Kategori: 24 nyanser av jul

Knäcka nöten med Chicago…

Av , , Bli först att kommentera 9

Hej,

Jag undrar om jag har en läsare i Chicago? Det är så festligt med analysverktyget till bloggen och alla märkliga orter som hoppar fram.

Porto är också en sådan där ort som sticker ut, och Oslo!

Jajaja jag är mycket väl medveten om att mobilaroutrar, VPN etc kan göra att man hamnar lite vart som helst i världen -Men det gör mig nyfiken, det gör mig så nyfiken att jag nästan storknar. Lite som barn inför julafton. Det kan ju också vara hemvisten för spamservrar/bot:ar som med jämna mellanrum kommer med allehanda kommentarer.

Men OM det faktiskt är en följare i Chicago eller Oslo eller Porto -Maila mig gärna! Det är ju hur fascinerande som helst.

PÅ tal om julafton. Det börjar ju verkligen vara lite nära nu. Kan avlägga rapport att stadens centrum var too much för min del denna förmiddag. Det var trångt över allt, folk håller inte avstånd för folk SKA ha sina grejer. Så jag avlägsnade mig.

Det räcker med den sjukstuga som råder i mitt eget hem, där Covid-19 test är avklarade och negativa. Det räcker att höra om alla som skjuter skarpt ur alla hål för att Vinterkärkar’n härjar.

Nä jag är mer inne på te i soffan, tända ljus och se på film. Jag borde städa men jag är liksom inte där.

På instagram testar jag idag att knäcka nötter med andra verktyg än en nötknäckare, ni vet en sådan där tång eller skruvmojäng. Det blev ett litet dyrköpt experiment men det var komiskt och fick mig att garva. Så det tar jag på ”köpet”.

Men alltså… om det finns någon person i ett annat land som faktiskt läser min blogg -Hör av dig! Detta kan ju bli ett litet julprojekt 😀

Nu… soffan

//a

Krisinformation & Glitter…

Av , , Bli först att kommentera 18

 

Igår 15 december 2021 publicerade Opulens -Sveriges dagliga kulturmagasin en artikel om Epilogen Podcast. I artikeln lyfts mitt och Mias samarbete kring Vinterspecialen 2021 fram och det helt nya formatet som vi kallar för ”Ljudfilm”.

 

Det är verkligen roligt att Opulens valde att skriva om Epilogen Podcast då det är en sådan viktig röst i pod-djungeln.

Mia Makila säger ofta att det krävs en läkare för att beskriva fysiska skador, men en poet för att beskriva psykiska skador. Det ligger något i det där, och just därför är Epilogen Podcast något som NÅR överlevare och som skapar förståelse kring något som är oerhört svårt att gestalta -Det måste liksom KÄNNAS.

Jag är så stolt och glad över att jag lyfts fram som manusförfattare/röst till vinterspecialen då det är just min långa väg hem… till mig själv det handlar om.

Det är inte bara varma ord och fin feedback som händer kring vårt samarbete och det tycker jag är oerhört spännande!

Covid-19 händer parallellt. Sonen har insjuknat i feber och förkylning och didodido plötsligt måste man googla 1177, Krisinformation och Region Västerbotten för att veta vad som gäller. Ungen åkte direkt för provtagning på den stora drive-in som finns uppdukad. Själv har jag konstaterat att det är föga poäng att vi börjar gå med gummihandskar och munskydd här hemma. Har han Covid, har jag det! Så när jag själv fick feber började jag givetvis googla det här med vaccinet. När skall jag få tredje dosen!?

Igår natt runt 01-tiden kom i alla fall sonen och väckte mig och min bettskena för att förmedla den glada nyheten att vi bara är förkylda… Vi har inte Covid-19! Men tack!!

Är det verkligen bara jag som tycker det är lite rörigt kring råden, rekommendationerna och vad som faktiskt gäller?!

