Kategori: Allehanda aktiviteter

We are the people…

Av , , 2 kommentarer 14

Jag lyssnar på ”We are the people” (Martin Garrix feat. Bono & The Edge) Det är tydligen en fotbollslåt UEFA EURO 2020, det hade föga betydelse för min del, kombon av Bono och Martin Garrix gjorde mig nyfiken och jag blev inte besviken.

Här är låten på YouTube

Nu tänkte jag skriva ett inlägg om den märkliga tid vi alla lever i. Nu har Covid-19 flåsat oss i hasorna i över ett år och vaccineringen sladdar framåt. Att möta människor med munskydd har blivit normalt och plötsligt studsar man ett steg tillbaka om en annan människa kommer närmare. Vi kan kort och gott konstatera att i stället för att attrahera så repellerar vi andra människor.

Jag tänkte på saken när jag var på ICA och handlade, hur jag stod kvar och tryckte i smörhyllan och lät två andra människor passera innan jag pep vidare. Det slog mig, jag tog ett steg tillbaka för att en annan person närmade sig. Avstånd, håll avstånd! Plötsligt är alla som potentiella covid-bomber. Jag undrar om detta är något som kommer försvinna eller leva kvar? Jag syftar på sättet vi bemöter och ser på en annan människa?

Alla är oändligt trötta på sina bubblor, sina små mikrokosmos där hem, arbete, skola, lunchrestaurang och nöjespark skall samsas under samma tak.. Möten och lektioner i pyjamas och morgonfrisyr. Folk går varandra på nerverna i dessa små bubblor, och människor tynar bort i sin ensamhet. Vi människor är sociala djur och vi behöver sammanhang och gemenskap -I alla fall möjligheten till det om vi så önskar. Men vi har blivit repellerande magneter som stöter bort, ryggar tillbaka och trycker i smördisken.

Jag känner att jag lever med nerverna på helspänn, och jag blir snudd på förundrad över saker som retar upp mig och mitt blodtryck.

Avstånd, att hålla avstånd är väl ändå ingen människa som missat? Så hur kommer det sig att människor hEla tiden står i klasar och har konferens i in-och utgångar på affärer? Hur kommer det sig att man måste stå och dividera om trädgårdsmöbler/middag/handlingslista och blockera hela framkomligheten. Å hur kommer det sig att man inte fattar att man kanske borde skingra sig när man ser att folk börjar stå på RAD för att komma förbi? Tomma blickar som tittar upp men samtal och konferenser bara fortsätter i en evighet. Å så står man där och trampar och jagar upp sig. Man kanske borde lägga sig i? Komma med fiffiga lösningar och nya infallsvinklar på trädgårsmöblemanget eller ge tips på en ny rätt till middagen. En kanske skulle börja ge sig in i alla andras samtal för att liksom få ta del av någons sammanhang? Löpa linan ut och skylla på att livet i mikrokosmos tagit en hårt.

Jag vet, det är löjligt, men det är en notering av vad som numera är helt normalt.

Munskydden, jag kan inte släppa att jag tycker det är obehagligt att ha dem på och likvärdigt läskigt att vara utan. Jag tycker det är märkligt att stå och prata med en människa som bär munskydd för jag förlorar så mycket av personen som göms därbakom. Jag irriteras över imma på glasögonen och jag stör mig till vansinne på folk som inte kan ta på sig ett munskydd på rätt sätt. En relativt vanlig syn är att man har näsan utanför/ovanför kanten. Å tro mig, jag förstår verkligen poängen med den lösningen! Själv upplever jag munskydd lika påfrestande som sådana där blåa plasttossar som man skall dra på över skor på offentliga inrättningar -Tro mig, jag tar hellre AV mig mina skor än å har dom där tossarna på. Detta är starkt kopplat till en högst levande bild av en person som råkade ta ett skoskydd i stället för ett hårnät och gick runt en hel dag med en form av blå pirathatt… fast båten framåt!

En annan sak som förundrar mig är alla som bara skiter i allt och klasar ihop sig och partajar, å sedan är man förvånad över att smittan fortsätter som en löpeld! Man skiter i konsekvenser, man skiter i risker, man skiter fullständigt i vården som sliter med att ta reda på alla som drabbas av tanklösheten.

Snart är det väl äntligen dags för oss i kreti- och pletigruppen att få vaccin. Jag känner mig redo. We are the people som väntar på vaccin så att bubblelivet kan förpassas till minnet av pandemin.

