krokutvärdering! Så komplicerat kan det faktiskt inte vara att få upp lite saker på väggarna!!! Jag menar vem har ens en slagborr liggandes på vänt?

Förresten… nu har jag en liten julbock av halm och några nya dingelgrejer till granen! Det är ljuvligt att se glimtar av jul! Som jag längtar! 😃

//a

Bli först att kommentera

Koriander -Kökets parkslide!

Av , , Bli först att kommentera 11

Det blev ingen hjälm idag men en skurhink, slev och visp!

För en tid sedan stod jag och skulle laga middag, tills jag konstaterade att jag saknade den heta curryn. I mitt skåp fanns peppar, salt, kanel och…. koriander.

Det är så fullständigt obegripligt att jag inte ens förstår vart den kommer ifrån -Koriandern alltså.

Jag skrev ett inlägg på Instagram om saken, att koriander är den där kryddan som man antingen gillar eller så gillar man den inte. Personligen tycker jag att den smakar tvål. Det är inte dåligt, det är bara en väldigt annorlunda smak. Koriander är kökets parkslide. Den är sjukligt invasiv! Bevisligen. Därför har jag köpt kryddor i stort sett varje dag för att bygga upp mitt lilla lager. Idag köpte jag chiliflakes, för att sedan konstatera vid matlagning att jag saknade såväl oregano som basilika.

Sonen kom och hjälpte mig i köket och tog över kokandet och kryddandet, blev riktigt bra utan örterna men vi konstaterade båda att där hade det verkligen gjort susen med lite grönt. Men det gröna som fanns tillgängligt var mynta och det var inte ett alternativ.

Det är riktigt roligt att laga mat tillsammans och testa sig fram.

Kan ju även passa på att avlägga rapport att ytterligare tavlor flugit ner från väggen. Nu blir det betongkrokar. Det är färdigjiddrat!

//a

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Det okända…

Av , , 6 kommentarer 15

Änglarna har landat.

Härom dagen bestämde jag mig för att det var dags att bygga upp min lilla vägg med mina änglar som jag målat denna sommar. Jag har konstaterat att jag har… att jag ENBART har betongväggar så jag tänkte vara modern och använda den nya tekniken att hänga upp lätta tavlor -Tejp! Det är tydligen grejen nu. Det skall vara så smidigt att bara tejpa upp precis allt man har utan att behöva köra slagborr och jaga pluggar.

Jag hade införskaffat såväl en rulle dubbelhäftande tejp som fästkuddar.

Jag klippte remsor så att saxen klibbade ihop och jag rev fästkuddar för allt jag var värd. Tavlorna åkte upp och vattenpass behövdes bara för vissa stödlinjer, sedan kan ju inte jag rå för att själva tavlorna är skeva!

När jag var färdig med projektet och tejprullen var slut tog det ungefär 30 minuter innan första tavlan åkte ner med buller och bång. För mig med hypervigilans blev det en upplevelse jag gärna sluppit men jag kollade, stärkte med ytterligare två fästkuddar och smackade upp tavlan på nytt.

Baddabing -Tog inte lång tid innan samma tavla åter låg på golvet. Upp med den igen, denna gång stod jag även på en pall för att kolla att fästkuddarna trycktes mot väggen, jag stod även och tog spjärn mot sängen för att verkligen pressa fast eländet.

När den föll ner för tredje gången gick jag och plockade upp den och lade den tämligen irriterat åt sidan. Orkade inte med några mera baddabing ljud.

Karamba… Där flög tavla nummer två.

Bonkblinkblonk… och där kom nummer tre nerfarandes som en raket.

Tavlorna som åkte ner fick lägga sig på pallen i skamvrån. Det får bli ett senare projekt tänkte jag.

