Kategori: Allehanda aktiviteter

Satan så sammanbiten…

Av , , Bli först att kommentera 16

Idag tog jag mig tid att titta in på Google Analytics och det är nästan alltid lika intressant. Den här stackars övergivna bloggen som ännu har läsare som råkar hitta hit på grund av mina spektakulära inlägg om varför kycklingen luktar funky och om äventyret att dra ner en halstablett i luftvägarna.

Jag saknar att blogga om just de där enkla sakerna som kan göra oss alla sammanbitna i ögonblicket.

Jag bloggar varken här eller där utan skriver i stället på mitt manus som har tagit sig långt över 300 sidor. Annat jag lyckats med är att bli vän med en ekorre i stugan som faktiskt kommer när jag lockar på henne. Hon äter ur min hand och följer efter mig när jag hämtar mera nötter. Hon sitter även ute på en stol på altanen och stirrar in genom fönstret när hon vill ha mera.

Jag virkar, skapar och söker nya intressanta sammanhang. Jag tränar, jag lever och jag fräser över matpriserna precis som alla andra. Är överdrivet nöjd med mina gummistövlar, så där barnsligt glad att jag måste gå rakt genom varje vattenpöl och lövhög som finns längst min väg.

Förresten… Läste om ”EL-REA” igår…. Det är många nya ord som kommit denna höst som bötesbonanza (VK) och termen Krigsvinter,  men ”el-rea” var en ny kaliber som viskar om den förändrade omvärldssituation vi faktiskt lever i.

Jag har därför tagit flykten till en Spökvandring genom Hemsökta Umeå (rekommenderas för alla som är intresserade av historia) för att distansera mig till alla obehagliga realiteter.

Livet rör sig framåt trots alla höjda priser. Jag älskar hösten, färgerna och den friska luften.

Det är fint och oerhört värdefullt att kunna tända ljus på kvällen och landa i sitt eget hem..

//a

 

Oh hey, vacay!

Av , , Bli först att kommentera 14

Trafiken fortsätter från denna blogg till min nya -Tack! Så jag tänkte bara lägga upp lite om de nya inläggen som kommit.

Ja det har varit en hel del krisberedskap i mitt lilla hem, det har varit hiskelig oro över Statsministerns ”Tal till nationen” och det faktum att jag faktiskt börjar sista steget i min väg tillbaka till ett komplett liv efter den totala kraschen i december 2020!

Jag är färdig med mitt stora virkprojekt och därmed har jag utmanat mig att bara virka små mormorsrutor i NYA mönster.

Som sagt, det är verkligen dags för mig att komma ut i verkligheten och vill du läsa om min väg är du välkommen!

 

29 glas… (9 mars 2022)

Om sura semlor, en trasig diskmaskin och myndigheternas tröga kvarnhjul. 

 

Bopp-mage (5 mars 2022)

Om ett märkligt ljud som avbröt James Bonds sista skälvande minuter

 

Bakom tjocka gardiner (4 mars 2022)

Att sätta upp tjocka gardiner för HELA fönstren, lämna lyan och ge utrymme för LAN

 

Med fiskebåt över atlanten (1 mars 2022)

Den totala härdsmältan eller när oron över kriget övergick till tvättäkta dramatik.

 

Jag är inte du (1 mars 2022)

Ett reflekterande inlägg om att vi alla är olika, vi hanterar saker olika, vi gör olika. Om rapporter från kriget och VKs mera lokala rapportering från Umeå…

 

Paradigmskifte (24 februari 2022)

Rally VM i Umeå, krig i Ukraina och jag väljer att skriva om böckerna om Sekten på  Dimön av Mariette Lindstein. Om att falla in i en destruktiv relation har starka paralleller och likheter med att gå med i en sekt. 