We are the people som vill ut och leva utan att riskera andras hälsa! Blir intressant att se konsekvenserna av denna pandemi, kommer arbetsliv förändras? Kommer resande kännas lika nödvändigt? Kommer man kräva vaccinationspass av middagsgästerna? Hur kommer det bli? Den som lever får se

//a

Vrålåket…

Av , , 2 kommentarer 25

Jag kommer ihåg när jag var liten och man började dra i cykeln- Man inspekterade vägarna, kollade om det var bar mark eller om det var snö/is kvar. Sedan slets cykeln fram. Kedjan skulle smörjas och däcken pumpas, det hände att hinkar och svampar flög fram och så fick cykeln lite puts. Jag minns känslan som liten, att cykla, det var frihet! Hopprep knöts runt styret och så kunde man dra i hopprepet i stället för styret och leka att man hade en helt egen häst!!! Eller fästa spelkort med klädnypor så det smattrade när man rullade fram!

För många år sedan köpte jag en ny cykel! Jag hade då harvat mig fram med en svart Kronan cykel i flera år och jag var vansinnigt less. Den var skön att sitta på men den var vråltung, stor och jobbig! Så när jag köpte min cykel var jag galet nöjd.

Den är supersmidig att cykla med, lätt och den har inte hundra växlar som kan tjorva. Den har dessutom fotbroms och framlyset lyser jämt, med ett riktigt bra sken, inga dumma löstagbara lysen som man glömmer/inte har batterier till etc.

Nu har dock min fina cykel sett lite deppig ut, någon hade ryckt bort hela framlyset, där hängde bara en sladd, kedjeskyddet hade övergått från vitt till plastigt gult samt gått sönder, någon har kört sönder framdäcket med tillhörande punktering och det har givetvis inte lagats. Dessutom saknas nyckeln.

För vem tänker på en cykelnyckel mitt i vintern när man blixtevakueras? Någon cykelnyckel har inte dykt upp med posten så jag tog med mig cykeln till en verkstad och bad om hjälp. De behövde kvitto på cykeln för att kunna fixa låset åt mig -Vilket jag respekterar!

MEN om jag nu inte fått med min cykelnyckel, vad är då oddsen att jag har kvar ett snart tio år gammalt kvitto?

Jag vände mig till butiken där jag köpt cykeln och trots att det snart gått 10 år sedan jag inhandlade mitt vrålåk kunde de ta upp mitt köp i deras system och därmed kunde jag få bevis på att cykeln faktiskt är min!

Så idag har jag fått hem min cykel, den är så himla fin! Går som en racer och den har fått lite ny färgsättning!

Jag hoppas på samma känsla när jag skall till frisören nästa vecka, i synnerhet att börja gå som en racer!

//a

 

2 kommentarer

På tal om fåglar…

Av , , 2 kommentarer 17

SVT Västerbotten har publicerat ett inlägg om fyra årige Edvin som briljerar när det gäller fåglar.

Kolla in när han tävlar med Berno! Det är helt klart det bästa klipp jag sett på länge, vilken fantastisk kille!!! Jag och mitt kämpande för att identifiera fågeln till olåten i träden gör att jag hyser en grym respekt för denne unge man!

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/fyraarige-edvin-kan-namnet-pa-over-hundra-faglar

Jag har bett om tillstånd att få länka till klippet

Med detta avslutar jag påsken 2021

//a

2 kommentarer
Etiketter: ,

Kattslakt i vardagen…

Av , , Bli först att kommentera 32

 

Katten hittade en gummisalamander (kan vara en gummigecko!) härom veckan. Det blev startskottet för en ny level av jaktlek och ”bytesgåvor”.

Det slits något frenestiskt i gummiödlorna -Det smattrar av gummisnärtar mot golvet och turligt nog äter inte den här donnan vad som helst -Så i stället hittar jag små ödlefötter, svansar och andra kroppsdelar runt hemmet.

 

 

 

 

 

 

 

Jag bara skakar på huvet och slutligen måste jag konfiskera den lilla gummisalamandern så att katten kan gå och lägga sig -För hon ger sig i.c.k.e.t!