Angels By: Anna Holgersson

 

Jag skickade sms till sonen som satt med sina lurar på sitt rum att min PTSD testades och han hade rätt roligt när han konstaterade att jag kanske inte var helt rätt person att hantera det kopiösa rumlandet av fallande tavlor men han konstaterade också att det var bra träning för mig om inte annat -Så sant så sant!

Jag var väldigt nöjd över att jag fått upp min vägg som jag tänkte även om det nu blev hål och ”glapp” i upphängningen, så jag slog mig ner i soffan och började överväga om jag skulle ta och måla naglarna -För det är ju ett avkopplande litet nöje.

Jag satt så lugnt och skönt med ett ljus tända på bordet och bara hade det gott så händer något som blir som en slowmotion upplevelse, slowmotion med splitvision.

Ett dovt swosh-jud hörs och jag ser hur taklampan kommer hissandes rakt ner, samtidigt som det låter plijonk av något som skjuts över halva vardagsrummet och studsar in i vitrinskåpets glasdörrar, ett oroväckande ljud avslutar det hela när lampan stannar ungfär i knähöjd från golvet. Mina tankar gick till Mission Impossible där dom skickas ner i sele och inte får nudda golv.

VAD HÄNDER?

Nu skrek jag liksom rakt ut, sonen skrattar och kommer ut och undrar vad jag gapar om. Jag frågar om han ser något fel och han börjar garva hejdlöst när han ser taklampan som seglat ner och nu hänger som en jätteboll 40 cm ovanför golvet.

Vad som hände var helt enkelt att den där lilla fiffiga plastgrejen som man kan fästa när en lampsladd är femhundra meter för lång gick sönder. Den där lilla jättefiffiga grejen i hårdplast gick sönder och det var en del av den som flög iväg över rummet. Swoshet var den tunga lampan som rasade neråt och för sedan ryckas till ett stopp.

Vid det här laget hade jag lagt ner tankar på att ha det lugnt och skönt, jag klättrade upp på en stol och lyckades skruva ner hela skiten för någon dinglande lampa i golvhöjd var inte tanken med det hela.

Nu är lampan fixad. Farsan fick komma hit och tämligen lång del av sladden är numera borta! Lampan hänger åter där den ska UTAN fiffig plastgrej.

Å på tal om det här med spänd livsstil, idag har jag fått göra avgjutning för att få bettskena eftersom jag håller på bita sönder mina käkar i sömnen!

Nu skall jag skriva vidare på min kom-i-håg-lapp: Ny dubbehäftande tejp, visp, slev, skurhink, möjligtvis någon form av hjälm kanske också vore något att fundera på i det här hemmet 🙂

//a

6 kommentarer

Födelsedag -Hurra!

Av , , Bli först att kommentera 10

Epilogen Podcast 1 år! Bild: Mia Makila

Epilogen podcast 1 år! Bild: Mia Makila

 

Idag fyller Epilogen Podcast 1 år! Det firas med ett extra avsnitt med berättelsen om hur epilogen podcast blev till! Det avsnittet var mycket intressant eftersom Mia Makila som gör Epilogen förklarar bakgrunden. Jag tror styrkan med Epilogen är hennes konstnärlighet. Att med ett öppet sinne omvandla, förmedla och sprida kunskap om psykisk misshandel och narcissism.

Jag har själv lyssnat om och om igen på hennes avsnitt som är fakta men presenterat på ett helt unikt sätt.

Mia Makila är erkänd konstnär och hennes verk fascinerar mig! För dom är uppkäftiga, dom är färgstarka, dom smälter inte in utan sticker ut! Love it!

Om du är konstintresserad rekommenderar jag ett besök på Mias hemsida miamakila.com

Jag har lånat bilder från hennes hemsida för att lägga ut vilket var okej -Måste bara visa några bilder som jag tycker är så häftiga. Ta gärna och studera dem ORDENTLIGT gärna hennes digitala collage som är proppfulla av detaljer!