 

Pelle Snusk (20 februari 2022)

Att leva med Pelle Snusk och att inte släppa fram Pelle Snusk i sitt eget hem (ja… det har med städning att göra!). Om att sova på ett moln i himmeln och verkligheten

 

Detta är de inlägg som tillkommit sedan senast! En del räcker det faktiskt att läsa i denna kortfattade form.. 🙂

//a

Logaritmer, primtal och Super Mario…

Av , , 2 kommentarer 19

Jag har aldrig varit ett geni i matte i skolan men jag hade hyfsat bra slutbetyg i matte från gymnasiet. Jag minns att jag verkligen funderade på NÄR jag skulle använda derivata i verkligheten. Idag kan jag inte svara på VAD derivata är. Spontant tänker jag på någon form av lutning men har ingen aning om jag är rätt ute.

Igår utspelade sig en form av dialog i bilen, eller dialog och dialog, det var två som pratade TiLL varandra men inte riktigt MED varandra.

Sonen diskuterade matematik med mig i bilen. Det började i primtal å jag, mitt ljus, undrade exakt VAD primtal ÄR -Då var jag en nöt! Å sedan följde en utläggning kring detta. Så långt är jag med i diskussionen, därefter spårar det ur. Vi hamnar i derivata, det pratas om logaritmer och om värdet (e). Jag förstår inte alls vad som sägs.

-Vad är e? frågar jag förvirrat där jag plötsligt slänger mig in i diskussionen

-Men e…..

-Ja men vad ÄR e???

-Men en konstant, 2,718

-Va?

-Ja?

-Som pi?

-Jamen pi är ju…. asså e används när vi jobbar med logaritmer!

-Vad är en logaritm?

-Men snälla…. (Jag riktigt hör hur sonen ber mig att bara ge mig, sluta fråga),

Nu följer en viss dialog mellan min far och min son, dom två kan diskutera obehindrat med varandra. Dom talar samma språk. Jag hör ju vad dom säger men tittar ut över träden och trafiken för det som sägs är fullkomligt abstrakt och obegripligt.

Mitt i deras dialog flikar jag in med en fråga igen

-Men vad ÄR det? för jag vill så gärna förstå

– Men ALGEBRA! skriker nästan sonen frustrerat.

Farsan börjar skratta åt den smått förvirrade, hetsiga dialogen mellan mig och min son därefter lägger sig tystnaden i bilen. Jag förstår fortfarande inget om exponentiella samband och hur derivata eller logaritmer passar in.

Vid frukost frågar jag försynt… Exakt vad är algebra? Sonen orkar inte ens gå igång utan ber mig googla. Google tappar aldrig tålamodet eller skriker NÖT. Vad är Algebra -Jahaaaaaaa…..Ekvationer med X men säg det då! ! Det är fan inte lätt att hänga med vissa dagar må jag säga.

Å på tal om min far, han har blivit Super Mario, för han har hållit på att installera en dusch i tvättstugan. Det tog bara fem besök på allehanda fixarefrassebutiker för att hitta rätt övergång och koppling för projektet men nu är det löst. Det har varit ett nöje att höra hans bestyr över felaktiga övergångar och antalet delar som inhandlats OCH lämnats tillbaka. Roligast var när han höll på gå banans när själva slangen skulle på för inget passade….. TILLS han hade tagit bort de skyddande plasthöljerna 😀

Matematik är abstrakt för mig, fullt av konstiga ord, regler och formler, förvisso gillar jag logik MEN jag förstår inte hur man kan ha en dialog om matematik? Matematik är tal som skall lösas med penna och papper, att sitta och PRATA matematik är beyond mitt intellekt. Det är väl just därför jag har en offspring som är som starkast i matematik och fysik. Jag kan berätta hur det KÄNNS när jag försöker tala om matematiska termer men begriper inte ett skvatt. Sonen förstår termerna och kan applicera dem men kan inte för sitt liv förstå hur det ens kan kännas att diskutera saken. Någonstans har vi utbyte av varandra, men i mörkret i en bil blir det frustration, komik på hög nivå och två individer som inte alls begriper hur den andre tänker.

Jag tänker att någonstans utmanar vi varandra.

Jag är så innerligt stolt och tacksam över våra olikheter, det är en rikedom, som att få ta del av helt okända världar.