Sportlovet är ljuvligt skönt och idag laddar vi enbart för morgondagens eskapader OCH så hoppas jag innerligt att tågen rullar som dom ska…

//a

Bli först att kommentera

MOD, sång och grattis…

Av , , 2 kommentarer 21

Jag sjunger förskräckligt mycket just nu -Ni vet så där som man kan passa på att göra när man kör bil! Grejen är bara den att jag gör det hemma. Måste försöka få ur mig alla toner innan sonen återvänder för det här kommer inte att gillas. Det är väl något som måste ut tänker jag. Sång kan liksom förmedla saker utan att man tänker på det!

När jag satte mig för att skriva dagens inlägg så noterade jag att jag hade fått en kommentar på ett inlägg som jag skrev för FEM (5!!!!) år sedan -Häftigt att ett inlägg fortfarande engagerar och i det här fallet handlade det helt enkelt om den heta potatisen om vänskap mellan en man och en kvinna UTAN sexuella förtecken! Går det? Finns det? Är det möjligt? Omöjligt?

Totalt möjligt säger jag och sänder en tanke till mina manliga vänner som funnit vid min sida år ut och år in! Ni är guld värda i mitt annorlunda liv.

På tal om guld -Fick nytt kontrakt i veckan och med det ny lön -Jag brukar alltid försöka använda inköp av en sportbil som argument vid löneförhandling men jag börjar känna att jag kanske skall skippa Bugattin och istället spana på en billigare bil för att kanske kunna resa med min son istället (typ gärna innan han hunnit flytta hem ifrån!!) -Man skall aldrig sluta drömma!

Sedan har jag hunnit göra en rätt intressant reflektion idag -Min ”lillasyster” fyller år idag, så när jag satt vid Facebook tänkte jag skicka en grattishälsning till henne. Då slog det mig att det faktiskt GÅR att RiNGA från den där telefonenheten jag hade i handen… Sagt och gjort jag RiNGDE och sa Grattis och så pratade vi ganska länge.

Vi diskuterade det där, att vi sällan använder telefon för att faktiskt ringa numera, man bara messar eller kommunicerar via sociala medier, lite som den här bloggen. (Inte för att jag tror att någon okänd önskar ett samtal från mig med planlöst trevande surrande men ni fattar…) Otroligt många upplever nästan telefonsamtal som läskigt, invasivt och framför allt STÖRANDE! När blev det så?

Nu ska jag ta och kolla blommorna som står i badkaret, här skall tvättas sängkläder och dammsugas, kan snart inte ta en ton utan att börja hosta, det blir så när två lyckliga katter löper amok samtidigt som dom byter päls…

För alla som gillar informativa och intressanta roddar vill jag rekommendera MOD-podden! Har faktiskt just lyssnat färdigt och är väldigt spänd på nästa säsong. OM någon vill engagera sig i denna livsviktiga fråga om organdonation kan ni kontakta mig på mail: [email protected]

IMG_0891

 

På tal om att löpa… en borde nog ta och ge sig iväg till gymmet också!

//a

2 kommentarer

Weekend nöjen…

Av , , Bli först att kommentera 21

IMG_0540

 

Denna helg blir det ingen studie av naturen, inga bilder på vackra snöflingor , inget rykande kaffe i den krispiga snön..

IMG_0541

 

Denna helg blir det nöjen på en annan level -Jag skall jobba! Sedan när jag avslutat mitt arbetspass skall jag ut och käka med min goda vän! Det är ett underskattat nöje att gå ut och äta, så man slipper stå och laga middag efter arbetsdagen!

Förra veckan när sonen var hos sin far var jag faktiskt också ute och åt middag -Då med ”tjejorna” (som Gulletussan säger!). Rekommenderar er att ta en titt på Mia & Klara som nu går att se på SVT Play.

Men idag fredag är jag ledig, jag laddar genom att planera min lilla gaddning.

Jag har också hittat en genialisk funktion på min iPhone. Den har förmodligen funnits på alla mina iPhones men det blev lite aktuellt nu – Nämligen funktionen ”Stör Ej, jag kör bil” !!! Va? Hur smart är inte det?!? Telefonen känner av när man förmodligen är på rull och släpper således inte fram notiser eller samtal som kan störa när man kör!

Jag har ju inget bluetooth i mitt vrålåk till bil, så jag brukar alltid stänga av telefonen på ljudlös när jag kör, men då glömmer jag oftast att slå på ljudet igen (till allas stora förtret!).