”The Loudes Girl in The World” By Mia Makila, 2020

”Anthem” By Mia Makila, 2020

By Mia Makila

Som sagt, annorlunda och väldigt färgstarka! Gillar alla hennes små monster med något chockrosa detalj! Dockorna skrämmer livet ur mig! Gillar det, att konsten KÄNNS.

Just därför tror jag hennes podcast tilltalar oss som levt i mörkret, för det KÄNNS!

Jag önskar podcasten lycka till och ett härligt kommande år! Väntar redan med spänning på avsnitt som jag hört ryktas om som ligger i startgroparna!

//a

Bok-, tv- och musiktips…

Av , , 2 kommentarer 16

På mitt instagram har jag idag erbjudit mina vänner tips på vad dom än önskar! Jag har redan gett fiffiga tips på hur man slipper makeup på handdukar och jag känner att jag plötsligt är proppfull med tips och goda råd.

Att min humor börjat komma tillbaka är jag sjukt glad för, min son är inte riktigt lika imponerad över det MEN han är glad att jag återuppväckt mina köksprojekt, som att frysa in mosad banan för att kunna göra vegansk mangoglass igen!

Det är ju lite så att återuppbyggnaden av ens liv är som ett hav. Det går i vågor. Vågorna hanterar jag men det kav stilla havet som rådde under hela sommaren höll på driva mig till frustrationens rand. Sedan kom en flodvåg och det händer massor, då tänkte jag, NÄ nu tar jag bara på mig flytväst och håller mig flytande, vilket jag gjorde. Flodvågen är över och återuppbyggandet har tagit fart. Galet.

Så jag tänkte dela med mig av lite tips även här.

Ty även om jag är diskbänksrealismens förkämpe så finns det nya saker jag brinner för! Det är kunskapsspridning och information om våld i nära relationer och i synnerhet den psykiska misshandeln, det ekonomiska våldet, försummelsen. Manipulationer, våld, hot och dess mekanismer. Varför skall jag då tjata om detta i varje inlägg?

Därför kunskapsnivån är så sinnessjukt dålig kring detta. Jag har själv mött personer i vården som inte hade en aning om vidden av vad jag upplevt, det gjorde att frågor inte ställdes utan i stället krav och bisarra tips gavs… Som att andas i fyrkant och ta ett glas vin!? Gött? Nej tack!

Det är också många som undrar om varningstecken, hur hjälper man någon som verkar fara illa eller förändras -Man börjar med kunskap! Läs, förstå, finns där! Döm inte för du har förmodligen inte en aning om helvetet och hur det är att leva i det.

Många som jag talat med har haft mycket frågor om HUR saker och ting sker, går till, och om man inte bara… ja… kan gå? Nixpix, det är en smygande process och vill man förstå så kan man ta del av dessa böcker till att börja med! Själv har jag lyssnat på Storytel eftersom jag inte haft koncentration att läsa (då kan jag inte lösa sudoku samtidigt!).

Jag börjar med två böcker som är oerhört intressanta, lätta att hänga med i, och man vill bara höra mera! (Har tagit skärmdumpar från Storytel på böckerna!) Böckerna är Varför hatar män kvinnor som älskar dem? och Relationspsykopater -Om farlig och förförisk kärlek. Ska man välja en kan man ta den första! Den andra går djupare in i psykopati utifrån diagnoskriterier och förespråkar en utvidgning av konceptet. Håller med! Boken är dock fruktansvärt bra!

.

Varför hatar män kvinnor som älskar dem Av. Eva Rusz

Relations Psykopater -Om farlig och förförisk kärlek Av. Eva Rusz

För dem som inte orkar läsa eller lyssna på böcker kan jag varmt rekommendera er att slå er ner i tv-soffan och fippla igång en dokumentär som finns på SVT Play.