//a

Frihet…

Av , , Bli först att kommentera 17

Idag är det Allahelgonaafton och vi tänder ljus för dem vi älskar och minns.

Jag tänder mitt ljus vid min skulptur från Willow Tree som heter Happiness. Texten som medföljer figurinen lyder ”FREE to sing, laugh, dance….create!” Jag tänker på dem som inte finns men även på alla jag älskar som faktiskt lever. Det gör jag ofta nu -För det är stort! Och vi skall säga till dem vi älskar att vi uppskattar dem i våra liv. Varför vänta?

Min lilla figurins budskap är väldigt vackert och ligger mig varmt om hjärtat.

Denna helg kommer gå i skapandets tecken då den sista punkten för min epilog skall in!

//a

Heart gold, Soul silver…

Av , , 2 kommentarer 16

Vilken härlig helg det varit! Jag har målat, jag har lagat god mat, jag har varit ute och shoppat men framför allt har jag haft intressanta och givande diskussioner -Om konst, livet, ljuset och framtiden! Det är ett konstant nätverkande på sätt och vis och den springande punkten är alltid -Kreativiteten.

Jag har målat en tavla som heter Heart Gold, Soul silver -Jag testade ett litet tips som Mia Makila gav till mig och jäklar… Då hände det grejer på duken. Ingen ängel denna gång utan något helt annat. Skithäftigt att utvecklas på något sätt.

Jag har även blivit godkänd i mina skills att steka entrecote av sonen och jag gav mig själv godkänt på råstekt potatis!

Det är lite så jag reflekterar, mellan högt och lågt. Mellan den flyktiga kreativiteten och det faktum att maten skall fram på bordet. Mellan tidlöst ljus och lugn och tvättstugan. Det är just dom kontrasterna jag älskar. Dom små glimtarna när allt bara smälter ihop och blir LiV!

På tal om aktiviteter som Höstljus, så undrar jag hur många som tagit sig tid att vandra genom skulpturparken på Umedalen? Jag har försökt förstå några av konstverken då det är skönt att gå och reflektera. Om någon har någon favoritskulptur får ni gärna lämna en kommentar!

Var redo på att mitt eget hår skulle ha blivit ett konstverk i stil med blåbär, men Frosty Lillac gjorde bara det den skulle.. Alltså inget blåbär i sikte!

//a

Höstljus…

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag har sett flera installationer till Höstljus som det hållits på riggats ström till och roddats med! Det gör mig upprymd! Gamla cykelbron som skall bli Bifrost skall bli ett nöje att kolla på och vandra över. Det händer faktiskt saker i den här staden som man liksom inte tänker på -Finns så mycket spännande att faktiskt ta sig för! Jag har planer tillsammans med min vän T28:an, bara hon återhämtar sig från sin hemska hosta! (Ej covid, men ingen normal går ute och vrålhostar idag!)

Inomhus kan man också roa sig, har jag noterat. Man kan till exempel komma på att man skall se alla Marvel-filmer i rätt ordning och X-men.

Jag började för ett tag sedan med Marvel och när jag hade hyrt tre filmer på sonens konto (!!opps!!) fick jag pausa tills jag fixat en streamingtjänst som erbjuder filmerna. Sonen är krediterad och han garvade ånyo åt mina missöden.

Den här veckan har varit ett vrål av glädje och förväntan. Så mycket iver. Har träffat en sjukgymnast och vi har börjat dra i min kropp för det är dags att koppla ihop min kropp och själ. Ett annat steg på den vägen var att äntligen fixa håret. Den där knuten på skallen har retat ihjäl mig. Färglös, håglös och ingenting.

Så i denna dimmiga gråa dag tog jag tillbaka en pusselbit i mitt lilla liv.

Nu lyssnar jag på musik. Mina tavlor är på plats -Jag säger bara… BETONGKROK is da shit! En tavla är upphängd på självhäftande krok och den håller faktiskt vad den lovar! Men betongkrok är så enkelt! Smack – Tack!