1 november var det fritt fram, allt var back to basic… Ja ursäkta men så kändes det, för då fick man plötsligt kliva på bussarna där framme igen! Folk klasade ihop sig på affärer, hostade ogenerat rakt ut och det var tydligen helt okej att börja tränga ihop sig tätt intill i köer. Samtidigt kom rapporterna om den nya varianten av virus… så 8 december skulle vi börja tänka igen…

För min egen del har det inte gjort någon skillnad. Jag håller konstant avstånd till människor och jag är inte ute och rullar på varken julbord, julfester eller nattklubbar.

Jag ställde till och med in min egen 1 års dag förra fredagen eftersom jag erinrade mig att det fortfarande råder en pandemi.

Har i allafall koll på att det kanske kommer nya rekommendationer nästa vecka, lagom till allas våra privata julbord. Själv är jag inne på hemgjord pizza och möjligtvis en skinkmacka till frukost! Några prinskorvar och syltor blir det inte, det är bara ett horribelt matsvinn i min värld. Julmust och julskinka… möjligtvis en julost,

På tal om det där med saker som tillhör julen. Förra veckan blev jag ombedd att göra lussekatter… Det är en ganska tråkig bulle. Men jag drog igång baket. Smöret på spisen, mjölken och mjölet måttat. Skulle blanda ner saffran… när jag insåg… att jag inte längre äger en mortel… Det blev att utmana kreativiteten för att få dom gyllene fröna mosade. När degen var satt började jag riva i skåpet efter RUSSIN… Nä… det är inte något jag spontant har hemma, hm hm hm… Frågade sonen om jag skulle göra ”vanliga bullar” fast med saffransdeg? Njaa… 50/50 kunde jag ju göra…

Så jag blandade en blandning för att göra en vaniljfyllning till halva degen. Lussekatterna blev en plåt… bullarna en MEN hade jag bullformar? Nää… så det blev sammanväxta bullar som fick rullas upp på nytt efter gräddning. Hade jag pärlsocker till garnering? Nä… inte det heller!

Nu har jag fått en mortel och jag har köpt såväl russin som bullformar. Det tar banne mig tid att få ordning på allt det där som ”bara skall finnas hemma”…

Det känns i alla fall helt okej att vi ligger lågt å trycker här inne under febern. För nu har jag fått rapporter om att Vinterkräkar’n härjar. Där går min gräns! DET vill jag verkligen inte ens veta och jag vill verkligen inte behöva se illustrativa bilder i medier på folk som hänger över toalettstolar. Nån hejd får det faktiskt vara på eländet!

Men trots allt detta så är jag så oerhört tacksam och glad. Jag bubblar för det känns så tydligt att jag är tillbaka i verkligheten. Det har tagit oerhört lång tid, det har varit så mycket att processa och bearbeta. Så många stenar att vända och vrida på, så många mönster att granska.

Jag har absolut utmaningar framför mig men jag jobbar mig långsamt framåt. Att få baka… att få förfasas över kräkar’n… att hantera plötsliga ljud… att inte få påslag av ett möte på en trottoar… att faktiskt ta plats i världen…

…att bara vara Anna är faktiskt riktigt roligt igen!

//a

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera

En Apelsin, Ett apelsin…

Av , , Bli först att kommentera 14

En… eller ett apelsin driver mig till vansinne.

Jag kommer in i mitt kök och känner lukten. Jag känner den där söta fräna lukten. VART är källan.

Det finns inget som retar mitt luktsinne värre än EN möglig apelsin. Vad är det liksom som gör att dom luktar så fränt?? Nu åkte eländet ut, för mycket riktigt i nätpåsen med blodapelsiner låg EN riktigt murklig, grönmossig apelsin som en snudd på levande organism och osade.

Idag blev jag tvungen att börja kolla upp saken på Livsmedelsverkets hemsida. Om jag förstår saken rätt så är det en form av mytotoxin och när det gäller frukt verkar det vara något som heter patulin som drabbar frukten. Vet ej om det är detta som drabbade dagens apelsin men den fräna stickande lukten sitter fast i mina näsborrar.