PSYKOPATEN (SVTPlay)

Här får man följa en fifflare/solochvårare/trixter vid namn Harald. Den norske programledaren och expert på ekonomiskbrottslighet Kejll Ola Kleiven blir kontaktad av Harald som vill berätta om sitt trixande. Jag är ingen expert på varken det ena eller det andra men den här dokumentären känns i magen. Somliga somnar av ren och skär olust över denna persons känslolöshet -Men det är ju hela grejen! Dom saknar samvete. Denna dokumentär har fått lite blandad kritik har jag förstått. Själv tänker jag… lägg in denna person i ett charmigt yttre, social kompetens och kanske med ett bra jobb -Då har du en relationspyskopat (som Eva Rusz talar om!) Ett rovdjur!

Sedan vill jag slå ett slag för en bra sida på Instagram:

Användare: narcissism_manipulation_trauma

Här läggs dagligen upp inlägg med väldigt bra kortfattad information kring ämnena som användarnamnet antyder! Läs om Traumatisk bindning, Hoovering, Dubbelmoral och allt annat som ingår i den tysta psykiska misshandeln, gaslighting, flyingmonkies, manipulationer och hela batteriet i små kortfattade inlägg.

Det slår mig om och om igen att det är vanliga själar som verkligen lägger ner sitt hjärta för att hjälpa andra människor att FÖRSTÅ och kanske att hela en annan själ. Förundras över den ideella kraft som finns, som är god, vill gott och är ärlig och uppriktig.

Slutligen vill jag bara avsluta i lite trevligare tema.

Lyssna på MIA! När jag hörde denna låt första gången fick jag gåshud över hela kroppen! Hennes låt All I Ever Wanted (feat. Ane Brun). Bara lyssna!

Nu skall jag fortsätta skriva på min egen uppföljning på min Epilog till Epilogen Podcast! Banne mig…. Det går nästan bra nu! 🙂

//a

 

Stealth….

Av , , 8 kommentarer 22

Jag vet inte om jag skall se mitt hem som en vuxenvariant av ”inte nudda golv” eller som en inomhusvariant av Toughest! Helt klart är att det är ett projekt att ta sig fram, att ta sig till toaletten, att hitta handskar, att komma åt byxorna, att komma in i frysen, ja kort och gott… det är ett sjukligt pussel som pågår. Jag rent känner magsyran spruta, för det stressar mig och min reaktion blir att jag bara vill sova! Moment 22. Jag får kloka råd från alla att ” vara snäll mot mig själv” och ”låta allt ta tid” -Mmmmm  jag hör! Men jag gör ryck, sedan får jag gå ut och gå i regnet för att komma bort ett tag. Eller varför inte göra akututryckningar till Ikea och testa på att gå varuhuset MOT strömmen för att enbart konstatera att avdelningen man skall åt (på övre plan) banne mig ligger i mitten! Var i alla fall en ny väg att testa. Numera KAN jag Ikea! Av någon anledning känner jag mig trygg där. Släpp in mig på stora coop och jag är fullständigt vansinnig av röran och kaoset (jo, jag vet att det byggs om men jag hittar inget!). Där inne får jag panik!

Allt går över -Det tar bara tid som Lars Lerin sade som julvärd i SVT.

Tidigt i våras var jag och morsan på en affär, det KAN ha varit Ica och jag såg en liten hare. Jag har inga tydliga minnen av årets första 5 månader men jag tror det handlade om någon form av påskpynt och därav fanns denna lilla kreation på affären. Jag föll handlöst och frågade faktiskt om jag kunde få den. Jag hade inte egna pengar då men kände så starkt för den lilla haren.

Den har jag haft med mig sedan dess. Jag har ofta suttit och tittat på den. När jag torkat mitt hår har jag tittat på den lilla lilla haren och jag har inte riktigt förstått vad jag sett men det har varit NÅGOT med den som slagit an något i mig. När jag sedan flyttade ut i skogen har jag haft förmånen att se harar live nästan varje dag. Stora och små ungar. Otaliga gånger har jag kommit och gått och sett en hare sitta som förstelnad, blixtstilla med öronen på helpejling. Jag kommer ihåg en gång när jag kom med bilen och såg en hare som satt som ett ljus och bara stirrade. Jag har känt att dom är lite korkade, dumma som bara sitter där och låssas vara osynliga.