Det är dags att måla en ny tavla. Kreativiteten knackar på min axel på alla fronter och det är så himla spännande att se vart hela min kreativitet kommer hamna! Kanske jag skall ta och inspireras av Höstljus och måla min helt egna Bifrost… en annan möjlighet är också att jag bara somnar för det är exakt så det är just nu! Det är som Skalmans matochsovklocka som ringer i tid och otid. Hippsvipps är det bokstavligen bara att sova spelar verkligen ingen roll om jag tänkt mig något annat. Det är snudd på komiskt faktiskt! Bisarr.

Vi får ta och kollektivt förundras över ljusen som erbjuds i denna stad med start imorgon!

//a

Gaslighting…

Av , , Bli först att kommentera 20

Idag lyssnar jag på Sweet Child O’ Mine -Det är inte originalet av Guns N’ roses utan versionen av Melonia. Den gör mig glad. Det ger mig plåster på såren efter min hastiga fiskepremiär. Verkar som att jag håller mig till veganfiske

Detta föranledde i alla fall att jag besökte fiskeaffären, dels i jakt på drag men även för att fixa min trasiga spötopp som hållit på att kapa linor till höger och vänster, vet inte hur många drag jag hunnit kasta iväg. Det är fridfullt att kunna stå vid bryggan och kasta. Tålamodet tryter dock fort för jag kan fortfarande inte vara stilla för länge utan behöver konstant distraktion.

Jag går i skogen, lyssnar och vips så möter man en miniuggla!

Sedan är det den här vaccinationen som förbryllar mig. Det är äntligen min årskull och gick per omgående in på 1177 för att boka en tid. Jag svarade JA på en av de få frågorna som ställs i hälsodeklarationen, nämligen den om man haft en svår allergisk reaktion på vaccin tidigare. Jepp, jag har haft det ett antal gånger som slutat med besökt till primärvårdsakuten för att få betapred och antihistaminer till förbannelse. För min arm har svullit upp till orimliga proportioner. OM man svarar JA på en fråga får man inte boka tid via nätet utan man måste ringa. Så ringer man till en hälsocentral och där finns ett tonval om det gäller covid-vaccination. Trycker jag där heter det att det inte finns mera tider -Återkom en annan dag! Ringer man för rådgivning heter det att det inte finns mer telefontider -Återkom en annan dag! En idé hade ju varit att haft ett centralt nummer för alla JA-sägare som kunde koordinera den där extra kvarten som man skall stanna efter att vaccinet är givet.

Sonen jobbar och jag hoppas han uppskattar livet utomhus lika mycket som jag gör! I ur och skur!

Har hört att det är midsommar men är mer fokuserad på söndag då mitt avsnitt i Epilogen Podcast sänds. Där jag får tala till punkt utan att bli avbruten eller tystad. På Epilogen podcast finns många bra avsitt, själv uppskattade jag avsnitten om Gaslighting som Mia Makila gjort(har ni sett hennes fantastiska konst?!). Där har även Martina Skowronska gjort en epilog -Jag vill varmt rekommendera den som är intresserad  av att läsa om Narcissistisk misshandel, hur ord twistas, växlingarna mellan värme och kyla och vilken enorm skada denna form av våld gör.

Jag lyssnar på Martina Skowronskas bok Genomskåda Narcissisten -Den är spot on! Det jag uppskattar så mycket med hennes bok är hur hon lyckas fånga den där obegripliga förmågan dessa människor har att vända precis allt! Här ges till exempel en klockren återgivning av hur hans dubbelliv vänds till att handla om att hon dejtat en man… som singel… å hur hon… på något skruvat vis ändå blir orsaken till att relationen gick åt helvetet. Magiskt fångat! Klockrent

Detta ämne kan alla läsa om då dessa människor finns överallt. Dom som har sin helt egna verklighetsuppfattning, där alla som tänker eller beteer sig avvikande är psykiskt sjuka eller psykiskt störda, (alternativt horor, fittor eller annat nedsättande), där alla som inte håller med skall frysas ut, straffas eller utsättas för andra former av våld. Detta finns överallt, i hem, i familjer, på arbetsplatser…

Att läsa om saken ger, om inte annat, kunskap!