Å andra sidan skall man väl i denna pandemi vara oerhört tacksam att man känner lukt!

Nu skall jag sladda ut och skriva på lite fullmakter för nu börjar det hända saker!

//a

Den långa vägen hem…

Av , , Bli först att kommentera 14

 

Den långa vägen hem -Annas andra epilog, är Epilogen Podcast Vinterspecial 2021.

Det blir som inget annat.

Epilogen Podcast (instagram) har idag släppt en film där jag sitter med mitt galet kreativa mössHÅR och filosoferar.

Jag blev tillfrågad av Mia Makila (producent)  att göra årets Vinterspecial tidigt under hösten. Jag har faktiskt hunnit skriva sex olika manus. Sedan kastade jag alla. Å gjorde något helt annat. Jag och Mia pratade i telefon och jag sa att jag ville göra något helt annat. Gå utanför boxen -Hon gav mig full frihet. Så jag skrev och jag har spelat in mitt manus.

Mia fick överta mitt verk och hon satte sig ner och började göra sitt verk -Ljudsätta, fånga känslorna, stämningarna i resan på vägen hem till mig själv. Under min inspelning har hon gett mig regi, och tillsammans har vi hittat tonen!

Det blir en vacker synergi när två kreativa människor med olika ögon/öron/känslighet arbetar tillsammans och jag är så oerhört tacksam för detta fina förtroende, samarbete och vänskap.

Vi har verkligen gjort detta tillsammans. Två kvinnor som lyfter varandra och skapar något unikt och som vi vill ge till andra.

För mig är det väldigt starkt eftersom det nu… snart är ett år sedan jag lämnade mörkret. Det är som att få knyta ihop säcken och sluta cirkeln.

Det är att stå på den där fina gränsen till framtiden och alla möjligheter. Att skapa, att leva och att explodera i ALLA känslor!

Härom dagen skulle jag åka till affären, jag stormade ut genom porten och jag hade sånna där plastkassar i varsin hand. I den ena var det tomma pantflaskor (julmust!!). Det snöade lätt och jag hade mössan på halva huvet typ. Det LÄT om mig där jag stormade ut.

Jag hörde ett ljud som fick mig att stanna upp. Det var sidensvansar. Jag blev stående i 10 minuter och tittade på dem. Det var en stor flock som cirklade sig närmare och närmare ett rönnbärsträd. Ljudet dom har för sig, ljudet när hela flocken samtidigt flyger upp från ett träd, ljudet när flocken flyger över huvudet. Det är sådant som fångar mig, får mig att stanna upp. Det mest komiska var att långt bortom dessa sidensvansar hörde jag ett ljud som verkligen skar genom de tysta ljudet av vingar. Långt borta, som en liten prick såg jag en ensam sjöfågel av något slag flyga och dess ensamma KVAAAAK rörde mig.

Sidensvansarna flög och rörde sig åt ett håll, ankan eller vad det nu var vek av och tycktes flyga öster ut, såg vanskligt ut i det milda snöfallet.

Jag hoppas den där ensamma fågeln hittat dit den ska. Det kanske är en ensam flygning, kanske mödosam. Men jag väljer att tro att även den hittar hem.

Precis som jag gjort.

Epilogen Podcast släpper Vinterspecial 2021 nästa söndag… OM vi inte hinner komma på fler saker som vi skall lägga till… ta bort… och leva ut!

//a

Blixtblogga…

Av , , Bli först att kommentera 16

Jag älskar min adventsstjärna. Den är varm och röd och lyser verkligen upp denna årstid.

Att fixa adventsfeeling, pynta och greja har varit den största glädjen och friden. Jag har tillochmed strukit dukar! Jag har gjort små platser med dekorationer, jag har fixat med ljusstaken och jag har klättrat upp och ner i fönster.

Det här med adventsstjärnor… och sladdar… Jag känner att jag behöver ventilera det en gång till.