Hararna i skogen ger glädje för det är så roligt att se dem sitta uppkäftigt i pallkragen och mumsa i sig jordgubbsblommor, penséer, lugnt och metodiskt. Dom har sprungit gjort sina krumhopp och löpt längst diken och vägar. Det är fascinerande att ta sig tid att faktiskt titta på deras beteende.

Min lilla hare är nu på plats vid min säng, tillsammans med en näverstjärna som min farmor Karin gjort.

Plötsligt en dag förstod jag vad det är den lilla haren och jag har gemensamt.

Det jag ser i den lilla haren och i harars beteende är att dom ”fryser” i en potentiell hotfull situation och det är exakt så jag fått hantera den vrede som dagligen exploderade runt mig. Människan har olika stressresponser, vi kan flight-or-fight (fly eller fäkta) vilket innebär att man DRAR, avlägsnar sig från en hotfull situation, man kan slåss för att försvara sig. Vi människor kan också freeze (frysa) i en situation. När man talar om våld i nära relationer finns det dom som även talar om fawn där den utsatte anpassar sig, är tillmötesgående för att lugna situationen. Det jag ofta talat om är att jag fått sitta still, hålla käften och lyssna jävligt noga, vilket inneburit att jag suttit rakt upp och ner på en stol och bara låtit utövaren gå loss, gå i gång, få sina synålsögon, gå in i sitt mörker, varva upp, höja rösten, vifta med fingret och bara vräka ur sig allt om mitt örloggsmörker, hur jag skulle tänka, tycka och göra för att fortsätta vara hen till lags. Försökte jag försvara mig genom ord -Höjdes rösten och vreden ökades/vreds upp (det hände att saker flög, till exempel fick jag ett par kalsonger kastade rakt i ansiktet vid ett tillfälle när han ansåg att jag använt FEL ord). Fly kunde jag inte för vart skulle jag ta vägen? Min stressreaktion blev således att frysa i traumat, lämna kroppen. Det blev också att använda Fawn av ren och skär rädsla. Att jag frös har varit svårt att förstå, då jag alltid varit handlingskraftig, handlat adekvat i ”skarpa situationer”. Jag har kunnat hantera olyckor, folk som skadats, fallit ihop, jag har varit rationell och redo med HLR.

I detta blev jag svag tänkte jag. Jo, jag blev nedbruten men jag var smart. Jag avläste situationen, förstod faran och gjorde ett adekvat val hur jag skulle hantera det. Jag lever idag, jag är oskadad fysiskt. Men dom trauman jag utsatts för har satt sina spår. Jag är en ny kaliber.

Jag  läste faktiskt på om harar för att förstå deras beteende att sitta stilla -Det gjorde mig fascinerad om något. En hare som sitter eller ligger stilla utsöndrar ingen vittring. Harar har ögon som ligger rätt långt ute på skallen, vilket gör att dom även kan se bakåt. Man tror även att harar som jagas av ett drev kan ”stänga av” sin vittring när dom ”skjuter iväg” med bakbenen och dess kraftiga lårmuskler. Detta har inte gått att bevisa vetenskapligt men många jägare vittnar tydligen om just detta fenomen. En hare kan löpa i upp till 70km/h under en kortare sträcka och genom att göra dessa skutt och skjuta iväg kan dom således skaka av sig drevet. Sedan ligger dom lågt -Stealthmode DeLux!

Djur må verka besynnerliga men jag kände djup respekt när jag läste om denna förmåga att stänga av vittringen för att undkomma ett rovdjur.

Däri ligger likheten mellan mig och den lilla haren.

//a

 

Vem drog ur proppen?