Supersmart tycker i alla fall jag med tanke på den nya lagen, tycker för övrigt det är sjukt uppkäftigt när busschaufförer eller andra människor i företagsbilar sitter helt öppet och fipplar med sina telefoner samtidigt som dom kör som dom var jagade i rondeller!

//a

 

Bli först att kommentera

Area 51 och Idiocracy2.0…

Av , , Bli först att kommentera 14

Area 51….

Jag tänker att fler än jag måste ha ytor, gömmor och skrymslen i sina hem dit det inte är tänkt att någon utomstående skall vara och krafsa i -En slags area 51 som man bara vill förneka kännedom om.

Sotaren är på gång och för det är jag grymt tacksam. Grejen är bara den att dom 1) skall ha access till köksfläkten (självklart!) och 2) ventilen i badrummet (mmm okej…) men 3) ventilen i ”skrubben” det känns snudd på för mycket.

Jag har frilagt ytor och min plan är att avvika innan dom dyker upp. Tänker inte bli bedömd utifrån skrubben -Tack.

Idiocracy 2.0…

Någon i lyan ställer en fråga (nämner inga namn!)

Jag svarar.

Någon ställer samma fråga igen lite högre.

Jag svarar igen

Någon upprepar frågan en tredje gång…

Jag fräser svaret som en fräsande falukorv i stekpannan…

Förklara logiken i att sitta och ställa frågor och samtidigt ha hörlurar (med musik) på sig så att svaret är omöjligt att höra?!?!

 

Jag känner mig smått nöjd att helgen kommer även till oss….

//a

 

Bli först att kommentera

Pennor & pennor!!

Av , , Bli först att kommentera 17

BEED28AD-7039-43F1-B5B5-B21DCD249B7D

Det ritas något frenetiskt vid mitt stora bord i vardagsrummet -Där normala människor skulle ha fina clean:a ytor eller möjligtvis en duk och en blomma är det hemma hos mig block, pennor och plåtlådor med färger som trängs. Det gäller att varje kväll städa ihop för att kreativiteten skall få plats nästa dag!

En stor debatt hemma hos mig är frågan om vilka pennor som är bäst. Eftersom jag själv saknar fallenhet för att fatta skuggor etc så krafsar jag med blyerts. Sonen däremot har en förmåga att lägga olika färger och plötsligt få ett djup i sina alster.

Vi har kört hårt med Faber-Castells pennor Polycromos, riktigt bra och sköna pennor att rita och skapa med MEN vi har givetvis varit nyfikna på dom där pennorna som alla pratar om på YouTube som heter Prismacolor. Dessa pennor verkar vara lätta att få tag i i USA men lite svårare för oss här, tills jag hittade en webshop som erbjöd dessa nämligen Markersnpens.

Som en tant och dinosaurie är jag alltid lite skeptisk och försiktig när det handlar om webbutiker jag inte handlat av tidigare. Ännu mera tveksam blev jag eftersom dom inte erbjöd fakturaköp via tex Klarna. Jag mailade deras kundtjänst och fick omgående svar, riktigt trevlig support. Jag genomförde köpet på torsdag och idag fanns pennorna att hämtas ut -Bra packat så att dom inte skramlade runt och en trevlig liten lapp om VEM som packat ordern. Kommer absolut anlita dem igen!

Pennorna då? Ja, nu valde vi bara några få färger för att testa på lite olika underlag, Den vita pennan var oslagbar…

Så med denna leverans skulle liksom önskelistan till julafton vara möjlig att bestämma, Polycromospennor eller Prismacolorpennor -Alltså det yngre gardets julklapp

Döm om min förvåning när han kom och sa att han överväger att önska sig Photoshop, till datorn, för där går det ju att göra häftiga effekter!?!

Kanske blir det så (även i mitt hem) att det där stora bordet blir ett oanvänt stilleben framöver?

//a

OBS: Jag har inte erhållit ersättning för att skiva om pennorna eller om webbutiken.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Umeågalan och spyjour…

Av , , 2 kommentarer 13

Umeågalan 2017 -Jag var där! Jag kände mig som apan i buren, eller som en antropolog på besök i en exotisk kultur. Jag är otroligt tacksam att jag fick gå, för det har varit ett stort frågetecken i min värld VAD det där egentligen är, så nu fick jag möjligheten och tog den. Jag är inte imponerad av tillställningen! Jag är fascinerad över vilka företag och vilken innovation som finns i Umeå.