Jag satte ju upp min smått jättestora stjärna i vardagsrummet. När jag hade projektat fast den så började jag dra sladd, och behövde typ två meter till för att nå en kontakt. Alternativen var att köpa en längre sladd, dvs ta ner allt och byta sladd ELLER införskaffa en LED-källa som hänger som en kapsel i stjärnan.

Nu blev det så att NÄR jag skulle köpa den längre sladden låg LED-källan bredvid och då valde jag LED-källan.

Jag monterade ner stjärnan, fick ut sladden och monterade in källan i stället. Tryckte på timer-funktionen och hängde överlycklig upp min vackert lysande stjärna i fönstret.

Jag sökte efter en anvisning till LED-källan men hittade ingen. Dagen efter montaget började jag ändå fundera…

Hur skall den laddas? För detta var ingen källa med batterier utan den är helt enkelt uppladdningsbar.

Jag fick visioner om hur jag skall börja klättra i fönstret, dra in en laddsladd till källan och sedan ha en koppling till ett USB-uttag och därefter en lång skarvsladd för att kunna tanka ström… Å hur kommer det se ut? Sladdar till förbannelse som hänger ut ur stjärnan. Började googla och hittade information om produkten jag köpt. Den skulle g.i.v.e.t.v.i.s laddas iNNAN den togs i bruk, därefter skulle den lysa 8h/dag i 24 dagar på EN laddning.

Igår skred jag till handling. Jag klättrade upp i fönstret och lyckades lossa källan från gardinstången. Därefter lyckades jag med milt bändande få upp själva stjärnan och kunde fiska ut LED-källan. Sedan fick den ligga på laddning tills den lyste grönt. Det tog typ hela dagen att ladda upp den och därefter stod jag åter om aftonen och vinglade med omvänd ordning -Först lirka in källan, genom hållaren som finns i stjärnan, sedan vidare upp till gardinstången och fästa fast den med väl genomtänkt knut (gissar att jag kommer bli proffs på det där innan julen är över!).

Min tanke är… att det blev väldigt krångligt. Dom där stackars stjärnorna man har i sina fönster denna årstid vill man ju ska lysa jämt. Då är nog sladd nästan bättre för att hålla på med uppladdning/batteribyten blir ju ett smärre projekt hela tiden.

Får se hur länge det håller, nu lyser i alla fall alla stjärnor och det är så vackert.

Mitt hem doftar ljuvligt och det är en sådan skön känsla att allt har sin plats, för mitt i alla stjärn-projekt så har jag ”möblerat om” i mitt stora städskåp som jag har. Jag har också organiserat mitt generösa skafferi!

Så idag är det första advent och väldigt mycket har hänt! Jag skall baka en kaka för idag är det min soffa som fylls av gäster. Det blir ingen doft av saffran men väl av stearin. Jag njuter så jag nästan storknar och ser framemot en ny vecka, för nu börjar det rassla loss lite ”happenings” kring ett kreativt projekt som jag hållit på med.

Det skall bli så himla roligt!!

//a

Snö… YES!

Av , , Bli först att kommentera 17

Igår satte jag fart med advent…. Å jag har verkligen VÄNTAT! Och att vakna upp i dag och se de snötäckta träden… Jamen det är ju överslag i glädjeyra, julfeeling och hela paketet typ!

Igår exploderade det här hemma. Det första projektet var att få upp en adventsstjärna i vardagsrummet. Jag var lite osäker på om stjärnan… skulle passa…. eller snarare RYMMAS i fönstret. När jag testade med skapelsen i fönstret såg jag sonens ögonbryn skjuta upp i pannan. Jag såg hur han knep ihop läpparna för att slutligen säga …

-Den är stor!

Mmmmm…. den ÄR stor… vääääldigt stor… Men nu är det den stjärnan som gäller så jag fick möblera om hela fönstret för att den skulle… rymmas… placera om blommor, plocka bort grejer och ta ner annat dingel från gardinstången. Å sedan börjar detta sladddragande….Sladdar och lampor har jag men innan jag fått fast sladden snyggt och så vidare så hann jag börja googla på alternativ. Hittade en liten batteridriven ”kapsel” med LED-källa som man kan hänga in i just pappersstjärnor för att SLiPPA dra sladdar och skarvsladdar. Är seriöst nyfiken på den där uppfinningen. Får se om jag måste införskaffa en sådan. Det negativa med den är att den bara lyser 8 timmar för den har inbyggd timer. Å i denna mörkaste tiden på året tror jag 8 timmar är snålt tilltaget.