Av , , Bli först att kommentera 16

Denna söndagkväll, sitter jag i min sköna fina soffa och tittar på en spartansk tv men med klockrent innehåll -Big Bang Theory! Jag och sonen har njutit av en pizza (ej i kartong) och vi har bara slappnat av. Hemma!

Det går inte att beskriva känslan.

Veckan har varit fullständigt bisarr från början till slut. Från en dörr med mitt namn, till att kliva ner i källaren och påbörja nästa del i bearbetningen, till att tala med arbetsförmedlingen och av en slump… få tala med samma handläggare som jag talade med i januari eller februari… Det var så fint samtal, att få återkoppla till henne om hennes fina bemötande när jag var som en skärva av mitt tidigare jag.

Veckan har inneburit en form av rivstart i livet, en rivstart som varit skitjobbig men helt underbar. Det är en nystart! Å jag är trött men taggad som tusan. Jag har använt varje muskel i min kropp och jag har sovit som en medvetslös eftersom jag jobbat fysiskt med kroppen. Det ÄR nyckeln! Och den nyckeln skall jag inte lägga undan nu utan använda i full kraft.

Nått helt annat. det här med att montera ikea-möbler. Jag är alltid lika fascinerad över ingenjörskonsten som ligger bakom förpackandet av alla delar. Jag är relativt nöjd med monteringsanvisningarna men samtidigt kan jag förundras över hur i hela friden dom lyckas zooma in på helt irrelevanta detaljer medan det mest centrala göms undan som en axelryckning. Jag påbörjade en montering i går, min far kom och hjälpte till. Vi drog sönder ”låset”, hur vi än gjorde ”fastnade” inte skruven. Efter kaffe och en kanelbulle testade vi igen och det gick ju bra tills vi konstaterade att hur vi än vände brädan blev pluggarna på ”fel ställe”. SÅ jag lade monterandet åt sidan. Strax efter 8 i morse var jag redo. Slog på bra musik för att få bra wibes.

Så började vändandet, jag studerade brädan som en galning, så fick jag den på plats. Tog gavelbrädan som skulle fästas och började brottas med att få ihop delarna. Bara för att konstatera att nu satt pluggen rätt i mittbalken men helt åt fanders på gaveln. Det slutade med att gaveln åkte åt sidan och två brädor fick byta plats men ändå stämde inget. Jag studerade manualen som att det vore relativitetsteorin och kunde för mitt liv inte se vart felet var. På golvet låg en mittdel med varsin bräda fäst utåt, nästan som ett kors, så snurrade jag korset så att jag fick det som legat mot marken uppåt och voilá då stämde plötsligt allt. Man kan tänka att jag skulle gått i taket, i stället blev det bara en sjuk tillfredställelse. Ingenstans hittade jag i manualen att mittdelen hade olika distanser som var av yttersta vikt att lägga åt rätt håll.

Det är inte det enda jag skruvat fel! Nej nej jag kan absolut erkänna att jag även monterat en hurts fel, jepp, jag hade monterat OCH satt fötter på bottenplattan. Tills det visade sig att lådorna blev väldigt märkliga. Ahhhh…. Jag hade monterat topp och botten på fel ställe. Nemas problemas, bara att byta plats…. Tills det uppdagades att OM man inte skulle ha rullhjul på hurtsen så skulle faktiskt bottenplattan ligga som topp. Mindre muntert att montera om det… en tredje gång!

Så jag har blåsor i händerna. Garaget ser ut som en återvinningsstation för wellpapp.

Men vad gör det?

Jag har kaffe i min burk, jag har hittat min morfars vas som jag trodde var förlorad. Jag har hela livet.

Jag är hemma!

På tal om hem… PÅ riktigt… det är typ tomtar, ljusslingor och hela kittet på affärer nu!? Redan?! Fast lite julmust kanske inte vore så dumt…

//a

Bli först att kommentera