//a

We are the people…

Av , , 2 kommentarer 16

Jag lyssnar på ”We are the people” (Martin Garrix feat. Bono & The Edge) Det är tydligen en fotbollslåt UEFA EURO 2020, det hade föga betydelse för min del, kombon av Bono och Martin Garrix gjorde mig nyfiken och jag blev inte besviken.

Här är låten på YouTube

Nu tänkte jag skriva ett inlägg om den märkliga tid vi alla lever i. Nu har Covid-19 flåsat oss i hasorna i över ett år och vaccineringen sladdar framåt. Att möta människor med munskydd har blivit normalt och plötsligt studsar man ett steg tillbaka om en annan människa kommer närmare. Vi kan kort och gott konstatera att i stället för att attrahera så repellerar vi andra människor.

Jag tänkte på saken när jag var på ICA och handlade, hur jag stod kvar och tryckte i smörhyllan och lät två andra människor passera innan jag pep vidare. Det slog mig, jag tog ett steg tillbaka för att en annan person närmade sig. Avstånd, håll avstånd! Plötsligt är alla som potentiella covid-bomber. Jag undrar om detta är något som kommer försvinna eller leva kvar? Jag syftar på sättet vi bemöter och ser på en annan människa?

Alla är oändligt trötta på sina bubblor, sina små mikrokosmos där hem, arbete, skola, lunchrestaurang och nöjespark skall samsas under samma tak.. Möten och lektioner i pyjamas och morgonfrisyr. Folk går varandra på nerverna i dessa små bubblor, och människor tynar bort i sin ensamhet. Vi människor är sociala djur och vi behöver sammanhang och gemenskap -I alla fall möjligheten till det om vi så önskar. Men vi har blivit repellerande magneter som stöter bort, ryggar tillbaka och trycker i smördisken.

Jag känner att jag lever med nerverna på helspänn, och jag blir snudd på förundrad över saker som retar upp mig och mitt blodtryck.

Avstånd, att hålla avstånd är väl ändå ingen människa som missat? Så hur kommer det sig att människor hEla tiden står i klasar och har konferens i in-och utgångar på affärer? Hur kommer det sig att man måste stå och dividera om trädgårdsmöbler/middag/handlingslista och blockera hela framkomligheten. Å hur kommer det sig att man inte fattar att man kanske borde skingra sig när man ser att folk börjar stå på RAD för att komma förbi? Tomma blickar som tittar upp men samtal och konferenser bara fortsätter i en evighet. Å så står man där och trampar och jagar upp sig. Man kanske borde lägga sig i? Komma med fiffiga lösningar och nya infallsvinklar på trädgårsmöblemanget eller ge tips på en ny rätt till middagen. En kanske skulle börja ge sig in i alla andras samtal för att liksom få ta del av någons sammanhang? Löpa linan ut och skylla på att livet i mikrokosmos tagit en hårt.

Jag vet, det är löjligt, men det är en notering av vad som numera är helt normalt.

Munskydden, jag kan inte släppa att jag tycker det är obehagligt att ha dem på och likvärdigt läskigt att vara utan. Jag tycker det är märkligt att stå och prata med en människa som bär munskydd för jag förlorar så mycket av personen som göms därbakom. Jag irriteras över imma på glasögonen och jag stör mig till vansinne på folk som inte kan ta på sig ett munskydd på rätt sätt. En relativt vanlig syn är att man har näsan utanför/ovanför kanten. Å tro mig, jag förstår verkligen poängen med den lösningen! Själv upplever jag munskydd lika påfrestande som sådana där blåa plasttossar som man skall dra på över skor på offentliga inrättningar -Tro mig, jag tar hellre AV mig mina skor än å har dom där tossarna på. Detta är starkt kopplat till en högst levande bild av en person som råkade ta ett skoskydd i stället för ett hårnät och gick runt en hel dag med en form av blå pirathatt… fast båten framåt!