Jag hann fixa en gigantisk kruka med enris också, med belysning och bollar till min balkong och jag väntar med spänning på att se om den får vara ifred eller om skatorna kommer att gå bananas, små jul bollar brukar vara frestande för skator.

Jag bytte gardiner i köket och hängde upp diverse julförknippade prylar. Någon sladdstjärna blir det inte i något fler fönster i detta hem. Det får bli stjärnor på FOT.

MEEEEN det var inte adventspyssel jag tänkte skriva om utan om KREATiViTET.

För jag har hållit på med ett projekt typ hela hösten som blev ”färdigt” i förrgår. Det innebar att det var första dagen jag inte skulle älta mitt verk. Det blir en viss tomhet när punkten är satt. Nu återstår bara det där ”goa” kvar, det som är väldigt roligt och lustfyllt tills det är dags för publicering.

HÄR…. slutförde jag mitt projekt… I en fenomenalt skapad koja UNDER mitt skrivbord. Jag har filmat vissa sekvenser därinne för social medier för att demonstrera arbetsmiljön med svårt vinklat huvud där inne. Söker man bra LJUD får man skapa förutsättningarna.

Har även fått glädjen att vara ute i skogen och filosofera. Det är så oerhört skönt att känna att man hittar sin väg, ni vet, den där helt EGNA vägen. Det är en befrielse och lättnad och plötsligt blir framtiden klarare. Man får en riktning.

Mest av allt är jag glad över allt roligt jag upplever! Herregud vad jag har skrattat och att NÅ dit, till det inre skrattet är fan något att vara tacksam för. Å att nå dit på egen hand är en trygghet. Så nu fortsätter mitt kreativa arbete i flera former. Inte bara skrivandet utan på flera sätt.

Å jag har min helt egna anteckningsbok att skriva ner mina idéer.

Denna bok har min medsyster låtit trycka upp åt mig, med min målning, med min ängel på… Min ängel som påminner om att vi alltid rör oss framåt och aldrig tillbaka!

Å det här är bara början…

Nu ska jag absorbera snön, är så yster att jag skulle kunna kasta mig ut som en hund å rulla runt!

//a

 

Bli först att kommentera

Game on…

Av , , Bli först att kommentera 20

Nu är det dags att utvärdera vad som faktiskt fungerar! Ska tejpkrokar hålla? Blir det gamla betongkrokar eller ska slagborren verkligen behövas?

En tavla är nu upphängd med självhäftande krok! Jag hade ingen fisk- eller bagagevåg att testa tavlans vikt men jag gissar att den väger runt 500 gram. Kroken skall hålla 2 kg belastning. Fungerar det har jag en tavla som förmodligen åker upp med tejpkrok.

Det var lätt att sätta upp och till min hjälp hade jag ett litet vattenpass från Hultafors-Jag känner att det är klokt att jag håller mig med sådant eftersom somliga hunnit fråga hundra gånger hur jag kunde lyckas sätta en triangelformad krok snett… -Öhh det var jätteenkelt!

Fortsättning följer förmodligen i kölvattnet av denna krokutvärdering! Så komplicerat kan det faktiskt inte vara att få upp lite saker på väggarna!!! Jag menar vem har ens en slagborr liggandes på vänt?

Förresten… nu har jag en liten julbock av halm och några nya dingelgrejer till granen! Det är ljuvligt att se glimtar av jul! Som jag längtar! 😃

//a

Bli först att kommentera

Skogsduschen…

Av , , Bli först att kommentera 16

Vi fick några sköna dagar av skogsdusch -Min son och jag tillsammans med mina föräldrar!