Jag var otroligt taggad för maten eftersom det var kocken Paul Svensson som skapat menyn -MEN jag tror inte den maten var representativ för hur det kanske egentligen skulle smaka eftersom allt jag åt var genomgående kallt. När dom allra flesta ätit färdigt var det väldigt många bord som inte fått sin mat ännu. Jag fick snudd på lust att gå upp och hjälpa till med serveringen eftersom det inte alls rullade på så som jag tänkte att det skulle. Vissa vid mitt bord blev utan efterrätt…

Att sitta och tugga renkött med en krater i munhålan/käkbenet var kanske inte optimalt men jag smakade i allafall och köttet var perfekt -Spetskålen gick bättre att få i sig som var mjukt.

Och kanske är det så att jag var så himla förstörd efter dom sju dagar innan att jag var helt avtrubbad men det var en upplevelse, jag beundrade många kläder, jag hade trevligt bordssällskap och tyckte det var skönt att sladda in i en taxi och åka hem…

Ty då hade jag de senaste två dygnen haft nattjour, katten spydde 12 ggr på en natt så det blev akut iväg till veterinär (onsdag), sedan tillbaka till veterinären på torsdag vid två tillfällen för röntgen av min lurviga familjemedlem. Å så galan då på kvällen.

Och före dom två kattjours dygnen hade jag bollat min käke med infektion och smärta som strålade upp mot öron, tinning -Som sagt det har varit lite rörigt.

Ibland frågar jag mig om det verkligen är helt normalt att allt händer exakt samtidigt? Min katt har aldrig varit sjuk och jag har aldrig opererat käken så vad är oddsen att just det skulle sammanfalla?! Å så gala på det!

NU är det en ny vecka, jag skall få lära mig att koka äkta köttsoppa och jag skall begripa mig på en Samsung telefon samt ett form av säkerhetsprogram för dator, surfplattor och telefoner -Utlovar inga större mirakel men nog skall jag få det att fungera.

Jag har hunnit vaccinera mig mot influensan så min arm värker redan men detta år är jag med och parerar med antihistamin det får ju liksom vara någon hejd på alla turer kan jag tycka.

Det är nya tider och jag vill framåt! …och jag vill gärna bli av med alla trådar som hänger i käken för det är faktiskt sjukt äckligt -Tycker jag!

//a

2 kommentarer

Metamorfos…

Av , , 12 kommentarer 20

Jag har inte kört i diket, trillat av pinnen eller något annat otäckt. Jag har bara funderat väldigt mycket den här sista veckan. Det har hänt så mycket saker och då måste jag alltid processa informationen. Det har varit gigantiska, livsomvälvande besked och beslut som fattats och då stänger jag ner kommunikationen utåt -Trots att jag är den där gula personligheten (som med lätthet börjar diskutera med folk i hissen!).

Sedan har det varit optikerbesök, föräldramöte, pass hos polisen och annat sånt där som legat och pockat på uppmärksamhet.

Å så var det ju det här med kläder -Jag har alltså beställt kläder från Danmark! Å det har varit smärre ångest i väntan på att leveransen skulle dyka upp. Trevligt nog så passade allt riktigt bra, jag är helnöjd över att mitt mörka hår och mitt poisonläppstift  får sällskap av dito byxor i skinnimitation -Yey!

Vad har mer hänt? Tja, har hunnit få ett utlåtande (för det var ingen fråga) om min blogg, om vem som i överhuvud taget läser nått sånt här?! Å hur man i allsin dagar någon ens orkar skriva som jag gör?! Ptja… Vad skall jag säga? Jag vet faktiskt inte vem som läser, men jag tänker att det kanske finns något i att läsa om andras enkla liv? Där allt inte är instagram-perfekt. Där det är lite mera fetärligt och där någon de facto äter tunnpannkaka mellan varven och inte bara mager trendig sushi? Jag har ingen aning om jag skall vara uppriktig.

Det enda jag vet är att jag skriver för att det är min grej. Min passion i livet. Och jag kan också berätta att mänsklighet i all sin enkelhet är det bästa jag vet. Det är där glädjen, sorgen, ljuset, mörkret och alla nyanser finns. Inte i en polerad yta. Det är i fettsprätt vid spisen på nya tröjan man känner igen sig -Tycker jag!

Det är fredag och jag har ägnat stor del åt att måla sista dagarna, nu blir det lite möte och så får vi se vad helgen tänkte komma med!

//a

 

12 kommentarer