En annan sak som förundrar mig är alla som bara skiter i allt och klasar ihop sig och partajar, å sedan är man förvånad över att smittan fortsätter som en löpeld! Man skiter i konsekvenser, man skiter i risker, man skiter fullständigt i vården som sliter med att ta reda på alla som drabbas av tanklösheten.

Snart är det väl äntligen dags för oss i kreti- och pletigruppen att få vaccin. Jag känner mig redo. We are the people som väntar på vaccin så att bubblelivet kan förpassas till minnet av pandemin.

We are the people som vill ut och leva utan att riskera andras hälsa! Blir intressant att se konsekvenserna av denna pandemi, kommer arbetsliv förändras? Kommer resande kännas lika nödvändigt? Kommer man kräva vaccinationspass av middagsgästerna? Hur kommer det bli? Den som lever får se

//a

Vrålåket…

Av , , 2 kommentarer 25

Jag kommer ihåg när jag var liten och man började dra i cykeln- Man inspekterade vägarna, kollade om det var bar mark eller om det var snö/is kvar. Sedan slets cykeln fram. Kedjan skulle smörjas och däcken pumpas, det hände att hinkar och svampar flög fram och så fick cykeln lite puts. Jag minns känslan som liten, att cykla, det var frihet! Hopprep knöts runt styret och så kunde man dra i hopprepet i stället för styret och leka att man hade en helt egen häst!!! Eller fästa spelkort med klädnypor så det smattrade när man rullade fram!

För många år sedan köpte jag en ny cykel! Jag hade då harvat mig fram med en svart Kronan cykel i flera år och jag var vansinnigt less. Den var skön att sitta på men den var vråltung, stor och jobbig! Så när jag köpte min cykel var jag galet nöjd.

Den är supersmidig att cykla med, lätt och den har inte hundra växlar som kan tjorva. Den har dessutom fotbroms och framlyset lyser jämt, med ett riktigt bra sken, inga dumma löstagbara lysen som man glömmer/inte har batterier till etc.

Nu har dock min fina cykel sett lite deppig ut, någon hade ryckt bort hela framlyset, där hängde bara en sladd, kedjeskyddet hade övergått från vitt till plastigt gult samt gått sönder, någon har kört sönder framdäcket med tillhörande punktering och det har givetvis inte lagats. Dessutom saknas nyckeln.

För vem tänker på en cykelnyckel mitt i vintern när man blixtevakueras? Någon cykelnyckel har inte dykt upp med posten så jag tog med mig cykeln till en verkstad och bad om hjälp. De behövde kvitto på cykeln för att kunna fixa låset åt mig -Vilket jag respekterar!

MEN om jag nu inte fått med min cykelnyckel, vad är då oddsen att jag har kvar ett snart tio år gammalt kvitto?

Jag vände mig till butiken där jag köpt cykeln och trots att det snart gått 10 år sedan jag inhandlade mitt vrålåk kunde de ta upp mitt köp i deras system och därmed kunde jag få bevis på att cykeln faktiskt är min!

Så idag har jag fått hem min cykel, den är så himla fin! Går som en racer och den har fått lite ny färgsättning!

Jag hoppas på samma känsla när jag skall till frisören nästa vecka, i synnerhet att börja gå som en racer!

//a

 

På tal om fåglar…

Av , , 2 kommentarer 17

SVT Västerbotten har publicerat ett inlägg om fyra årige Edvin som briljerar när det gäller fåglar.

Kolla in när han tävlar med Berno! Det är helt klart det bästa klipp jag sett på länge, vilken fantastisk kille!!! Jag och mitt kämpande för att identifiera fågeln till olåten i träden gör att jag hyser en grym respekt för denne unge man!

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/fyraarige-edvin-kan-namnet-pa-over-hundra-faglar

Jag har bett om tillstånd att få länka till klippet

Med detta avslutar jag påsken 2021

//a