Det är så vackert och stilla i stugan att hjärtat nästan brister av tacksamhet.

Jag kände en glädje att åka hem för jag återvände för att jobba -Det är en gåva att tillhöra en arbetsplats, ett team igen.

Jag hann inte med jul riktigt i år -Jag valde annorlunda. Saffransbröd och ytterst lite pynt. En julskinka mitt i december och that was it.

Saffran är balsam för själens kluvna hårtoppar” (Mia Skäringer Lázár) -Poesi som hittar rätt

Känns lätt att plocka undan, det känns rent och laddat för ett helt nytt år. Inser (med nyorden i fokus) att jag istället för att julpynta/julstäda döstädade.

Rensade garderober, skåp, lådor och hyllor.

Det ger energi faktiskt!

Nu är det strax läge att hoppa av bussen och rassla över gator och torg för att få göra ett arbetspass!

Vem vet -Kanske ses vi i vimlet 🙂

//a

Snubblar in i julen…

Av , , Bli först att kommentera 15

Fullproppad med påsar, kassar och papperskassar snubblar jag mig in i min minimala hall. Katten kommer lycklig ner för trappan och möter mig med mjau och kurr, hon rullar på den minimala golvytan bland mina kängor och påsar -Som för att säga ”…nu är det jul…”

Julveckan har inte varit i närheten att vara det jag hade tänkt. Det har liksom varit vansinnes utbrott denna morgon a’la Cruella DeVill som kulmen av en maximalt påfrestande period.

Jag är trött men glad -Det gjorde mig glad att vara på jobbet och det gjorde mig ännu gladare att min fina vän hade hållit sig kvar på stan och inväntade mig när jag slutade.

Tillsammans gjorde vi ärenden, vi skrattade och gick armkrok -DET gav mig slutligen lite feeling att julen faktiskt är på tröskeln.

Så därför tänkte jag sno ihop lite saffransbröd så här på kvällskvisten, baket började med att jag fick garva då jag konstaterar att mitt kök tydligen är på väg att ge upp.

IMG_0311

Lådorna från 70-talet som är gjorda i någon form av plast med en häftad front av ”trä” lossnade och piper ut…

Jag kunde inte annat göra än att skratta. Jag har jobbat, jag har fixat julavslutning, jag har fått erbjudande att komma till Karolinska, Huddinge och vara med i en diskussion rörande PSC (patientperspektiv), jag har för första gången ordnat BRA julklappar och den allra bästa till min pappa Tarzan!

Känns riktigt gött att sitta i köket och känna doften av saffran och kaffe, katten som snurrar, sonen och hans kompis som skrattar – Tänk så bra allt kan bli även om vägen dit innebär att man freakar ur och kör som en idiot så att gruset sprutar runt däcken.

Julefrid -Välkommen in!

//a

Bli först att kommentera

Varmaste adventskalendern…

Av , , Bli först att kommentera 13

E8982EFC-DB0D-4950-A352-72421B5576C4

 

 

Svenska kyrkan, Umeå, erbjuder den bästa adventskalendern jag någonsin trillat över -På riktigt en kalender som alla skulle kunna använda årets alla dagar och bara låta den gå runt runt…

Klicka på länken och skriv ut ditt eget exemplar och häng upp på kylskåpet!

Jag kom att tänka på att lägga upp denna länk då jag igår gav bort några hembakade lussekatter till en äldre granne efter att vi hade skottat snö tillsammans. Jag uppskattar våra små pratstunder och det slog mig att han kanske inte drog igång saffransbak.

Annat jag gjorde igår var att känna att det är lite nog med klass-1 varningar, snöblitz och galet vägföre. Någon tur till avion blev det då inte idag utan äntligen en hel dag hemma för att komma ikapp med administrativa göromål.

Jag konstaterar att ideellt arbete faktiskt kräver rätt mycket tid!

Nu ska jag gräva i en julkartong och se om jag blir inspirerad eller om det blir en pyntfri december!

//a

Bli först att kommentera
Etiketter: